Månadsarkiv: oktober 2011

En vrå av världen

Vill du släppa ut dina sinnen på grönbete ska du vandra längs Bergstigen i Degerhamn. Där är växtkraften överdådig, och där kryllar det av insekter och fåglar. Bildpromenaden nedan börjar ungefär vid bokstaven D på kartan ovan. Där har vi utsikt över ”det mindre vackra Cementa”. Sedan tar naturen och skönheten över… Örter, gräs och blommor är oräkneliga så länge vi går där det är ljust. Somliga växter tycks trivas ypperligt i den för ögat så karga rödfyren.

Vi fortsätter söderut – förbi ruinerna av en lastficka och Lovers bruks tunnbinderi. Bruket var i drift 1735 till 1875.


Det är dags att ge sig in i skogen. Nu blir det mörkt. Högt där uppe täcker trädkronorna himlen. Växtligheten ger ett tropiskt intryck och fågelsången om våren går inte att beskriva i ord. Stammar och rötter för tankarna till Amazonas.


När stigen vänder ut mot stranden och ljuset kommer tillbaka skiftar allt karaktär. Vi hör vågskvalp och knarret från vindpinade tallar. Promenaden avslutar vi sittande i strandsoffan nedanför Albrunna, strax före punkt 22. Vi har då gått knappa tre kilometer. Hela Bergstigen är dubbelt så lång – sex kilometer fullödig njutning.

Foto/konst

– Varför ska jag måla en ko så den ser ut precis som en ko? Då får jag ju bara två kor!

Det sade en gång konstnären Otte Sköld, 1894-1958. Jag tycker att det gäller även fotokonsten: Att bara avbilda blir ointressant, dött. I fotot nedan har jag försökt framhäva en inneboende ”mystik”. En ren, en hjort, allvarliga människor som… Ja, vad gör de? Vad visar bilden? Och viktigast: Är den intressantare än om den varit helt naturalistisk? Svaret ligger i betraktarens öga.