Månadsarkiv: juni 2012

Hur var det nu man sa?

Var det ”snålheten bedrar visheten” eller var det ”bättre tänka än låtsas”…?

Dagens Ölandsbild 22

Säden gulnar redan till midsommarafton i trakterna av Grönhögen – en iögonenfallande anakronism för en före detta Jämtlandsbonde, som någon gång under 1980-talet snöröjde en isande kall dag i slutet av mars. Snövallarna utmed vägen var fyra meter höga. I en paus ringde jag kollega i Halland. Han svarade pustande: – Kan du ringa om en timme, jag sår just nu och det är så jivla hett…
Taggad

IMO 5262768

Om man är nyfiken blir livet roligare. Jag såg henne där hon låg – så vacker. Vilken kropp, vilka dimensioner, vilka proportioner. Hon rörde sig lätt, gnydde lite i rörelserna. Jag blev genast förälskad.

Hon har IMO plus ett nummer på en skylt i aktern. Jag googlade på den mystiska koden och fick fram att hon hetat Olof Trätälja, Hamnfjord, Stigfjord och Ann.

Hon ligger i Grönhögens hamn, rör sig lätt i dyningarna, gnyr en aning mot däcken utmed kajen. Hon är 133 år men är fortfarande vacker. Vilken kropp. Vilka dimensioner. Vilka proportioner. Jag älskar henne.

Bogankare i klyset på Sydfart.
 
Hon har gjort många namnbyten – till och med könsbyten.
 
Hur många sjömil har den här stäven klyvt genom 133 år?
 
Rosten har ätit i järnplåten, knackats bort, målats över – om och om igen, år ut och år in.
 
Pollare på Sydfart.
 
Väl splitsat tågvirke mellan Sydfart och kaj.
 
Det syns att Sydfart är välbyggd; det är tätt mellan nitarna i bordläggningen.
 
Plimsolmärket på styrbordssidan visar maximal nerlastning i vatten med olika densitet. ”Plimsollare” kallades förr – och kanske än i dag – icke sjövärdiga fartyg.
 
Visst är hon vacker, IMO 5262768. Flera bilder och mer läsning om henne hittar du här.
Taggad

Island Riders

De kom som på ett smattrande pärlband och stannade vid Kuriosaboden i Södra Möckleby. De är 35 i klubben, 19 hängde med på denna tur. Island Riders från Borgholm har kul tillsammans och lever efter klubbdevisen ”Med körglädje som gemensam motor”. Runt tusen hästkrafter fick nu en stunds vila medan ryttarna fikade upp sig i den vackra solnedgången.

Vid uppbrottet ville ett mindre antal hästkrafter inte hem till stallet igen. Men efter ett kortare gatlopp med två man efter sig puttrade småningom även den aningen kvällströtta Yamahan igång… ”Den gemensamma motorn” hade gjort sitt.

Taggad

Konsten att flanera

Att gå utan mål, att bara driva omkring, följa stundens infall och nycker kallas ibland för att flanera. Man flanerar helst i något så när strukturerade områden, eftersom flanering i exempelvis skog ofta blir synonymt med ”att gå vilse”.

En flanör av klass var Jolo, den utsökte stilisten. Trots att flanörernas skara blir allt mindre i vår tidseffektiva tid finns det fortfarande entusiaster som värnar konsten att strosa utan mål och mening.

Snart kan du prova på att flanera med Alvarsamt. Häromdagen råkade vi nämligen ramla in i Capellagårdens trädgård i Vickleby. Vi sick-sackade oss fram bland blekgröna ulltistlar och honunggula rosor med endast vaga uppfattningar om hur denna odyssé i förstudien till Paradiset skulle sluta…

Redan nu kan avslöjas att den ändade i några gigabajt bilder…

Korumpor

Om jag minns rätt var det i trakterna av Slagerstad på sydöstra Öland som jag bara hann se skylten sadelskydd när jag susade förbi på hojen i en jämn och fin slör. Det blev tvärnyp med båda bromsarna.

Omringade av honung gul som sommarsolen hängde de på parad, sadelkonstverken i ”skinn” av svensk låglandsboskap, SLB, och versioner av den något sällsyntare rasen svensk leopardko, SLK.

Minuterna senare kom Ulla. Hon ville inte vara med på bild. Operation övertalning gav dock resultat, men visst kan man beteckna hennes framtoning som ytterst diskret.

– Jag bor i Kalmar men hälsar på syrran här. Dom säljer bra, korumporna.

Noteras skall att Ulla syr dem i jersey – tyget alltså, inte kon.

Änglarna i Skogsby

Under sommaren går Alvarsamt då och då på loppis. Inte för att köpa något men för att loppisen är ett intressant tidsfenomen som under senare år blivit allt populärare. Det finns till och med sajter där du kan söka på var det loppas ett visst datum på viss ort.

Språkligt sett är ordet loppmarknad, loppisens korrekta släkting, intressant. En loppmarknad är en saluplats för begagnade varor. Kläder som såldes ansågs förr i världen fulla med loppor – vilket de kanske också var.

Men pendeln slår som bekant. I dag är luskammen tillbaka, vägglössen går mot en renässans och saneringsfirmorna har gyllene tider.

Hur som helst, vi gick på friluftsloppis i Skogsby häromdagen. På den stora villatomten dignade borden under allt från krimskrams till konst. Och så ska det vara på loppis: Högt och lågt i en ostrukturerad – och måhända salig – blandning.

Skogsbyloppisen från väg 136. Det går att parkera på gräsvägrenen alldeles framför fastigheten.
 
Om man inte kräver ”enhetlighet och struktur” kan man nog köpa ihop hela bohaget till en lägenhet för under en tusenlapp.
 
”Rysk docka i karott” – en rent surrealistisk uppenbarelse i sommarvackra Skogsby.
 
Vad som är konst och inte konst ligger gud ske lov i betraktarens öga.
 
Glas är svåra att värdera. Är dessa värda 100 kronor styck? Jag har ingen aning. De gick i alla fall för tio.
 
I Skogsby kan man köpa en flottyrkokare. Eller hela jorden för bara 150 spänn.
 
Detta träskåp var loppisens dyraste objekt: 2 500 kronor. Det är målat av en marinmålare vars namn jag just nu inte minns. Men vad gör det om hundra år?!
 
Karaffen tycker jag är stilren. Men askfatet är fult. När jag går på loppis förundras jag över mina snabbt avkunnade domar. Vad är det som gör att ”det är vackert” men ”det är fult” – efter bara en sekunds eftertanke?
 
En aning vårdslöst döper jag motivet på detta fat till ”Cigarettrökande nakenbrallis”. För det är väl ett cigarettmunstycke hon håller i och inte en pensel? Eventuella protester insändes till regeringskansliet.
 
Modfälld kerub betraktar kommersen i Skogsby. En tia för hennes tankar!
 
Serietidningar är ett måste på loppisar. Det var länge sen jag läste Stålpojken, som i denna utgåva åtföljs av inga mindre än ”Studspojken” och ”Dubbelflickan”. Kunskaper om dessa torde kunna hänföras till ”oviktigt vetande” – och sånt är alltid kul.
 
Ponera att jag behöver en diskbänk. Vart vänder jag mig? Naturligtvis till loppisen i Skogsby. Vackert glänsande  står den där och väntar på mig…
 
Är det rimligt att anta att det hänger en miljon storögda änglar med rosa vingar på svenska dass och herresäten? Eller är de bara hundratusen? – Skit samma, sa von Knorring och tittade ut över de milsvida ägorna.

Alvarsamt, bikinin – och världen

”Statistik är som en bikini – den visar mycket men döljer det bästa”, sa nån lustigkurre 1946 då den moderna bikinin introducerades. Dock är bikinins historia äldre än så. Premiärintroduktionen såg nämligen dagens ljus för 2 512 år sedan

Statistik från i dag säger att Alvarsamt nu har lästs av 21 000 personer och sedan slutet av februari av 32 nationaliteter. I går – exempelvis – lästes den i Sverige, Grekland, Tyskland, USA, Finland, Storbritannien och Nederländerna. Periodiskt återkommande läsare finns också i Österrike, Bolivia, Sydkorea och i landsdelar som WordPress räknar som nationer: Alaska och Åland. 😉

Taggad

Dagens Ölandsbild 21

Öland är också världen. Var man än är i dag tränger sig omvärlden på, vare sig man vill eller inte. Detta är ett dåligt foto av ett bra foto taget på en kafétrappa en sen eftermiddag i Vickleby. Jag tog det med enhandsfattning i hård vind och det inplastade fotot avger mängder av störande reflexer. Men ibland spelar en bilds rent optiska kvalitet ingen som helst roll. Som nu. Det du ser är nämligen inte ”lustiga leksaker trädda på snören”, utan klusterbomber som sliter av armar och ben på små barn i Laos. I Alvarsamt kan du snart läsa mer om detta omänskliga ämne och om en mycket mänsklig kaféföreståndare…
Taggad ,

Bländande blåljus

Strax före Skogsby borde det lysa rödljus för det blåljus man bländas av på vänster sida om man åker söderut.

Blå havet är blåklint som lär odlas för försäljning till detaljister. Jag stal helt fräckt några tusen med min kamera.

Taggad

En Ölandsdjungel

Häromdagen tittade jag till Albrunna lund igen. Jag kände inte igen mig. Vi har en djungel på Öland! Inte en blomma, bara ett inferno av gula, gröna och ännu grönare blad. På sina ställen är stigarna nästan helt övervuxna. När jag plöjde fram där – utan djungelkniv – gick mina tankar till min ungdoms idol författaren och fotografen Rolf Blomberg och hans äventyr på Borneo och i Amazonas.

Hör honom berätta om när han knarkade och sjöng som Jussi Björling och om huvudjägarnas metoder för att krympa människohuvuden – och mycket mer…

I dag är det som en djungel i lunden. Och fåglarna sjunger ännu en tid…
 
En stig i lunden i mitten av april. Då fanns grönskan på marken; träden var nakna.
Taggad , ,

Dagens Ölandsbild 20

Det är inte ofta man ser hästar ligga men på alvaret kan hettan bli så intensiv att även det starkaste ök måste ta sig en raklång siesta.
Taggad

Om sanningar, nyheter och lövtak

Man säger ofta att något visas eller betraktas ur en ny och kanske till och med unik vinkel. Ofta har då ”någon bara höjt blicken över vardagsdimman och därmed sett detta nya eller unika”.

Personligen har jag svårt att acceptera benämningen ”nytt”, eftersom någon redan för länge sedan har slagit fast ”den så kallade sanningen”: ”Ingenting är nytt under solen”.

Nå väl, allt är relativt – även den så kallade sanningen.

Nu vänder vi tvärt på kuttingen och landar på Bergstigen nere vid Södra bruket mellan Södra Möckleby och Albrunna. Där finns en knapp kilometer långsträckt skog med sjötomt. Den är Ölands Amazonas. Där i Ölamazonas sjunger fåglarna intensivast och vackrast på hela ön. Där finns Ölands mest förtrollande ljus, trots att lövtaken nästan helt stänger ute solen.

Jag ställde kameran på stativ, vinklade upp supervidvinkeln och tryckte av. Därmed påstår jag inte att jag visar något unikt eller ens nytt. Men jag påstår att det är befriande att titta upp ibland.

Dagens Ölandsbild 19

Gettlinge gravfält strax norr om Södra Möckleby fotograferat från väster.

Med blick för väsentligheter

Väggarna i värmestugan nere på fyrplatsen i Ottenby är tapetserade med barnteckningar – av fyrplatsen. Världen genom barnaögon är ofta tankeväckande och nästan alltid överraskande.