Månadsarkiv: september 2011

Skördefesten

Allt gick tydligen som på räls. Nästa år ska jag vara med!

Ett kryddmått vemod


När skördefesten invigs är jag kvar uppe i Jämtland där snökäpparna redan står i täta led utmed vägarna, och den första vitvaran kan landa när som helst. I går tog jag hojen och blåste iväg österut i den hårda västliga vinden. På hemvägen gjorde jag halt för att meditera en aning. Där på andra sidan Alsensjön har vi bott ett halvt liv. Snart är det dags att ”summera Jämtland”. Snart flyttar jag. Snart flyttar vi, min fru och jag. Och vi flyttar långt, 110 mil, till Södra Möckleby…

Nallen surrade till; en Ölandskompis ringde.

– Vi har 21 grader och det är full fart nere i Degerhamn och i kväll händer det stora saker ute i stenbrottet. Skördefesten accelererar, massor av folk, fullt ös!

Det blir ingen skördefest för mig i år heller. Flytten söderut dröjer ytterligare en tid. Jag får trösta mig med att ta hojen och blåsa iväg österut även i dag…

 

Dialekter

Hur pratar man på södra Öland? Det frågar sig tidningen Barometern. Se videon med bland andra Icke Svensson från Södra Möckleby.

Dollarmiljonär

Stoppa pressarna! Jag har knäppt henne! Jag har knäppt den moderna Flygande Holländaren! Det är den 13 september och klockan är 06:53 när jag tar detta foto av seklets absolut största nyhet. I nattens dimmor har Den flygande Holländaren navigerat fel och fastnat i en telefonstolpe på sydöstra Öland! Hon hänger nu tio meter upp i luften. Läget är kritiskt. Går stolpen av störtar fartyget till marken och besättningen omkommer. Jag har gjort mitt livs hittills största fotoscoop. Inom en timme är bilden ute i världens alla stora nyhetstidningar, och jag räknar in mina första miljoner dollar…

Men… Det enda som stämmer i texten ovan är att fotot är taget 13 september klockan 06:53. Metadata berättar också att jag använt ett långt teleobjektiv, 500 millimeter. Exponering: 400 ISO, bl. 8, 1/400 sek. Men metadata berättar inte det jag ofta framhåller: Att en kamera är helt värdelös i jämförelse med det mänskliga ögat. Effekten i bilden beror helt enkelt på att objektivet inte orkar teckna vattnet under och runt fartyget, och att den långa brännvidden trycker ihop perspektivet så att fartyget verkar närmare land än det är.

Det vi ser är alltså en synvilla. Och jag får vänta ytterligare en tid på mina första miljoner dollar…

J.A.G.S. – en särling

Han var egentligen bonde och sjöman. Men innerst inne var han konstnär. Han högg sina skulpturer, möbler, tavelramar och reliefer i trä som havet spolade iland. Johan August Gustafsson, 1852-1932, levde hela sitt liv i Segerstads socken på sydöstra Öland. På fotot ser vi honom tillsammans med sin fru.


I sitt testamente ville han att hans verk skulle visas i hembygden för en ringa penning. Sent om sider fick han sin önskan uppfylld. Strax norr om Segerstad kyrka finns i dag ett spännande museum, invigt 2007, med J.A.G.S. mystiska skulpturer. Jag har aldrig sett något liknande och kan verkligen rekommendera ett besök – varför inte 1 oktober?

Tidningsmakaren

Bröllop, fester, släktträffar, konferenser, kick-offer, evenemang och reklam… Jag fotograferar det mesta. Jag gör även webb- eller papperstidningar – om det du vill. Då skriver jag också. Och gör layouten. Jag kan göra tio tidningar till en liten utvald skara. Eller tiotusentals – till hela Öland. Du kan läsa mer på min hemsida, Tidningsmakaren.

Beskärning

Det kan ta emot att skära i ett favoritfoto. Man sitter ofta fast i tanken ”att allt ska med” – tyvärr. Ingen orkar läsa en roman där allt förklaras in i minsta molekyl. Detsamma gäller bilder. De blir ofta bättre om de inte visar allt, utan bara låter betraktaren ”ana”. När jag beskär är jag hård – ungefär som en trädgårdsmästare som beskär buskar och träd. Det gäller att ta i ordentligt.

Hästen nedan såg snäll ut när man såg hela huvudet. Men jag skar bort nästan allt utom ett öga och en bit okammad kalufs. Han ser fortfarande snäll ut. Och bilden blev mycket bättre.

På de stackars soldästa kreaturen nedan har jag skurit av både ben och andra vitala kroppsdelar. Bilden blev ”tajtare och muskulösare” så.

Jag följer en enda regel när jag beskär: Jag skär aldrig av fötterna på en person i helbild. Då är det bättre att ta i ett snäpp till och kapa ovanför knäna.

Färgfyrverkeri

Landskapet i Degerhamn är märkt av alunframställning. Här finns enorma högar av skifferaska, urlutat alunskiffer, så kallad rödfyr, som bäst kan studeras alldeles nere vid stranden där vi ser lager på lager på lager i nästan osannolika färger.

I början av 1900-talet fanns här ingen växtlighet alls men i dag är den tät och frodig, närmast tropisk – åtminstone för en som flyttat hit från Norrlands inland. Bakom det vackra trädet ser vi en ruin från den tiden då stenbrytning fortfarande pågick. I dag hålls här ibland utomhusgudstjänster.

Att fiska i sten

På östra Öland går kalkstenen på många ställen i dagen som jättelika hällar med ett karaktäristiskt mönster. I stenen finns här och var ortoceratiter, rester av bläckfiskar som kan ha levt här för så ofantligt länge sedan som en halv miljard år, alltså 500 x 1 000 000 år!

Bläckfiskarna kunde bli upp till tio meter långa, men i stenhällarna hittar man sällan ortoceratiter som är längre än en halvmeter.

Invandrare

Höstens nattsvarta dysterheter om börs, ekonomi och eventuell framtid vägs ibland upp av små men dock ljusglimtar. Här är en: Det sker en inflyttning till södra Öland.

Nya motiv

Jag har aldrig varit intresserad av att fotografera teknik, trots ett visst tekniskt intresse. Jag vill hellre skildra ”liv”. Men ibland kan det kännas utmanande att plåta ”det hårda, det blanka, det döda”. I somras gjorde jag ett litet försök under Räddningsdagen i Degerhamn där massor av olika slags välputsade och kraftfulla fordon visades upp.


Med öga för kamerans begränsningar

I fotobranschen hör man ofta talas om ”fantastiska kameror”. Visst går utvecklingen framåt men i jämförelse med människans öga är kameran av i dag en stenåldersprodukt. Med våra ögon kan vi se alla detaljer i både ljusa och mörka partier av ett motiv i naturligt ljus. En kamera måste prioritera: Vilket ska skildras bäst, de ljusa partierna eller de mörka? Resultatet blir ett – jämfört med ögat – undermåligt resultat där antingen skugg- eller högdagerpartierna blir korrekt återgivna, medan deras motsatser blir ”rena skämtet”. Och ju högre kontrast, desto sämre resultat.

Ska vi på ett något så när jämförbart sätt se lika bra med kamera som med öga måste vi använda oss av den så kallade High Dynamic Range-tekniken, HDR, där man tar flera bilder av motivet med olika exponering och sen lägger samman dessa till en enda bild. Metoden kräver kamera på stativ, stillastående motiv och en hel del arbete. Ögat ser däremot rätt – ögonblickligen.

Därför propagerar jag i alla sammanhang för RAW-formatet. I det har du de hittills bästa möjligheterna att styra förhållandet mellan ljusa och mörka motivdelar. I det helt förhärskande JPG-formatet är en större miss i exponeringen i det närmaste omöjlig att rädda – precis som det var med diafilm en gång i tiden. I dag finns även pocketkameror som tar RAW-bilder. Välj en sådan om du kan acceptera ”ett tämligen enkelt men aningen tidsödande bildbehandlingsarbete vid datorn”.

John i Muren

Längst ned i hamnen i Degerhamn hittar du Degerhamns Hembygdsmuseum – ett hus fyllt av minnen, kuriosa och en doft av svunna tider. Här finns tusen och ett att titta på, exempelvis gamla musikinstrument, papperssäckar av olika årgångar från Cementa, unika foton av människor och skutor och delar av handelsman John Nilssons affärsinredning. John är mera känd som ”John i Muren”. Han drev sin handelsbod i smått oslagbara 75 år, ända fram till några år före sin död 1994.

I myllret av varor nedan ser du svartvita porträttbilder av John Nilsson, ”John i Muren”, och det stora gratulationskort han fick på sin 90-årsdag 1988. Då hade han varit handelsman i 73 år. Det skulle bli två till…

I huset nedan, alldeles intill Cementa i Degerhamn, hade John i Muren sin handelsbod. Jag köpte själv ett par stövlar av honom här någon gång i slutet av 1980-talet. Han stod leende och stolt bakom sin disk, och med sin milda charm fick han mig att köpa mycket mer än jag från början hade tänkt mig…

Skördetid

Nu när det börjar bli höst kan det kännas gott att minnas sommaren. Dessa tröskbilder tog jag 2 och 4 augusti.

Skönhetens allé

När jag tar hojen från Södra Möckleby ned mot udden är jag alltid lika spänd på hur jag kommer att uppleva ”allén”. Den står i giv akt norr om Albrunna och är i mina ögon en av Sveriges vackraste. När man kör in i den vet man aldrig vad som händer. Den är sig aldrig lik; ljus och färg skiftar med väder och vind. Ibland blir upplevelsen ”kolkällare”. Ibland ”Afrika”. Denna dag var den ”mystisk”. Jag måste stanna och plåta den.

Mörbylånga kommun ska ha en eloge för skötseln av allén. Nya träd planteras då och då och alltid på ett professionellt sätt.