Månadsarkiv: juli 2012

Dalsjö III

På utställningen i och om Dalsjö gångna fredag-lördag fick man en god inblick i det lokala företagandet förr i världen. Egenföretagarna var troligen flera då än i dag, hur mycket dagens politiker än försöker pusha arbetslösa och andra att starta eget.

Men det fanns många flera företag/företagare än de tre ovan. Utmed det geografiskt begränsade Dalsjöstråket verkade även:

Fotograf Larsson
Egen Ateljé och Framkallning
Står dagligen till tjänst

Degerhamnare!
Syateljé i Dalsjö
Alla slags sömnadsarbeten utföres
Thyra/Ebba/Anna

Reparation/Försäljning.
Cyklar och Mopeder
Agentur Husqvarna Symaskiner hela Öland.
Birger Snöberg

Café Stranden/Trädgårdsservering
Bakverk och Kioskförsäljning
Välkomna!
Greta Wahlgren

Se hit!
Färsk fisk till humana priser
Ture Nilsson – Karl Holst
Arne och Nils Karlsson
Tage Pettersson – Edvin Andersson

Examinerade Skutskeppare
Karl Jaensson – Melker Pettersson
Gustav Johansson – Olle Claesson
Carl Pettersson

Polisman Ivar Alvkäll
Rättsväsendets representant
Bostadsort Dalsjö

Postiljon
Hilding Spel-Johan Karlsson
Med uppdrag att distribuera post via
brevlådor i Degerhamns ytterområden

Sandviks Camping
Ägare och driftsansvarig
Familjen Birger Snöberg

Fortsättning följer…

100 år

Som Alvarsamt redan berättat firade Sjöräddningen i Grönhögen 100-årsjubiléum i går. Tusentals människor kom till den lilla byn. I bilderna nedan träffar du några av dem.

Små barn, några kvinnor och många stora farbröder samlade runt helikoptern för lite snurrigt snack.
 
Helikoptern inom den röda landningscirkeln. På backen stod den tyst och fin men i luften lät den desto värre.
 
Många ville komma nära den märkliga farkosten ”utan vingar men med två propellrar”.
 
Hur fort går den? Går motorn på bensin? Vad händer om motorn stannar där uppe? Har ni fallskärmar när ni flyger? Är det roligare att köra helikopter än att köra flygplan?
 
En tillställning som gårdagens kräver improvisation. Det går alldeles utmärkt att äta på gräsmattan och sola på svävarens däck.
 
Flera av Sjöräddningens fartyg lyste vackert tomatröda vid kajen i Grönhögen.
  
”Först kastar jag den här människan i vattnet… ”
 
”Sen hivar jag i den här också…”
 
”Jäklar. Jag fick vatten i ögat!”
 
Farbröderna i röda tröjor och mörkblå byxor var överallt. Här embarkerar de ett av sina färgglada fartyg.
 
Maximus gillade brandbilen och alla slangar. I höst blir han stora karln, då fyller han två. Då ska han bli brandman.
 
”Det var attans så mycket snack om brandbilar… Man skulle kanske försöka övertala pappa att köpa lite glass.”
 
– Adam Victor tvåa tvåa anropar för omedelbar bränslepåfyllning.
 
”Men herre gud… Männ´skan ska väl inte tugga i sej gaffeln också?!” 
 
Man kan givetvis stå upp och titta över räcket. Eller så kan man krypa ihop och glutta under det.
 
Besättning i svävare på livsfarligt räddningsuppdrag i vattnen utanför södra Öland.
 

Tävling IV

Här är näst sista bilden i Alvarsamts tävling. Det är kanske dags för ditt väl övertänkta svar – eller en vild chansning? 😉

Ditt svar mejlar du till alvarsamt@yahoo.se

Tävlingsreglerna finner du här.  Lycka till.

Dalsjö II

Fyra personer har jobbat i två år med utställningen om livet på tretton fastigheter utmed havet i Dalsjö, Degerhamn.

– Ändå är det här bara början, säger Birgitta Söderhielm, en av ”de fyra”. Vår förhoppning är att ordna flera utställningar småningom – och på nåt sätt få materialet digitaliserat.

Birgitta Söderhielm, Gunnel Sjöberg, Gösta Wahlgren och Laila Rickardsson i partytältet som rymmer utställningen ”Dalsjö i ord och bild”.

En naturlig fråga är förstås om en sån liten del av världen kan bli intressant även för andra än ”de närmast sörjande”. Svaret är ja. Allt hänger på innehållet och presentationen. Att ta fram tillräckligt med innehåll är nog inte svårt. Gösta Wahlgren har 175 pärmar med ”lokal historia” som han samlat på sig under 55 år.

– Jag har intervjuat massor av människor här i bygden, berättar han. Jag la alltid fokus på hur det verkligen var, alltså fakta. Inga romanskriverier här, inte! Tyvärr ligger nästan alla av dom på kyrkogården nu…

Laila Rickardsson visar mig snabbt genom utställningens alla tretton gårdar – på foton. Den ena är invävd i den andra, även om vissa av dem sålts till andra än genuina bybor. Det finns trådar och skikt åt alla håll och de flesta människor här är mer eller lite mindre släkt med varandra.

På ena sidan av tältet visas fastigheterna i Dalsjö. Laila Rickardsson pekar på sin.
 
Gösta Wahlgren tillsammans med Inga-Britt Thorneman, i dag bosatt i Färjestaden. – Jag är född uppe i Södra Möckleby, berättar hon. Ibland cyklade vi ungar ner hit till kafeet och åt bullar. Min pappa var Carl Trofast som startade affären i Södra Möckleby, som då kallades ”Filial” och som i dag heter ICA Trofast. Min bror Rolf tog över den efter pappa och min brorson Lasse blev Årets Ölänning. Det är en fin utställning men jag blir lite sentimental när jag går runt här och tittar och minns…
 

Låt oss titta på några av de äldre fastigheterna i Dalsjö. Fotona får tala för sig själva. Många är påverkade av tidens tand, men just därför så ”talande och levande”.Som alltid på Alvarsamt kan du klicka på ett foto för att få det större.

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Läs mer om Dalsjö i morgon. Då koncentrerar vi oss på hur man försörjde sig i byn ”på den gamla goda tiden” – som kanske inte alla gånger var så god.

Taggad

Om konsten att dela sig

I dag firas jubiléum i Grönhögen. Sjöräddningen där fyller stor tårta, eller hundra år. Utställningen i Dalsjöhagen lockar för andra dagen och det ska bli byvandring i Södra Möckleby. Ur evenemangsmolnet regnar också en kombinerad loppis och auktion i Kastlösa – för att få in slantar till renovering av skolan.

Eftersom hela evenemangskvartetten pågick ungefär samtidigt, måste jag som ensam reporter på Alvarsamt klyva mig i fyra delar. Det tog emot, men jag var beredd att göra det – för ärans skull. Då trädde ödet in och räddade mitt liv genom att skicka på mig två trevliga och informationsstinna grannar. Den första berättade att byvandringen var inställd.

– Det står på en lapp hos Britts Manufaktur, och står det så hos henne så är det så.

En annan granne berättade att jubileets clou i Grönhögen hade strukits. Den bil som skulle rullas över kaj och ner i havet stod kvar på landbacken – och kommer så att göra. Man hade fått kalla handen till övningen av miljöskäl.

Lättad och livslevande snurrade jag snabbt igenom partajtältet i Dalsjöhagen. Sen strök jag helt sonika – utan det minsta samvetskval – auktionen i Kastlösa. Skolan får väl för fasen kommunen rusta upp! Återstod Grönhögen. Det blev en ”snabbvarvare med smällan” runt den hamn som jag besöker nästan dagligen. Jag kände knappt igen mig. Hela byn var en stor parkeringsplats full med plåtschabrak, och kajerna och omgivningarna var pepprade av people: unga, gamla, pyttesmå och urgamla. En hovrande helikopter gjorde mig temporärt lomhörd och farbröder i röda tröjor och mörkblå långbyxor embarkerade rödgula båtar – för att senare debarkera de lika rödgula båtarna, som förresten såg ut att kunna gå väldigt snabbt. Och överalltihopa, för att vara lite ramelsk, fladdrade gästhamnsflaggan, upphängd i en rest magirusstege.

Den flaggan får bli dagens hyllning till farbröderna i de röda tröjorna och de blå byxorna som drar ut med sina snabba båtar i storm och elände för att rädda liv. Grattis.

Hur morgondagens en aning större hyllning till farbröderna i röda tröjor och blå byxor kommer att se ut vet för närvarande ingen. Men läget är som alltid: Den som lever får se.

Dagens Ölandsbild 34

Sommaren har hittills varit blåsig och kall. Man får roa sig så gott man kan. Den här pajasen såg verkligen lycklig ut efter att ha sett utställningen ”Dalsjö i ord och bild” nere i Dalsjöhagen, Degerhamn. Kanske är näsan ett led i uppvärmningen inför cirkusen som lär vara på väg mot Södra Möckleby…

Dalsjö

Dalsjö i ord och bild heter en utställning som just nu pågår i ett partytält i Dalsjöhagen, Degerhamn. I ett annat tält serveras kaffe och bakverk, bland annat ett wienerbröd bakat efter ett gammalt recept från Café Stranden i just Dalsjö.

Alvarsamt såg utställningen i dag. Den är verkligen välgjord – och sevärd. Du kan se den ända fram till 20:00 i kväll. Dessutom i morgon, lördag, mellan 10 och 15.

Dalsjöexpon är indelad i fem huvudämnen:

  • bebyggelsen förr
  • historiska händelser
  • hobbyarbeten o konst
  • fotoutställning
  • levnadsöden

I morgon läser du mer om Dalsjö-utställningen här på Alvarsamt.

Tävling III

Nu strömmar svaren in i tävlingen ”Vad heter byn?”… Alvarsamts tävlingskommitte kan naturligtvis ännu inte säga något om rätt eller fel. Inte förrän 31 juli klockan 00:00 avslöjas byn – och den eventuella vinnaren. 😉

Vill du vara med mejlar du ditt svar till alvarsamt@yahoo.se Uppge namn, adress och telefonnummer. Reglerna hittar du här.

Här är tävlingsbild nummer tre:

Det som göms i gräs kommer upp i höst

I våras började jag på ett inlägg om nedskräpningen. Jag plåtade allt slags avfall som låg där det inte skulle ligga. Jag skulle ha kunnat frossa i hundratals bilder av dunkar i rött och blått och vitt, motordelar, hela och trasiga vodkapavor, gamla fisknät, plåtdunkar, engångsgrillar, skor, ölburkar, läskflaskor, papper och plast i alla slags tjocklekar och kulörer. All denna skit låg – och ligger – överallt: utmed stränderna, utmed vägarna, på fält och alvar. Men jag avbröt inlägget. Det blev för nedslående. Sedan kom grönskan och gömde allt…

På mitt 36 kilometers cykelvarv runt udden, utmed 136:an och Torngårdsvägen, finns just nu en(!) papperskorg. Den står vid Rastplats Albrunna där Trafikverket sköter allt perfekt. Men en papperskorg?! Vad gör kommunen nu när hundratusentals bilister far runt södra Öland under två intensiva sommarmånader? Här och var stannar folk och fikar och äter. Var kasta skräpet?

Det är ingen ursäkt att göra sig av med skräp på grund av att det inte finns några papperskorgar. Men människan är lat. Mulleskolan är bra för fem- och sexåringar. Kanske bör den öppnas även för vuxna?

Vid kyrkan i Gräsgård finns denna inbjudande sittgrupp. Men ingen papperskorg. A lägger följaktligen sina tömda ölburkar på backen. B får göra sig omaket att bära dem till kyrkans avfallstunnor inne på kyrkogården. B råkade i detta fall vara jag…

Omaka par

Allt nytt är inte bättre än det tidigare. Har du ett gammalt analogt normalobjektiv? Var rädd om det. Det är värt sin vikt i guld – nästan. Det är ljusstarkt. Det är skarpt. Det är användbart.

Sätter du det på en APS-C digitalkamera får du ett kort tele med stor ljustyrka, en enastående skärpa över hela bildytan och en behaglig bakgrundsoskärpa, eller bokhe, som den också kallas. Kombinationen passar utmärkt till objektfotografering, porträtt-, natt- och inomhusfotografering i dåligt ljus.

Bilderna av Karlheinz Sauers silverpjäser på Ottenby Konst är tagna med en gammal Canonglugg, 50/1.8 på ett Canon APS-C-hus. Det var mörkt i galleriet men 200 ISO räckte för 1/160 sek och bländare 2.8 – 3.5. Viktigt att notera är att bilderna är tagna genom ett tjockt monterglas, vilket surger mesta musten ur skärpan. Dock, den skärpa som blir kvar räcker väl i sammanhanget.

En aning hårddraget: Hur tjusiga annonser de stora kameratillverkarna än gör för nya ”fantastiska” gluggar finns oslagbara gamla objektiv kvar på begagnatmarknaden som garant för tekniskt bra bilder även i framtiden.

Det påståendet går jäklar anacka inte av för hackor.

Taggad

Starar, starar, överallt starar…

Runt klockan 21 kommer de från öster mot nedslagsplatsen någonstans nere vid Bergstigen i Degerhamn. Det här är en av de fyra fem flockar jag jagade med bil runt Södra Möckleby häromkvällen. Man har bara några sekunder på sig att stanna kärran, hoppa ur, fota. Jag uppskattar den här flocken, som vi inte ser i sin helhet, till 3 000 djur. Mitt mål är att knäppa alla flockar på en och samma bild. Det skulle göra runt 15 000 starar. Det finns en liten chans att lyckas. För bara en vecka sen såg jag en sån jätteflock, och jag tror mig ha hittat det rätta gömslet för att fånga denna rent hitchcockska bildupplevelse… Den som lever får se.

Dagens Ölandsbild 33

De senaste kvällarna har ändat i färgstarka solnedgångar – som här vid campingen i Degerhamn.

Tävling II

Dags för foto nummer två i Alvarsamts nya tävling. Läs om regler och hur du svarar i inlägget 16 juli. Blir du först med rätt svar till alvarsamt@yahoo.se väntar en miljon kronor – om trisslotten ger maxutdelning. 😉

 

Bläddra i Alvarsamts juninummer

Du vet väl att du nu även kan läsa Alvarsamt som månadstidning? Juninumret hämtar du här.

Äspingen

Antingen är den död eller så måste jag rädda den, tänkte jag. Den låg en meter ut på vägen. Jag tvärstannade cykeln med båda bromsarna.

Det var kväll. Troligen låg äspingen ute på vägen för att värma sig. Torngårdsvägen var fortfarande skönt ljummen efter dagens sol. Bredvid äspingen låg en mus. En död mus. Jag anar förloppet. Äspingen hade huggit musen och sen ringlat ihop sig ute på vägen. Giftormar har sällan bråttom till middagsbordet. De vet att giftet måste få tid att dels döda, dels verka en stund i bytets kropp för att underlätta matspjälkningen. När denna ”stund” har gått är det bara att spåra upp fångsten – som sällan har orkat ta sig så långt bort från attackstället – och låta sig väl smaka.

Den här lilla krabaten hotade mig flera gånger genom att spärra upp gapet på vid gavel. Men den högg aldrig. Ingen orm hugger ”för att det är kul”. En orm hugger antingen för att äta eller försvara sig.

För säkerhets skull föste jag in både äspingen och musen i vägrenens skyddande gräs och önskade den förstnämnda en smaklig måltid. Att säga nåt till den fyrbenta middagen var ingen större idé.