Om detta med att fotografera

Ibland när jag är trött och stirrar in i kamerasökaren säger jag till mig själv:
”Ja ha. Och vad gör jag av detta?”

Det jag ser säger mig ingenting. Det jag ser är ointressant – som bild, märk väl. Det hände mig nyligen vid gravfältet i Seby. Det är i sig oerhört intressant, här ligger människor begravda sen flera tusen år och det finns hur mycket som helst att berätta om det. Men det såg dödtrist ut i sökaren. Så här:

Vad göra åt saken? Man tager det man haver; fotografera där du står. Min fru var med. På avstånd såg jag en traktor närma sig från norr. Jag bad min fru att snabbt som attan springa bort till den större flisan (stenen) på bilden ovan. Med lite tur skulle traktorn in till åkerfälten till vänster om bilden.

Frun kom snabb som blixten fram till stenen. På skoj ställde hon sig bakom den så man bara ser huvudet. Nu gällde det bara att vänta in traktorn. Bingo! Den svänger in i bildens bakgrund som ”det nödvändigt oväntade”…

Klick.

Det blev helt plötsligt både kul och intressant att fotografera något så stendött (ursäkta ordvitsen) som Seby gravfält. Av bara farten avslutade vi med ett porträtt. Och vi var helt överens om att det ska vara roligt att fotografera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: