Palme i Albrunna

Södra Ölands Trädgårdsvänner hade i går vårsäsongsavslutning med föredrag av ordföranden Sandra Brunsberg i Albrunna Perenners bymuséum i Albrunna. Jo, det är sant. Det finns ett bymuséum där, även om museiföreståndaren själv, tillika perennodlaren och evenemangskreatören Lars Henell som vanligt är varsam med de värderande orden.

Allt blir – lyckligtvis! – inte som man räknar med. Jag hade tänkt slå mig ned i en skön stol inne i kolmörkret och drunkna i vackra trädgårdsbilder för att senare gå hem och, iklädd de italienska färgerna, slå Tyskland med sisådär 2-0 i EM-fotbollen. Men icke. Jag fick ett hostanfall och behövde frisk luft ute i trädgården…

Då såg jag den ”på riktigt”: Trädgården! Maken till prunkande, sovande, slingrande, krypande, explodernde färg och form kan inte finnas på hela Öland.

Hela ”butiken” är helt betagande. Mer om den i kommande inlägg…

Föredraget fortsatte inne i den fullbesatta lokalen medan jag fotograferade den ena märkliga växten efter den femte ute i det fria när jag plötsligt fick en märklig perenn i sökaren: Hans Karlsson, barnfödd i byn, numera boende i Mörbylånga.

– Jag hör ändå ingenting där inne så jag gick också ut, sa Hans.

– Och vem är du? frågade jag.

– Jag är Hans Karlsson och är född här i Albrunna. När jag var liten var vi nittio ungar här, i dag är dom nog inte ens fem.

– Oj, sa jag.

– Ja, han rakt över vägen där nere hade fjorton ungar. Dom kunde förr. Vi hade fotbollsplan ute på alvaret, jag tror du fortfarande kan se stolpfästena om du letar.

– Aha, sa jag. Det var som…

– Jag var dräng på gården där borta vid Mörbylilla. Men sen åkte jag till Stockholm. Där var jag i tjugo år. Jag kände en fiskhandlare där Globen ligger nu. Han festade upp hela butiken. Han fick sälja. Tja, det var ont om jobb här.

– Jag förstår det, sa jag.

Olof Palme tyckte mycket om min bok, sa Hans Karlsson.

– Hm, bok? sa jag.

– Ja, han gillade den, Olof Palme. Vi sågs flera gånger och kom bra överens. Vi delade samma politiska uppfattning, om så man säjer, sa Hans. Vi sågs både här på Öland och i Stockholm. Och han sa alltid att han gillade boken.

– Jaså, sa jag. Vilken bok är det?

– Ja, du ska få den av mej sen. Den ligger där inne där dom sitter och lyssnar nu.

– Man tackar, sa jag.

– Jag kände Lennart Risberg också, proffsboxarn du vet. Kände du honom?

– Nä, sa jag.

– Lennart var bra. Och så kände jag Hans ”Virus” Lindberg, förbundskaptenen för Tre Kronor, du vet. Kände du honom?

– Nä, sa jag.

C-G Hammarlund var också bra. Vi var bundis. Minns du bilradion?

– Visst, radioprogrammet! sa jag.

– Det var roligt i Stockholm, men nu känner jag inte igen mej där, sa Hans Karlsson. Numera åker jag mest runt och underhåller…

– Underhåller? sa jag.

– Ja, jag läser dikter och berättar historier ur mitt liv. Mest på Öland och i Småland. Jag minns förresten hur en kompis till mej här i Albrunna stal en flaska brännvin av sin farsa. Vi gick ner till stranden där, säger Hans och pekar mot havet. Kompisen drack inte så mycket men jag… Och jag blev kanonfull, förstår du. Och det bar sej inte bättre än att…

Hur historien slutade får vi ta en annan gång. Hans tar några prövande dansanta steg. Nu blir det dikt! Lars ”Perennen” Henell ansluter och i det röda ljuset från solnedgången över Kalmarsund läser Hans Karlsson ur minnet dikten Turisten 1975 ur diktsamlingen Karameller. Och han läser med inlevelse…

Tre minuter senare: Applåder!

Jag skulle gå på föredrag om trädgårdsfrågor. I stället blev det Hans Karlsson. Och om Albrunnafylla. Och om Olof Palme och proffsboxaren Lennart Risberg och puckgeniet Hans ”Virus” Lindberg. Och så diktläsning på det…

Så kan det gå.

Taggad ,

4 tankar om “Palme i Albrunna

  1. Lars Henell skriver:

    Skön återgiven konversation med vår egen bygdeskald och min gamle vän, Hasse Karlsson, Staffan. Här vet man som sagt aldrig riktigt från ena stunden till den andra, vad som händer. Fantastiskt dessutom med dina bilder, nu ser jag dessutom att jag har en trädgård. Brukar säga till folk att jag har en naturtomt, men visst f-n har jag en trädgård! En mycket trevlig kväll, var det dessutom…

    • degerhamn skriver:

      Ja, visst katten var det en fin kväll. Och Hans är ju en guldgruva på två ben. Din trädgård är dessutom den perfekta utgångspunkten för skapande verksamhet med mening. Kul att du nu har upptäckt att du har en trädgård – efter elva års harvande i just den! Det är ett ju årets skop! Slå nollan till Ölandsbladet! Nej, det är ingen idé. Dom vänder ju vid Kastlösa. 😉
      Keep smiling/Staffan Stolledräng

      • Lars Henell skriver:

        Nu blev jag allt lite betänksam efter att ha läst din kommentar, Staffan. Trädgård är något förpliktande, något som kräver underhåll. Om jag nu har slitit som en fastkedjad galärslav under elva år med det här, hur ska det då inte bli om jag nu plötsligt får en trädgård på halsen jag ska sköta? Det vill jag inte ha. Nja, det får nog fortsatt förbli en naturtomt…

        • degerhamn skriver:

          Men Lars… Hur kan du tro att du ska komma undan så billigt? Nu lägger jag den niosvansade katten i saltlösning under natten och räknar med att du tänker klart i morgon. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: