Jag försöker hålla på min enkla vana att lära mig en sak om dagen, varje dag året om. Det kan tyckas övermaga, men det är inte så märkvärdigt som det låter. Det handlar oftast om mycket enkla saker, exempelvis om ord och nyord, språkregler, data-, desktop- och fotofinesser.
I går lärde jag mig att skärpa foton med så kallad kantmask. Fotot måste först klassas som lågfrekvent eller högfrekvent, därefter väljer man skärpningsmetod. Att förklara mer här på bloggen känns omöjligt, eftersom den lågfrekventa bilden kräver skärpning i 20 steg, den högfrekventa i 17. Hur som helst kan jag nu alla 37 steg, men tvivlar en aning på resultatet. Jag ser ingen större skillnad mellan den nya skärpemetoden och min gamla, som omfattar bara 3 steg.
Nedan ser du två foton av en gammal trädstam i Albrunna lund. Det översta är skärpt med min gamla metod, det undre med min nya. Skriv gärna en kommentar om vilken variant du tycker har den behagligaste skärpan – om du överhuvudtaget kan se någon skillnad. 😉
PS. För att kunna se skillnaden mellan bilderna måste man nog spara hem dem och öppna dem i full storlek i ett bildvisningsprogram – eller åtminstone klicka på dem i bloggen för att få full storlek.
alvarsamt 
Efter mycket ”tittande” fram och tillbaka blir min slutsats att det är något bättre skärpa med den äldre metoden.
Ja ha. Det är tacken för att man lär sig ny metod i 37 steg! 😉
Ja det där med skärpa i bilder….Faktiskt, det har jag inte lagt någon större vikt på. Kör ett steg i ett uppskärpningsprogram till Ps, sen får det vara 😉 …. kanske man ska sätta sig lite bättre in i det.? Tycker bara att det har blivit en liten hysteri i det digitala fotot att allting ska vara så skarpt som möjligt, själv så gillar jag lite rörelseoskärpa i bilder…det ger lite liv i bilderna, men det beror givetvis på vilket motiv som gäller. Att observera…det är skillnad på rörelseoskärpa & oskarpa bilder 😉
Vad var det som ingick i de 3 stegen.?
Vh
Lagom är bäst, lyder ett gammalt småtrist ordspråk. I fråga om skärpa är det alldeles sant. Skärpa behövs i digitala bilder, rätt mycket för utskrift, mindre för webb. Och allra mest tycker jag att den behövs när man gör riktigt små foton av stora.
Rörelseoskärpa är många gånger viktig, som i nedersta bilden från stickkafeet, där kvinnans hand är ”rörelseoskarp”, inte ”drullefotograf-oskarp”. 😉
Du frågar om de tre stegen… Jag gillar denna metod. Den är snabb och enkel.
1. kopiera bakgrundslagret
2. smart skärpa (alla andra skärpemetoder har jag tagit bort från menyn)
3. dra ned ”blanda-om-reglaget”, inställt på Grå, till lämpligt värde. Man kan göra det i båda lagren, men det känns onödigt. (Man kan också/eller använda sig av Opacitetsreglaget)
Naturligtvis kan man göra även ett fjärde steg, lägga till en lagermask och måla fram skärpan på de partier den önskas.
soliga!
Jag tycker nedre bilden är behagligast att se på. Mindre rörig för ögat (hjärnan!), mer ”sammanhängande”, mindre ”prickig” eller hur man nu ska uttrycka det.
Värt metoden med de 37 stegen, helt klart!
Ok, inte bortkastat merarbete då! 😉 Har fel glasögon just nu för att kunna bedöma skillnaden…
Tack för alla dina tips och knep kring foto! Jag lär mig mycket av att följa bloggen. Att du dessutom så fint och intressant förevigar det vackraste land jag känner, gör ju inte saken sämre. Slängar av hemlängtan, javisst. Men så härligt ändå!
Tusen tack!
Oj, det var en fin kommentar! Den värmer. /Staffanhälsningar