Månadsarkiv: november 2012

Gratis porträtt på julmarknaden i Södra Möckleby

På julmarknaden i Södra Möckleby nu på söndag tar jag ett porträtt av dig – helt gratis. Anna-Britt och jag finns i gamla Posthuset, följ bara skyltarna. Även en tipspromenad leder dig rätt. Den slutar i vår lilla temporära studio.

Din enda motprestation är att presentera en liten idé om hur vi ska utveckla livet i Södra Möckleby/på södra Öland. Vad fattas? Vad kan vi utveckla och förbättra? Ditt förslag behöver inte vara stort eller avancerat. Det kan vara hur litet och enkelt som helst. Det är ofta de små små detaljerna som gör´et…

Alla porträtt – och alla goda idéer – läggs sedan ut i ett enda inlägg på denna blogg. Förhoppningsvis blir det ”bloggvärldens enskilt största porträttsamling”. Låt oss visa upp oss och Södra Möckleby för omvärlden!

Som tack för hjälpen får du några dagar senare porträttet med e-post. Du måste alltså ha en e-postadress. Porträttet är i färg, högupplöst och färdigt för utskrift.

Tag med den glada minen så ses vi på Julmarknaden i Södra Möckleby, söndag 16 – 19.

Anna-Britt och Staffan

Taggad

Verk utan snurra

Snurran till ett av vindkraftverken nere på piren i Degerhamn ligger på backen. Troligtvis ska något underhållsarbete göras. De tre verken är med dagens vindsnurremått mycket små. Trots det är det just storleken på ”propellern” som gör starkast intryck när man ser den på nära håll. På bilden ovan ser du den från skyn. Om du jämför med bilen får du en bra uppfattning av dimensionerna.

I dag bygger man enorma konstruktioner, ofta långt över hundra meter höga. Målet är att vindkraften ska svara för tjugo procent av Sveriges elproduktion 2020. I dag lär den bara mäkta med fyra fem. För att nå upp till tjugo procent kommer det totala antalet verk sannolikt att överstiga femtusen.

Vindkraftsförespråkarna var från början många. Men motståndarna mobiliserar och kallas nu folkrörelse. Entusiasterna framhåller miljöfördelarna – som många motståndare dömer ut som lögner. Nätet är fullt av plus och minus, för och emot. Jag väljer endast tre länkar, Wikipedias och den här som är gjord av två grabbar, bara 14 år gamla. Och så Svensk Energi, som trots att man är part i målet håller en balanserad ton på sidorna om el.

En vinge är runt 15 meter från centrum till vingspets. Snurran på backen väger drygt fyra ton. Om man vill kan man faktiskt se vindkraft som en variant av solkraft. Solen värmer upp jordklotets land- och markområden olika mycket. Dessa temperaturskillnader orsakar ”utjämningsrörelser i atmosfären” – rörelser som vi kallar ”vindar”.
 
Till höger vindkraftverket utan rotor och vingar, till vänster i bild ligger Cementa. Vid horisonten skymtar havsbaserade vindkraftverk i morgondiset.
 
Mängder av bultar håller fast vingarna på rotorn. Trots det har det hänt att en vinge har lossnat. Vintertid bör man inte gå för nära ett verk, eftersom is kan lossna från vingarna och slungas iväg långa sträckor.
 
Här syns tydligt hur toppen av vingen kan vridas i 90 grader för att minska rotationshastigheten.
 
Som synes går det åt mycket järn och betong för att bygga detta lilla verk, som bara producerar årsel till 24 villor. Men vart man än vänder sig har man ändan bak. Kolkraften riskerar att på sikt dränka hela mänskligheten, vattenkraften förstör ekosystemen i älvar och dalar, kärnkraften kostar skjortan och vi vet inte ens hur vi ska bli kvitt avfallet. Människan har det inte lätt.
Taggad

Fotografiska gränser

Ibland måste jag testa det till synes omöjliga. Går det exempelvis att fotografera en kritvit fyr i kolmörker? Frågan växte till en tanke som expanderade till en utmaning: Testa på den 42 meter höga Långe Jan!

När det är mulet och mörkt nere på udden ser man inte handen framför sig. Till och med de nervösa hjortarna blir lugna i nattamörkret. När svärtan intagit luftrummet stryker de bara några meter ifrån dig.

Jag krämade upp kameran till 3 200 ISO, i min smak alldeles för mycket för en APS-C-kamera. Men det var förutsättningen för att överhuvudtaget kunna ta en bild på fri hand och ¼ sek vid bländare 3,5. Ok, det blev en dålig bild av en lanternin och ljusstrålarnas flykt genom dimman. Runtom dessa ljusdetaljer härskar mörkret. Skulle vi nu kunna fotografera hela fyren?

Vi riggade en studioblixt med paraply och en hotshoeblixt. En tredje blixt ville inte vara med på grund av radiotrassel. Det gick att få hyfsade bilder, men skotten tagna från marken med en 10-millimetersglugg fick fyren att smalna av onödigt mycket mot toppen och se ut att vara på väg att rasa ut i Östersjön.

Det var bara att spotta i nävarna. Vi tejpade fast ny radiosändare och nya mottagare och hissade upp smällan 6 meter på ett jättestativ. Högre upp än så vågade vi inte gå, eftersom det blåste sju meter per sekund. Nu gick det bättre. Perspektivet blir helt acceptabelt – om fyren hamnar mitt i bild. Men placerar man den i bildkanten blir den inåtlutande, ett optiskt fenomen som slår hårdast med vidvinklar som inte hålls absolut vågrätt.

Att fotografera en vit fyr i becksvarta natten med osynlig kamera högt uppe i himlen är svårt. Men det går – om man inte har för stora pretentioner. Jag undertecknar med VSB, som vi skrev på gymnasiets svartatavla, som förresten var grön. Det betydde då som nu ”vilket skulle bevisas”.

Handhållen kamera, 3 200 ISO, 1/4 sek, bl 3,5. Man ser ljuset men inget annat.
 
Ett lätt duggregn skapade lite rörelse i denna beskurna bild, tagen från marken. 800 ISO, 1/30 sek. bl 5,6. Jag har avsiktligen låtit bli att räta upp det sneda fyrtornet, som skapar en viss dynamik i bilden.
 
Genom att placera fyren mitt i bilden får jag den rak. Men objekt i bildmitten blir ”statiska”. Därför är denna bild hårt beskuren, vilket med redan tuffa inställningar ger en sämre bildkvalitet. 800 ISO, 1/20 sek, bl 6,3. Kameran är här sex meter upp i luften, och vi kör med hotshoeblixt och studioblixt utan paraply, bara reflektor. Tekniskt blir denna bild bättre än den översta. Men all stämning är borta. Av detta kan man lära att mycket i foto hänger på ”avvägningar mellan omöjligheter och möjligheter”. Jag ska senare göra ett nytt försök att fotografera ”Janne” med en ”subtil mix av blixt- och naturljus mitt i natta”… 
Taggad

Dagens ölandsbild 53

Det är mäktigt nere på Ölands sydspets nu. Få människor och bara mindre flockar prut- och vitkindade gäss. Eftermiddagsljuset är rembrandtskt. Jag syftar på det rena, hårda sidoljus som man ibland använder inom porträttfotografin/måleriet. När jag vandrade runt här nere i dag tänkte jag på just det och fick en helt vansinnig fotografisk idé. Nu gäller det bara att försöka förverkliga den… Den som lever får se… Fotofakta: 10 mm-glugg på APS-C-kamera.
Taggad ,