Österut – i motvind

I Kastlösa på västra sidan av Öland ser jag skylten Ölandsleden och tar in på den torra grusvägen, glad över att komma bort från den allt hårdare trafikerade 136:an. Nu väntar den längsta raksträcka jag någonsin har cyklat, ungefär en mil ned till Skärlöv.

Från Skärlöv tar jag mig en timme senare ut på 136:an igen – nu på östra sidan av ön – och cyklar vidare söderut. Men det är en helt annan historia…

I början är leden, som egentligen är en vandringsled, en tvättbräda. Cykeln hoppar och skramlar. Trots det känns det en smula andaktsfullt att cykla på banken till den för länge sedan nedlagda järnvägslinjen. Tyvärr kör här även en och annan bil. Här ska den nya cykelleden, Fyr till fyr, småningom gå fram…
 
Underlaget blir successivt bättre. På båda sidor av leden löper stenmurar och här och var finns vatten. Landskapet blir allt vackrare och den högre, lummiga grönskan tuktar effektivt den hårda vinden.
 
Stenmurarna ringlar som ormar över markerna. Här och var ser jag riktigt hög skog, vilket är rätt ovanligt på alvaret. Under färden ned mot Skärlöv passerar vi Parteby och Alvlösa alvar.
 
Naturen blir allt skirare och somrigare – målad i ljusa och varma färger.
 
Vy mot väster. Landskapet här har många ansikten: torra områden mixas med våtmark, blomsterängar följs av skog. På två ställen finns skyltar för att ta sig till Penåsa ödeby, som lades för fäfot 1844.
 
Våtmark i varma gula och gröna nyanser mot den mörka skogen skapar spännande kontraster.
 
Här gäller det att ta det lite piano. Färisterna utmed leden har ovanligt stora avstånd mellan rälsarna. Jag klev av och ledde hojen över för att skona däck och fälgar. Kör du snabbt med smala eller löst pumpade däck över denna konstruktion är det bara att be en stilla bön och tro på det du gör…
  
På andra halvan av sträckan minskar växtligheten i höjd, träden blir buskar och vinden blir åter en fiende. Rastplats Skärlöv ligger dock vindskyddad och är mycket fint utrustad. Den ligger vid den gamla banvaktarstugan.
 
Grunden till banvaktarstugan i Skärlöv är lagd 1910. Här passar det fint att stanna och dricka kaffe och kanske meditera en aning över alltings förgänglighet. Sedan återstår bara spurten…
 
Stationshuset i Skärlöv. Här vinkade en gång stinsen med sin flagga och blåste i sin visselpipa.  
Taggad ,

2 tankar om “Österut – i motvind

  1. Ingalill Morén Hybbinette skriver:

    Så roligt att Du skriver om vårt världsarv och hembygd! En plats på jorden som förtjänar att fler naturälskare upplever det!

    • degerhamn skriver:

      En av mina ambitioner är just att få flera att förstå finessen med hela södra Öland. Jag gör mitt bästa för att leva upp till bloggens underrubrik ”Icke allvarligt om livet runt alvaret”. Vi får se hur det går. 😉
      Staffanhälsningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: