mörbylångapromenad – igen!

Vintern 2013 gjorde jag en Mörbylångapromenad. Den blev två inlägg. Första här. Andra här. Häromdagen var det dags igen för ett planlöst flanerande i den tysta, stilla och närmast ödsliga centralorten.

Fotona får tala utan texter.

Mörbylångapromenad_01

Mörbylångapromenad_02

Mörbylångapromenad_03

Mörbylångapromenad_04

Mörbylångapromenad_05

Mörbylångapromenad_06

Mörbylångapromenad_07

Mörbylångapromenad_08

Mörbylångapromenad_09

Mörbylångapromenad_10

Mörbylångapromenad_11

Mörbylångapromenad_12

Mörbylångapromenad_13

Mörbylångapromenad_14

Mörbylångapromenad_15

Mörbylångapromenad_16

Taggad ,

allt är relativt

Vi är några av få som har fiber i Södra Möckleby. Därför får jag en del frågor om hur det är att arbeta med så snabb uppkoppling som 100 Mbit/s. Mitt svar kanske förvånar: Det känns ganska segt.

Man blir bortskämd. Och man vill hänga med. Jag minns när hastigheten ökade från ”snigelfart till oxkärrafart” under 1990-talet. Man trodde knappt sina ögon. Men snart ville man ha ännu snabbare uppkoppling. Och den krävdes för att utvecklingen skulle bli så pass bra som den blev – för vissa landsdelar, för vissa människor. Men statens roll i utbyggnaden av fibernätet börjar likna en ”nationell kommunikationskatastrof” – med landsbygden som den ständiga förloraren.

Taggad ,

miljoner träd dör i svampsjukdomar

Är en alm angripen av almsjukan är det kört. Då är frågan inte om utan när den dör. Den kan dö på ett par månader. Den kan dö efter ett par år. Det har Alvarsamt tidigare berättat om i ett flertal inlägg, exempelvis detta.

Mörka bilder målades upp av Pia Barklund vid Sveriges Lantbruksuniversitet när hon i går höll föredrag i Smedby sockenstuga:
– Ett träd kan smittas på våren och dö redan under hösten. I exempelvis södra Storbritannien finns i dag inte en enda levande alm!

Trots att almsjukan har funnits i Sverige sedan 1950-talet år är det först under senare år den slagit till med våldsam kraft på Öland. Och vad värre är, under 1980-talet kom en aggressivare variant av sjukan till Sverige. Ingen kan nog förklara varför, men Pia menade att många faktorer spelar in. Ett träd dör sällan av bara en orsak.
– Världen krymper, vi reser mer än tidigare, folk tar med sej växter hem från andra länder och importen av träd och växter är stor. Miljöförändringarna och stigande temperaturer kan också spela in. Dom flesta organismer som orsakar sjukdomar gillar värme.

Frågorna efter Pia Barklunds föreläsning blev många. Det är tydligt att informationen om almsjukan bör bli bättre – och tydligare. Alvarsamt går här inte in på alla komplicerade faktorer för sjukdomens uppkomst. Viktigare för oss lekmän är vad vi ska göra – och inte göra – för att bekämpa sjukdomen:

  • Såga inte i alm.
  • Hamla inte alm.
  • Spar inte delar av träd. Ta bort hela trädet.
  • Ta ned trädet så snart du upptäckt almsjukan – så tidigt som möjligt på året innan det blir vår. Under våren börjar nämligen almsplintborren att flyga – och sprida den svamp som orsakar almsjukan.
  • Lagra inte almved. Förflytta den inte.
  • Barka gärna färskt almvirke men elda upp barken.
  • Alla verktyg som används vid arbeten med alm måste desinficeras med T-sprit, eller ännu hellre brännas med gasol. Det gäller även om du inte ser tecken på almsjuka.

Pia Barklund var trots alla smittor och svampar och sjukdomar och utbrott och destrueringar ganska optimistisk inför framtiden.
– Massor av träd kommer att dö men skogarna överlever, om än artfattigare.

Det lät bra. Ganska bra. Eller: Inte helt åt skogen.

Den intressanta tillställningen avslutades med gott kaffe och prima bullar.

åhörare_Pia_BarklundPia Barklund från institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet längst till vänster i bild. Ett 30-tal personer kom för att lära mer om almsjukan. – Men vi hade räknat med många fler, sa Jeanette Sköld, för tillfället besviken kassör i Ölands Smedby Hembygdsförening.

_MG_5741_RAlmsjukan i schematisk form. Till denna ska läggas det slags smitta som sker under jord, mellan rotsystem. – Den smittan gör att träd i alléer är särskilt utsatta, berättade Pia. En bra sajt för att lära mer om skador på skog hittar du här. En fin summering av almsjukan och askskottssjukan är skriven av Pia Barklund. Ett kandidatarbete om almens vara eller icke vara, med bland annat fakta om resistenta almar, läser du här.

_MG_5750Pia Barklund berätta även en del om askskottssjukan som också härjar på Öland. Den är dock inte riktigt lika ”hätsk” som almsjukan, men de flesta angripna träd dör. Askar som under lång tid levt tillsammans med den svamp som orsakar sjukdomen kan faktiskt bli resistenta. Forskarna kallar en sådan samexistens för coevolution. Försök tyder också på att sjukdomen går att bromsa en aning. Läs mera här

Taggad , ,

spaning från luften ger 6 000 foton – och musikalisk framtid

Det är givande att vara nyfiken och barnslig. Vi följer ibland upp detaljer och överraskningar som vi ser på våra KAP-foton. I bilden nedan väckte en detalj vår nyfikenhet…

GeologiskaTrädgårdenI detta foto – som för övrigt är det 6 000:e som läggs ut på bloggen – ser vi bruksruinen med sin skorsten. I nedre högra hörnet ser vi stenarna på Geologiska trädgården och ovan den Degerhamns gård. Längre upp mot vänstra bildhörnet ser vi något som överraskar: Några stora rödbruna ”lådor”…

containrarDe stora rödbruna ”lådorna” visar sig vara containrar – här i något annan placering än i flygfotot. Och nu ramlar pusselbitarna på plats. Det måste vara de som snart ska bilda scen till Scenbrottets föreställningar! Alvarsamt ser fram mot fortsättningen…

Taggad , , , ,

snacka om tält

Jag minns att man under campinglivets guldera under 1950- och 1960-talen använde beteckningar som tvåmanna- och fyrmannatält. Hur Cementas supertält ska ”mannaklassas” är i dagsläget oklart. Men nog skulle man få in några tusen pers i skapelsen. Måtten är bara uppskattade: 80 x 50 x 10 meter.

bautatält

Taggad ,

sporer, sporer, sporer överallt sporer…

Pia_Barklund_SLUAlmen på Öland kan kanske snart bara ses på foton. En liten skalbagge sprider sporer som dödar. Asken angrips också, men av andra sporer. Det finns farliga sporer och nyttiga sporer. Pia Barklund från Sveriges Lantbruksuniversitet höll under kvällen ett intressant men också smått skrämmande föredrag om svampsjukdomar. Ett 30-tal intresserade mötte upp i Smedby sockenstuga. Du läser mer om vad Pia berättade i ett kommande inlägg…

Taggad , ,

Alvarsamts vattenletningskurs del I: att tälja sig en slagruta

Bra ölänning reder sig själv, heter ett gammalt ordspråk. Medan makten surrar och tjafsar om hur vattnet ska rinna till på ön startar Alvarsamt sin vattenletningskurs. I ett antal inlägg går vi från slagruta till porlande vatten.

Slagrutan skär du helst av vide/sälg. Men jag har också testat rönn med gott resultat. Skär den nu på våren då den är mjuk och vattenstinn. På bilden ser du endast en perfekt slagruta – den längst till höger. De andra har mindre eller större fel. Jag kan inte de korrekta beteckningarna för slagrutans delar men låt oss kalla skänklarna för handtag, uppåt i bild. Nedre delen  av slagrutan kallar jag skaftet. Var klykan sitter säger sig självt.

Mer om slagrutan kan du läsa här.

Slagruta 1, från vänster: Här har jag tvingats skära bort utväxande gren precis i klykan. Ger mycket sämre hållfasthet.

Slagruta 2: Vänster handtag är för klent. Det är mer en gren på det högra handtaget.

Slagruta 3: Höger handtag för klent. Kraftiga knoppar och skott på vänster handtag. Risk för brott när handtagen ska vinklas ut.

Slagruta 4: Kraftigt skott, som en ”bula”. Risk för brott.

Slagruta 5: Felfri. Ungefär lika grova handtag utan för stora knölar, knoppar och annat. Långt och relativt rakt skaft. Spetsen på skaftet brukar jag skära snett, med skärytan uppåt. Men jag har ingen aning om detta påverkar slagrutans funktion.

Ursprungligen tänkte vi engagera den erfarne slagrutemannen Edwin Rutthén från Timmernabben för undervisning i arbetet med slagrutan. Dessvärre har Edwin drabbats av ett så kallat bakslag (skaftet på slagrutan far uppåt med våldsam kraft, vilket kan tyda på att han gått rakt in i en nickelfyndighet). Edwin ligger just nu chockad på Oskarshamns lasarett med en kraftig bula i pannan och beräknas inte vara på benen förrän om en vecka. Alvarsamt har därför blixtinkallat Slagrutekonstens Konung, Sune Flisa, som helt gratis åtagit sig uppdraget. Snart ska vattnet upp i dagen! Snart ska vattnet porla och flöda på hela Öland! Snart går Sune lös med klykan! I väntan på första lektionen kan du tälja dig en slagruta enligt råden ovan.

slagrutaFyra dåliga och en bra slagruta. Förvara slagrutan med skaftet nedsänkt i en hink med vatten. Då håller den sig mjuk. Torkar den ut bryts den vid användning.

Taggad , , ,

urvattnat

I dagens Östran kan man läsa miljöminister Åsa Romsons svar på tre frågor ställda av Anders Åkesson (C). Romson säger bland annat:” _ _ _ det är viktigt att ha ett avrinningsområdesperspektiv. _ _ _” 

Ordet var: avrinningsområdesperspektiv!

Taggad ,

miniledare

Alvarsamt utökar inläggskategorierna med miniledare. De blir extremt korta inlägg i aktuella frågor. De kan handla om bagateller eller livsavgörande teman med lokal anknytning. Det första publiceras under morgonen.

Taggad ,

romi

RomiI måndags tuffade en för mig ny bekantskap förbi på sin färd mot Degerhamn, 88 meter långa Romi. På bilden är hon närmare en halvmil ut i havet från min gamla slitna kompaktkamera. På den fungerar snart ingenting korrekt. Den överexponerar två eller ibland tre steg. Slutartiden går inte att ändra, objektivlocket fastnar halvvägs och blixten ger helt olika ljus från exponering till exponering. För att få användbara bilder med den måste jag följaktligen lura den – en nog så kul övning, ja riktigt lärorik, rent fotografiskt sett. Men att skiljas från en kamera man haft i många år är som att säga definitivt adjö till en god vän. Jag behåller den tills den lägger av helt. Att raka detaljer på fartyget, liksom snurrorna på vindkraftverken ute i Kalmarsund, ser ”skrangliga och vingliga” ut är dock inte kamerans fel. Det beror på att det finns så många olika luftlager mellan kameran och motivet.

Taggad ,

om flisa – men ej sune

Här och var ser alvaret ut som om en vansinnig hackspett har gått till attack och hamrat på för kung och fågelholk. Århundraden tillbaka är Öland präglat av stenbrytning och förädling av sten, eller flis/flisa som det heter här på ön. Vi fotograferade stenbrytning från både marken och från luften söder om Torngårdsvägen…

stenbrytarland_1Tusen och åter tusen brutna kalkflak ligger och står utmed mindre vattensamlingar.

alvaret_ÖlandÄven i små vatten ute på alvaret kan det finnas gädda. Det berättade lantbrukaren Gunnar Andersson, Kvinsgröta, då Alvarsamt besökte Sven-Eriksjön. Upptill ser vi Torngårdsvägen löpa vågrätt över bilden. Långt upp i vänstra hörnet lyser kyrkan i Smedby vit.

stenbrytarland_3Det är svårt att tänka sig ett hårdare arbete än att manuellt bryta sten i denna miljö. Stekhett och torrt under sommaren, svinkallt och blåsigt under vinter och vår.

stenbrytarland_4Alvaret sönderbrutet av kalksten i olika färger, storlek och tjocklek – travade i högar som enorma friluftsskulpturer. 

Taggad , , , , ,

i röret…

På förekommen anledning, som det brukar uttryckas då man vill säga någonting av vikt…

Alvarsamt genomförde under veckoslutet ett fantastiskt biologiskt och botaniskt experiment tillsammans med handelsträdgårdsmästare Lars Henell, Albrunna Perenner. Försöket gick ut på att med mänsklig handkraft – medelst snara på grov tross, dra ett exemplar av den antika växten alrunan ur jorden, något som i de bokliga hävderna brukar benämnas som ”uppenbart självmord”. De historiska texterna rekommenderar i stället att plantan slitas ur jorden av hundar eller oxar och att markägaren håller sig på avsevärt avstånd från uppdragningsplatsen med igenproppade öron och ögonbindel. Ingetdera av dessa kriterier uppfylldes under söndagens botaniska och audiologiska försök, varför vi på Alvarsamt har haft morgonmöte om publicering eller inte av det kanske blodigaste reportage vi gjort genom alla tider. Publiceringssidan vann med två ynka röster: 138-136.

Dock vill vi varna alla känsliga läsare för att läsa inlägget utan starka solglasögon och att INTE slå på högtalarna, ity de ångestskrik som plantan levererade har orsakat sprängda fönsterglas, knäckta flaggstänger och bortblåsta tak i den – tidigare – så idylliska byn Albrunna.

Allan von Kompost
redaktionschef
Taggad , , ,

pris till eldsjälen eva

EvaHansson_T

Hon jobbar med gymmet på Alungården. Hon jobbar med integration av invandrare. Hon pysslar med Kupan. Hon kör Ölands södra slinga. Hon sliter med fiberfrågan. Ja, det är kanske enklare att skriva om vad Eva Hansson Törngren inte arbetar med.

Hur som helst. Nu har hon fått kommunens eldsjälspris. Alvarsamt uppvaktar med en virtuell lagerkrans med grattistexten: Fortsätt kampen för södra Ölands utveckling!

PS. Bara sekunder före publicering av detta blogginlägg inkommer mejl från Sune Flisa: ”Gratulera Eva från mig. Det är tur för henne att hon hann få priset i år eftersom jag trots debaclet med ställplatsen överväger att flytta hem till Wramsby för gott. Då blir jag given mottagare av priset dom år jag har kvar i livet – måhända även åren efter min död. Med ödmjuka hälsningar. /Sune”

Taggad , ,

Sven-Eriksjön – resultat av våt idé

Man skrev 1970. Det var torrt på södra Öland, då som nu. De som bäst behövde vatten var bönderna. En bonde i Torngård började fundera. Han hette nästan som byn: Sven-Erik Tornegård, 1920-2007. Han ville lösa vattenproblemen. Kusinen Gunnar Andersson, Kvinsgröta, berättar:
– Sven-Erik var en klurig man. Han hade en mycket egen teori om varför regnmolnen tycktes undvika alvaret. Han menade att det varma alvaret föste ut regnet åt sidorna av ön. Om man därför kunde kyla av alvaret med stora vattenområden skulle nederbörden bli större, vilket skulle ge mera grundvatten. ”Vatten skulle dra till sig vatten”, menade han.

Övertygad om sin teoris riktighet vallade därför Sven-Erik tillsammans med några andra bönder in bäckarna från Torngårdsvägen ned mot sydost. Avsikten var att ta vara på det vatten som annars rann ut i Östersjön.
– Vi hjälptes åt med grävare och traktorer, minns Gunnar. Vi fick gäddor i skoporna. Dom vandrade upp från havet och gör nog så än i dag.

Alvarsamt har som enda kulturpublikation i världen fått följa med ut på alvaret för att titta på den sjö som runt 1970 väckte både allmän och medial uppmärksamhet. Sven-Erik fick ta mycket skit för sin idé. ”Han förstör alvaret”, minns kusin Gunnar Andersson att tidningarna skrev.
– Det gick så långt att Sven-Erik skulle åtalas och bötf’ällas för sin ambition att få mer vatten på ön. Men jag minns inte om han verkligen blev tvungen att öppna plånboken, Han lär också ha blivit lovad gratis cement från Cementa, men det löftet slutade visst i en faktura, berättar Gunnar till ett klädsamt hästgnägg.

Svågern Jan Sellman skriver i ett mejl till Alvarsamt: Han fick lida en hel del för sitt tilltag – framför allt från ”förståsigpåarna” inne på Länsstyrelsen. Han hade dock – klurig som han var – med cement daterat ”brottet” tio år före verkställigheten varför det så småningom efter myckna skriverier preskriberades. Delar av denna invallning finns ännu kvar dock i något förfallet skick. Sven-Erik var på så sätt flera år före sin tid med planer om Sydölands vattenförsörjning.

Just den medvetet och eventuellt felaktiga dateringen av ”brottet” blev något av det första Alvarsamts utsände fick ögonen på när vi efter en tre kilometer lång och synnerligen skumpig resa på fyrhjuling kom fram till ”brottsplatsen”. Gunnar Andersson hade då inte varit där på 25 år. Trots det hittade han likt en spårhund över marker som för en ovan ter sig som ständiga upprepningar av hed, träsk, vatten, åar, småbroar, rösen, mera hed, flishögar, flera träsk, ytterligare små vattensamlingar, nya åar – och så de ibland så smärtsamma hagtornsbuskarna med taggar som till och med kan punktera en tuff fyrhjuling.

Väl uppe på den omgivande dämmvallen gick Gunnar direkt fram mot ett större stenparti och började skrubba bort mossan på det. Och se! Inför våra ögon trollades historien fram ur det fördolda. Ett tydligt årtal ristat i betong uppenbarade sig: 1970.

Nu hör till alla historier att minnen grumlas, fakta förvandlas, ja kanske hela förlopp skrudas i nya kläder efter att ha berättats och stötts och blötts i hundratals samtal, på fester, i skvaller och i media. Alvarsamt kan därför inte med bestämdhet påstå att invallningen gjordes 1970 eller om den gjordes tio år senare, som svågern Jan Sellman påstår. Men vad gör det? En intressant historia behöver inte alltid vara sann till alla delar. Den blir kanske till och med bättre om några detaljer inte helt lösgör sig ur i historiens dimbankar.

Oavsett när Sven-Eriksjön skapades är själva idén intressant. Alvarsamt frågade meteorologen och klimatologen Weine Josefsson på SMHI: Drar vatten till sig vatten? Weine Josefsson svarar:

Tyvärr tror jag inte att det ligger så mycket i hans teori. De höjder i atmosfären där moln och nederbörd uppstår ligger en bit upp och är oftast i ständig rörelse, med typisk hastighet på 10-20 m/s. Den överliggande atmosfären passerar alltså sjön på omkring 10 minuter. Sommartid skulle en sjö bidra till ökad fukt genom avdunstning men den fukten förflyttar sig snabbt och eventuellt regn skulle då hamna någon annanstans. Det krävs tämligen stora sjöar för att påverka nederbörden i närområdet och hela Öland är omgivet av vatten. Östersjön är nästintill en stor sjö så det saknas inte vattenytor. Nej, avsaknaden av nederbörd beror snarare på avsaknaden av att luften stiger tillräckligt. Varför det är så framgår delvis av denna artikel http://www.smhi.se/kunskapsbanken/det-eviga-regnandet-1.24227

Sven-Erik Tornegård, Gunnar Andersson och några andra bönder skapade Sven-Eriksjön. Den ligger där den ligger, tyst och stilla, omtalad och hånad. Om den har någon som helst inverkan på Ölands vattentillgångar är föga troligt. Men osvuret är bäst.

alvarvatten_1Vi ser sjön längst upp i bild, från söder. Vattnet nedan och många andra små bäckar och källor fyllde småningom Sven-Eriksjön till brädden.

alvarvatten_2Sven-Eriksjön – som Alvarsamts redaktion har döpt vattnet till – är omkring 150 x 120 meter i yta. – Därute är djupet drygt en meter, säger Gunnar Andersson och pekar. Om uppskattade mått stämmer innehåller Sven-Eriksjön 18 000 kubikmeter eller 18 miljoner liter vatten. – Jag tror det ligger nåt i Sven-Eriks teorier, säger Gunnar. Men sjön skulle ha blivit mycket större, flera tusen gånger större för att få önskad effekt.

alvarvatten_3Förre lantbrukaren Gunnar Andersson, Kvinsgröta, på den fördämningsvall han tillsammans med Sven-Erik och ytterligare några bönder i trakten lade upp med lastare 1970 – eller 1980! Till vänster bakom Gunnar ser vi utloppet, som i dag sannolikt är större än vid sjöns tillkomst.

alvarvatten_4Anläggningsåret skrivet i betong. Är det sant eller osant? Vem vet?

DSCF6669_BPå denna bild ser vi Sven-Eriksjön söder om Kvinsgröta till vänster. Till höger gapar Cementas sjölika stenbrott i Degerhamn.

alvarvatten_5Här syns fördämningsvallen tydligt. Decennierna har troligen fått den att sjunka ihop en aning. Sven-Erik, Gunnar och de andra bönderna måtte ha gjort ett bra jobb eftersom sjön hållit sig inom vallarna utan något som helst underhåll.

alvarvatten_10Gunnar skrattar och minns… – Ja, jäklar. Sven-Erik var verkligen en klurig gubbe! Men det ska sägas: Ingen har nånsin sagt ett positivt ord till oss för det vi gjorde. Ingen!

alvarvatten_6Sven-Eriksjöns vatten är absolut kristallklart och något senare på året skulle jag gärna bada i den. Och som synes har Sven-Eriksjön till och med en ö!

alvarvatten_7– Minnen bleknar. I dag är jag inte säker på om Sven-Erik verkligen fick böter eller inte. Men det spelar ju ingen som helst roll i dag, säger Gunnar.

alvarvatten_8I det stilla avloppet från Sven-Eriksjön växer olika sump- och vattenväxter. Våtmarker som denna torde vara idealiska för gäddans lek.

alvarvatten_9Dags att fara hem igen. Gunnar Andersson, 80, vid styret. Gunnar är en skicklig chaufför. Likt en motocrossförare tog han oss fram över stock och sten. Ska det dröja ytterligare 25 år innan han är här vid Sven-Eriksjön igen…

Taggad , , , , , ,

gå inte över/under sundet efter vatten

Sedan Sune Flisa återvänt till Indien med löftet att vi aldrig mer kommer att höras eller ses går Alvarsamt till kraftfull handling och knyter nya medarbetare till sin mångkulturella och feministiskt inspirerade kulturredaktion. Till vår nu vakanta utrikeskorrespondenttjänst i Indien anställer vi Harischandra Apu Nahasapeemapetilon, Nybro, uppvuxen i Åbo. Ny ledarskribent blir opolitiska Rosa-Bella Dallamares, Island – med rötter i Hofors.

Och just i dag debuterar Rosa-Bella Dallamares i sin nya roll som åstiktriktare och rättänkare för södra Öland, till harm och fruktan för maktkoncentrationen i det hemska Sverige, med epicentrum i Kalmar. Bloggen är din, Rosa-Bella!

Allan von Kompost
nyhets- o kulturchef

* * *

Snart törstar vi ihjäl. Det vet vi. Grundvattnet sinar – på Öland och i Kalmar. Var 45:e minut kör en vattenbil över bron. En slang ska läggas under Kalmarsund för ytterligare import från fastlandet. Men även där sjunker alltså vattennivåerna. Hela sydöstra Sverige blir snart katastrofområde. Regnen är få och kortvariga, och ska det borras nånstans är det efter gas och/eller metaller. Men skiffergas läskar dåligt efter en arbetsdag på snustorra fält eller en cykeltur från fyr till fyr. Och den som försökt dricka en grusig klump tulium gör aldrig om det. Och vad värre är: Snart kommer turisterna! Och de dricker inte bara brännvin och vin utan sätter också i sig kopiösa mängder vatten. Vi ölänningar går en grym död till mötes. Vi kommer att törsta ihjäl.

I ett sådant allvarligt läge, att jämföra med dagarna inför utbrottet av ww2, svarar – enligt Östran – miljöminister Åsa Romson, MP, på ett brev från Jan R Andersson, M. Riksdagsledamoten Andersson frågar i brevet vilka åtgärder Romson tänker sig för att säkra vattentillgången på Öland. I sitt svar skriver Maskrosen Romson bland annat: _ _ _ ”att man måste planera långsiktigt och hushålla med de resurser man har för att hålla nere förbrukningen.” _ _ _

Det är alltså ett regeringssvar. Man tackar.

Maskrosromson svarar i alla fall på brev. Det gör inte vår landshövding, hur allvarligt han än säger sig bedöma vattenläget på ön. Alvarsamt erbjöd sig för bra längesen att snabbt geoskanna södra ön från drake i stället för från helikopter. Skattetrycket för oss stackars uttorkade ölänningar skulle därmed sjunka med ”miljonbelopp” och vattnet skulle i dag ha flödat, sprinklat, kluckat, sipprat och forsat över nejderna och smakat som gyllne honing i ölänningarnas förtorkade strupar.

Efter skandalen vid Ställplats Degerhamn finns intet förtroende för någon i maktens Sverige. Alvarsamts krav står därför kvar: Landshövdingen måste avgå. Och när vi ändå är inne på ämnet: Romson kan göra honom följe!

Snart börjar grödorna och skogarna att sörpla i sig mängder av vatten. Snart kommer de törstiga turisterna. Räkna med torka. Och räkna med Alvarsamt. Vi lovar inte guld eller ens gröna skogar. Men vi lovar handling. Konkret och snabb action för att inte törsta ihjäl. Redan i morgon publiceras inlägg om en driftig man som skapade Sven-Eriksjön utanför Kvinsgröta. I den pölen ligger i dag 18 miljoner liter kristallklart, gott vatten till liten eller ingen nytta – alltmedan ölänningarna törstar ihjäl. Men Alvarsamt nöjer sig inte med det. I nästa vecka inleds en serie undervisningsinlägg av gerillakaraktär. De handlar om att bli sin egen lyckas smed. De handlar om konsten att klara sig själv, att slippa be makten om allmosor och råd. Kort sagt: Inläggen handlar om att överleva i en hotande tid, att inte dö på grund av vattenbrist. Det blir fem inlägg av livräddande karaktär:

  • Så skär du dig en slagruta.
  • Så hittar du vatten med slagrutan.
  • Så borrar du själv efter ditt slagrutefunna vatten.
  • Så tar du tillvara ditt slagrutefunna och uppborrade vatten.
  • Så dricker du ditt slagrutefunna och uppborrade vatten – och överlever.

För serien har Alvarsamt engagerat den erfarne slagrutemannen Edwin Rutthén från Timmernabben.

Rosa-Bella Dallamares
ledarskribent

Taggad , , , , ,

gräsmatta utan handikapp

golfbanan_GrönhögenGolfbanan i Grönhögen. Vid horisonten, något till höger om mitten, ser du en vit prick. Pricken heter Långe Jan.

Taggad , , , ,

i annat perspektiv

vi-flyger-över-skogNej, det är ingen bakteriodling eller märklig detalj av textiltavla vi ser. Det är öländsk skog – uppifrån.

vi-flyger-över-skog2Bilderna är tagna i början av april från cirka 30 meters höjd. Det som förvånar mitt öga är att så lite är grönt och att så mycket skimrar i violett.

Taggad ,

åter till Indien!

– Jag trodde det var ett försenat aprilskämt, säger en yrvaken Sune Flisa i telefon till redaktionen nu på morgonkulan. Enligt Östran har Länsstyrelsen upphävt kommunens strandskyddsdispens och Degerhamns ställplats har därför tagit ner skylten!

Sune Flisa fortsätter:
– Jag kom hem från Indien i går efter en besvärlig bilresa. Och detta vansinne är det första som slängs i mitt ansikte. Här går inte att stanna. Makten har gett sej den på att ta död på södra Öland – med alla medel. Med hastighetsbegränsningskatastrofer, med Länsstyrelsebeslut, på alla sätt som går. Jag dricker en kopp kaffe nu och sen blir det tummen tillbaka till Indien. Där råder åtminstone nån jävla ordning och reda. Det minsta man kan begära är att landshövdingen avgår, slutar Sune Flisa och kastar på luren, rasande, kolerisk, störtförbannad.

Alvarsamts redaktion kan inte annat än instämma i Sunes krav: Landshövdingen måste avgå. Nu!

Degerhamns_ställplatsDegerhamns ställplats, november 2015. Vägen i mitten leder ut till norra pirarmen.

Taggad , ,
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 122 andra följare