ljus på kultur

 HelenaRosenJohanssonHelena Rosén Johansson, bibliotikarie. Ett tidigare inlägg om henne kan du läsa här.

Monsterpimpning, släktforskning, stickkafé och skrivarverkstad. Det är bara några av ingredienserna i höstens kultursatsning Ljus på kultur, i vilken 230 evenemang kan avnjutas under nio dagar.
Helena Rosén Johansson är bibliotikarie – för dagen i Degerhamn där Alvarsamt träffade henne för att få ett hum om vad som är på gång.

Slå på högtalarna och klicka här. Nu i stereo!

 

De evenemang Helena berättar om är följande:

Måndag 27 oktober
Släktforskarhjälp. Mörbylånga bibliotek 11:00.
Föredrag: ”Ölänningarna och jakt från medeltid till sent 1800-tal”. Degerhamns bibliotek 19:00.

Onsdag 29 oktober
Stickkafé. Färjestadens bibliotek 14-16. Pris: 50 kronor.
Skrivarverkstad. Mörbylånga bibliotek 15:00. Från 13 år.Föranmälan på 0485-471 59.

Torsdag 30 oktober
Skrivarverkstad. Färjestadens bibliotek 15:00. Från 13 år.Föranmälan på 0485-471 69.
Pimpa ditt monster. Degerhamns bibliotek 17:00. Föranmälan på 0485-473 29.

Det fullständiga programmet för Ljus på kultur hittar du här.

Taggad

att fotografera akvariefiskar

Tro´t eller ej men att plåta akvariefiskar är svårt, trots att man har dem instängda alldeles framför näsan. Orsakerna är många, de mest besvärande är dessa:

  • miljön är så pass mörk att du – oftast – måste använda blixt
  • när du använder blixt fastnar varenda ”smutsmolekyl” i vattnet på fotot – och att få till ett helt rent akvarievatten är så gott som omöjligt
  • även om man jobbar med liten bländare är skärpedjupet litet
  • fiskar är nästan aldrig stilla, och de är oberäkneliga i sina rörelser
  • att ljussätta ett akvarium är svårt; reflexer i glas, glasrepor, luftbubblor och fiskfjäll är många och vid blixtfotografering kan du inte se dem förrän blixten är slagen
  • vatten är dessutom duktigt på ”att stjäla ljus”

Men trots alla svårigheter är det spännande att testa kameran framför firrarna – med enkla medel. Man kan bygga hur sofistikerade ljussättningar som helst, men för en gångs skull föreslår jag enklast tänkbara: Direktslagen hot-shoe-blixt i vinkel mot akvariets frontglas. Detta beroende på det man lärde sig i fysiken: ”Infallsvinkeln är lika med reflektionsvinkeln”. Jag använder manuell skärpeinställning, största möjliga blixtkraft, 100 ISO och bländare 16-22. Sen är det bara att panga på. Av hundra skott blir ett bra – om turen är med dig. Är den inte det är det bara att ta hundra till. En fotograf får aldrig vara lat. Aldrig!

ciklidporträtt (14)Detta är min favoritvinkel på en fisk, på väg mot mig i 45 graders vinkel. Dels ger den rörelse in i bilden, dels slipper man de mycket starka reflexer som är nästan oundvikliga om du slår blixten vinkelrätt mot fiskens sida.

Metallpansarmal_01Här testar jag andra omständigheter: Helt kalt glasakvarium, även botten i glas. Så rent vatten jag kan uppbåda och fast lampljus. Exponeringstiderna blir naturligtvis långa men fisken är ”av lugn och stillaliggande typ”: Metallpansarmalar, Corydoras aeneus. 

ciklidporträtt (1)”Spegel, spegel på väggen där, säg vem som vackrast i världen är…” I stället för tekniskt perfekta bilder får man vid akvariefiskfotografering försöka ta vara på slumpens skördar – och lite oskärpa dör ingen av.

Metallpansarmal_03Det syns på detta foto att vattnet är klart och att glaset inte är repat.

ciklidporträtt (16)Även om det bara är en centimeter mellan de båda fiskarna är den bakre oskarp. Det kan man utnyttja i stället för att beklaga. Bländare 22 och 100 ISO. Exponeringstiden spelar mindre roll, det är ändå blixtens lystid som dikterar villkoren (ungefär 1/1 000 sekund).

Metallpansarmal_09En glasbotten kan utnyttjas i fotosammanhang. I den kan man få en spegelbild av fiskarna – vid rätt belysning.

ciklidporträtt (9)Fiskar som dessa tuppkamciklider är av naturen nyfikna och poserar gärna framför kameran. Men locka inte med foder. Smulor av det blir rena reflexfyrverkeriet på bild. Kort teleobjektiv med liten mellanring. Fotograferingsavstånd 20 till 30 centimeter. En halvmeter längre in i akvariet blir allt ”kolkällare”. Vatten stjäl ljus.

Metallpansarmal_11Nyfikna fiskar är mycket lättare att ha som fotomodeller än rädda och blyga.

ciklidporträtt (10)Här har en bit av akvariets ram kommit med. Dessutom rymmer bilden en rektangel med en ljusreflex. Men i den här typen av bilder spelar såna minusdetaljer mindre roll. Här går uttrycket före allt annat. Och denna firre tycker jag har ”själ”.

Metallpansarmal_13Eftersom jag här använder ett fast lampljus – från vänster i bild – vågar jag ta bilder i 90 graders vinkel mot fiskens reflekterande kropp. Metallpansarmalen har i det sammanhanget en lustig och positiv finess. Den saknar fjäll och har i stället benplattor längs sidorna.

ciklidporträtt (13)Det gäller att ta vara på slumpens skördar. Här har jag haft tur med ljuset, vilket jag förstärkt genom att mörka ned eklövet i förgrunden.

Metallpansarmal_16Under ett akvarium med glasbotten kan man testa papper i olika färger – för ”färgsmitta” i fotot. Här gäller grönt.

ciklidporträtt (11)Huvud av tuppkamciklid. Detta är en stor hane. Vid lek växer ”tuppkammen” på huvudet. Honan är munruvare som går med rommen 30 dagar i munnen – utan att äta. Efter kläckningen har ynglen mammans stora munhåla som säker tillflykt under ytterligare en vecka eller två. Som vid nästan all fotografering av levande varelser försöker jag sätta skärpan på ögonen. Här har du har en hundradels sekund på dig!

Metallpansarmal_14Skärpedjupet är kort, men även det går att utnyttja. Ofta vinner bilder med både skärpa och oskärpa i bildens olika delar.

ciklidporträtt (12)Tre vuxna tuppkamciklidhanar, cirka 15 centimeter långa, gillar att pråla som påfåglar. Skärpan ställer jag in på minsta avstånd, sen ”lutar jag mig långsamt framåt tills jag ser den som tydligast – då knäpper jag”. Låter enkelt men är svårt, mycket beroende på att många akvarium är mörkare än man tror.

Taggad

hamnfrossa ger fotofrossa

Det finns många frossor. Till de negativa hör sannolikt amningsfrossa och feberfrossa. Till de positiva sorterar vi räkfrossa, kanske en lagom stark solfrossa eller godisfrossa – och den bästa av dem alla: fotofrossan! I detta inlägg lämnar jag för en stund Öland och släpper alla hämningar med bäring mot modesta mått och väger inte för en sekund in ämnets eventuella nyhets- eller skönthetsvärden. Inlägget är en gigantisk fotofrossa i ett ämne som intresserar mig: Hamnar.

Som ung bodde jag vid inloppet till Stockholm. Jag kunde sitta i timmar och anteckna in- och utgående fartyg. I kikaren kunde jag komma kaptener och styrmän så nära att jag nästan kunde se vilket cigarettmärke de rökte. Jag blev en baddare på morsesignalering och kunde alla rederimärken, alla slags flaggor och vimplar. Jag förde protokoll över nymålade och omregistrerade skepp i min växande fartygskalender. Något äldre arbetade jag i Stockholms hamn. Jag drömde om att bli sjöman och jag seglade så snart jag fick tag i nåt som flöt – för en liten slant. Att slanten alltid var just liten innebar ofta att inköpet sjönk. Men vad gjorde det – så länge det flöt.

Stockholms hamnar var en värld för sig. Hur de är i dag vet jag inte. Men då, i mitten/slutet av 1960-talet, var de rena rama känslostormkatalysatorn för en drömmande pojkspoling med Harry Martinsons Kap Farväl! och Resor utan mål i blodet (jag läste om dem häromåret och klassar dem fortfarande som ”något av det absolut bästa jag har läst”).

Det var slitigt i hamnen. Man skrek och gapade men alla gjorde sitt och man hjälpte varandra. Där jobbade olika slags människor: original, bohemer, periodare, hemlösa, invandrare, konstnärer, B-skådisar och proffsstuvare. Och högutbildade som då och då ville njuta av tungt och dåligt betalt kroppsarbete. Det luktade i hamnen. Ibland stank det apa. Det doftade i hamnen. Ibland doftade det kaffe. Eller virke. Eller frukt. Eller fisk…

Under min sommarodyssé i Österlen kände jag fiskdoften ända uppe i Simrishamns centrum. Det var bara att följa den. Den blev starkare och starkare, och snart var jag åter fångad av hamnens mystik. Äntligen. Det var länge sen jag luffade bland trampar och skutor och skorvar och pråmar och smackar. Jag vet inte mycket om yrkesfiske. Just därför fascinerar alla märkliga mackapärer och doningar som krävs för att fiska och som på olika sätt hör till branschen. Just därför visar jag fotona utan bildtexter. Det skulle bara bli fel om jag försökte förklara vad vi ser på dem.

Nedan kan du ta del av min fotofrossa – en logisk följd av min hamnfrossa. Fyrtio fiskdoftande bilder. Håll till godo!

Simrishamn_01

Simrishamn_02

Simrishamn_03

Simrishamn_04

Simrishamn_05

Simrishamn_06

Simrishamn_07

Simrishamn_08

Simrishamn_09

Simrishamn_10

Simrishamn_11

Simrishamn_12

Simrishamn_13

Simrishamn_14

Simrishamn_15

Simrishamn_16

Simrishamn_17

Simrishamn_18

Simrishamn_19

Simrishamn_20

Simrishamn_21

Simrishamn_22

Simrishamn_23

Simrishamn_24

Simrishamn_25

Simrishamn_26

Simrishamn_27

Simrishamn_28

Simrishamn_29

Simrishamn_30

Simrishamn_31

Simrishamn_32

Simrishamn_33

Simrishamn_34

Simrishamn_35

Simrishamn_36

Simrishamn_37

Simrishamn_38

Simrishamn_39

Simrishamn_40

Taggad , , ,

erektionsproblem?

Albrunnafallos

Vad har hänt med Ölands mest potenta flisa, den strax söder om Albrunna? Jag har ingen aning, den är plötsligt jämnad med marken. Nu är goda råd dyra. Vad göra för att åter få lite munter stake på södra Öland!? Som nedan. Se även tidigare inlägg.

Alvarssamts läsare är verkligen på alerten. Informationen flödar in likt en strid vårbäck. För att själv slippa förklara – lat som jag är – hänvisar jag till denna länk. Att stenen har levt farligt även tidigare berättar framlidne Kurt Lundgren på sin blogg redan 2006.

manslemflisa

Taggad

robust cykelbro

När man ser gjutformarna vid nya cykelbron nedåt Alunvallen undrar man om den förutom intensiv cykeltrafik även ska tåla elefanter, långtradare och tanks. Jisses vilka dimensioner!

cykelbron_1Broklacken på norra sidan.

cykelbron_2Vi tittar från södra sidan mot norra. Vägen mitt i bild är den som går mellan Cementa och stenbrottet.

cykelbron_3Vägbron på väg 136 över Cementavägen. Norra cykelbrofästet ses uppe till vänster i bild.

Taggad , ,

bloggtips

Alvarsamt kan jämföras med en stor databas. Och i en sån gäller det att hitta utan allt för många svordomar. Bloggen närmar sig 1 000 inlägg och 4 000 foton så det finns mycket intressant att botanisera bland. Här får du några tips om hur du kan använda Alvarsamt.

klicka_på_NATUROm du klickar på kategorin – i det här fallet NATUR – får du upp alla inlägg som är publicerade i den kategorin. Det senaste kommer överst, det äldsta nederst.

Klickapå_KOMMENTARDu kommenterar ett inlägg genom att klicka på den gröna texten LÄMNA EN KOMMENTAR I den dialogruta som kommer upp kan även kommentera andras kommentarer.

prenumereraHÄRLängst ned i din skärms högerkant ser du en svart rektangel med texten FÖLJ. Om du klickar på den kommer en större gråsvart ruta upp. Om du fyller i din e-postadress och klickar på Beställningsknapp får du Alvarsamt med e-post. 

sökrutaLängst ned i bloggen finns flera finesser. Vid röda pilen texten SÖK TIDIGARE INLÄGG och under den sökrutan. Skriv in vad du söker och klicka på Sök (eller tryck Return). Ovanför sökrutan ser du ARKIV med alla inlägg indelade i månader, den nedersta är från september 2011 och den översta är oktober 2014. Klicka på vilken månad som helst och du kan läsa inläggen från just den månaden. Till höger om röda pilen finns möjlighet att få RSS-inlägg och RSS-kommentarer till din RSS-läsare. Högst upp finns e-postadressen till Alvarsamt och till höger om den finns ytterligare en möjlighet att få bloggen med e-post.

Taggad ,

i röret…

Det är snart dags för ett besök i Degerhamns bibliotek igen. Bibliotikarien Helena Rosén Johansson berättar i ett podradioinslag om biblioteket och höstens kultursatsningar.

Det hittills största inlägget i Alvarsamts historia blir en fotofrossa från en av mina favoritmiljöer. Den kan ligga på Öland, men lika gärna i Australien, Göteborg eller Nederländerna. Det blir 40 foton i ett enda inlägg!

Förhoppningsvis ska vi också få tillfälle att lyssna till det talande trädet, som jag sedan länge annonserat om. Det hänger lite på vindarna hur och när inlägget kan bli färdigt.

Detta och mycket annat finns att läsa inom kort…

Taggad

Fyr till fyr: Södra bruket – Albrunna

Cykelleden Fyr till Fyr äter sig som en hungrig mask genom Degerhamnstrakten. Nu kan man ana sträckningen mellan Södra bruket och Albrunna.

Ett litet tips för dig som följer projektet är att klicka på Kategorin Fyr till fyr till vänster om den här texten. Då får du upp alla inlägg som publicerats i ämnet, det senaste överst, det äldsta nederst. Personligen tycker jag denna finess är användbar då man söker överblick av ett mångfasetterat ämne.

Alvkälla_cykelled_2Om jag fattar saken rätt ska leden gå här utmed den gamla stenmuren ned mot Albrunna. Kalmarsund till höger. Det är bara att hoppas på så liten trädavverkning som möjligt i ”detta södra Ölands Amazonas”.

Alvkälla_cykelled_1Strax söder om Alvkälla. Här ser vi en glugg in mot muren som leden ska följa åt höger i bild, det vill säga söderut.

Alvkälla_cykelled_3Bron över bäcken vid Alvkälla är enkel. Förhoppningsvis kommer den nya att smälta in lika bra i den säregna ”djungeln” här. Se punkt 21 på denna sida.

Taggad ,

dagens ölandsbild 89

ottnbyeklöv_06Först när vi såg denna ekkrona i Ottenby i går förstod vi att det är höst.

Taggad ,

vildäpplen

Medan hundratusentals ton äpplen ruttnar bort i svenska höstträdgårdar importerar vi pall från andra sidan jordklotet. Men så här års behöver man varken affär eller trädgård för att få tag i äpplen. Det finns vildäpplen lite varstans i Degerhamnstrakten. Ofta lyser de röda åt sydväst och signalerar i gult och grönt i de andra väderstrecken. Det är bara att ta för sig.

vildapel-30På detta ganska lilla träd är äpplena små, men sagolikt goda. Syrligheten är kraftigare än hos ”köpäpplen”, saftigheten oslagbar.

vildapel-47Detta träd är större och har som synes fått växa utan ingrepp av klåfingrig trädgårdsmästares sekatör. Frukterna är stora, sannolikt beroende på att trädet står som solitär i soligt läge.

vildapel-37Åt norr är dessa äpplen vackert gulbleka. Fastän det är eftermiddag droppar ännu daggen från frukterna. Smakbetyg: Sex stjärnor av fem möjliga.

vildapel-32Samma sorts äpplen vänder den röda sidan mot sydväst.

vildapel-48Finns fräschare syn än mogna och färggranna äpplen mot en blek hösthimmel?

vildapel-50”Ett äpple om dagen håller doktorn borta”, sägs det. Påståendet kan nog vara riktigt. Läs här.

Taggad
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 86 andra följare