Månadsarkiv: september 2012

Dagens Turist 4

Deras husbil ser så ensam ut på campingen vid gästhamnen i Degerhamn. När vi knackar på sitter Monica och Stig Antonsson från Alingsås där inne i värmen och läser – med den blossande solnedgången i fönstret ut mot Kalmarsund.

– Kom in. Känn er välkomna. Vad kul med besök! Slå er ner.

Det är ingen hejd på gästfriheten och vi känner oss genast som hemma. Monica och Stig blir som ”gamla goda vänner” efter bara en halv minuts samvaro. Ibland är umgänget mellan människor nästan magiskt enkelt.

– Vi är här för att titta på fåglar. Det blev Ottenby i dag, men tyvärr inte så mycket att se, berättar Monica.

– Vi är nog lite för tidiga, säger Stig. Senare på året ser man mer vadare, prutgäss och vitkindade gäss. Men vi har faktiskt sett tre örnar vid Stenåsabadet i dag. De satt på stolparna till en hästhage. Det var mäktigt.

Det slitstarka paret Monica-Stig har vagabonderat i många år på både vatten och väg. Husbil har de haft i fem.
– Den är enkel att resa i – allt finns, menar Stig.
– Är det dåligt väder behöver man inte ens gå ut, säger Monica och smäller av ett av sina många hjärtliga skratt som får den lilla husbilen att vagga.

– Vi hade husvagn för många år sen, fortsätter hon.
– Men vi började med motorcykel. Den körde vi i tio år – med tält, berättar han. Före den hade vi båt, en Marstrandssnipa med ruff. Sen blev ungarna så stora att de inte ville följa med, då blev det husvagn.

– Men nu är det husbil som gäller. Vår lilla är perfekt, den går in på en vanlig parkeringsruta, berättar hon och måttar med händerna att det blir en centimeter över.

– Vi har varit i Danmark. Och i Runde i Norge och tittat på lunnefåglar, berättar Stig. Det blev 88 mil enkel resa. Men det var det värt.

– Och på Öland är vi flera gånger om året, skjuter Monica in. Men bara vår och höst, aldrig mitt på sommaren. Vi älskar verkligen Öland, och folk är så vänliga här.

Men några fel på ön finns väl?

Lång eftertanke…

– Nej, svarar Monica dröjande. Jag kommer inte på nåt negativt…

– Jo, nu vet jag, säger Stig och skrattar. Det finns inget toalettpapper på Naturums toaletter vid Sebybadet och Västerstadsviken!

Campingen i Degerhamn får däremot mycket beröm.

– Den är finare än dom flesta andra, betygsätter Stig.

– Den har ett underbart kök och bara läget är värt mycket. 120 kronor per dygn är billigt, säger Monica.

Drömmål/drömresa?

– Det enda vi säkert vet är att vi ska tillbaka till Öland – till våren. Just nu har vi inga andra planer, säger Monica och blir lite allvarlig.

– Om några dar måste vi hem till Alingsås och jobbet på PB Tools igen…

Så skrattar hon.

– Jag har varit där i 27 år – och Stig i 40!

Som sagt. Det är ett slitstarkt par vi har att göra med, Monica och Stig.

När vi tar farväl har solen sänkt sig likt ett blödande klot under vattenytan i Kalmarsund. Det lyser i husbilen. Vi tar för givet att Monica och Stig återupptar läsningen som vi avbröt dem i…

– Vi läser mycket, säger antonssonarna i kör. Monica plöjer just en tjockare kärleksroman, Den frusna trädgården av Kristin Hannah, och Stig njuter av ”inte allt för många mord” i Jan Mårtenssons Safari med döden. Stig drar en parallell: – Den är ungefär som min svärmor uttryckte sig om Morden i Midsomer, TV-serien med de vackra landskapsbilderna och massor av mord i en liten by som väl snart är utplånad: – Jo, visst är det många mord. Men dom sköter allt så snyggt.
 
När vi säger god kväll till Monica och Stig speglar sig solnedgången över Kalmarsund i husbilsfönstret. Om några dagar åker antonssonarna hem till Alingsås igen – för att komma tillbaka till Öland i vår.
 
PS. Vill du höra några sekunder av den goda stämningen i husbilen kan du klicka här
 
Märkt ,

Vad heter byn -3?

Tredje bilden i tävlingen…

Mejla ditt svar till alvarsamt@yahoo.se Glöm inte att uppge namn och adress och gärna telefonnummer.

16 september – bloggen fyller 1 år

Alvarsamt fyller ett. På nåt sätt måste det firas, kanske med lite extra mjölk i kaffet. Här kan du läsa det allra första inlägget.

Ettårsstatistiken är intressant. De tre inlägg som lästs överlägset flest gånger under det första året är:

1. Britts Manufaktur

2. Gärdslösa Prästgård – en klenod att vårda

3. 11:00 i Gräsgårds hamn

Sedan följer inlägg som registrerats för ungefär hälften så många läsare som tättrion:

4. En ros och ett garv

5. Med guds hjälp och lite blixtljus

6. John i muren

7. När man ser det lite grann från ovan

8. Carlas Café

9. Eldlus

10. Södra Brukets sångläger tar ton

Ett hopp vaknar – och dör

Vi satt nere i hamnen i Grönhögen och njöt av värmen och det vackra vädret då det mullrade till. Den 133-åriga damen tio meter bort hade vaknat till liv. Maskineriet på Sydfart dunkade lugnt och den gula mässingspropellern fick fart och liv på vattnet bakom sig. Jag var övertygad om av att Sydfart nu var less på att ligga och skava mot fendrar och däck. Nu skulle hon äntligen få nytt vatten runt låringarna på väg mot nya spännande destinationer.

Men icke. Efter en kvart slog skepparn av tändningen och den gamla damen tystnade tvärt. Skepparn gick i land och stack därifrån i bil. Det blev ingen levande kulturhistoria. Det blev ingen orgie i maskindunk och marin nostalgi.

Det blev bara tyst.

Märkt

Bara resten kvar

Det rör på sig i Ventlinge. Återigen är det duon Ingvald Petersson och Theo Janson som har slagit sina huvuden ihop och fått sprutt på snilleblixtmaskinen. Dessa mogna ynglingar har verkligen leksinnet i behåll. Dessutom har de känsla för bygdens utveckling. Man kan bara spekulera i hur många tusen besökare som har lockats till Ventlinge av majslabyrinten och konstsalongen. Och nu förses upplevelsepaletten med ytterligare en skinande pärla: Löktavlan – Ventlinges svar på Kiviks äppeltavla.

När Alvarsamt träffade bonden Ingvald och konstnären Theo i torsdags var båda kreatörerna i toppform.
– Det får regna färdigt på fredan, sen drar vi igång, sa Ingvald segervisst.
– Ja, nu är bara resten kvar, sa Theo och pekade på den hittills enda löken på tavlan.

Pannån” och ramen som håller den är färdiga. Nu är det bara att börja måla – med lök och spik.

Har ni testat ”färgerna”? frågar Alvarsamt.
– Ja då, vi har kollat alla slags lökar och färgerna är fler än man kanske kan tro. Det blir inga problem. Och som du ser har jag börjat skissa motivet, berättar Theo…

Från i dag pågår alltså arbetet för fullt bakom halmbalarna vid norra infarten till Ventlinge. Man kan göra mycket med enkla medel och goda idéer.

Lördagen 22 september 14:00 invigs hela härligheten av kommunalrådet Kent Ingvarsson.

Och apropå kommunalråd… Alvarsamt har en idé: Kommunen borde ge dessa ”ungdomar” ett marknadsföringspris ”för öländsk sprallighet i tiden”. Kreativitet är ändlig och mår alltid bra av uppmuntran.

Kreatörerna framför löktavlan – den kanske första i hela världen? Både Theo och Ingvald är lugna som filbunkar, trots att de nu bara har en vecka på sig fram till invigningen av konstverket.
 
– Läget är lugnt. Vi hinner bli färdiga! lovar teamet Theo-Ingvald. Den första löken (läs ”färgklicken”) är ju redan fastspikad!
 
Bakom dessa halmväggar fulländas nu löktavlan, mitt emot väderkvarnen vid byns norra infart.
 
Märkt

Pumpor på höjden och på tvären

Skördefesten närmar sig och dess symbol pumpan blir allt mer iögonenfallande. Dessa koloristiska läckerheter fotograferade jag häromdagen i Albrunna på västra Öland.

sommar igen!

Jag hade precis vaggat in mig i den första mindre höstmelankolin, då sommaren i går gjorde blixtcomeback. Sällan har hojen så snabbt blivit så lättrampad och luften så kristallklar.

I Grönhögens hamn låg kustbevakningens fartyg och solade sig med motorerna igång. Inte en människa syntes till. Fartyget har det militäriskt korrekta och fantasifulla namnet 047.
 
Är det en röd kulspruta som står uppe på backen? Är det den som ska försvara Sverige om lede fi går till anfall?
 
Dessa mörsare vid fyrplatsen Långe Jan är riktade söderut. Där fanns dansken. Och österut fanns ryssen. Öland har en blodig och svår historia. Plundringarna och krigen har varit många. Nu för tiden surrar många språk i luften vid fyrplatsen – så även i går.
 
Sjöfågeln är på reträtt nu, och det är dags att ta in fångstburarna, som används för att fånga fågel för ringmärkning.
 
Här tar Öland slut. Och vem kommer puttrande där borta vid horisonten om inte gamla bekantingen 047 med sin kulspruta!
 
Vem som har gjort dessa ”skulpturer” vet bara skaparna själva. På närbelägna Naturum säger man att ”de bara kommer till – vad vi vet har ingen tagit nåt slags initiativ”.
 
Gestalterna av staplad plattsten tittar ut över havet där Öland har tagit slut. Trots frisk vind var det ”shorts och t-tröja-temperatur” i luften.
 
Korte Jan” är ännu så länge inte lika känd som storebror Långe Jan.
 
På hemvägen frestades jag av dessa pumpor på fält utanför Albrunna. I morgon tänker jag riktigt frossa i pumpor. Det blir pumpor i hög, pumpor på vagn, pumpor i många färger, pumpor i olika storlekar –  i Albrunna.
Märkt

spanande tranor hittar sitt mål

De senaste dagarna har jag sett alltfler tranor i luften. Ofta kommer de flygande i tre eller fyra grupper till ett självbelåtet kraxande.

I dag cyklade jag som en guldmedaljör i velodromcykling för att komma till bulls eye – alltså exakt under de tre flockar som slutligen möttes över väg 136 mellan Albrunna och Ventlinge.

Varje flock verkar ha sin egen frihet inom kollektivet. Flock A flög vänstervarv till synes på spaning efter den tid som flytt. Flock B roterade åt höger och guppade dessutom lite upp och ned och såg allmänt vilsen ut. Flock C flaxade mer eller mindre rakt fram ut mot Sverige tills den plötsligt slog av på farten, vände ned mot flockarna A och B, och utan protester föll in i ledet.

Hela församlingen ABC drog sedan ned mot söder. Det verkade som om den äntligen visste vad den ville med livet denna soliga torsdag då det mesta kändes bättre än på länge…

I röret…

I morgon, då det regnar och blåser, berättar vi om sommaren som kom tillbaka – i dag. Det var varmt, molnfri himmel och full fart nere vid fyren, bland annat. Där njuter vi av de fria utsikterna över havet och beskådar märkliga skulpturer som ingen vet varifrån de kommer. Ingen vet heller vem som har gjort dem…

På vägen till Långe Jan ramlade Alvarsamt in i både pumpaodling och pumpastånd, denna gång i Albrunna.

Och så slog en enda lök till med våldsam kraft: Glädjespridarna Ingvald Petersson och Theo Janson, bonde respektive konstnär i Ventlinge, har spikat fast den första löken på den löktavla som kommunalrådet Kent Ingvarsson inviger 14:00 lördag 22 september. Alvarsamt tar pulsen på både tavlan och konstnärerna…

Vi träffar snart Dagens Turist, ett mycket glatt par från Alingsås, Monica och Stig Antonsson, på Ölandssemester.

– Vi är här två tre gånger om året, berättade Monica när vi tittade in i deras ”skrattnäste”, husbilen, nere på campingen i Degerhamn – som förresten får mycket gott betyg av dessa livsnjutare. Efter mycket tankearbete kom Monica och Stig fram till ett enda fel med hela Öland… Du läser om det och alla plustecken inom några dagar.

Det ligger också några inlägg från Danmark på lagret. Eftersom jag ser många likheter mellan Öland och Jylland är det intressant att också se på skillnaderna. Man leker mycket i Danmark. Vi går på allmän vinprovning på gågatan i Danmarks äldsta stad Ribe och kollar in unga män och äldre farbröder som kör ”vindbilar”…

En och annan tanke om foto dyker också upp, liksom ett konstaterande att ett år går snabbt. Bloggen firar snart sitt första årsjubiléum.

Från vanligtvis tillförlitlig källa har vi hört att vår ledarskribent Sune Flisa laddar om i sitt pörte ute på alvaret. – Min första ledare blev för mjäkig, men jag dundrar av igen så snart krutet är torrt, låter han hälsa. Ämnet är dock i dagsläget okänt.

Och så följer du väl tävlingen, Vad heter byn? Vinstsummorna lär ha blivit ännu större nu när inköpspriset på Trisslotten har höjts. Vinnaren i septembers tävlingsomgång kan kanske göra som Monica och Stig på campingen i Degerhamn: Köpa en husbil och ta livet med ett skratt – och en klackspark.

Vi besöker också brandstationen i Degerhamn och allt detta garneras som vanligt med ”lite av varje”.

Velbekomme! eller bon appetit! – ett uttryck som jag hittade många översättningar av på en verkligt udda sida.

Märkt

Sommarblommor fastän sommaren är slut

Sommarblommor fascinerar mig mer än perenner. Kanske för att de är ”ett helt liv på ett enda år”. De föds, växer, blir gamla och dör. Poff. Och så var det inget mer med det.

I dag fick man slå på turbon för att – om möjligt – kunna övertyga sig själv om att det fortfarande är sommar. Men sommarblommorna har inte gett upp. Dessa skönheter hittade jag i vår lilla täppa. Många av dem kommer att växa långt in i oktober och leva fram till första nattfrosten. Men då är det kokta ägget stekt. Eller var det fläsket?

Bilder av sand

Fotografiska motiv finns överallt. Sand i vatten intresserar mig, eftersom motivet ständigt förändras, spolas bort, återskapas i en oändlig process.

Märkt

Tävlingen

Några djärva har redan vågat svara på septembers omgång av Vad heter byn? Så rätt. Man måste våga för att vinna. Och minns att augustis vinnare, Ewa Svärdh från Eksjö, drog en vinstlott – om än liten.

Samtidigt måste jag tacka och bocka för alla ”bipackade” uppskattande ord.

Staffan

Dagens Ölandsbild 43

Sen och varm eftermiddag vid Långe Jan, i dag. Plötsligt blev det vindstilla, temperaturen sjönk och dimman svepte bort det direkta solljuset. Landskapet färgades av ett stänk vemod. Vi anade att vi njöt av årets sista riktiga sommardag…

Ledare

Som vi redan tidigare har berättat kommer Alvarsamt då och då att publicera en ledare, en opolitisk sådan. Alla ledare skrivs av Alvarsamts nyvunne medarbetare Sune Flisa, importerad för nålpengar från en av Nordens största, dödsdömda drakar. Sune Flisa är, enligt egen utsago, utrustad med ”ett glasklart intellekt, knivskarpa åsikter, en dubbeleggad huggare och en järnvilja av härdat kromvanadiumstål”.

För att läsarreaktionerna inte ska urarta och måhända ta sig uttryck i rent fysiska påhopp ska sägas att Sune Flisa bor på hemlig adress i den lilla byn Mansgröta, ”någonstans på södra ön, väster men också öster om mitten”. Han har varken telefon, internetuppkoppling eller väg fram till sitt pörte. Det är alltså ingen idé att försöka kontakta honom på något annat sätt än genom tankeöverföring. (chefredaktörens anm).

Det ska tilläggas att Sune Flisa under alla sina yrkesverksamma år har varit en man på barrikaderna. Han är modig, skärpt, orubblig. Sune Flisas radikala utveckling saknar gränser. Exempelvis konverterade han redan som treåring på dagiset Lavendelblomman i Gräsgård till den könsneutrala rörelesen ”Heja hen!”. Sune Flisa skriver följaktligen hen i stället för han och hon. (redaktionschefens anm).

Det är en stor glädje för Alvarsamts redaktion att få hälsa Sune Flisa välkommen. Ordet är ditt, Sune!

_ _ _

Tack för det. Det känns inspirerande och utmanande att få börja arbeta på ett så demokratiskt och mångfacetterat forum som Alvarsamt. Jag har alltid hyllat mångfald, rättvisa och likställdhet, och det tänker jag göra även i mina ledare. Naturligtvis är jag anhängare av det fria ordet, den genomtänkta idén, det hyfsade språket – fritt från påhopp och lättköpta poänger. Mörkningar och förenklingar står mig upp i halsen. Jag vill i stället dra en lans för ”öppenhet och vision i symbios med givmildhet och passion – för ett framtida Öland”. Och, som jag brukar säga under mina folkbildningsturneer: ”Ett lyssnande öra är bättre än tio igenvaxade i skogen”.

Men från och med nu vill jag inte höra nåt mer lismande ”trevlighestsnack” från redaktionens sida. Nu ska kanonerna mullra och MINA åsikter spikas fast med sjutumsspik i läsarnas medvetanden. Jag skriver inte för att det är roligt. Jag skriver för att rädda världen. Jag skriver för att rädda Öland. Därför undanber jag mig framgent såväl ris och ros som synpunkter och förslag från den så kallade redaktionen, den samling slagpåsar som fördriver dagarna med kaffedrickning, totospel och enklare korsordslösning – i mån av ork.

Nu ska Reinfeldt få vad han tål, eller ”Fredde” som jag kallar honom mellan skål och vägg. Lyssna nu! Men även Kent ”Kenta” Ingvarsson bör spetsa hörselorganen. Kenta verkar förresten tycka ungefär som jag i Östran, det som jag med strindbergskt ursinne kommer att hamra fast i kommande ledare som årtusendets enda sanning: ”_ _ _ att storstäderna får miljarder av hans (läs Kentas) egen regering, och kommunerna ute i landet lämnas utan stöd.”

Bra jobbat, Kenta. Men för lamt. Du saknar min eld. Så här ska det låta. Anteckna och lär!

Massor av people har stugor och villor på Öland. Men de är skrivna i det ökända Sverige, på det moraliskt och kulturellt sönderbombade fastlandet. Dessa invaderande plundrare kallar sig ”sommarboende”, alternativt ”icke bofasta” eller ”visstidsboende” – allt för att mörka utsugningsavsikterna. De ska ha hjälp med allt. Kör de i diket ska de bärgas – av våra bärgningsbilar. De andas vår luft och dricker upp vårt vatten. De sliter ned våra vägar och babblar sönder våra telefontrådar. De gör fula avtryck på våra sandstränder och skrämmer livet ur våra fåglar. Ser de ett vindkraftverk ska de genast starta en protestgrupp. Ser de inget vindkraftverk ska de omedelbart fatta pennan och skriva insändare typ ”Vindkraften Ölands enda räddning”. Hittar de inte ögonblickligen en bankomat är ”livet på Öland förnedrande”. Biblioteken ska gratis låna dem allt de begär, trots ett ökad bokslitage. Kommunala instanser ska besvara alla deras frågor, den ena dummare än den andra. Blir de sjuka ska de ha alla resurser som de i gnälliga insändare och felstavade petitioner kallar för ”självklarheter”, och som bara finns i de värsta av hålor som Stockholm, Västerås, Täby, Bengtsfors och Yxskaftkälen.

Ha! Vill ha! Ska ha! Fort! Mamma! Help!

Alla dessa drinkare av det öländska blodet måste från och med nu avkrävas kommunalskatt på ön för den tid de bor här!

En ”visstidsboende” kan exempelvis häcka sju månader i Täby kommun och fem i Mörbylånga. Ändå betalar hen kommunalskatt för tolv månader – till det dekadenta Täby! Mörbylånga kommun, kulturens högborg, får inte en spänn, trots att hen trampar öländsk mark i fem parasitmånader, kantade av stupida frågor och utstuderat habegär. Och det är värre än så. Hen kan ruva elva månader i Mörbylånga och en i Täby och ändå skotta in hela skatten till den redan förlorade kommunen Täby!

Alvarsamts förslag: En geografiskt baserad kommunalskatt, byggd på den så kallade verkligheten. Har man en kåk på Öland betalar man minst 1/12 av kommunalskatten till ön. Är man här hela sommaren betalar man 3/12. Åker man som en jojo mellan fastlandet och ön betalar man 6/12. Denna skattehistoriskt största innovantion sedan Krimkriget bör införas redan nästa vecka. Basta!

Fredde och Kenta. Det är dags att hyfsa ekvationen! Det är hög tid att leverera. Och det snabbt. Annars får jag ta itu med hela den kontaminerade skattelagstiftningen själv. Så här kan vi inte ha det. Skriv i en kommentar vad ni tänker göra åt eländet. Ta sen fram den niosvansade katten och piska upp tempot i verkstan, dra in kafferasterna, inför ackordslöner och slopa genast tankarna på en utredning som ska titta på frågan och lägga fram nåt mögelförslag 2043. Visa att ni är män som kan hantera en motorsåg.

Till eventuella kommentatorer i Täby, Djursholm, Östermalm, Lidingö, Vaxholm och andra hålor som aningslöst funderar på att ta inkräktarna i försvar och komma körande med de gamla vanliga tönterierna som ”men vi handlar ju i era affärer, vi går på era krogar, vi betalar för att gå på era evenemang och så har vi ju de kommunala skatteutjämningsbidragen bla bla bla” vill jag mycket kortfattat säga:

Lägg ägg. Koppla ur och törna in. Ge er inte in i en omöjlig kamp mot Sune Flisa. Jag är utrustad med oceaner av sensationellt sprängstoff i alla discipliner, vattentäta motbevis och en ljungande anfallslust som får en Stalinorgel att framstå som rena rama ärtröret. Min eld kan aldrig släckas av hysteriskt babyjoller.

Eder
Sune Flisa,
ledarskribent

Märkt

F11

Du vet väl att du kan få ett ”rent foto” på skärmen genom att trycka på F11 i din webbläsare? Bästa sätt att se ett foto tycker jag är att:

* högerklicka på fotot
* välja öppna länk i nytt fönster
* F11

Du ser då fotot helt ”naket” utan störande element.

För att lämna fotot trycker du F11 igen.

Ottenbykor

Korna nere på Ottenby är bland de renaste och mest välgödda jag någonsin har sett. Klövarna är som polerad bärnsten. Och som alla friska kor är de nyfikna, sociala – och samtidigt en aning skygga. Det är bara att erkänna: Som tidigare kobonde går den starka känslan för kossan aldrig i sin.
 
Alla vill komma nära mig. Alla vill synas. Alla vill kolla in mig. Och alla backar en halvmeter om jag kommer för nära.
 
Kor spelar ofta coolare än de är. Här låtsas de nonchalanta men har hela tiden järnkoll på vad jag gör. Se på deras ögon.
 
Märkt

Vad heter byn – 2?

Andra tävlingsbilden av fyra. Om du tror att du vet vad byn heter mejlar du ditt svar till:

alvarsamt@yahoo.se

sökord som lett till alvarsamt

Sedan bloggen startade har den hittats av snart 40 000 besökare. Intressant är att se hur andra än de trogna läsarna hamnat på Alvarsamt efter att ha sökt på en sökmotor, exempelvis Google. De hundra vanligaste sökorden kan du se nedtill. Totalt är listan runt tusen ord lång.

Mycket förvånande hamnar en liten eldlus på bronsplats. Inte alls förvånande är att första människa, John i muren, går in på en hedrande femteplats. Anders Marell snor åt sig 18-platsen, och Stagnelius blir nr 33. Överraskande stort antal sökningar gäller ”nykomlingen” Hansi Löfgren 49. Morgan Backman intar position 51,  Lars ”Perennen” Henell kniper plats 80, Lasse Trofast slår rot på 84-platsen, kommendören Jonas Wikström blir dubbelåtta, författaren Tomas Bannerhed blir 89:a, landshövding Stefan Carlsson får med eller mot sin vilja bli listans ”91:an Karlsson” medan en ”långkörare” som Seppo Lippo hamnar först på plats 95, tätt följd av Gun Nilsson 96.

Populäraste företag blir Britts Manufaktur på plats 8, följt av Ottenby kungsgård som blir elva, Hanverksgalleriet intar 12:e platsen och Cementa murar fast sig på punkt 22. Södra bruket blir 29:a, Kuriosaboden serverar in sig på position 68 och Hotell Villa Söderås överraskar på plats 79 – trots att det ligger på Lidingö och inte på Öland.

I sammanhanget ska sägas att listan nedtill är helt ”bokstavstrogen”, med alla felstavningar bevarade, och att den inte gäller sökningar som gjorts i sökrutan på bloggen, utan bara i externa sökmotorer.

  1. alvarsamt

  2. alvarsamt.wordpress.com

  3. eldlus

  4. alvarsam

  5. John I Muren

  6. södra Möckleby

  7. gräsgårds hamn

  8. Britts Manufaktur

  9. gräsgård

  10. Grönhögen

  11. Ottenby Kungsgård

  12. hantverksgalleriet

  13. SalixIntegra

  14. www.alvarsamt.wordpress.com

  15. alvarsamt Öland

  16. Borgholms Slott

  17. Albrunna

  18. anders Marell

  19. NYTT fågeltorn Ottenby

  20. Albrunna lund

  21. alvarsamt blogg

  22. Cementa

  23. Väderkvarn

  24. http.aivarsamt.wordpress.com

  25. https://alvarsamt.wordpress.com/

  26. Eketorps borg

  27. Gärdslösa Prästgård

  28. södra lund Tornet

  29. Södra Bruket

  30. Barby borg

  31. Salix Integra hakuro Nishiki

  32. spf sydöland

  33. Stagnelius

  34. Gillberga stenbrott

  35. Degerhamn

  36. Näsby Öland

  37. jags

  38. johan

  39. Erik Johan Stagnelius

  40. hägring

  41. grönhögens hamn

  42. rosenstare

  43. silverlera

  44. Ottenby

  45. sommarskog

  46. Eketorp

  47. MOT Fyren

  48. blogg södra Möckleby

  49. Hansi Löfgren

  50. John I Muren Degerhamn

  51. MorganBackman

  52. Gärdslösa

  53. Össby

  54. Ottenby vandrarhem

  55. Gårdby lanthandel.se

  56. dröstorp ödeby

  57. Sjöman fran Hammarby fiskhamn.öland

  58. gettlinge gravfält

  59. Stora Alvaret

  60. torngård Öland

  61. Alvaret blogg

  62. NYTT slits in Ottenby

  63. Ölands gräsgård teleskopstativ kamera

  64. hantverksgalleriet Färjestaden

  65. Bläsinge hamn

  66. salix hakuro Nishiki

  67. ölandsbild

  68. kuriosaboden Lindblad

  69. flottans MANS sångarlag

  70. stensåg

  71. Lennart Sjögren målning

  72. ortoceratiter

  73. Vickleby

  74. majslabyrint ventlinge

  75. sommargylling

  76. gräsgård Öland

  77. hakuro Nishiki

  78. eldlöss

  79. Hotell Villa Söderås

  80. lars Henell

  81. bloggare är Möckleby

  82. John I Muren Öland

  83. ventlinge majslabyrint

  84. alvarsamt lasse TROFAST

  85. Margit Fribergs Sällskapet

  86. alvarsamt wordpress

  87. Ada Gorthon

  88. Jonas Wikström kommendör

  89. tomas bannerhed

  90. barnteckningar

  91. Stefan Carlsson landshövding

  92. stenblock

  93. Triberga

  94. blåklint

  95. seppo Lippo

  96. Gun Nilsson

  97. Långe Jan

  98. Vallmo mur

  99. topphugga träd

  100. träskorna

Märkt

Blogga är att vilja – Alvarsamt inför ledarsida

Alvarsamt laddar och växer. Inom kort berikas vi med en ledarsida. Redaktionsledningen har därför, med chefredaktörens goda minne, knutit en synnerligen fräsch och obändig ledarskribent till bloggens kulturella och högintellektuella flank.

– Vi vill ännu inte avslöja hans namn, eftersom övriga medier då ohämmat kommer att begråta flykten från gammelmedierna till framtidsmedierna, från Hedenhös till Futurum, skriver chefredaktören i ett pressmeddelande.

Första ledarsticket väntas under veckan som kommer. Måltavlor blir bland andra statsminister Fredrik Reinfeldt och Sydölandsminister Kent Ingvarsson.

Huka er gubbar för nu laddar vi om!

Märkt ,

En donna firar 60

Hon strålade – som vanligt – ikapp med solen. Och folk strömmade dit, till Britts Manufaktur i Södra Möckleby som i dag har hållit ölänningar och fastlänningar välklädda i precis 60 år.

– Jo då, jag har handlat här så länge att jag vet att det kommer folk från både norra ön och Kalmar, berättar Kristina Schmuul, en av dagens oräkneliga gratulanter.

– Det kommer hela busslaster hit om somrarna, fyller en anonym röst i.

Britt Bergman är unik; hon har blivit en sevärdhet, ett besöksmål. Alvarsamt vill på allvar rekommendera ett marknadsföringspris till denna sprudlande unga donna som tar livet med en klackspark men sin butik på fullaste allvar.

Ty trots den stora dagen står – naturligtvis – Britt Bergman i sin kära affär. Arbetet går först; nöjen får ursäkta. I både butik och fullsatt vardagsrum i villan haglar lovorden och superlativerna över Britt. När Alvarsamt berättar det för henne blir hon plötsligt gravallvarlig och frågar:

– Du tror väl inte det kan skada mej?
Sen skrattar vi gott båda två.

Sån är hon, tjejen i Britts Manufaktur.

I bakgrunden håller en kund upp en grön klänning, och till höger letar en kvinna bland galgarna efter ett fynd. Men fyndet står i mitten av bilden och heter Britt Bergman, här omkramad mitt i kommersen. Jubiléum är kul men jobbet först!
 
Britt Bergman är nog tämligen ensam om att själv ha drivit en affär i 60 år. Det år hon öppnade sköts ett svenskt sjöräddningsplan av typ Catalina ned över Östersjön av Sovjet, sommarolympiaden hölls i Helsingfors och vinterversionen i Oslo, Enbomaffären skakade landet och mopeden blev skattebefriad.
 
Östrans reporter Eric Arenius tog skuttet över bron för att träffa Britt Bergman, i dag världsberömd på hela Öland. 
 
Det gick inte att missta sig, affären har varit öppen i 60 år. Britts gatupratare ljuger aldrig. När Alvarsamt besökte Britt under förmiddagen stod bilar i rad och folk strömmade ut och in i både butik och bostadshus.
 
– Jag har handlat här länge, säger Kristina Schmuul, Seby. Britt har ju inte bara kläder, hon har också apotek, garn, sybehör och mycket annat. Den dag Britt stänger vill jag inte ens tänka på…
 
Gun Karlesand, till höger, uppvaktade denna dag som representant för både Näringslivskontoret och Mörbylånga kommun.
 
Detta var ett av flera bord som redan klockan 11 var fullbelagt med presenter och blommor.
 
Kaffe och tårta blandades med superlativer om dagens jubilar. – Det märkliga är att hon vet precis var alla tusentals varor i butiken finns, sade en beundrarinna. – Och vilka udda grejor man kan hitta här… När vi firade 50-årsjubileum på Alunskolan hittade vi korsetter av riktigt gamla modeller, berättade en annan. – Och hon har garn och broderier, sade en tredje.
 
Ann-Charlotte Thörnström tar en paus i kaffeserverandet . Hon tror att mamma Britt fortsätter så länge hon tycker det är roligt. Det bådar gott för framtiden. – Affären är ju hennes liv.
 
PS. När detta skrivs är klockan runt 15:00. Har du inte grattat ännu finns fortfarande tid. Britt är känd för att ”ha öppet så länge det finns kunder”…
Märkt

Dagens Ölandsbild 42

På detta foto, taget från toppen av Segerstads fyr, ser man tydligt hur öde Öland är närmast kusten. Så ser det ut på stora delar av södra ön. Från fyren i Segerstad är det drygt två mil ned till kompisen Långe Jan på Ölands sydspets.

Britt firar 60-årsjubileum

I morgon fredag 7 september hurrar vi för Britt Bergman i Södra Möckleby. Då har hon hållit igång sin butik, Britts Manufaktur, i 60 år!

En snöig dag i januari hälsade Alvarsamt på i Britts butik. Om det mötet kan du läsa här.

Märkt

Kitesegling

Öland är – något uttjatat – solens och vindarnas ö. Ändå ser man få på Öland som utnyttjar vinden om man jämför med exempelvis Danmark. Utmed Jyllands västkust är luften full av de märkligaste farkoster: Fantastiska drakar och supereffektiva kitesegel, styrda av barn från fem år upp till 80+damer. Lekfullheten är satt i system; man har kul på stranden – och i plurret.

Extremast är kanske kitesurfarna. Jag följde en av dem med kameran…

PS. Är du intresserad av hur vinden kan utnyttjas i olika sammanhang är denna välgjorda och vackra hemsida ett måste. Slå på högtalarna och njut av filmen!

Här blåser det runt 10-12 meter per sekund och farterna uppskattar jag till minst 20 knop. Man kan bara fantisera om vilka hastigheter man skulle kunna uppnå vid ännu hårdare vind…
 
Det krävs både styrka och snabbhet av en kitesurfare när vinden friskar i. Dels ska han navigera mellan vågorna, dels ska ”seglet” styras rätt för att inte gå i drickat – men samtidigt föra surfaren dit han/hon vill. Jag inbillar mig att kitesurfning är mycket svårare än konventionell segling.
 
Här går det undan! Ibland händer det att seglaren ”dras med upp på en flygtur” – upp mot tio meters höjd. Kiteseglet utvecklas ständigt och används numera även av handelsfartyg. Farten ökar men framför allt sjunker bränsleförbrukningen.
 
Jo då, du ser rätt. Surfaren lyfts inte upp i det blå av en magisk hand, utan av kiteseglet ovanför bild.
 
Kitesurfning kan nog upplevas som en kombination av segling och backhoppning… En skicklig kitesurfare kan lyfta från en helt slät vattenyta utan vågor – om det bara blåser tillräckligt.
 
Det var färgmässigt intressant att fotografera denne kiteseglare. Ena sekunden var vattnet djupblått, andra sekunden skiftade det i gult och grönt.
 
 
 
Märkt

Att marknadsföra södra Öland II

Strax utanför Esbjerg i Danmark står skulpturen ”Mennesket ved Havet”. Fyra gigantiska gestalter sitter och tittar ut över havet, nakna och grovhuggna. Kvartetten blir i mina ögon ett magiskt uttryck för människan som åskådare till en värld hon inte riktigt förstår. Och måtten bidrar till storslagenheten. Skulpturen är nio meter hög.

Vid skulpturen i Esbjerg finns en stor parkeringsplats. Massor av människor, kanske inte ens konstintresserade, stannar för att ta sig en runda runt de fyra figurerna. Esbjerg har i mångt och mycket blivit synonymt med ”Mennesket ved Havet” – för bara fyra miljoner marknadsföringskronor.

Men… En liknande bautaskulptur skulle passa ännu bättre på Ölands södra ödsliga ostkust – med tillhörande parkeringsplats och sommaröppet kafé.

Vad säger eventuella läsare i kommunhuset i Mörbylånga?

Skulpturen i vit betong är gjord av Svend Wiig Hansen. Den var ursprungligen tänkt att placeras uppe vid Skagen.
 
Först när man får en människa att jämföra med inser man hur stor skulpturen är.

Att marknadsföra södra Öland

Efter en kort Danmarkssemester bilade jag i dag runt södra Öland. Nästan sommarhetta i luften, varmt ljus över land, kallare blått över hav – häftiga färgkollisioner, vackert så man nästan grät.

Håll i er nu! Trots att Sydöland är vackert är det ingenting att hänga i gra´n i jämförelse med västra Jylland. Inte ett barr! Ljuset på Jylland är minst lika fascinerande och varierande som här; det uppskattades och avgudades redan av Skagenmålarna. Atlantens vågor är större än Östersjöns. Atlantvattnet är renare än Östersjöns. Atlantvattnet är varmare än Östersjöns.

Det finns lika spännande skogar på Jylland som på Öland. Lantbruket är lika intensivt, lika mångfacetterat. Krogarna är i regel några snäpp bättre än här. Vägarna är som biljardbord, cykelbanorna likaså. Campingbyarna är helt oslagbara, museerna många, det finns hur mycket som helst att göra, ofta till lägre priser än här. Och så har vi vinerna. På Jylland ger du åttio kronor för en låda prima rödvin på macken eller Netto. Du deltar i underhållande vinprovning på gågatan i Ribe. På södra Öland har vinet för länge sedan runnit bort och hittas först i en enda butik i Färjestaden. Men säg inte det till en dansk. Då tror han att vi är galna hela bunten.

Att marknadsföra Sydölands badstränder är en lek med livet – och samvetet – som insats. Ser en dansk eller danmarksturistande tysk Mörbylånga kommuns badstrandsutbud dör han sannolikt på fläcken – av skratt. Du förstår vad jag menar om du jämför med bilderna nedan, tagna några mil nordväst om Esbjerg.

Men Sydöland ger sig aldrig. Enligt ovanstående matchreferat leder Jylland med 20-0 över Sydöland, som raglar som en drucken Sylvester Stallone i ringen. Domaren ser ut att vilja bryta matchen när som helst. Jylland är nära en enkel knockoutseger. Bara nådastöten återstår…

Då reser sig Sydöland på nio efter senaste nedslagningen, tar några vingliga steg, jabbar tafatt med vänstern och laddar omärkligt med högern: Pang! Matchen är över!

Analys: Sydöland såg redan från första ronden ut som en loser. Jylland har så oändligt mycket större slagrepertoar. Sydöland har bara ett vapen, som det tog tid att hitta: Det stora alvaret. Men ett enda vapen kan räcka långt – om det är unikt. Efter att ha träffats av detta monsterslag är det få som fortsätter matchen. Om ens någon.

Det finns runt 30-35 mil(!) sandstrand utmed västra Jylland. Här lite norr om Esbjerg är den ungefär 100 meter bred men kan på sina ställen vara mycket bredare. Man hittar lätt ett ostört läge även under den intensivaste turistsäsongen.
 
Stranden består bara av fin sand. Här kan du inte ens hitta ett gruskorn. De små ”föremål” som eventuellt syns i sanden är snäckskal och små tångbitar. Det förekommer utåtgående strömmar. Råkar du ut för en sån ska du ta det lugnt och flyta med ut. Den avtar rätt snabbt i styrka och du simmar då åt sidan och i en båge tillbaka in mot land. Jag råkade aldrig ut för någon sådan ström.
 
Atlantens vatten är ett kapitel för sig. Det växlar ideligen färg och temperaturen är behagligt hög och stabil. I början av september gick det utmärkt att simma nån timme eller två. Vid frånlandsvind är det förbjudet att flyta på madrass. Det kan bli en lång resa till Amerika…
 
Stranden är nästan helt vågrät. Delen under vattnet sluttar något brantare men kan ändå karaktäriseras som långgrund. På delar av stränderna är biltrafik tillåten på körbanor av packad sand, tjugo- trettio meter breda i båda riktningarna. Här finns utrymme åt alla, och i ett kommande inlägg ska jag visa några aktiviteter på både strand och vatten.
 
 För danskarna – och för all del även för turisterna – är livet på stranden en naturlig del av livet. Många tar bilen dit och riggar olika slags vindskydd, somliga  fantasifulla, andra roliga.
 
Dessa nyckelpigor som dansar i vinden är exempel på dansk ”strandhumor”. Den största är ungefär en meter stor och ingen av dem har någon som helst praktisk funktion.
 
Morgnar och kvällar promenerar många med sina hundar på stranden. Och man kan gå mil efter mil efter mil…
 
En hel del fåglar kutar runt och letar föda som vågorna spolar upp på stranden. Tillåt mig gissa att detta är några slags ”snabbfotade snäppor”?
 
Det är sällan man ser så här många badare på så pass begränsad vattenyta. Ofta har du knappt en badare inom synhåll – så enorma är stränderna.
 
För många har naturligtvis promenaden på stranden, till vågornas eviga brus, ett kontemplativt inslag.
Märkt ,

– Miljonerna var målet!

Stilstudie av Staffan Petersson, bonde och gitarrist, under spelningen på kulturfestivalen Dikt & Lögn i Södra Möckleby. Staffan spelade tre låtar: House of the rising sun, Nidälven och Last date. Den första kan du lyssna på här.

Än i dag händer det att bonden Staffan Petersson tar fram gitarren och drar några låtar hemma i Södra Möcklebyvillan. Nyligen spelade han på kulturfestivalen Dikt & Lögn i Södra Möckleby.

– Det musikaliska äventyret började 1967. Beatles var stora. Om jag minns rätt spelade dom i Madison Square Garden 1968 och fick 1,4 miljoner för 20 minuter. Det var lagom, tyckte vi. Det blev målet för oss ungtuppar. Men vi kom inte ens över Kalmarsund. Vi spelade på danser i Torngård och Gårdby och här på Kupan i Södra Möckleby. Inte ens för en helafton fick vi 1,4 miljoner. Som mest blev det 600 – att dela på fyra. Men vi hade roligt.

Som tusentals andra ungdomar under 1960-talet bildade Staffan orkester. Fyra unga män samlades under det stolta namnet Addox. Idolerna var Beatles.

– Vi ville vara lika gåtfulla som dom, berättar Staffan. Många undrade varför gruppen hette just Beatles. Ingen visste. Så ville vi också vara, hemlighetsfulla. Min far hade en räknemaskin, en stor sak som vägde massor av kilo. Den hette Addo-X. Vi strök bindestrecket och blev Addox.

Nu vet världen bakgrunden till Addox. Men gåtan Beatles återstår att lösa.

Repertoaren var tidstypisk. Man spelade Beatles, Hepstars, Stones, Tages.

– Vi höll på några år men runt 1972 började tjejer och annat locka mer än repetitioner. Bandet splittrades. En i kvartetten bor i dag i Mörbylånga så honom morsar jag på ibland. Men dom två andra har jag inte träffat sen vi gick åt skilda håll. Dom flyttade till Lund, respektive Malmö. På Alvarsamt under ”About” har du förresten fått en kommentar av Bobby Sommerstein. Han var en av utflyttarna och skriver att han blir så sentimental när han läser din blogg. Han bodde nere i Dalsjö nedanför min gård…

– Oj, vad tiden går. Nån gång i framtiden måste vi ses alla fyra, säger Staffan och får ett stänk vemod i ögonvrån.

– Vi bara måste.

Märkt