Vita hästen

Längtan efter sällskap kan ibland bli för stor. Hon, andalusiern, tog en lång vända bort från muren för att ta sats inför det stora språnget mot söder. På andra sidan muren fanns alla kompisar, mindre hästar, bruna, grå, svarta.

Hon, andalusiern, ökade farten till full galopp och jag förväntade mig att få plåta henne under den eleganta flygturen över muren. Men i sista sekunden hejdade hon sig, vek ned sig i en brant sväng och försvann ut mot alvaret igen.

Senare såg jag att hon, andalusiern, hade hittat annat sällskap i hagen mot norr: ett brunt gammalt svankryggigt ök som hon verkade mycket förtjust i. Det hördes på långt håll att de hade mycket att gnägga om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: