Månadsarkiv: oktober 2011

Svartvit färg

Det vimlar av fågel på Öland. Jag är inte ornitolog och vet inte ens vad det är för fåglar på bilden, som faktiskt är en färgbild, tagen rakt upp mot himlapällen en sen afton i juli.

Butiksdöden

Ser av en slump att affären i Alby på östra Öland klappade igen i slutet av augusti. Sorgligt. Det var roligt att handla där; det var en originell butik med udda varor. Susan och Seppo Lippo sålde bland annat tonfisk i en förpackning som torde ha räckt till ett helt kompani.

Finns ingen politiker, inget parti som kan presentera en hållbar framtida lösning för butiker i glesbygd? Personligen är jag dödstrött på tompratet om att Hela Sverige ska leva.

Skenet – och kameran – bedrar

Ölandstjuren ovan är utskuren ur en större bild där han står under den larmande skylten: Varning för tjuren. Och visst ser han livsfarlig ut!? Men foton – och blickar – kan ljuga. ”Den livsfarliga tjuren” är i verkligheten en liten kalv som grimaserar lojt i det skarpa solljuset.

Grattis Alvarsamt

I dag fyller min blogg en månad. En snabbsummering ger vid handen: 50 inlägg, 129 foton, 3 kommentarer och 4 e-postprenumeranter. Jag får vara nöjd. 😉

Utomlands

– Det regnar över Sverige, sa en gång en ölänning till mig och pekade mot fastlandet.

Jag har köpt uttrycket. Det har god täckning, för åtminstone sommartid ligger molnen mycket ofta över det fjärran Sverige när det är molnfritt på Öland – som på bilden, tagen lite söder om Albrunna.

Fyren i Segerstad

Ölandsmorgnar är ofta vackrast på östra sidan av ön. Ibland är molnformationerna dramatiska – som dessa, fotograferade i början av september strax före klockan sju.

Tidningsmakaren

Bröllop, fester, släktträffar, konferenser, kick-offer, evenemang och reklam… Jag fotograferar det mesta. Jag gör även webb- eller papperstidningar – om det du vill. Då skriver jag också. Och gör layouten. Jag kan göra tio tidningar till en liten utvald skara. Eller tiotusentals – till hela Öland. Du kan läsa mer på min hemsida, Tidningsmakaren.

Platt och blåsigt – men magiskt

– Hur kan du flytta till Öland, det där platta blåshålet!?

Den frågan får jag ofta. Mitt svar är mycket kort. Jag säger bara:

– Ljuset!

Förhoppningsvis visar mina bilder från Möckelmossen vad jag syftar på.

Rum för fantasin

Det ofullbordade fascinerar mig. Jag ser hellre en skiss än den färdiga tavlan, och jag lyssnar hellre på radioteater än ser teater på TV. Jag vill själv få fylla i en stämning, ett ord, ett streck, en ton här och var. Det blir intressantare än om allt redan är hugget i sten, färdigt, finito.

Så kände jag också vid besöket på Borgholms slott. Det är i det närmaste helt tomt, vilket ger obegränsat utrymme för fantasin. I bilderna nedan kan du hänga med på en vandring i slottet med nästan tusenåriga anor. Här har både svenska och danska kungar hållit hov, smitt planer, festat, lidit och älskat…

Jag missar Kalle Dussin

Under några år på 1970-talet var jag kändisjournalist. Ingen kom undan; jag betade av dem som limpskivor, tjoff, tjoff, tjoff.

Då – och i dag – vet jag hur lätt det är att slarva då man fotograferar. Det fick jag senast erfara efter ett besök på Borgholms slott. Jag blev helt bergtagen och vandrade mer än en halv dag mellan de mest storslagna rumsbildningar, våningsplan, ruiner och utsikter.

På nedre plan – om jag minns rätt – finns en vägg med mängder av inhuggna autografer och kryptiska besked. Jag fastnade för namnen Bergh och Thrane. Om jag ser rätt lyder den ena inskriptionen: Nils J S Bergh Anno 1699. Den andra tyder jag till: Arfvid Thrane 1723.

Hemma igen fick jag reda på följande: Hade jag tagit mig ännu lite mer tid och vänt kameran nån halvmeter längre till vänster hade jag fått en bild av en inskription gjord av den tidens kanske störste kändis: Karl XII.

Jag får alltså åka dit igen i sommar. Är man huvudjägare så är man.

Snön faller

I går föll säsongens första snö i Alsen/Jämtland. Jag tröstar mig med några sommarbilder från Öland. I början av augusti hittade jag en liten insjö, skild från havet av bara en smal landremsa. Sjön ligger en bit norr om Degerhamn. Den är säkert varmare än havet och det ska bli intressant att hoppa i där i sommar.

Men det är långt till badsäsongen. I dag varnar SMHI för halka i Jämtland, och i Norge begärde i går tusen bilister assistans på snorhala vägar.

Osynligt ljus

Det var bra – och djärvt – av Canon att slopa den inbyggda blixten på modellen D5. Jag accepterar blixtljus i några få situationer: hårt motljus och – naturligtvis – ”kolkällare”. Men de rakt-fram-blixtar som sitter i system- och kompaktkameror borde förbjudas i svensk grundlag. De förstör fler bilder än de räddar. De borde gå att rikta i taket eller åt sidan mot en vägg – som du kan göra med externa blixtaggregat monterade i tillbehörsskon.

Hårt motljus är ofta lika med ”låtom oss blixtra”. I bilderna nedan lyser en stark sol bakom min fru och bakom Kungsstenarna på Öland. Det skiljer säkert tio bländarsteg mellan förgrund och bakgrund. Ingen sensor i världen orkar skildra två så olika världar. En blixt slagen rakt fram blir räddningen. Jag använder manuell blixt. Har du ett något så när modernt aggregat är det troligen inställbart i olika styrkor. Min Canonblixt går att ställa in i styrkor från 1/1 till 1/64. Det är lätt att hitta rätt ljusmängd för det aktuella avståndet. Jag kan backa eller gå framåt – eller ändra blixtljusets styrka. Vid rätt avstånd, alternativt rätt blixtstyrka, blir blixtljuset nära nog osynligt. Allt konstlat som blir osynligt är i mina ögon av godo.

Öland-Egypten

Snacka om eldsjäl! I sex års tid har Lars Almqvist jobbat med att hitta sambandet mellan gravfältet i Gettlinge på Öland och Keopspyramiden i Egypten. Läs mer i Östran.

Ett gravfält som ger ett mer ”slumpartat” intryck på mig ligger i Seby på Ölands östsida. Där är ”flisorna” – i mina ögon – placerade lite hur som helst. Men kanske kommer Lars Almqvist även dit småningom och hittar helt andra kriterier för stenarnas placering.

Upp, upp i det blå

Det är svårt att fotografera hav på Öland. Man befinner sig i princip alltid i havsnivå. En helikopter kan vara lösningen. Bilden nedan är tagen med en 300-millimetersglugg, 1/1000 sekund och bländare 13.

Men, bilden är inte tagen från helikopter. Det finns andra lösningar. Enklast är att kuta de 197 trappstegen upp i Långe Jan. Utsikten är obeskrivlig och det finns många möjligheter till spännande bilder. En svårighet kan vara hård vind. Räcket ger dåligt stöd, eftersom det rycker och skakar när Kajsa ligger på. Korta slutartider rekommenderas. Men ljuset är prima. Bilden ovan krävde bara 100 ISO, trots täta moln och ”tuffa exponeringsdata”.

Oftast ser man bilder av Långe Jan tagna från norr med Ottenby fågelstation i förgrunden. Från söder ser Janne ut som på bilderna nedan. Bakom mig är det bara några tiotal meter till havet.

Höj hastigheten

När man hojar omkring på södra Öland informeras man på några få ställen om ”nåt slags världsarv”. Men vad är det? Venedig är världsarv. Det vet jag. Drottningholms slott är världsarv. Det vet jag. Men ”södra Ölands odlingslandskap”?

21 september läser jag i Barometern:
”Marknadsföringssatsningen på södra Öland som världsarv kom av sig när föreningen Ölands Världsarv självdog. Efter elva år ligger kommunen i startgroparna för att marknadsföra mer igen.”

I samma artikel under rubriken Elva år senare säger Staffan Larsson, kommunchef: ”Nu känner vi att vi är mogna för att utveckla det här vidare.”

Som icke insatt i ämnet kan jag bara undra över varför arbetstakten är så låg. Att vara ett av bara fjorton världsarv i Sverige är onekligen en chans till att synas och utvecklas.

Det är kanske dags att montera ned hastighetsbegränsningsskyltarna?