Månadsarkiv: mars 2012

Mysinge hög

Från östra sidan av väg 136 ser Mysinge hög ut som en dåligt jäst vetebulle. Trots sitt
anspråkslösa yttre kan den ännu inte undersökta högen rymma mängder av historiskt
intressanta ingredienser. Mysinge hög har en diameter på 45 meter och är den största högen i
ett kilometerlångt gravfält där den näst största högen är Gynge hög. Totalt innehåller
gravfältet 8 högar, 45 runda stensättningar, en treudd och rester av en domarring.


Vy från toppen av Mysinge hög. Upptill till höger syns kyrkan i Mörbylånga.
 
Från högen mot söder. Till vänster ser vi Mysinge Stenhuggeri.
 
Mot norr och Resmo kyrka. Till höger går väg 136.
 
På andra sidan vägen ligger den sedan länge avsomnade men välbevarade Mysinge gamla stensåg. Den besöker vi i nästa inlägg.
Taggad

Kvarn för väder – mölla för vind?

Vid de tre väderkvarnarna mellan Resmo och Mysinge poppade frågan helt plötsligt upp i mitt huvud: Varför heter det väderkvarn och inte vindkvarn? Enligt Wikipedia är svaret enkelt: Förr i världen kallades blåst för väder. Men tydligen inte i Skåne där väderkvarn kan heta vindmölla.

Världen genom IR-filter

Kan träd vara vita? Jo då, om du använder ett så kallat IR-filter på smällan. Det har Jimmy Petersson från Degerhamn gjort i de bilder han visar i Brukshotellet nere vid hamnen. Fotona är väl värda ett besök. Samtidigt kan du käka lunch på stället mellan 11 och 15.

Nedan ett smakprov ur Jimmys kollektion. Poängteras bör att mitt foto inte gör färgerna helt rättvisa.

Taggad

Klorofyllracet

I går såg vi, på avstånd, några utslagna trän i Kalmar. I dag jäser det i vår lilla Ölandstäppa. Salix integra, hakuro nishiki, bladar på så det står härliga till och stockrosen grönskar i kapp med solskenet.

Ibland är det bra att använda ”fel” objektiv. Bilden av salixbusken borde kanske tas med en glugg på mellan 50 och 150 mm. Men i dag hade jag bara en 24 mm vidvinkel tillhands. Lyckligtvis. Bilden blev i mina ögon ”fel men bra”.

salix integra hakuro nishikiGrenarna på Salix integra har börjat dansa mjukt i vinden. Och ju mer bladen slår ut desto dansantare blir rörelserna.
 
Stockrosorna växer uppskattningsvis några centimeter per soldygn…
Taggad ,

Blå, blåare, blåast!

Min fru kom hojande i fart. – Vi måste ner till blåstjärnorna igen! Dom är flera tusen. Hela trägårn är blå!

Det var bara att hänga på.

Albrunna lund – 27 mars

En magisk skog – ännu utan blad – sedd lite grand från ovan. Alvarsamt följer utvecklingen i lunden under hela våren…

 

JAGS

Sjuttiofem år efter hans död invigdes JAGS-museet. Han hette Johan August Gustafsson, 1852-1932, och museet ligger i Segerstad på Ölands sydostsida. Där kan du se JAGS skulpturer.

Jag bläddrar bland bilder från ett besök där 2010, fäster mig vid ansiktena – de vid en första anblick så stereotypa uthuggningarna av mänskliga drag i motsträviga drivvedsstockar.

Se människorna i närbild! Jag tror det är så JAGS konst ska upplevas: Att ta del av den nakna osäkerheten, rädslan och hemligheterna i blickarna och anletsdragen. Man är välklädd, kammad och proper. Men man är ”skal”; ingen förstår riktigt det liv man är delaktig i.

Fotona får tala för sig själva.

För den fotointresserade:
Canon EOS 20D (en slitstark modell som hängde med i långt mer än 100 000 exponeringar)
EF 50/1.8 (en lätt, plastig, sladdrig, billig glugg – trots det en vältecknande favorit)
100 ISO
1/200 sek
bl. 4.5
hårt dämpad, rakt-på-slagen blixt
Taggad ,

Albrunna lund – 25 mars

Nu blånar det i drivorna av fjolårsblad. Och här och var glimmar det till i gult. Livet på marken kan ännu en tid se fram mot ljusa tider. Men snart ska himlen skymmas av trädens lövverk…

Parafras

Utsikt från ett torn skänker perspektiv…

Karl Gerhard får ursäkta, men det var hans fina visa som bland andra Brita Borg sjöng in som jag först fick i huvudet när jag tog dessa bilder. Och så bytte jag två ord.

Det nya fina fågelskådartornet står vid Södra lundsjön/Ottenby. I fjärran skymtar ett litet utropstecken vid horisonten: fyren Långe Jan.

Fågelskådartornet invigs 5 april. Landshövdingen talar.

Taggad ,

Skönhet

Finns något vackrare än en enkel blomma? Jag tror knappast det. I dag blev jag överväldigad i min grannes trädgård. Men det gäller att se in i det lilla, in i det mycket lilla. Det var bara att gå ned på knä…

Öland – en plats för allt

Så lyder en rubrik i dagens Aftonbladet. Statistik kan vara intressant eller informativ. Eller helknäpp. Hur den här ska klassas vet i 17.

Solglasögon på

Sommarvärmen fortsätter. Till och med hjortarna på schäferiängarna ser lata ut i solgasset…

Sommar

Den äldre damen i grön hatt klev ur bilen utanför affären i Grönhögen. Hon gick rakt mot oss och sade med ett lyckligt leende:
– I går var det kallt. I dag är det 15 grader. Det är sommar. Det är Öland, det!

Hon hade rätt. Öland är plötsligt sommar. Fälten är gröna, blommor slår ut i tusental, miljontal. Och i skyn kvittrar lärkan på hysteriska vingslag. Vi såg en bonde som sådde, en annan som spred konstgödning. Andra sprätte koskit. Hela södra Öland ångar av koskit – och sommar.

Under cykelfärden hem såg vi färgkaskaden i en trädgård i Torngård. Vi stannade. Jag stack diskret in kompaktsmällan genom grinden och knäppte av. Sommaren var fångad.

Taggad

Eldlus

De lyser som små stoppmärken där de sitter i kolonier bland fjolårslöven. Somliga tycks bara sitta stilla och njuta av solens värme, andra parar sig – tror jag. Jag är ingen insektsexpert.

För den fotointresserade: 400 ISO, 1/90 sek på fri hand, bl 4-8, Sigma makro, 150 mm med mellanringar (37 mm).

Ett misslyckat foto, men jag tar med det ändå för att visa en av svårigheterna vid makrofotografering – det korta skärpedjupet. Skärpan ligger här inte på ögonen, utan för långt bak – på sköldkanten i lusens nacke. Skärpedjupet med den optik jag satt på kameran är inte ens en millimeter, kanske inte ens en halv. Eldlusen är 10 millimeter lång.
 
De två eldlössen till höger är förbundna med ”något som gör att det nog måste vara en parning” vi ser. Efter någon minut börjar lössen ”darra”, precis som i orgasm. Vet någon mer än jag om detta är jag tacksam för kommentar.
 
Här syns tydligt den kulformade förbindelsen mellan eldlössens bakkroppar.
 
Den runda förbindelsen igen. Observera också de pyttesmå kvalstren på bladet till höger. De gillar att rida på eldlöss…
 
Här är fripassageraren på eldlusens nacksköld. Sannolikt njuter kvalstret av värmen som eldlusens svarta partier drar åt sig i det skarpa solljuset.
 
Eldlössen sitter ofta i ”klasar” med upp till 20 djur. Den äter ibland av sina egna men klassas inte som skadedjur.
 
Eldlöss som parar sig och eldlöss som solar. I många svarta partier ser den uppmärksamme något som kan liknas vid ”brus” (enkelt uttryckt en fotografisk term för ”färgflimmer”). Men det är inte brus, utan skinnbaggens yta ”som gnistrar i alla regnbågens färger”.

En potatisodlares lördag

I en gammal lagårdsbyggnad vid Strömgatan ned mot vattnet i Degerhamn gömmer sig på höger sida en liten gårdsbutik bakom en enkel entré. Där kan man om vintern köpa fyra sorters potatis, morötter, lök, safter och juicer, honung, ägg, tvålar, flätade hjärtan och en hel del annat. Priserna är lika små som lökarna är stora; du köper fem för en tia! Sommartid utökas sortimentet med grönsaker och frukt.

Bakom den enkla och trivsamma butiken döljer sig, rent formellt, Strömmelns Lantbruk AB. Och bakom bolaget står Staffan Petersson, bonde på gården sedan 1967.

– Farfar köpte gården 1933. Min pappa Ingvar och hans bror Lennart tog över 1949, och jag började här redan som 15-åring – som lärling, berättar Staffan.

På gårdens 83 hektar åker odlas spannmål, vall, raps, potatis, lök, gula ärtor och bruna bönor. Betesmarkerna är utarrenderade till grannar.

– Jag är inne på mitt 45:e år som lantbrukare, konstaterar Staffan. Jag kan inte tänka mej att göra nåt annat, och förresten har bäst-före-datum gått ut för länge sen…

När Alvarsamt gör gårdsvisit ska Staffan köra sin 25 år gamla potatissorteringsmaskin. Att det är lördag spelar ingen roll. En bonde skiljer inte på vardag och helgdag och vilodag är ett okänt begrepp.

– Maskinen sorterar knölarna i storlek och vid rullbandet står jag och tar bort dom dåliga, berättar Staffan. Den prima potatisen går ned i säck på våg som stänger av fyllningen vid en viss vikt. Svinnet tar en granne till nötkreaturen. Kapaciteten är drygt ett ton per timme, men jag kör bara runt ett halvt för att få allra bästa kvalitet.

Familjen Petersson startade gårdsbutiken för tolv år sen. Den kräver mer jobb än man kan tro. Det mest krävande är planering och inköp – och bärplockning!

– Vi producerar inte allt vi säljer. Därför samarbetar vi med andra gårdsbutiker. Sommartid ska våra hallon plockas om mornarna, jordgubbar ska beställas och hämtas varenda dag. Och saknas nåt i butiken kan man ge sej 17 på att nån kund vill ha precis den varan! säger Staffan och skrattar.

Så krokar han hörselskydden runt mössan och drar igång den stora potatismaskinen. Här ska sorteras! Det börjar bli bråttom. I slutet av mars ska sättpotatisen vara i backen för att den färska knölen ska kunna säljas till midsommar.

– Men det är roligt och jag fortsätter så länge jag får vara frisk, säger Staffan Petersson och gör tummen upp.

Så rullar det på med sådd och skörd, sådd och skörd, sådd och skörd – år in och år ut…

En bonde har så här års många järn i elden. Staffan Petersson hälsar välkommen till gårdsbutiken medan han gör upp en affär i telefon.
 
Ungefär ett halvt ton i timmen går genom sorteringsmaskinen. I dag är det stor King Edward som ska synas. Sorten brukar ge ett svinn på upp mot femton procent men tack vare förra årets skörd av storpotäter är bortfallet nu bara fem.
 
Skadad potatis plockas bort och läggs över den hitre balken för transport till ”spillådan”. Den  prima knölen går raka vägen i säck på våg.
 
Arbetet vid rullbandet är ensamt och enformigt. Och mängden potatis är enorm. Ett hektar kan ge 50 ton. – Men odlingen är kostsam, säger Staffan. Om butiken säljer för 9 kronor kilot kan jag få 1:20. Det är katastrof, men ingen idé att göra uppror. Då köper dom från Holland i stället. När jag började som 15-åring här körde jag potatis i 50-kilossäckar till affären, där jag kunde få upp mot 1:25 per kilot – på 1960-talet! Det heter att vi lever och verkar på en fri marknad. Men det gäller inte producenten, bonden alltså.
 
Den gamla maskinen är vänlig mot den relativt känsliga potatisen. Hastigheten är måttlig och knölarna skadas inte av vass metall eller höga fall.
 
Säcken är full. Vågen slår ifrån ytterligare fyllning från bandet. Nu ska säcken sys ihop. Sedan på med ny säck. Och så där håller det på, timme efter timme.
 
Asterix och King Edward och två andra sorter i gårdsbutiken. För tjugofem kronor får du fem kilo.
 
Fem lökar för tio kronor. Tolv sprättägg för tjugofem och en påse morötter för tio. Snacka om konkurrenskraftiga priser!

 

Taggad