vardag i Albrunna, del III

Vardagar i rad blir till ett liv. Så även i Albrunna. I bymuseet kan du vandra årtusenden tillbaka. Eller bara ett sekel. Lämpliga sällskap är en portion fantasi och gott om tid…

Mannen på den monterade bryggan är Lasse Wideqvist. Året är 2002.
 
På den fina gruppbilden till vänster ser vi Elsa, Ester, Alice och Britta. De var döttrar till Axel Johansson, fabriksarbetare på Cementa.
 
Inom lantbruket har samma slags arbeten utförts genom seklernas gång. Plöjning, sådd, skörd, plöjning. År efter år. Redskapen och metoderna har utvecklats genom åren. Det som för hundra år sedan tog en dag för 20 människor att få färdigt kan i dag kanske göras av en person på en timme.
 
Nära en av museets entréer står målaren och dragspelaren Gösta Weldenius staffli med målning uppställt. Färger i skrinet, penslar på paletten. Man får intryck av att målaren bara har tagit en liten paus i arbetet. Gösta var också en duktig konsthantverkare. Han gjorde bland annat minimodeller av vävstolar och annat i svarvat trä. Gösta Weldenius dog 2002.
 
Trädgården hos Gun och Ragnar Nordborg tog flera år att anlägga. Man höll på mellan 1967 och 1971 – men så blev det fint också!
 
Varken Lars Henell eller Tage Nilsson kan med  säkerhet säga om fruktskålen ”Albrunna” någonsin tillverkades på bruket i Boda, eller om den stannade kvar på skisstadiet. Lars Henell minns dock att ”Erik Höglund hade massor av glaspjäser till försäljning i sin Albrunnaateljé”.
 
Hilda och Johan Bergman med elva barn bodde på två ställen under tiden i Albrunna. Man flyttade senare till Södra Möckleby. Ett av barnen, Axel Bergman, bodde granne med Tage Nilsson i Albrunna, och var pappa till Gert, numera vaktmästare på Södra Bruket och dottern Maggie, gift med Sten Persson, båtklubbens och skördefestfirandets starke man. Tage Nilsson frågade en gång Axel om alla hans syskon. Axel kom inte ihåg dem alla…
 
Tage Nilsson på den tid sillen gick till i tusental. Damen till höger minns Tage bara som ”Lotta och att hon om somrarna fick besök av nån från Stockholm”…
 
Om Cementaarbetarna Axel Johansson och Hugo Karlsson finns många historier. Lars Henell minns att Hugo försökte driva det mesta med batterier, vilket han trodde skulle bli billigare. Tage Nilsson drar sig till minnes att de båda prenumererade på morgontidningen fastän ingen av dem kunde läsa.
 
1894 brann i stort sett hela Albrunna ned. Man misstänkte mordbrand men ingen greps eller dömdes. Nere till höger bläddrar Gun Nordborg och Ester Andersson i gamla album med klipp om branden.
 
Pressklipp från 1994, exakt hundra år efter branden som raderade ut nästan hela Albrunna. Gun Nordborg, då ordförande i Södra Möckleby hembygdsförening, visar platsen där branden började.
 
Nils Henell, Lars Henells pappa, framför välten. Nils dog 2005.
 
Ett inramat fotografi på pastor Simonssons soffa från prästgården i Gårdstorp… Det finns inga uppgifter om vilka vi ser. Fotot är bara märkt ”Skolklass utanför S:a Möckleby kyrka”. 
 
Vendla och Alfred Andersson framför sitt hus, som numera är rivet. I det nya huset bor Leif Medin.
 
Fredrik Petersson, längst till vänster i bild, blev Albrunnas sista fåraherde, ett arbete han utförde några år in på 1900-talet. I ”byskrinet”, en av de få möbler som undkom branden 1894, kan man läsa att skötseln av ett får kostade 1 krona och 50 öre om året. Detta är det sista inlägget om vardagslivet i Albrunna. Nästa handlar om ”Albrunna under kriget”…
 
Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: