Månadsarkiv: juli 2012

Majslabyrinten i Ventlinge

Geografisk position: Ventlinge Konsthall vid väderkvarnen i byns norra infart.

Bakomliggande orsak: Två mogna farbröder med leklynnet i behåll. En är bonde, en är skulptör.

Resultat: En sextusen kvadratmeter stor majslabyrint med åttahundra meter gångar med här och var utplacerade skulpturer. Årets tema går i sagans tecken. Majslabyrinten är Sveriges enda och gjord av sådd fodermajs. I höst slås den till foder åt korna sedan besökarna – och förhoppningsvis även skulpturerna – har avlägsnats.

Livstid: Över Skördefesten. Under ”konstnatten” är hela labyrinten ljussatt.

Syfte: Ovisst, men knappast ekonomiskt. Entrén är blott en tjuga.

Invigning 2012: I lördags.

Ingvald Petersson, bonde, klipper bandet och inviger årets majslabyrint i Ventlinge. Applåder och visslingar.
 Vandringen ut på majslabyrintens alla gångar har inletts. Alvarsamt dröjde kvar en kort stund vid en skulptur och blev genast vilse i pannkakan. Trots hörselkontakt med gruppen tog det lång tid att ”hitta hem” igen.
 
Årets labyrint har ett sagotema som inte ska avslöjas. Theo Janson, skulptör i Ventlinge, berättar här om ”Spindelmamman Sylvia, som har trasslat in sig i nätet”. Som kuriosa kan nämnas att Theo blev svensk mästare i eldskulptur 1995 och 1997 och nordisk mästare i samma konstform 2000.
 
Väl ute i labyrinten tappar man genast orienteringen, eftersom majsen är så hög att man inte hittar några som helst referenspunkter.
 
Vid en av de sju åtta skulpturerna. De presenteras närmare i ett kommande blogginlägg.
 
Foto taget från 2,5 meters höjd. Till höger skymtar vi årets överraskning, en borg.
 
Vid borgen. Här kan alla vidga vyerna och bli barn på nytt.
 
Mellan borgens tinnar har man den utsikt man helt saknar på markplanet. – Titta, där borta startade vi!
 
Ingvald Petersson och Theo Janson nedanför borgen. Labyrinten utvecklas successivt fram till Skördefesten. Och under Konstnatten ljussätts hela härligheten. 

Du som inte följt majslabyrintens framväxt kan här se den i början av juni. I nästa inlägg träffar du Grisen Ted, Spindelmamman Sylvia, Kossan Kristin och hennes gäng med flera.

Taggad

DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER, III

Snart dags för första skjutlaget att inta sina positioner. Men ännu inte en skytt så långt ögat når. Många av dem satt i serveringen och samlade kraft – och kalorier. Att skjuta gevär är jobbigare än man kan tro, speciellt i stående.
 
Man kan ladda på många sätt. Alvarsamt såg till och med skyttar som vilade i bagageluckor.
 
Mona och Elisabeth i serveringen där det ännu så länge är ganska lugnt. Men snart ska skotten brinna av och då gäller det att skydda öronen. De låter högt!
 
Publiken var inte stor – men intresserad. Och givetvis måste även åskådarna ha hörselskydd.
 
Leif ”Cyklopen” Janzon från Södra Möckleby räknade med att skjuta bra i dag. – Formen är rätt ok, sade han. Men jag är lite orolig för solen. Du ser hur hårt den slår in snett framifrån.
 
Magnus Rosell är första skjutledaren under dagens tävlingar. Som sådan ska han ha koll på allt – och säkerheten kommer alltid först. En kula från dessa bössor går drygt fyra kilometer och har en enorm anslagskraft.
 
En stilstudie. Skytten här har laddat upp ammuniton till både provskjutning och tävling. Skytte är en sport som kräver ordning och reda.
 
Gunnar Johansson, Gärdslösa Skytteförening, fällde ned allt som gick att fälla ned i kepsen. Men Alvarsamt tror att han såg en aning framåt. – Min pipa har använts till mer än sextusen skott, berättade Gunnar. Man bör kanske byta redan vid fyratusen, så träffbilden kan nog bli lite si och så i dag. Men jag skjuter bara för att det är kul, även om jag tidigare var rätt så bra. Jag var med i SM i fältskjutning en gång men minns inte hur det gick. Jag säger som jag brukar: -Man kan inte vinna varje gång!
 
Stilstudie. Mycket behärskat väntade denna skytt in skjutledarens kommandon.
  
Först är det alldeles tyst. Sedan smäller första skottet. Och snart även de andra. Och krutröken sprider sig…
 
Gunnar Johansson har skjutit färdigt. Nu är han skjutledare. – Jag är en mycket bättre sån än skytt, sade han och såg inte ut att mena det. ”Hur gick skyttet?” frågade Alvarsamt. – Jag hör ingenting, svarade Gunnar Johansson och pekade på hörselskydden.
 
Några kvinnor var med i tävlingen. Rekryteringen kan säkert öka genom satsningen på luftgevärsskytte för ungdom. Många unga tjejer är på g att bli storskyttar.
 
Enligt Gunnar Johansson, som vi inte ser här på bilden, går skytte ut på ”att första kulan ska gå perfekt – sen ska alla följande gå exakt som den första. Det trettionde skottet ska vara precis som det första.” Det låter lätt men är det inte. Titta i siktet på en sådan här bössa så förstår du varför.
 
Här ligger de på rad, till synes helt opåverkade av vad som sker omkring dem. Det gäller att kunna ”tänka bort allt som stör”.
 
Ungdomar – och äldre med krämpor – får skjuta med stöd. Ungdomar skjuter bara liggande.
 
Denna kvinna i publiken såg lika koncentrerad ut som många av skyttarna.
 
Sista skottet är avlossat. Gick det bra eller gick det åt skogen? Eftersom man får reda på hur man skjutit efter varje serie vet de flesta ganska bra om man ska kyla champagnen eller skylla på sliten pipa och ojämnt laddad ammunition.
 
fortsättning följer…
 
Taggad ,

Vilse i majsen

”Ska jag ta vänster eller höger? Eller ska jag stanna här och ropa på frugan så får hon komma och hämta mig?”

Majslabyrinten i Ventlinge, Sveriges enda, invigdes häromdagen. Alvarsamt var förstås där och premiärvimlade. I kommande inlägg irrar vi än hit än dit och stöter på de mest konstiga typer i trä formade av skulptören Theo Jansson.

DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER, II

Om du ser en röd flagga hissas under den svenska bör du se upp. Då kan det nämligen smälla ordentligt. Det gjorde det i lördags då Degerhamns Skytteförening stod värd för tävlingen Öträffen, en kamp mellan 53 skyttar från Öland och Gotland. Exakt hur många som kom från Gotland fick Alvarsamt aldrig riktigt kläm på men enligt flera oberoende källor rörde det sig om minst tjugo, kanske trettio. Något som däremot var alldeles glasklart var ordningsnumret för denna öprickskyttarnas duell. Alla tillfrågade menade att tävlingen gick för femtioandra året i rad.

I går sköt man gevär. I dag gäller fältskjutning. Alvarsamt var med i går, på Degerhamns skjutbana ute på alvaret.

Flaggorna i topp. Den svenska överst behöver man inte ta så allvarligt – om man inte vill. Den undre bör man dock ha respekt för. Den talar om att ”här skjuts det skarpt”.
 
Magnus Rosell och Leif Janzon snackar igenom några detaljer strax innan det var dags för första skjutlaget att börja panga på mot måltavlorna 300 meter bort. Det är nog ingen djärv gissning att skytten i mitten heter Peter. Stämningen inför tävlingen var lugn och hjärtlig. Det märktes att många skyttar satte trivseln före resultatet – även om kampen öarna emellan skulle föras med största möjliga allvar.
 
Gunnar Johansson från Gärdslösa Skytteförening blottar vikingabringan i avsikt att skrämma gotlänningarna, men endast Hasse Thorell såg den och blev inte det minsta byxis. – Jag tävlar inte i dag för jag skjuter bara kpist, förklarade Hasse. Gunnar och jag drar några salvor då och då. – Det värsta är att Hasse har börjat vinna på senare tid, avslöjade Gunnar och avslutade påklädningsceremonin med en präktig skinnjacka och en imponerande keps, vars stora solskydd gick att fälla ned åt alla håll.
 
Mona och Elisabeth stod för dagens kanske viktigaste avdelning, serveringen.
 
Även Aino hjälpte till i serveringen. Här unnar hon sig själv en kopp kaffe. – Jag skjuter luftgevär nere i lokalen i Degerhamn, berättade hon. En gång sköt jag 200 poäng, alltså tjugo tior i rad. Alvarsamt skulle i vanliga fall varken tro på eller sprida en uppgift som denna, men eftersom vi vet att Aino är en pålitlig person gör vi det utan reservation.
 
Den här mannen fick  nog många öländska skyttar att darra lite extra på manschetten. Gotlänningen Björn Alby poserar här med kollegas bössa i väntan på finalskjutningen. Björn sågs av många som möjlig segrare i sin klass. – Det är andra gången jag är här. Första gången var för tjugo år sen och jag minns inte ens hur det gick. I dag har det gått bra även om stående har kärvat. Men jag är nöjd med knästående och liggande. Björn är även med i söndagens fältskytte. – Det är svårare. Där brukar en lång erfarenhet avgöra, eftersom du inte vet avstånden till målen. Det tar många år att lära sig uppskatta dom rätt.
 
Louise Rosell heter en lovande tjej. – Har jag en bra dag hoppas jag kunna skjuta runt 245 poäng, avslöjade hon för Alvarsamt.
 
Gunnar Johansson ”torrskjuter” före start. – Det blir svårare och svårare att skjuta när man blir äldre. Man får ju ärva en del fel av sina föräldrar. Jag ser dåligt och har ärvt mors reumatism. I dag skjuter jag med stöd – och bara i liggande. – Jag ska försöka hålla mig på bana åtta, säger han och skjuter av ett dundergnägg. – Det händer faktiskt att man skjuter på fel tavla. Då är det bra att ha nåt att skylla på. Jag skyller först på pipan, sen på dåliga kamrater, därefter på ammunitionen och vädret – och allra sist på mig själv.
 
Det blev dags att kalla första skjutlaget till start. Skjutledare Magnus Rosell kollade läget, klockan och kommunikationen med gubbarna borta vid måltavlorna. Solen var för många ganska irriterande och vinden tilltagande… Den ännu öde skjutrampen skulle snart fyllas av skyttar med höga ambitioner och drömmar om idel ädel tior…
fortsättning följer…