att se det vi oftast inte ser

En upphängd pirra, en clown som nyper i hattbrättet, två hjärtan och några jordgubbar, en chokladbit och ytterligare några hjärtan och ett bolagsnamn… Det är vad man ser på denna bild av en glassbil, ett motiv vi sällan eller aldrig bryr oss om. Först genom fotot framträder vardagens mer eller mindre absurda detaljer med sina klärobskyra budskap.

en-glassbil

Taggad

fullbordad asfaltering

DSCF2449Häromdagen var denna sträcka från Södra bruket till skogen i fjärran inte asfalterad. Men det är den nu. Asfalt är inte fult. Fulare än fult är däremot kravallstaketet utmed slänten mot havet.

kravallstaketetMan kan undra vad 150 meter kravallstaket har kostat att köpa in och montera.

Taggad

mjukt ljus, hårt ljus

Våra små dvärgtulpaner, med färger som smällkarameller, har börjat titta sig omkring i världen. De är svåra att fotografera för jag måste ned på marknivå och att därifrån styra ljuset är inte helt lätt. De två övre ”mjuka” bilderna är tagna med indirekt blixt och en varm reflexskärm. Den nedre ”kristallhårda” bilden är tagen i solsken uppifrån och med direktblixt från sidan. Du som tänker gå min fotokurs i sommar ska veta att vi på den lär oss en hel del om så kallad makrofotografering, alltså fotografering på nära håll ”så vi får små motiv stora på bilden”. De flesta enkla kameror har i dag ett makroläge och med vissa modeller kan man gå så nära motivet som en centimeter. Två stora svårigheter uppenbarar sig då: Ett nästan obefintligt skärpedjup och svårt att få bra ljussättning av motivet. På kursen gör vi allt för att komma runt problemen på olika sätt. Du kan läsa mer om kursen här.

tulpaner_2Här låter jag en blixt från vänster snudda kronbladens överkant och gå vidare till en reflexskärm till höger om blomman. Från den studsar det något försvagade ljuset tillbaka mot blomman som får en mjuk framtoning – trots att bilden är tagen i klart solsken. Vitsen med det här arrangemanget är att man i stället för hårt och kontrastrikt solljus kan låta blixtljuset sätta sin mjuka prägel på fotot. ”Man tämjer det hårda solljuset med mjukt blixtljus”.

tulpaner_3Även detta foto är taget enligt beskrivningen ovan.

tulpaner_1Här låter jag en hotshoeblixt på extremt kort stativ, bara fem centimeter högt, lysa upp blomman snett underifrån. Ovanifrån gassar solen. Jag jobbar med enkla ljussättningar. En ljuskälla och en reflexskärm räcker till nästan alla motiv. Ju flera blixtar eller lampor man använder, desto svårare och onaturligare blir det. Jag försöker hålla i minnet att ljuset i naturen nästan alltid kommer från en enda ljuskälla – solen.

dagens ölandsbild 114

Dagens-Ölandsbild-114Någon sa mig: ”På Öland blåser det hårt 360 dar om året. Övriga fem stormar det.” Detta foto är alltså unikt.

Taggad

fotokursen drar…

Hittills har 20 personer visat intresse för sommarens fotokurser för nybörjare. Och det är långt kvar till avspark; vi blir kanske 30 småningom. Lösa planer finns därför på ett tredje kursdatum i slutet av juli eller första veckan i augusti. Spikade dagar är hittills 11 och 18 juli. Alla inlägg om kursen kan du läsa här.

Taggad

snart

I Albrunna lund känns det i luften att mängder av magasinerad livskraft i stammar och rötter snart kommer att släppas lös…

Albrunna_lund_1

Albrunna_lund_2

Albrunna_lund_3

Taggad

asfalt genom skogen

cykelvägen_Albrunna_1Härifrån, nedanför Albrunna, är cykelleden nu asfalterad nästan ända fram till Södra bruket. Banan är ännu mjuk och underbar att cykla på. Snart är nog även resten av leden upp till Albrunna centrum svart som synden. Vi tycker inte att asfalten förfular. Det enda sorgliga i hela storyn är att promenadstigen decimerades till en liten tarm och att ”Ölands Amazonas” höggs ned. Men man kan ju inte få allt här i världen.

cykelvägen_Albrunna_2Norrut. Risken med denna långa härliga raksträcka är väl ”cykeldårarna” som kommer i 60 knutar på ljudlösa hojar och tycker att leden – och världen – är deras.

DSCF2231Utmed stranden finns gamla och nya knipholkar utsatta. Vad sägs om denna nybyggda faluröda etta med havsutsikt på andra våningen – dock utan hiss.

cykelvägen_Albrunna_4Vi ser söderut mot Albrunna. Alla tidigare inlägg om sträckningen av cykelleden Fyr till fyr mellan Degerhamn och Albrunna kan du läsa här.

Taggad ,

m/s västanvik

Hon kommer och går som en kär gammal vän, hon Västanvik. Här syns hon vid gårdagens angöring till Cementas kaj. På den ovan länkade sidan avslöjas en världsnyhet: Hon är byggd 1966 men sjösatt redan året före!

Västanvik_vid_brygganI en telebild som denna kan man inte tro att Västanvind är drygt 90 meter lång.

Västanvik_Vänder_CementakajenNej då, Västanvind har inte gått på grund. Skeppar´n har lagt fören mot kaj och ger här lagom med gas. Med dikt styrbordsroder lägger sig fartyget småningom snällt med fören ut mot hamninloppet. När man har lastat är det bara att säga mors och dra.

Västanvind_CementafabrikenHamnen och Cementa. Bilden är tagen från kajen vid det enda återstående vindkraftverket i Degerhamn. Utan att överdriva kan man nog påstå att Cementa är ”bygdens motor”.

Taggad ,

Nato räddar öland – som välter…

husbilsrad

Vi återvänder till ställplatsen i Degerhamn och lyssnar in vad vårt pratviga gäng från fastlandet tycker om ön – Öland alltså. Är den nåt att ha? Har den en framtid? Vad säger exempelvis vår kvartett om turismklyschor som att Öland är paradiset på jorden?

– Dom som säger så är kanske inte så beresta som vi, säger Per Lagerling och ler lika brett som klaviaturen på en Steinwayflygel. Vi som har sett oss om i världen och kort och gott säger att Öland är bra delar ju ut ett gott betyg. Eller hur? Det är ett annorlunda landskap, unikt i hela världen.

– Men för mej är Öland inget märkvärdigt, kontrar Roland Nilsson från Kalmar. Det bästa med ön är närheten till Kalmar. Så är det.

– Men visst är alvaret nåt extra, inflikar Jane Mårtensson. Mina svärföräldrar bodde i Stora Frö och där var jag ofta. Men jag fick inte upp ögonen för orkidéer förrän i mogen ålder. Men så är det nog för dom flesta.

– Just nu tänker vi mera på Västervik än på Öland, säger Barbro Lagerling. Vi köpte en tomt där i går. Kanontomt med sjöutsikt för nästan ingenting. Det blir närmare till kontinenten därifrån. Vi säljer nog kåken på Värmdö och bygger i Västervik. Tanken är att hyra ut halvårsvis i Västervik och kuska runt på kontinenten i husbilen…

– Men hur kan man leva så? undrar jag. Är ni pensionärer?

– Ja, på sätt och vis, säger Per. Vi har eget företag och sysslar med energideklarationer. Jag är energiexpert och har kontoret i bilen. Vi har besiktningsmän som åker runt i landet och mejlar alla data till bilen. Sen gör vi energideklarationerna – och fakturerar. Det är ett trevligt sätt att leva. Blir det många faktureringar en dag går vi på krogen.

Livet i husbil ger för en novis ett nästan oförskämt sorglöst och lyxigt intryck. Man är sin egen lyckas smed – och befälhavare. När man är mätt på ett ställe drar man till nästa – på Öland eller kontinenten.

Vi pratar mer om Öland. Jag berättar om mina farhågor för framtiden. Bredbandsutvecklingen och kollektivtrafiken står på u-landsnivå. Hälften av befolkningen i Mörbylånga kommun är i icke arbetsför ålder och turismen går kräftgång. Vilken företagare eller ungdom med visioner vill flytta till en sån kommun?

Per Lagerling är tyst en sekund. Så tar han till orda:
– Ingen fara. Ni kommer att räddas.

– Av vem? frågar jag.

– Av Nato, säger Per.

– Förlåt? säger jag.

– Av Nato, säger Per. Dom svenska politikerna har börjat förstå allvaret. Jag vet vad jag talar om. Jag är byggnadsingenjör och var reservare inom ingenjörstrupperna. Men jag skolade om mej till fortifikatör, alltså en sån som bygger skyddsrum och annat åt militären i fredstid.

– Ja ha, säger jag och försöker se intelligent ut.

– Nato kommer att bygga på både Gotland och Öland, trots att vi inte är medlem i pakten. Det måste göras. Annars sätter sej ryssen här. Och det kommer att bli strålande tider för er ölänningar. Det blir amerikanska stridskrafter på båda öarna. Dom behöver skolor och underhåll och mycket annat. Det blir mycket att göra, så mycket kan jag säja.

– Så vi får jobb av det…?

– Ja visst. Hotet från Ryssland blir Ölands motor för framtiden.

– Det är svindlande perspektiv du målar upp, Per Lagerling.

– Ja, men det finns också negativa såna…

– Jaså, vilka då?

– Jo, Öland kan välta!

– Välta?

– Ja, det finns två öar i hela världen som kommer att välta. Den ena är Bornholm. Den välter först. Ingen vet när men så kommer att ske, säger Per. Det behövs bara att nån båtägare glömmer lossa tampen från bryggan när han ska därifrån så är det kört.

– Vi såg på kartor i Köpenhamn att det faktiskt är så, säger Barbro. Bornholm står liksom på en nålspets.

– Jag läser massor om såna här saker, säger Per. När Bornholm har slagit runt är det Ölands tur. Öland välter inte av sej självt, det behövs en kraft utifrån, en tsunami till exempel. Men då är det kört. Det är bara att hoppas på att den välter åt väster – där bron kan hålla emot en aning…

Alvarsamts utsände tar sig nu för pannan och ber om ett glas vatten. Per Lagerling föreslår glatt en titt in i husbilen och jag tackar genast ja till inviten. Här gäller det att göra nåt annat, att komma in i stugvärmen, att börja tro på de vanliga gamla slitna klyschorna om Öland och dess framtid, om utveckling av ett landskap där bara en av 200 har ett snabbt bredband och där kollektivtrafiken är lika intensiv som den i Gobiöknen. Det blev glatt och trevligt i husbilen, vilket förhoppningsvis framgår av fotona nedan.

Men i dag, drygt en vecka efter husesynen på ställplatsen i Degerhamn, kan jag bara konstatera att försvarsuppgörelsen är i hamn och att politikerna är överens om att undersöka för- och nackdelar med medlemskap i olika försvarsallianser, Nato inkluderat.

Han Lagerling snuddar vid sanningen om Nato och Gotlands och Ölands framtid. Med tiden kan han få ännu mera rätt. Ska han också få rätt om… Nä, jag sätter punkt här.

gänget_husbilenI paret Lagerlings husbil. Från vänster ser vi Barbro Lagerling, Jane Mårtensson, Roland Nilsson och Per Lagerling. Bordet i mitten kan göras större, och från taket kan en tvåbäddskonsol sänkas ned på bara några sekunder. Bilen har vattenburen centralvärme och kostar ny runt två miljoner. – Men vår är sju år gammal, berättar Per.

BarbroLagerling_sängenBarbro Lagerling i aktre sängkammaren. På nattygsbordet i mitten sover katten, som också den älskar husbilslivet.

Par2Barbro och Per. – Tomten i Västervik var nästan gratis och ändå var vatten och avlopp inräknat, berättar Barbro. Vår idé är att bygga där, sälja på Värmdö, hyra ut i Västervik och kuska runt halva året ute i Europa. Och spela så mycket golf vi orkar och hinner! Handikapp? frågar Alvarsamt. – Inte vad jag vet, svarar Barbro.

Barbro_sängkammaren_badrummetFotografen står här inne på toaletten, som genom ett magiskt handgrepp kan förvandlas till toalett med dusch. Och när den inte är dusch är den garderob – om Alvarsamts utsände nu minns rätt. Hur som helst var det smått geniala trollkonster Barbro visade upp.

Det första inlägget om den pratglada kvartetten kan du läsa här. Och ett äldre inlägg från Ställplats Degerhamn finns att läsa och lyssna på här.
Taggad , , , ,
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 105 andra följare