resa utan mål

Haurvig Kyrka

Även om man bor på Öland måste man se nåt nytt. Vi kom till Jylland, Danmark. Där pratar alla tyska. Danskarna står bakom disk och vid kassa – och pratar tyska. Pizzorna presenteras på tyska. Zimmer är vanligare än vaerelse. Det är Morgen hit och tschüss dit, aldrig ett bye eller chiao och aldrig mötas de tu – eller tre.

Tiderna förändras. På Jylland finns inga cigarrökande damer. På Jylland finns inga svenskar. Nästan. På Jylland finns inga smil. Nästan. På Jylland finns inga invandrare. Men en och annan husbil rattas av kvinna, sannolikt tysk. I Sverige körs husbilar av män. Alla! På Jylland går inga ungdomar med Iphone-proppar i öronen. Nästan. Danmark är inte alls likt Sverige. Vi får för oss att Jylland är likt Tyskland.

Danmark har troligen inga landdistrikterne problemer, glesbygdsproblem. Det bor nämligen ingen ute på landet. Nästan. Bara en och annan bonderøv häckar i en ensom ejendom omgiven av enorma spannmålsfält. Man bor i by och småstad där alla pratar tyska. Nästan. Landet i landet Danmark är lika med spannmål. Och tyskar.

Vi far dit något pekar eller vinden styr. Vi hamnade vid Haurvig kyrka. Där fanns inte en enda tysk. Kyrkan har en krigskyrkogård. Det var dansk högsommar med sol och vackra cumulusmoln. Där mötte vi döden. Men vi var inte beredda på att möta döden denna varma dag med en svag vind som doftade ljung. Det är nog ingen. Det var nog heller ingen av dem som vi såg skymten av här: Oskyldiga små barn, amerikanare, engelsmän och kanadensare som blivit massakrerade, torpederade och sönderskjutna eller som drunknat, kvävts eller brunnit inne.

Livet går vidare. Snart finns ingen levande från andra världskriget. Vi glömmer. Alla generationer måste göra om samma slags misstag.

På Jylland finns inga cigarrökande gamla kvinnor. Alla pratar tyska. Det är Morgen hit och tschüss dit.

barmgravar_1Några har fått stenar med både för- och efternamn, till och med födelse- och dödsdatum. Vissa får bara ett förnamn.

barmgravar_2Anders, Svend och Mary. Vad skulle det ha blivit av dem om inte kriget dödat dem?

krigskyrkogårdKriegergrave/War graves.

stupade_1Sergeanten Allen John Ingram, 50 skvadronen i RAF. Hans bombplan av typ Hampden störtade under väg till Hannover utanför den holländska kusten. Allen John Ingram drev iland på stranden i Årgab 25 juli 1940. Han begravdes tre dagar senare. Resten av besättningen, fyra man, omkom också. Wing Commander Crockart och sergeanten Soothey är troligen begravda i utlandet. Den fjärde besättningsmedlemmen försvann i havet. Hans namn finns inte nämnt i informationsskylten på kyrkogården.

stupade_2Den amerikanske soldaten Albert Edw Barclay drev iland 12 juni 1945. Han begravdes fem dagar senare. De flesta flygare var mellan 20 och 25 år gamla.

stupade_3Natten till den 24 februari 1945 störtade ett bombflygplan av typen Stirling i Nordsjön. Liket av flygnavigatören F W Vebster drev iland på stranden utanför Bjerregård. Vebster begravdes i sanddynerna av tyskarna. Fyra man ur besättningen har ingen känd grav, men två ligger begravda på Sönder Nissum Kirkegård.

stupade_4 P/O. Colin John Blyth, RCAF 405 SWqdn. Under en bombräd mot Hamburg störtade en Lancaster i havet den 29 juli 1944. En av planets skyttar, kandadensaren C. J. Blyth, drev iland nord om Bjerregård den 7 eller 8 oktober 1944. Tyskarna begravde den stupade i sanddynerna och satte ett träkors med hans namn på graven. Resten av besättningen försvann i havet. Försök till samtal med tyskarna – sannolikt om en senare riktig begravning – misslyckades. Tyskarna hänvisade till ordern att ”fientliga flygare skulle grävas ned på stället.”

stupade_5 Här vilar radiotelegrafisten sergeant Arthur Robson. Liket av honom drev iland vid stranden i Nymindegab i oktober 1944. Tyskarna begravde honom i sanddynerna. Av de övriga i besättningen försvann två i havet, medan två ligger begravda i Esbjerg och två i Kiel: Sergeant K M Durrant och F/O H Wilkins. Den störtade eller nedskjutna Lancastern var på bombuppdrag mot Kiel.

Taggad , , ,

meterbred häck

Nere vid Mellersta Västerstad finns en pampig häck som verkligen inte går av för hackor. Den är så stor att man till och med kan ana den på Googles kartor.

På den östra sidan vägen är den på sina ställen ”flera meter” bred. Som vanligt vet jag inte vilket slags klorofyll det handlar om. Nån som vet mer om blomman eller historien bakom häcken?

IMG_0002

IMG_0012

beskära redan i sökaren

De som gick min fotokurs i somras fick lära sig att beskära redan i sökaren. Om man slarvar med detta måste man senare göra beskärningar i bildbehandlingsprogram, ofta med betydande kvalitetsförluster som följd. Ett av de bästa motiven att öva just beskärning är kreatursflockar. Djuren ligger eller står ofta slumpmässigt osymmetriskt men är ofta relativt stillsamma, och de finns överallt på ön.

Min erfarenhet är att hur man än beskär dem blir något i bilden lidande. Man kan bara göra så gott det går. Efterbeskärning blir nästan alltid nödvändig. Nedan några smakprov av en flock på södra ön.

kreatur_01Här finns ingen kapad djurdel. Alla kräken är hela. Men för att lyckas med det har jag tvingats välja ett rätt udda format. Men varför inte?

kreatur_14Djuren till vänster i bild har fått både nosar och bakdelar kapade men kanske att man trots det köper beskärningen som egentligen är gjord för situationskomikens skull. Kon längst fram till vänster vrider bort huvudet i avsky och säger till den stående kon: – Kan damen möjligen vara en smula diskretare?

kreatur_20Denna beskärning är ungefär hälften av kompaktkamerans originalbild. Beskärningen är stenhård, men jag tycker den håller. Senare års kompaktkameror bjuder på finfin bildkvalitet. Här är halva bilden bortskuren, trots det är skärpa och toner imponerande. Kompakterna är – och kommer att vara – överlägsna telefonsmällorna.

kreatur_37Liten del av stor flock. Hur man än kapar får man nästan alltid något oönskat med på bilden. Här: rumpan längst ned till vänster. Visst kan man klona bort den, men är det värt besväret?

 

Taggad

dagens ölandsbild 128

14ehålet14:e hålet, det längsta på golfbanan i Grönhögen. Snacka om strandnära! Vill du läsa mer om banan klickar du här.

Taggad

soffan

Vi har tre soffor. Utmed Kalmarsund. I nån av dem brukar vi sitta varje dag. Konsten är att sitta och titta rakt ut över sundet utan att göra någonting. Inte prata. Inte tänka. Bara vara. Vi brukar sitta en timme. Jag somnar ibland. Men bara några minuter. När jag vaknar känns livet nytt.

Om alla tog sig en timme i en soffa per dag utan att tänka skulle världen inte se ut som den gör. Det är jag säker på. Å andra sidan är det nästan allt som jag verkligen är säker på.

på-soffanEn timme utan att göra något, utan att tänka, kan kännas svår och lång – i början. När man vant sig går timmen ”på några minuter”.

Taggad ,

genial kuf – döderhultarn – del I

Döderhultarn_2 Döderhultarn porträtterad av John Liljedahl 1917.

Vi lämnar Öland för en kort stund men håller oss ändå nära, på andra sidan Kalmarsund i höjd med Blå jungfrun.

Han gick sin egen väg genom livet, skulptören Axel Petersson, mera känd som Döderhultarn. Bilderna i detta och kommande inlägg är tagna på Döderhultarmuseet i Oskarshamn,

Alla skulpturer står i rätt solkiga glasmontrar vilket försvårar fotografering. Av den anledningen kan vissa av skulpturerna i min Döderhultarserie vara ”kapade”. Eventuella titlar har jag inte tagit med; verken talar för sig själva.

Flera inlägg om Döderhultarn kommer framdeles. Det är han värd.

Döderhultarn_1Hos fotografen.

Döderhultarn_06Två typiska Döderhultarfigurer, råa i formen med perfekt ”korn”.

Döderhultarn_02Ungdomsverk. Döderhultarn gick en tid i lära hos skulptören Edvard Källström, som ville ha sandpapprade, släta ytor på skulpturerna. Det ogillade Döderhultarn som var genialt expressiv och sökte de grova uttrycken i stället för konstlad förfining.

Döderhultarn_03Ungdomsverk med stark utstrålning. 

Döderhultarn_04En pampig tjur som vet sitt rätta värde. Mes använde Döderhultarn alträ för sina skulpturer.

Döderhultarn_05Djur och människor dominerade Döderhultarns motivval.

Döderhultarn_07Den som en gång skött om kreatur känner igen den märkliga samhörighetskänsla som kan uppstå mellan människa-djur och som Döderhultarn här får fram i grova hugg utan plottrande med detaljer.

Döderhultarn_08Denna betäckningsskulptur var hopplöst placerad för fotografering. Det fick bli uppifrån. Som fotograf kan man bara göra sitt bästa. Man är ingen trollkarl.

Döderhultarn_11Ett av Döderhultarns mest uppskattade motiv, beväringar som mönstrar. Man känner doften av svett och hör den tidens barska och knappa militärspråk. Och nog känns det som om lopporna kliar än i dag då man tittar på beväringen längst till höger?

Döderhultarn_09Samma skulturgrupp som ovan sedd från andra sidan.

Döderhultarn_10Det utmärglade och kanske redan döda öket sörjs av två ännu levande…

Döderhultarn_12Kanske änka? Kanske änka i kyrkbänk? Kanske änka i kyrkbänk med hårt liv bakom sig? Jag känner inte titeln. Döderhultarn kan få fram det stora med små åthävor. Här tänder några små vita fläckar känslorna. Kanske gråter hon inombords eller på riktigt? För det är väl en näsduk hon håller i?

Döderhultarn_18Oftast skildrade Döderhultarn så kallat vanligt folk. Här ett undantag: V-Gurra.

 

Ing-Marie laddar inför skördefesten

Nu produceras, fixas och pyntas det i stugorna inför Skördefesten som inleds 24 september. För många kan den snart världsberömda festen bli tillfälle att ta igen på gungorna vad man förlorat på karusellen. Det gäller dock inte Ing-Marie Eriksson i Södra Möckleby som skapar ständigt och jämnt – året om. Hon tillhör dem som har ytterst flexibla öppetider. Är hon hemma är det bara att knacka på – inom rimliga tider.

– Jag väver på inspiration, säger hon till Alvarsamt. Den kan slå till när som helst. Och då jobbar jag. Svårare än så är det inte.

Ingmarie_väv_9Ing-Marie Eriksson vid vävstolen hemma i Södra Möckleby. Hela rummet utanför bild är fyllt av garner, trådar, remsor, tyger, vävar. Det hon gör ställer hon ut i sin vackra stenlada med namnet Ing-Maries vävkammare.

Taggad , ,

dagens ölandsbild 127

fågelsjön_03Fågelsjön i Degerhamn. Den fria simytan ser ut att minska. Klicka här för att se bild från i vintras. Klicka här för att läsa mer och se bilder från förrförra besöket.

Taggad

pr för hojen

Det var bara i Kalmar man kunde följa alla tre discipliner i gårdagens Ironmanlopp. Här på södra Öland fick vi hålla till godo med cykelfasen. Jag älskar att cykla men blir trött bara av att se på dessa tävlande. Vilket lidande! I den hårda ostliga vinden måtte färden över bron och alvaret mot Torngård ha varit rena tortyren. Och när man väl hade simmat och hojat färdigt skulle man kuta i tre timmar också!

Cyklarna är ett kapitel för sig! Priserna lär ligga på upp mot 100 000. Men då får man märkliga ljud på köpet. Vissa låter som stressade vindkraftverk, andra som milda vårvindar medan somliga inte låter alls. Hur som helst tror jag att dessa supercyklister höjer allmänhetens intresse för att hoja. Det ser jag som den största vinsten med Ironman.

Resultaten hittar du här.

TorngårdsvägenLangningsstationen vid Torngårdsvägen.

Taggad , , ,

solen…

Tidningen Östra Småland lyckades även i lördagsnumret få med något negativt om solen som över södra Öland skiner som besatt, har gjort så länge och enligt prognoserna ska göra det i ytterligare tio dygn. Man skriver: ”Semesterfirare snackar om den härliga solen som äntligen dykt upp.”

Äntligen dykt upp! Man tar sig för pannan – av solsting!

Taggad
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 115 andra följare