torngårds station

Det finns gott om järnvägsstationer på Öland. Men inga tåg. Och ingen räls – att tala om. Den öländska järnvägen lades ned 1 oktober 1961. Sveriges järnvägsnät blev över en natt 151 kilometer kortare.

1930 kunde du åka en kilometer för 4,5 öre. Det torde ha blivit i runda slängar 6:30 kronor i tredjeklass för hela sträckan Ottenby – Böda om vi räknar på 14 mil. I andra klass blev priset 7 öre/kilometer, alltså 9:80 kronor. Det låter billigt men omräknat till dagens penningvärde blir det 284 kronor, att jämföra med att vi i dag tar bussen från Färjestaden och betalar 300 kronor för 42 mil till Stockholm. Järnvägen har sannolikt sina svåraste år framför sig.

Häromdagen slog jag mina lovar kring det gamla stationshuset i Torngård. Med sina tomma fönsterögon har den nu stått och stirrat ut över Öland i dryga femtio år.

Stationen i Torngård med sitt kraftfulla mansardtak, som är brutet åt nockarna. Entrén vetter åt öster.
 
Stationen i Torngård åt väster, mot Alvaret.

Det finns mycket att läsa om den järnväg som inte längre finns. Förutsättningarna för en sentimental tår är utmärkta på samtliga nedanstående sajter.

Ölands Järnväg.
Södra Ölands Järnväg.
Borgholm Böda Järnväg.
Tidtabell från 1917.
Ölands Järnvägar, Wikipedia.
Fredrik Andersson om Ölands järnväg.

Taggad , ,

4 thoughts on “torngårds station

  1. jernis skriver:

    Jag hann åka några gånger innan nedläggningen. Sista gången måste ha varit just 1961 då jag en majdag knappt sex år fyllda reste sträckan Färjestaden–Skärlöv med min morfar. Sommaren därpå ”hjälpte” jag bönderna att hämta gratis sliper som sen användes för att stängsla, även om jag mest ägnade mig åt att leta rälsspik och åka John Deere-traktor från -46. Stationen i Skärlöv är i alla fall bebodd. Den står i ensamt majestät i alvarkanten och minner med sin karakteristiska siluett om svunna tider. Suck! 😉

    • degerhamn skriver:

      Härlig liten berättelse. Jag ser allt framför mig. Du blev alltså en av de ”nästan sista” att åka på banan. Station Skärlöv vet jag är bebodd. Märkligt förresten att just järnvägar får våra nostalgisträngar att vibrera. Ingen får väl en tår i ögat av en gammal telefon eller en uppsnofsad T-Ford. 😉

  2. Ewa skriver:

    Jag har tillbringat många somrar, 1966-76, i stationshuset som då ägdes av min mormor. Jag älskade omgivningarna och på den tiden fanns både järnvägsräls och en gammal tågvagn kvar på tomten. Spännande miljö för ett barn. Synd att det är förfallet, hade gärna själv tagit över huset, men så blev det tyvärr inte.
    Konstigt nog har jag en mycket klar minnesbild av att en moster till mig hjälper mig upp på tåget vid Böda, där morfar hade sommarställe. Det konstiga är att jag bara var 3 år 1961!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: