ny blogg

Under sommaren startar jag en ny blogg vid sidan av Alvarsamt. Den nya bloggen kommer att fokusera ännu mera på foto och video. Motiven hämtar jag från mina intressen vid sidan av fotografering: natur, livet under vattenytan, radioflyg och akvaristik. Ibland blir inläggen kopplade till Öland – men inte alltid. Tänkbara motivområden blir Öland från luften, Öland under vatten, natur i allmänhet – ofta från Öland – samt motiv ur min akvaristiska värld med fiskar, smådjur, växter och ”biologisk dramatik”.

Nedan ser vi några foton av invånare från vattenvärlden runt Öland. Tångräkorna fångade jag i Degerhamns hamn. De är ungefär två centimeter långa. Men de lär kunna bli upp mot åtta. De finns i oerhörda mängder längs stränderna. I vattnet är de nästan omöjliga att se, och även i handen ger de ett mycket oansenligt intryck. Räkan ter sig blek och färglös, nästan genomskinlig och saknar all yttre prakt. Men på riktigt nära håll ser vi något helt annat: En säregen skapelse med sofistikerade detaljer och organ, vacker, kraftfull och listigt kamouflerad. Prydd med färgstarka band och prickar ger den ett nästan grafiskt intryck.

För den fotointresserade kan jag berätta att bildsviten är tagen med Sigmas markroglugg 150/2.8 och radiostyrd direktblixt ovan litet akvarium. Fotona är 1800 pixlar breda, vilket blir standardformat på den nya bloggen, vars titel och adress meddelas senare.

tångräkor_01

tångräkor_02

tångräkor_03

tångräkor_04

tångräkor_05

tångräkor_06

tångräkor_07

tångräkor_08

tångräkor_09

tångräkor_10

tångräkor_11

tångräkor_12

Taggad ,

förlista på kyrkogården i södra möckleby

Gösta_ny2Gösta Wahlgren föreläser på Alungården. Du kan även läsa om förlisningen i detta inlägg på sidan 22 i denna pdf-fil från Kalmar muséum

Som Alvarsamt tidigare berättat höll lokalhistorikern Gösta Wahlgren nyligen ett långt föredrag om förlisningar i vattnen utanför södra Öland. Skeppsbrottet i detta inlägg kan vi se konsekvenserna av än i dag – på kyrkogården i Södra Möckleby. Där ligger två unga tyska sjömän begravda, under var sin sten. Så här mötte de sina öden:

Vi skriver 1932. Motorgaleasen Herta Grube från Hamburg går ut från Gamleby mot Stettin i Polen. Den 19 november angör fartyget Kalmar för bunkring av olja. Den 22 november lämnar Herta Grube Kalmar och styr söderut. Flera andra fartyg avgår samtidigt Kalmar, bland andra MS Mathilda från Degerhamn. Under dagen blåser det upp en mycket hård och byig sydvästlig vind. MS Mathilda söker nödhamn i Bergkvara. Men Herta Grube fortsätter sin gång i den hårda sjön.

Den 23 november hittas en drivande obemannad livbåt utanför Grönhögen. Mängder av virke driver i land mellan Grönhögen och Västerstad. I gryningen den 24 november upptäcker man två manslik på stranden i Årsvik strax norr om Degerhamn. De två är styrman Erich Wolff och kocken Heintz Peters – från Herta Grube. De två begravs på Södra Möckleby kyrkogård den 4 december 1932. Flera hundra kyrkobesökare följer akten; inte en enda plats är ledig.

Alvarsamt berättar småningom om ytterligare någon förlisning som Gösta Wahlgren kastade ljus över med sitt föredrag…

 TyskarnaGravstenarna på kyrkogården i Södra Möckleby. Den vänstra bekostades av den omkomnes familj. På den står det, översatt till svenska: ”Här vilar i frid långt hemifrån vår älskade son och broder styrmannen Erich Wolff från Ückermünde, född 12 december 1908, död 22 november 1932, sörjd av sina föräldrar och syster.” Kocken Heinz Peters kom antagligen från fattigare förhållanden. Pengar till hans gravsten samlades in av sjömän i Degerhamn. Gösta Wahlgren berättade att det på den här tiden var vanligt att omkomna sjömän begravdes på närmaste kyrkogård, var de än dött i världen.

Taggad , ,

den gröna ön

Det är nog få som förknippar södra Öland med ”Afrikaliknande skog”. Men så ser det ut i dag – på smala remsor utmed kusten. På bara några dagar har grönt dränkt hela landskapet – i mängder av nyanser. Det är dags att kalla Öland – och inte Irland – för den gröna ön! Bilderna är från Södra bruket.

Gröna_Öland_5

Gröna_Öland_1

Gröna_Öland_2

Gröna_Öland_4

Gröna_Öland_3

Gröna_Öland_6

Taggad ,

om kustlinjer, pistolskytte och kyrkobesök

Du minns kanske ruinen nere vid Södra bruket, den som visade sig vara ett värn från andra världskriget. Värnet var försett med hissar för måltavlor för övningsskytte på 300 meters avstånd. Man sköt från en gjuten ramp. Alvarsamt har hittat resterna av denna ramp, och presenterar en intressant iakttagelse: Kustlinjen förändras kanske mer än vi lägger märke till. I dag skulle det nämligen inte gå att skjuta från rampen mot målet, eftersom detta är gömt bakom en kulle med skog.

Rolf Hansson, tidigare Cementaanställd, berättar att det var en farlig skjutbana. Strax bakom värnet ligger Södra bruket där det vissa tider bodde fler än 300 personer, varav många barn. Och barn är nyfikna. Och rikoschetter är livsfarliga.
– Denna skjutbana skulle aldrig godkännas i dag, säger Rolf och fortsätter:
– På den här tiden fick vi tillåtelse till det mesta. Cementa ägde marken och det var bara att önska sej vad man ville. Några ville börja med pistolskytte och det gjordes en bana vid Alvkälla. Där vådasköts en kille i låret – men överlevde. Skytten gick i kyrkan tre söndagar i rad. Sen slutade han med både kyrkobesök och pistolskytte.

skjutramp_03Uppe till vänster i bild ser vi resterna av den gjutna rampen. Vid horisonten ser vi också värnet där måltavlorna satt. Men går vi upp till rampen skyms ruinen av skog.

skjutramp_04De sista resterna av skjutrampen. Tidens tand jobbar på…

skjutramp_06Del av rampen sedd från landsidan.

skjutramp_09Bilden visar vad man i dag ser om man ställer sig på rampen och tittar mot måltavlorna. Slutsats: Landskapet förändras ständigt, kanske mer än vi lägger märke till.

Taggad ,

gubbarna vann!

Jag trodde dagens version av Degerhamn IF skulle mangla sönder sina äldre klubbröder från 1994 i gårdagens historiska match på Alunvallen. Jag var beredd på en för gubbarna tragisk sorti, haltande och lytta till folkets burop och ungtupparnas glåpord. I stället vann de på knockout. De blå gamla järnkaminerna hade en både bokstavlig och bildlig tyngd och fastän mödan att bära rätt många kilon över idealvikten hade de ett förvånansvärt intensivt spring i benen. Pang och pang och saken var klar. Man vann matchen med 2 – 0 och efterföljande straffsparksläggning med 3 – 2.

Nära slutet ropade optimistisk pojkspoling i vittröja: ”Kom igen nu grabbar, nu kroknar dom snart!”

Men si det gjorde de icke, i stället använde man det fina spelsinnet för att ställa upp sig likt levande stridsvagnshinder. Och tidigare tränaren Jan Mårtensson sken som sola till gratiskaffet i paus:
– Det var ett sagolikt lag jag tränade på 90-talet. Och så bra dom är än i dag!

Nedan följer textlös bildsvit.

Alunvallen16maj2015_01

Alunvallen16maj2015_02

Alunvallen16maj2015_03

Alunvallen16maj2015_08

Alunvallen16maj2015_10

Alunvallen16maj2015_17

Alunvallen16maj2015_27

Alunvallen16maj2015_33

Alunvallen16maj2015_34

Alunvallen16maj2015_48

Alunvallen16maj2015_54

Alunvallen16maj2015_59

Alunvallen16maj2015_60

Alunvallen16maj2015_62

Alunvallen16maj2015_69

Alunvallen16maj2015_71

Alunvallen16maj2015_75

Alunvallen16maj2015_76

Taggad , ,

dagens ölandsbild 118

Dagens Ölandsbild 118På hojarna slörade vi österut i vinden till Seby läge i runt 5 meter per sekund. Lunch vid bryggan i bitande sol. Allt perfekt förutom en gnagande tanke på den ökande motvinden hem. Till kaffet blev det vindstilla – och så vände vinden 160 grader. Vi länsade hem på hojarna i runt 7 meter per sekund. Det är i såna lägen man kan bli religiös. Bilden: Den vackra ån med bron strax väster om Solberga. Efter en titt på kartan misstänker jag att ån är en grävd kanal, eftersom dess sträckning mellan alla kurvor är linjalrak. Vad jag kan se mynnar den ut i Gräsgård.

Taggad

Louise tog hem segern!

Även den hittills svåraste omgången av Vart är vi på väg? norpades av en kvinna: Louise!

Redaktionen bockar djupt och överlämnar de virtuella priserna: En åttarumsvilla vid Medelhavets strand, en silverfärgad Porsche Carrera och 28 ton tulipanalökar i långtradare från Nederländerna. Louise hade kylan att vänta till exakt rätt ögonblick – en nog så viktig egenskap i denna tävling, som denna gång var i stort sett omöjlig att lösa på 3-poängsnivå.

Den kvinnliga intelligensdominansen börjar bli oroväckande. Kom igen nu, gubbar! Det blir ny omgång runt månadsslutet.

Rätt svar:
Torslunda. Vi åkte alltså från Vickleby till Torslunda.

Lösningen: Färden går mot ort som vågar (tors [tordas/töras]). Vi kör norrut från by (Vickleby) med tillfällig tjänst (vick [vikariat]). Målet innehåller både hemstad (Lund) för musikalisk teveprogramledare (Sten Broman [Musikfrågan Kontrapunkt]) och kvalster (or). Vi åker till orten (Torslunda) där ett partis första kvinnliga riksdagsledamot växte upp ( Bertha Wellin) – men partiet hette något annat på den tiden (högerpartiet).

Taggad

postum Carnegiemedalj

Gösta WahlgrenLokalhistorikern Gösta Wahlgren i berättartagen på Alungården i Södra Möckleby.

Av de många förlisningar som Gösta Wahlgren berättade om på Alungården i onsdags väljer Alvarsamt att återge den om ångaren Nils.

På Nils jobbade bland andra tre sjömän från Degerhamn: Förste eldaren Karl Norberg, hans son matrosen Emil Norberg och matrosen Jan Hildingsson.

Ångaren Nils gick ut från Stockholm i januari 1929. Hon var lastad med fotogen och salt. Ganska snart blåste det upp. Den 15 januari fick man stora problem i orkanvindarna. Man var då nordost om Västervik. Två dygn senare kom dråpslaget. Ångaren Nils rände på grund för att kort därefter sjunka.

Klicka här för att höra Gösta Wahlgren berätta:

Ett pressklipp från 2 april 1929 berättar att eldaren Karl Norbergs bragd blev ihågkommen under påskdagens högmässa i Södra Möckleby kyrka. Där överlämnades Carnegiestiftelsens bronsmedalj till änkan Gerda Kristina Norberg av kyrkoherde Adolf Simonsson. Carnegiestiftelsen gav henne också tusen kronor och en livränta på 600 kronor om året, i dagens penningvärde drygt 17 000 kronor.

Norbergs-gravsten_S-Möckleby-kyrkogårdFamiljen Norbergs gravsten på kyrkogården i Södra Möckleby. Efter att ha skött om sin mamma i 42 år sökte Emil upp sin ungdomskärlek. Hon var då änka och bodde i Stockholm och flyttade ned till Emil. De två fick sina sista år tillsammans i Albrunna.

Taggad , , ,

vart är vi på väg?

1 poäng
Vi åker till orten där ett partis första kvinnliga riksdagsledamot växte upp – men partiet hette då inte som i dag.

Taggad

havet gav och havet tog

publiken_rawEtt 30-tal intresserade kom i går till Alungården för att lyssna till lokalhistorikern Gösta Wahlgren, som under nästan två timmar berättade om liv och död och rörande livsöden.

Om ond bråd och plågsamt långsam död i många olika former berättade Gösta Wahlgren på Alungården i går. Ämnet var sjöolyckor med tonvikt på inblandat sjöfolk från södra Öland. Det var livsfarligt på sjön förr i tiden. Bara inom Gräsgårds kustpostering noterades 111 förlisningar mellan 1890 och 1910.

I morgon publiceras det första inlägget av flera. Då kan du höra Gösta Wahlgren själv berätta om en dramatisk förlisning med en pappa som dör i sonens armar på ett öde skär i smällkalla januari 1929. Pappans sista ord till sonen blev ”Ta hand om mor!” Det gjorde sonen och han lät till och med mamman gå före sin flickvän som försvann ur hans liv. Men drygt 40 år senare skulle de komma att träffas igen…

Om denna och andra rörande och fruktansvärda händelser handlar en handfull kommande inlägg. Det första hör du alltså i morgon, fredag.

Taggad , ,
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 107 andra följare