Månadsarkiv: augusti 2012

Dagens Ölandsbild 37

Piren som dels skyddar hamnen i Degerhamn, dels är fäste för de tre vindsnurrorna är mycket längre än man kan tro när man ser den från torra land. Det fick vi erfara då vi knallade ut till spetsen på den knaggliga konstruktionen häromveckan.

Fortsatta problem med ljud och Alvarsamt som tidning

Kära läsare.

Webbhotellet har ännu inte lyckats eliminera det fel som gör det omöjligt att hämta Alvarsamt som tidning. Lika omöjligt är det för närvarande att lyssna på ljudfilerna. Men lugn, ”felsökning pågår”, som det brukar heta… 😉

Musik, mat och öl mot gasborrning

– Jag är inte speciellt miljöintresserad men när jag började förstå vad det här projektet kan leda till insåg jag att vi måste agera. Det är galet att ta risken med gasletning här. Vår berggrund är så känslig och går nåt snett kan vattnet bli förstört.

Orden är Agneta Larssons. Tillsammans med sin man Chris Cockfield driver hon hotellet Mellby Ör Inn där protestmuskikfestivalen South Öland Rocks i går kväll gästades av många till synes övertygade motståndare till Gripen Gas planer på borrningar efter fossilgas på flera ställen på Öland.

– Banden som spelar i kväll ställde upp för att dom gillade vårt engagemang mot dom planerna. Till och med ett världsband som David Llewellyn Ida Kristin från Tennessee hakar på. Dom ringde och frågade om vi ville ha dom! Och här är dom nu, berättar en glädjestrålande Agneta Larsson och tillägger:

– Det får inte bli tyst i den här frågan. Och markägarna ska veta att dom kan överklaga. Som sagt: Det får inte bli tyst! Vi måste vara rädda om vårt vatten.

Den enda grupp som  Alvarsamt hann lyssna till var ”Heavenly Mountain Band”. Senare skulle andra följa efter, bland andra ”David Llewellyn Ida Kristin”, ”Prinsen av Bhutan” och ”Alvar”.
 
– Vi har åkt sex mil för det här, säger Eva och Susanne med en mun. – Vi tyckte det lät mysigt, säger Eva. – Men vi kommer mest för att protestera, säger Susanne. Vi har facebookat i ämnet i dag för vi tycker att gasen ska vara kvar i marken. – Vår berggrund är så bräcklig, förtydligar Eva som tror att en sådan här aktion kan få effekter. – Svenskarna måste lära sej att stå för vad dom tycker – och visa det. Det går inte i längden att gå med knuten näve i byxfickan. – Många tänker att det inte är nån idé att protestera, säger Susanne. ”Inte ska lilla jag lägga mej i”. ”Man ska inte bråka”. Det är felaktiga attityder. – Det är lika farligt som att påstå att det inte är nån idé att rösta, säger Eva. Och så gapskrattar de båda och tar sig en klunk burkvatten. – Vi kör bil så det blir inget annat i kväll!
 
När den här bilden togs har långt ifrån alla besökare slagit sig ned framför utomhusscenen. Alvarsamt uppskattar besökarna till mellan hundra och tvåhundra.
 
Agneta Larsson hade bautabråttom under kvällen. Hon sprang som en skållad råtta mellan puben, serveringen och scenen. Ändå hade hon tid att prata några minuter med Alvarsamt.
– Det får inte bli tyst i den här frågan, menade hon.
 
Alla som Alvarsamt talade med under kvällen var mot Gripen Gas borrplaner. Men även om ämnet i grunden var allvarligt var stämningen lättsam. Man åt och drack och snackade – och till och med småbarn var där.
 
 En symbolisk bild: Rött ljus för gasborrningsplanerna på Öland!
 
Det var en informell stämning på South Öland Rocks. Man kunde ta sig en pilsner sittande eller stående, i glas eller direkt ur flaskan.
 
Snart har ”Heavenly Mountain Band” lirat färdigt. Det ska följas av den värlsberömda gruppen från Tennessee: ”David Llewell Ida Kristin”.
 
När jag hojar hem i solnedgången bländar detta Öland och jag tänker på Evas och Susannes ord: – Svenskarna måste lära sej att visa vad dom tycker. Det håller inte att gå med knuten näve i byxfickan.
 
Alvarsamt har sökt Gripen Gas AB för en kommentar, men hittills utan framgång.
 

Med guds hjälp och lite blixtljus

”Barn är ärliga”, heter det. Troligen en överdrift. ”Barn är spontana”. Jag håller med. Därför är de härliga att fotografera. På en sekund kan ett ansiktsuttryck gå från ”total glädje” till ”fy fasen vad trött jag är på det här nu”.

Tyvärr hade jag trettio meter fram till scenen i Folkets hus i Södra Möckleby i lördags då Södra brukets sångläger bjöd på konsert. Fullsatt. Mer än fullsatt. Folk stod bakom och runt sittplatserna. I dubbla led. Folk stod till och med ute i foajén och gluttade in så gott det nu gick. Mörkt var det också. Och hett som i en bastu. Och en luft utan syre. Man kunde kola för mindre. Det var bara att gilla läget. Jag pyntade – originellt nog – smällan med ett makroobjektiv på 150 millimeter. Fullt ös på blixten – i taket, dit det var en smärre rymdresa. Men med massor av ISO och en ofta upprepad stilla bön innanför västen skulle det nog gå bra… Jag tänkte då och då på den bästa reportagefilmtitel jag någonsin hört: ”Med guds hjälp och lite vodka”. Filmen handlade om trafikflygare i forna Sovjet, som oftast lyckades få upp kärran i det blå, gärna efter en större dragnagel. De var duktiga. Statistiken för att komma ned igen låg på oslagbara 100 procent.

Tillbaka till verkligheten, det vill säga till Södra Möckleby… För mig är stillbildsfotot intressantare än filmen. Fotots ”totala ögonblick” är outstanding. Det är livet just då. Just där. Ingen annanstans. Ingen annan tid.

Nu har jag snackat färdigt. Nu talar barnen. Utan ord. Utan ljud. Det du ser är frusna ögonblick en lördag i augusti nådens år 2012…

Inom några dagar kommer ytterligare ett inlägg om föreställningen. Motiven är då ”vuxna sångfåglar”…

Märkt

Dagens Ölandsbild 36

Solrosor. Jag förstår Vincent van Goghs fascination inför dessa imposanta blommor. Jag blir glad av solrosor – för att inte säga hög. Och fröna är rena hälsokuren.
Märkt

fotografiskt nytänkande

Att fotografera andras kameror i stället för det egentliga motivet är kanske en arbetsbesparande metod. Eller har den framtiden bakom sig? Hur som helst, Alvarsamt var på Folkets hus i Södra Möckleby i lördags och fotograferade sjungande och dansande barn – med framtiden framför sig. En och annan vuxen fastnade också på bild. Hur framtiden ser ut för dem står skrivet i stjärnorna. Inlägget läser du inom några dar…

Märkt

Södra Möckleby i kubik

Det var Återvändardag och Bruksdag och Världsarvsdag – på en och samma dag. I lilla Södra Möckleby! Imponerande.

Alvarsamt hann inte fram i tid för att kolla, men räknar kallt med att även landshövdingen var impad när han invigde Världsarvsveckan. Det brukar ju landshövdingar vara när något ska invigas.

Alvarsamt hann bara med en kort rond nere vid Navet och en något längre rond uppe vid Konstens Geologiska Trädgård. I den sistnämnda läste Walle Dickson egna dikter och Dalsjö dramatiska teater bjöd på en pjäs om skepparfamiljen Släthår.

Arrangören Södra Möckleby Hembygdsförening gjorde ett finfint jobb och tackades med prima väder, full rulle, mycket musik och massor av människor. Det kan knappast bli bättre.

Många fick jobba hårt denna dag. Bara ”detaljer” som bänkar, bord och stolar krävde stora insatser. De skulle lastas, köras, lastas av och ställas upp – och plockas ned igen, lastas på och köras hem.
 
Diverse stenarbeten visades upp på Navet, en plats som berättar om just sten och berg. Här fanns också stånd med diverse varor. De var i huvudsak ätbara: bröd, honung, grönsaker.
 
Alla som uppträder och allt som visas vid Konstens Geologiska Trädgård får en kraftfull inramning – med utsikt över Kalmarsund. I bakgrunden ska det snart spelas teater…
 
Orkestern heter ”Durlaget”. Den assisteras här av temporär, tvåbent textbladshållare i shorts.
 
Durlaget spelade för glatta livet. Och ibland sjöng man också. Sannolikt gick de flesta låtarna i dur.
 
Som arrangör bör man ha tumme med vädergudarna. Och det hade Södra Möckleby Hembygdsförening denna soldränkta dag.
 
Ljudanläggningar kan många gånger bete sig ouppfostrat och sluta fungera. Så även denna. Men alla tog det med ett leende.
 
Här är tjejerna som vann tipspromenaden. De gör sitt bästa för att mellan skratten och fnissen få i sig de ätbara priserna.
 
Det gnistrade om Margaretha Magnussons rollkaraktär i pjäsen ”Ett brev betyder så mycket”. Hon kan det där med att improvisera. När ljudanläggningen tog siesta drog Margaretha ned extra applåder genom vitsiga kommentarer och sluga sceniska grepp.
 
– Så här dricker man på fat. Och det är noga med hur man blandar kaffet med brännvinet. Uno Magnusson är en driven skådespelare som vet hur man fångar publikens intresse.
 
Här behövs sannerligen ingen ljudanläggning! Det visade Margaretha Magnusson i pjäsen om skepparfamiljen Släthår, ”Ett brev betyder så mycket”, som hon själv har skrivit. Även Bernt Petersson hade en roll i pjäsen.

Tävlingsbild nummer två – av fyra

Frågan är enkel: Vad heter byn?

Ditt svar mejlar du till: alvarsamt@yahoo.se

Uppge namn och ett telefonnummer som jag kan nå dig på. Vinner du är trisslotten din någon dag in i september. Bild nummer tre läggs ut nästa vecka. Den första bilden kan du se här.

Kör hårt.

Alvarsamt som tidning

Nu kan du hämta julinumret av Alvarsamt som tidning. Du gör det med ett enda klick här.

Har du ännu inte hämtat juninumret går det bra att göra här.

Tyvärr fungerar inte hämtningen av och till – av hittills okända orsaker. Felsökning pågår. Om det strular… Återkom efter någon timme och gör ett nytt försök.

Märkt

Det är mycket nu

Man kan krokna för mindre. Ibland kan man få för sig att Södra Möckleby är världens centrum. I går var det Världsarvets dag. Landshövdingen invigde. Och så var det Bruksdagen. Och Återvändardag 2012. Lasse Trofast underhöll. Durlaget spelade i dur, Walle Dickson läste dikter och Dalsjö dramatiska teater gav av Ett brev betyder så mycket. Södra Brukets Sångläger hade föreställning på Fokets hus, och den nedtill avbildade orkestern spelade live at Luddes i Degerhamns hamn under kvällen. Och så var det en massa andra saker som jag inte ens hann lägga på minnet innan jag glömde bort dem. Att vara ensamreporter på Alvarsamt en varm och vindstilla dag som i går är svettigt och kräver snabba fötter, en väloljad hoj och öga för snabba prioriteringar.

Dagen började med en punkt utanför programmet. Den på Öland världsberömda orkestern Johni Muréns spelade vid ICA Trofast. Man gjorde det som en liten hyllning till de Filadefiamusikanter som förr i världen hade den goda vanan att spela där klockan 11 om lördagarna.

Bland jord- och gödselsäckar fick Johni Muréns upp ett bra drag, trots att man inte har repat ihop på nästan fyrtio år. Här lever farbröderna upp till pojkar igen. Vi ser Håkan Söderlund gitarr, Lasse Trofast gitarr, Gunnar Hallberg bas, Kjell Strandberg trummor, Rickard Johansson dragspel.
 
Tre gitarrkliare. Den i mitten heter Lasse Trofast och blev Årets Ölänning – i år. Flankeringen heter till vänster Håkan Söderlund och till höger Gunnar Hallberg.
 
Inför ”Pärleporten” måste man som proffsmusiker intaga något stärkande, en sport- eller näringsdryck kanske… Rickard dricker, Kjell tittar på.
 
Hur den icke utannonserade spelningen kunde dra till sig en tämligen stor publik kan vara något för marknadsföringsexperter att grubbla över. Publikum var uppskattningsvis ett tjog stor då Alvarsamt var på plats.

Grisen Glenn och kossan Kristin

För precis en vecka sedan invigdes majslabyrinten i Ventlinge. Alvarsamt var där, och du kan se inlägget här.

Årets labyrint har ett sagotema som här inte ska avslöjas. Men vi visar några av de figurer/träskulpturer som man i nuläget kan stöta på under en promenad i den 800 meter långa labyrinten på bonden Ingvald Peterssons ägor.

– Tanken är att labyrinten successivt ska utvecklas, säger skulptören själv, Theo Janson, nybliven ventlingebo.

Åk till Ventlinge och gå labyrinten! Ju mer du går fel, desto bättre motion får du. Och ett gott skratt förlänger som bekant livet. Eller som OA uttryckte saken: Ett gott skratt förlänger käften.

Kossan Kristin tilldrar sig labyrintvandrarnas uppmärksamhet mitt ute i majsfältet. Mannen i vit tröja är skulptören Theo Janson. Han i svart tröja är bonden Ingvald Petersson. Övriga är djärva labyrintvagabonder.
 
Grisen Glenn på planka med några grässtrån…
 
Den stora av dessa tre gråsuggor är Greger. De mindre är hans barnbarn.
 
”Jordgubbstjuvarna”, relief i trä.
 
Kossan Kristin och hennes gäng.
 
Spindelmamman Sylvia på den trädgren som sedan i våras legat ute i majsfältet och orsakat Alvarsamt en smärre huvudvärk om ”sin eventuella mening?” Se här.
 
Porträtt av spindelmamman Sylvia. Konstnär: Theo Janson.
 
Tuppen Ture, här på en planka mitt ute i Östersjön. Varför han är just där får du själv ta reda på genom att gå labyrinten. Den ligger vid väderkvarnen i byns norra ände.
Märkt

Om ljud på Alvarsamt

Den uppmärksamme har kanske märkt att det finns ett ljudinslag längst ned i det senaste inlägget, det om skyttetävlingen Öträffen, del IV. Denna ljudlänk slutar då och då att fungera. Vi jobbar naturligtvis på en lösning. 😉

Även inlägget om allsång vid Södra bruket har nu en ljudfil.

Slutligen kan jag berätta att en del äldre ljud är borttagna på grund av problem vid ett serverbyte. Men framgent är ambitionen ”mera ljud” – där sådana känns befogade.

Staffan

DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER, IV

Det drar ihop sig till final i Öträffen 2012 på skjutbanan i Degerhamn. Datorn räknar och räknar och snart presenteras resultaten på den stora utomhustavlan.
 
Kom jag med till finalen? är just nu den viktigaste frågan av alla. Minspelen avslöjar det mesta… Jag möter Leif Janzon, Södra Möckleby, och frågar hur det gick. – Inte bra. Solen du vet. Jag såg nästan ingenting och sköt sex sju poäng under min vanliga standard. Jäkla sol!
 
Kroppsspråket säger mycket om hur man uppfattar sina resultat. Och som Gunnar Johansson, Gärdslösa skytteförening, säger: – Man kan inte alltid vinna. Så sant.
 
Om blickar kunde tala! 
 
Mona och hennes kollegor Elisabeth och Aino i serveringen kan börja plocka ihop efter dagens övningar.
 
Idel öbor, gotlänningar och ölänningar, framför de ödesmättade resultattavlorna.
 
Skytte består av naturliga skäl av massor av siffror – mer eller mindre uppskattade av dem som skjutit ihop dem.
 
På resultattavlan visas vad man åstadkommit på måltavlan.
 
Denna bild tog jag med ett kortare teleobjektiv och fick alltså ”kikareffekt”. När jag ser på den kan jag inte förstå hur man kan träffa tavlorna längst upp, längst bort. Det är trehundra meter dit och den svarta cirkeln är sextio centimeter i diameter. Tian är, som tidigare sagts, ”stor som ett äpple”.
 
Gunnar Johansson, skytten och skjutledaren från Gärdslösa skytteförening. Alvarsamt ställde den självklara frågan: – Hur har det gått i dag? Gunnar Johansson plirade mot himlen och svarade med självklar pondus: – Det är fint väder i dag. Ja, det är faktiskt ett underbart väder i dag!
 

Resultaten i Öträffen 2012 hittar du här.

Lyssna på en skjutomgång från Öträffen. Skjutledare är Gunnar Johansson, Gärdslösa skytteförening. Vissa längre tystnader är bortklippta. Slå på datorns högtalare och klicka här.

Sången tonade ut över Kalmarsund…

Småttingar, töser, battingar, tanter, ynglingar, gubbar, madamer, pojkvaskrar, tonårstjejer, gamla stötar och synnerligen alerta gummor tog sig i går kväll ton vid stranden av Södra bruket. Allsång och spex tonade ut över ett lugnt Kalmarsund, belyst av en allt varmare nedgångssol i väster.

Den musikaliska sammankomsten var en av många under Södra Brukets Sånglägers veckolånga nedslag vid just Södra bruket. Du hör ett litet avsnitt av allsången här.

Alvarsamt återkommer med inlägg om sångarnas övningar och påhitt vid Södra bruket och i Södra Möckleby, där man bland annat sjunger i Folkets hus på lördag 17:00. Fri entré.

I röret…

Kära läsare.

Svar på månadens tävling ”Vad heter byn?” strömmar redan in – efter bara första bilden! Alvarsamts läsekrets är verkligen på hugget.

Det händer mycket just nu och framöver kan du räkna med dessa inlägg:

  • avslutande referat om Öträffen, skyttarnas högljudda envig på skjutbanan i Degerhamn
  • mer om majslabyrinten i Ventlinge, där skulptören Theo Janson visar sina tokroliga sagofigurer, huggna och skurna i trä
  • mer om Södra brukets sångläger – framför allt från lördagens konsert i Folkets hus i Södra Möckleby klockan 17:00
  • han sköter sina odlingar med handkraft. Alvarsamt besöker grönsaksodlaren Ingvald Petersson som dagarna i ända ligger på knä bland sina kära grödor
  • om en dag eller två är även tidningsversionen av Alvarsamts julidel färdig. Du hämtar den med ett enda musklick och kan bläddra och läsa den utan nätkontakt
  • och mycket mer – förstås!

Staffanhälsningar

Vad heter byn?

Du hänger väl med i Alvarsamts tävling Vad heter byn? Den som först svarar rätt vinner “en möjlig miljon”, alltså en trisslott.

Första fotot är nästan helt övermålat. Ett nytt foto läggs ut varje vecka, totalt under månaden blir de alltså fyra. På varje ny bild är mer av den vita täckfärgen raderad än på föregående bild. Du kommer alltså att se mer och mer av byn för varje nytt foto. Men det gäller att inte vänta för länge – om du vill bli först med rätta svaret. Med rätt svar kan du bli miljonär…

Reglerna är enkla:

  • du måste uppge namn och adress och ett telefonnummer när du mejlar ditt svar till alvarsamt@yahoo.se Telefonnumret vill jag ha för eventuell “segerintervju”.
  • du får endast mejla ett svar i varje tävlingsomgång.
  • endast ett namn får stå bakom varje avsändaradress. Det är alltså ingen idé att låta Putte, Ida och Jonathan mejla sina svar från en och samma adress. ;)

Nu kör vi! Nedan ser du foto nummer 1 i augustiomgången.

Byn heter…

Alby. Den blev rätt svar i första tävlingsomgången av ”Vad heter byn?” Fotot är taget för några år sedan då affären fortfarande var öppen. Tyvärr lades den senare ned.

Nedan ser du det helt ”rensuddade” fotot.

Under morgonen läggs tävlingsomgång två ut… Frågan är som alltid: ”Vad heter byn?” Var med och kriga om ”den potentiella miljonen”! 😉