Fotografiska gränser

Ibland måste jag testa det till synes omöjliga. Går det exempelvis att fotografera en kritvit fyr i kolmörker? Frågan växte till en tanke som expanderade till en utmaning: Testa på den 42 meter höga Långe Jan!

När det är mulet och mörkt nere på udden ser man inte handen framför sig. Till och med de nervösa hjortarna blir lugna i nattamörkret. När svärtan intagit luftrummet stryker de bara några meter ifrån dig.

Jag krämade upp kameran till 3 200 ISO, i min smak alldeles för mycket för en APS-C-kamera. Men det var förutsättningen för att överhuvudtaget kunna ta en bild på fri hand och ¼ sek vid bländare 3,5. Ok, det blev en dålig bild av en lanternin och ljusstrålarnas flykt genom dimman. Runtom dessa ljusdetaljer härskar mörkret. Skulle vi nu kunna fotografera hela fyren?

Vi riggade en studioblixt med paraply och en hotshoeblixt. En tredje blixt ville inte vara med på grund av radiotrassel. Det gick att få hyfsade bilder, men skotten tagna från marken med en 10-millimetersglugg fick fyren att smalna av onödigt mycket mot toppen och se ut att vara på väg att rasa ut i Östersjön.

Det var bara att spotta i nävarna. Vi tejpade fast ny radiosändare och nya mottagare och hissade upp smällan 6 meter på ett jättestativ. Högre upp än så vågade vi inte gå, eftersom det blåste sju meter per sekund. Nu gick det bättre. Perspektivet blir helt acceptabelt – om fyren hamnar mitt i bild. Men placerar man den i bildkanten blir den inåtlutande, ett optiskt fenomen som slår hårdast med vidvinklar som inte hålls absolut vågrätt.

Att fotografera en vit fyr i becksvarta natten med osynlig kamera högt uppe i himlen är svårt. Men det går – om man inte har för stora pretentioner. Jag undertecknar med VSB, som vi skrev på gymnasiets svartatavla, som förresten var grön. Det betydde då som nu ”vilket skulle bevisas”.

Handhållen kamera, 3 200 ISO, 1/4 sek, bl 3,5. Man ser ljuset men inget annat.
 
Ett lätt duggregn skapade lite rörelse i denna beskurna bild, tagen från marken. 800 ISO, 1/30 sek. bl 5,6. Jag har avsiktligen låtit bli att räta upp det sneda fyrtornet, som skapar en viss dynamik i bilden.
 
Genom att placera fyren mitt i bilden får jag den rak. Men objekt i bildmitten blir ”statiska”. Därför är denna bild hårt beskuren, vilket med redan tuffa inställningar ger en sämre bildkvalitet. 800 ISO, 1/20 sek, bl 6,3. Kameran är här sex meter upp i luften, och vi kör med hotshoeblixt och studioblixt utan paraply, bara reflektor. Tekniskt blir denna bild bättre än den översta. Men all stämning är borta. Av detta kan man lära att mycket i foto hänger på ”avvägningar mellan omöjligheter och möjligheter”. Jag ska senare göra ett nytt försök att fotografera ”Janne” med en ”subtil mix av blixt- och naturljus mitt i natta”… 
Taggad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: