Gratis porträtt på julmarknaden i Södra Möckleby

På julmarknaden i Södra Möckleby nu på söndag tar jag ett porträtt av dig – helt gratis. Anna-Britt och jag finns i gamla Posthuset, följ bara skyltarna. Även en tipspromenad leder dig rätt. Den slutar i vår lilla temporära studio.

Din enda motprestation är att presentera en liten idé om hur vi ska utveckla livet i Södra Möckleby/på södra Öland. Vad fattas? Vad kan vi utveckla och förbättra? Ditt förslag behöver inte vara stort eller avancerat. Det kan vara hur litet och enkelt som helst. Det är ofta de små små detaljerna som gör´et…

Alla porträtt – och alla goda idéer – läggs sedan ut i ett enda inlägg på denna blogg. Förhoppningsvis blir det ”bloggvärldens enskilt största porträttsamling”. Låt oss visa upp oss och Södra Möckleby för omvärlden!

Som tack för hjälpen får du några dagar senare porträttet med e-post. Du måste alltså ha en e-postadress. Porträttet är i färg, högupplöst och färdigt för utskrift.

Tag med den glada minen så ses vi på Julmarknaden i Södra Möckleby, söndag 16 – 19.

Anna-Britt och Staffan

Verk utan snurra

Snurran till ett av vindkraftverken nere på piren i Degerhamn ligger på backen. Troligtvis ska något underhållsarbete göras. De tre verken är med dagens vindsnurremått mycket små. Trots det är det just storleken på ”propellern” som gör starkast intryck när man ser den på nära håll. På bilden ovan ser du den från skyn. Om du jämför med bilen får du en bra uppfattning av dimensionerna.

I dag bygger man enorma konstruktioner, ofta långt över hundra meter höga. Målet är att vindkraften ska svara för tjugo procent av Sveriges elproduktion 2020. I dag lär den bara mäkta med fyra fem. För att nå upp till tjugo procent kommer det totala antalet verk sannolikt att överstiga femtusen.

Vindkraftsförespråkarna var från början många. Men motståndarna mobiliserar och kallas nu folkrörelse. Entusiasterna framhåller miljöfördelarna – som många motståndare dömer ut som lögner. Nätet är fullt av plus och minus, för och emot. Jag väljer endast tre länkar, Wikipedias och den här som är gjord av två grabbar, bara 14 år gamla. Och så Svensk Energi, som trots att man är part i målet håller en balanserad ton på sidorna om el.

En vinge är runt 15 meter från centrum till vingspets. Snurran på backen väger drygt fyra ton. Om man vill kan man faktiskt se vindkraft som en variant av solkraft. Solen värmer upp jordklotets land- och markområden olika mycket. Dessa temperaturskillnader orsakar ”utjämningsrörelser i atmosfären” – rörelser som vi kallar ”vindar”.

 

Till höger vindkraftverket utan rotor och vingar, till vänster i bild ligger Cementa. Vid horisonten skymtar havsbaserade vindkraftverk i morgondiset.

 

Mängder av bultar håller fast vingarna på rotorn. Trots det har det hänt att en vinge har lossnat. Vintertid bör man inte gå för nära ett verk, eftersom is kan lossna från vingarna och slungas iväg långa sträckor.

 

Här syns tydligt hur toppen av vingen kan vridas i 90 grader för att minska rotationshastigheten.

 

Som synes går det åt mycket järn och betong för att bygga detta lilla verk, som bara producerar årsel till 24 villor. Men vart man än vänder sig har man ändan bak. Kolkraften riskerar att på sikt dränka hela mänskligheten, vattenkraften förstör ekosystemen i älvar och dalar, kärnkraften kostar skjortan och vi vet inte ens hur vi ska bli kvitt avfallet. Människan har det inte lätt.

Fotografiska gränser

Ibland måste jag testa det till synes omöjliga. Går det exempelvis att fotografera en kritvit fyr i kolmörker? Frågan växte till en tanke som expanderade till en utmaning: Testa på den 42 meter höga Långe Jan!

När det är mulet och mörkt nere på udden ser man inte handen framför sig. Till och med de nervösa hjortarna blir lugna i nattamörkret. När svärtan intagit luftrummet stryker de bara några meter ifrån dig.

Jag krämade upp kameran till 3 200 ISO, i min smak alldeles för mycket för en APS-C-kamera. Men det var förutsättningen för att överhuvudtaget kunna ta en bild på fri hand och ¼ sek vid bländare 3,5. Ok, det blev en dålig bild av en lanternin och ljusstrålarnas flykt genom dimman. Runtom dessa ljusdetaljer härskar mörkret. Skulle vi nu kunna fotografera hela fyren?

Vi riggade en studioblixt med paraply och en hotshoeblixt. En tredje blixt ville inte vara med på grund av radiotrassel. Det gick att få hyfsade bilder, men skotten tagna från marken med en 10-millimetersglugg fick fyren att smalna av onödigt mycket mot toppen och se ut att vara på väg att rasa ut i Östersjön.

Det var bara att spotta i nävarna. Vi tejpade fast ny radiosändare och nya mottagare och hissade upp smällan 6 meter på ett jättestativ. Högre upp än så vågade vi inte gå, eftersom det blåste sju meter per sekund. Nu gick det bättre. Perspektivet blir helt acceptabelt – om fyren hamnar mitt i bild. Men placerar man den i bildkanten blir den inåtlutande, ett optiskt fenomen som slår hårdast med vidvinklar som inte hålls absolut vågrätt.

Att fotografera en vit fyr i becksvarta natten med osynlig kamera högt uppe i himlen är svårt. Men det går – om man inte har för stora pretentioner. Jag undertecknar med VSB, som vi skrev på gymnasiets svartatavla, som förresten var grön. Det betydde då som nu ”vilket skulle bevisas”.

Handhållen kamera, 3 200 ISO, 1/4 sek, bl 3,5. Man ser ljuset men inget annat.

 

Ett lätt duggregn skapade lite rörelse i denna beskurna bild, tagen från marken. 800 ISO, 1/30 sek. bl 5,6. Jag har avsiktligen låtit bli att räta upp det sneda fyrtornet, som skapar en viss dynamik i bilden.

 

Genom att placera fyren mitt i bilden får jag den rak. Men objekt i bildmitten blir ”statiska”. Därför är denna bild hårt beskuren, vilket med redan tuffa inställningar ger en sämre bildkvalitet. 800 ISO, 1/20 sek, bl 6,3. Kameran är här sex meter upp i luften, och vi kör med hotshoeblixt och studioblixt utan paraply, bara reflektor. Tekniskt blir denna bild bättre än den översta. Men all stämning är borta. Av detta kan man lära att mycket i foto hänger på ”avvägningar mellan omöjligheter och möjligheter”. Jag ska senare göra ett nytt försök att fotografera ”Janne” med en ”subtil mix av blixt- och naturljus mitt i natta”… 

Dagens ölandsbild 53

Det är mäktigt nere på Ölands sydspets nu. Få människor och bara mindre flockar prut- och vitkindade gäss. Eftermiddagsljuset är rembrandtskt. Jag syftar på det rena, hårda sidoljus som man ibland använder inom porträttfotografin/måleriet. När jag vandrade runt här nere i dag tänkte jag på just det och fick en helt vansinnig fotografisk idé. Nu gäller det bara att försöka förverkliga den… Den som lever får se… Fotofakta: 10 mm-glugg på APS-C-kamera.

torngårds station

Det finns gott om järnvägsstationer på Öland. Men inga tåg. Och ingen räls – att tala om. Den öländska järnvägen lades ned 1 oktober 1961. Sveriges järnvägsnät blev över en natt 151 kilometer kortare.

1930 kunde du åka en kilometer för 4,5 öre. Det torde ha blivit i runda slängar 6:30 kronor i tredjeklass för hela sträckan Ottenby – Böda om vi räknar på 14 mil. I andra klass blev priset 7 öre/kilometer, alltså 9:80 kronor. Det låter billigt men omräknat till dagens penningvärde blir det 284 kronor, att jämföra med att vi i dag tar bussen från Färjestaden och betalar 300 kronor för 42 mil till Stockholm. Järnvägen har sannolikt sina svåraste år framför sig.

Häromdagen slog jag mina lovar kring det gamla stationshuset i Torngård. Med sina tomma fönsterögon har den nu stått och stirrat ut över Öland i dryga femtio år.

Stationen i Torngård med sitt kraftfulla mansardtak, som är brutet åt nockarna. Entrén vetter åt öster.

 

Stationen i Torngård åt väster, mot Alvaret.

Det finns mycket att läsa om den järnväg som inte längre finns. Förutsättningarna för en sentimental tår är utmärkta på samtliga nedanstående sajter.

Ölands Järnväg.
Södra Ölands Järnväg.
Borgholm Böda Järnväg.
Tidtabell från 1917.
Ölands Järnvägar, Wikipedia.
Fredrik Andersson om Ölands järnväg.

Alvarsamt har blivit måndagsblogg

Sedan en tid tillbaka publiceras Alvarsamts inlägg på måndagar, ofta någon minut efter midnatt. Ny vecka är alltså lika med ny läsning om livet på södra Öland.

Bästa sättet att se ett foto i helformat är att högerklicka på det och sedan vänsterklicka på ”öppna länk i nytt fönster”. Du stänger sen fotot med krysset uppe till vänster. Vissa andra metoder än denna resulterar i att bloggen stänger ned.

Ett enkelt sätt att inte missa något inlägg är att e-postprenumerera. Längst ned till höger finns lösningen. Klicka på Följ.

Fyll i din e-postadress och klicka på Sign me up. Saken är biff!

emigrationsutställning i Södra Möckleby, II

Gösta Wahlgrens emigrationsutställning på biblioteket i Södra Möckleby stänger i kväll klockan 19:00. Men hinner du inte dit finns hela visningen här på Alvarsamt.

Bakom varje bild nedan finns ett omfattande material att hämta hem. Du kan plocka hem utställningen bit för bit eller hela expon i en enda fil, som du hittar längst ned.

Bilder och planscher talar för sig själva.

Nedan ser vi den hemmagjorda parlör, Den lilla engelska tolken, som två emigranter från Hammarby norr om Degerhamn hade med sig till det stora landet i väster. I den kan man exempelvis finna översättningen till engelska av denna vardagliga fras:

”Nej, nere vid ån är en inhägnad, som Ni icke kan komma öfver, men om Ni går upp till träden på backen, så finns där en stig, som leder direkt till Littlecreek.”

Hela Den lilla engelska tolken hämtar du som pdf-fil här.

 

I november 2004 fick Gösta Wahlgren ett brev från Barbara Meyer i Plymouth utanför Sacramento, Kalifornien. Kuvertet rymmer öländska öden. Du hämtar brevet som pdf-fil här.

 

Hela filen med emigranter hämtar du som pdf-fil här. Listorna innehåller även emigranter till andra länder än Amerika, samt uppgifter hämtade ur Södra Möckleby Kyrkbok mellan 1895 och 1932. 

 

Många gav sig iväg till Amerika – men en hel del av dem återvände, förr eller senare. Hela listan med återvändare kan du hämta som pdf-fil här.

 

I denna pärm hittar du utställningens mest hjärtskärande läsning. Wilhelminas avskedsbrev till släktingarna och brodern i Degerhamn är nästan smärtsamt att ta del av. Brodern Johan var 13 år då Wilhelmina utvandrade. När brevet kommer till Degerhamn är han 83 och bor på ålderdomshemmet Alungården. Hämta filen här.

 

Slutligen, du kan hämta hem HELA utställningen i en enda pdf-fil om du vill. Den är på 37 MB. Klicka här.

 

Nu väntar vi med spänning på Göstas nästa utställning…

Emigrationsutställning i Södra Möckleby

Drygt 400 invånare i Södra Möckleby emigrerade mellan 1867 och 1926. Det är – om jag minns rätt – ungefär lika många som bor i byn i dag. Lek med tanken att inte en enda människa bor kvar i Södra Möckleby om knappa sextio år. Alla har då lämnat byn, hemlandet, vännerna, sin ungdom, sin relativa trygghet för ett liv i ovisshet i ett främmande land. Visst är tanken spännande!? Det tyckte som bekant också författaren Vilhelm Moberg, som ägnade stora delar av sitt liv åt dessa alldagliga, sälla och tragiska emigrantöden i ”Amerikat på andra sidan jordklotet där alla blev rika och lyckliga”.

Att så inte alltid blev fallet visar både Mobergs utvandrarepos och Gösta Wahlgrens lilla men innehållsrika utställning på biblioteket i Södra Möckleby. Visningen har blivit mycket uppskattad och har därför förlängts. Du som missat den har två dagar på dig att se den: Biblioteket är öppet i dag 5 november mellan 14 och 19 och på torsdag 8 november 10 till 16.

Foton och texter talar för sig själva. I nästa inlägg, måndag 12 november, öppnar vi både brev och luntor för att tränga längre in i dessa mer eller mindre fantastiska människoöden.

Gösta Wahlgren har tyvärr varit lite krasslig under utställningstiden. Därför har jag inte kunnat fotografera honom ”på plats”. I stället väljer jag detta foto från en annan av Göstas utställningar – ”Dalsjö i ord och bild”, som han i somras kreerade tillsammans med Birgitta Söderhielm, Gunnel Sjöberg och Laila Rickardsson. Inläggen om den utställningen hittar du längst ned.

 

Den tvåbenta utställningen i ett hörn av biblioteket. Gösta Wahlgren har gjort allting själv. Texter, foton och annat finns på båda sidor av ”planket”. Materialet är mer omfattande än man kanske kan tro vid en hastig överblick.

 

 

 

 

 

För dig som vill veta mer om emigration i allmänhet och till Amerika i synnerhet:

Emigrationen på Öland
Emigrationen från Sverige till Nordamerika
Utvandringen från Källa
20 länkar om emigrationen
Utvandringen från Sverige
Amerikautvandringen
Emigrationen
Allehanda register med sökfunktion

För dig som snabbt vill få en bild av hur det var att komma till Amerika som nybyggare finns en utmärkt länk här.

Du som vill läsa även den finstilta texten i exempelvis tidtabeller – eller vill skriva ut fotot – kan hämta större, högupplösta versioner. Klicka och spar hem foto för foto. Alla är skärpta. Lägg alltså inte på ytterligare skärpa, eftersom bilderna då börjar ”pixla”. Storleken är 1,5 till drygt 7 MB/foto. Observera att bilderna är copyrightmärkta, men du får använda dem privat.

bild 1
bild 2
bild 3
bild 4
bild 5
bild 6
bild 7
bild 8
bild 9
bild 10
bild 11
bild 12
bild 13

Du kan också hämta alla foton i en PDF-fil om cirka 7 MB här.

Nedan hittar du alla inlägg om gångna sommarens utställning Dalsjö i ord och bild.

Dalsjö I
Dalsjö II
Dalsjö III
Dalsjö IV
Dalsjö V
Dalsjö VI

Vackra fotomodeller

Till mina favoritmotiv hör kor och, ännu hellre, kvigor. De är livsbejakande men också lite reserverade, spralliga men även keliga. Som tidigare kobonde går det inte att glömma dem, den säregna andedräkten, de djupa brölen, de lite blyga försöken till kontakt.

De här charmtrollen träffade jag häromdagen vid vägen mellan Södra Möckleby och Torngård. Alla ville komma med på bild, alla ville bli fotomodeller. Och vackrare kvigor än de öländska har jag aldrig sett. Kan det bero på det låga energivärdet i gräset på alvaret i kombination med friska vindar som håller mygg, knott och bromsar borta?

Visst syns det att de är medvetna om sin skönhet i sina gula chica örhängen, trots bakfylleröda ögon och matrester kring munnen!

I röret…

Måndagen 5 november kan du läsa första inlägget om Gösta Wahlgrens utställning om utvandringen från Södra Möckleby till Amerika. Den visas just nu på biblioteket i samma by. Måndagen därpå publiceras del två.

Men allra bäst är förstås att se utställningen på plats med egna ögon. Två möjligheter återstår: måndag 5 november 14-19 och torsdag 8 november 10-16.

Dagens Ölandsbild 52

De få kreatur som fortfarande betar på södra Öland är verkligen sociala. Betet är magert och en människa vid stängslet kan vara lika med ”käk”. I går ville alla de trettio kvigorna vid Torngårdsvägen komma med på fotot.