Eldlus

De lyser som små stoppmärken där de sitter i kolonier bland fjolårslöven. Somliga tycks bara sitta stilla och njuta av solens värme, andra parar sig – tror jag. Jag är ingen insektsexpert.

För den fotointresserade: 400 ISO, 1/90 sek på fri hand, bl 4-8, Sigma makro, 150 mm med mellanringar (37 mm).

Ett misslyckat foto, men jag tar med det ändå för att visa en av svårigheterna vid makrofotografering – det korta skärpedjupet. Skärpan ligger här inte på ögonen, utan för långt bak – på sköldkanten i lusens nacke. Skärpedjupet med den optik jag satt på kameran är inte ens en millimeter, kanske inte ens en halv. Eldlusen är 10 millimeter lång.

 

De två eldlössen till höger är förbundna med ”något som gör att det nog måste vara en parning” vi ser. Efter någon minut börjar lössen ”darra”, precis som i orgasm. Vet någon mer än jag om detta är jag tacksam för kommentar.

 

Här syns tydligt den kulformade förbindelsen mellan eldlössens bakkroppar.

 

Den runda förbindelsen igen. Observera också de pyttesmå kvalstren på bladet till höger. De gillar att rida på eldlöss…

 

Här är fripassageraren på eldlusens nacksköld. Sannolikt njuter kvalstret av värmen som eldlusens svarta partier drar åt sig i det skarpa solljuset.

 

Eldlössen sitter ofta i ”klasar” med upp till 20 djur. Den äter ibland av sina egna men klassas inte som skadedjur.

 

Eldlöss som parar sig och eldlöss som solar. I många svarta partier ser den uppmärksamme något som kan liknas vid ”brus” (enkelt uttryckt en fotografisk term för ”färgflimmer”). Men det är inte brus, utan skinnbaggens yta ”som gnistrar i alla regnbågens färger”.