Ridån går ned för 2012

Detta blir årets sista bild i Alvarsamt. Den är tagen klockan 15:13:57 – tre meter från den södra punkt där Öland slutar. Vi ser ut över den gässande Östersjön. Det blåser mycket mer än bilden ger intryck av, sannolikt 15 meter/sekund.

Kameran ser rakt söderut. Där havet, ungefär 20 mil bort, övergår i land ligger den polska staden Darłowo. Där är vädret precis lika hopplöst dystert som här. Darłowo är en liten stad med en intressant historia. Där föddes Erik av Pommern 1382. För 615 år sedan kröntes han som 14-åring till kung över Sverige och Danmark – i Kalmar 17 juni 1397, bara sex mil härifrån! Världen är liten och ingenting är genuint svenskt – eller polskt, för den delen. Allt och alla väver in i varandra som trådar i en väv – precis som åren.

Nu inväntar vi nästa år – det hittills bästa.

vardag igen

annandag jul

juldag

Julafton

Dan före dan före dan

Vad är viktigast med julen? Denna enda fråga ställde Alvarsamt till ett antal handlande vid affären i Grönhögen. Barn och barnbarn dominerar helt svaren men några överraskningar sprängde den familjära idyllen. Stiltonost, till exempel.

Bengt och Ella-Britt Andersson, Södra Möckleby, trycker hårt på umgänget med barn och barnbarn. Och att få lugn och ro och verkligen känna sig lediga. – Vi gillar också att gå i kyrkan för att det är så fridfullt.

 

Lars-Erik Wideqvist, Albrunna, menar att julen är en stor och viktig högtid. – Det bästa med den är nog maten och drycken.

 

Titti Ingesson, Grönhögen, sätter också umgänget med barn och barnbarn främst. – Och lugn och ro är viktigt, tillägger hon.

 

Anna Arvidsson, Grönhögen, har en stor familj: Man och fyra barn mellan två och femton år. – Därför är det helt naturligt att familjen står i centrum. Men, säger Anna och skrattar, även maten, drycken och julklapparna är viktiga.

 

Ingegärd Lang, Grönhögen, sätter umgänget med nära och kära högst. – Men även kyrkan är viktig. Pappa var kyrkvärd och det har satt sina spår. Jag sjunger bland annat i en kyrkokör. Julottan går vi på i Smedby kyrka.

 

Conny Kallblad och Margaretha Kahnlund, Grönhögen: – Vi har bott här i sex år. Vi flyttade från Alingsås för att spela golf och slippa snön. Detta är tacken. Snön har vräkt ner. Men det är ändå ingenting mot 2010. Då var ”tvärsvägarna” avstängda, ja till och med 136:an en tid. Men frågan, då: Vad är bäst med julen? Margaretha och Conny tänker bara en sekund: – Bäst är stiltonost och portvin!

 

Hilding och Kristina Gustavsson, Grönhögen: – Vi har så många goda vänner i byn. Vi gillar att umgås, ha knytkalas och ha det trevligt. Det är god sammanhållning i Grönhögen, särskilt bland golfare. Vi är nog 50 i byn som svingar klubborna. – Och den där Bo, säger Hilding och pekar mot mannen nedan, honom kan jag ringa mitt i natten om jag vill. Och han mej.

 

Eva och Bo Rodensjö, Grönhögen, serverar i stort sätt samma  svar som Kristina och Hilding ovan. – Det är en helt annan sammanhållning här än i en stad. Här känner vi varandra och har skoj.

54 000 besök

Alvarsamt har snart haft 54 000 besök. All time high för en dag noterades 7 augusti med 488 träffar. Högsta månadsgenomsnitt – 210 besök/dag – registrerades för augusti och september.

Sedan 25 februari till i dag har Alvarsamt besökts av människor i 61 länder. De tio vanligaste är:

1. Sverige
2. Finland
3. Tyskland
4. USA
5. Norge
6. Danmark
7. Storbritannien
8. Estland
9. Spanien
10. Österrike

De trettio vanligaste sökningarna som lett fram till besök på Alvarsamt det senaste kvartalet är – förutom en mängd olika slags sökningar på just bloggen Alvarsamt:

1. löktavla
2. skurkvarn jordhamn
3. majslabyrint 2012
4. Sydfart
5. Ventlinge majslabyrint
6. Lars Henell
7. Albrunna Perenner
8. Anders Marell
9. löktavlan
10. Ventlinge majslabyrint
11. Södra Möckleby
12. Näsby Öland
13. Gräsgårds hamn
14. Ottenby kungsgård
15. Wretman Ottenby
16. Näsby Konsthall
17. Albrunna
18. grålle
19. Britts Manufaktur
20. Vickleby
21. Tina Aourell
22. Ölandsbron
23. Gösta Wahlgren
24. Erik Henell
25. Hansi Löfgren
26. januari Mikaelsson
27. majslabyrint Ventlinge
28. dikter OM Lögner
29. Bert Dimenäs
30. Gillberga stenbrott

De trettio mest lästa inläggen genom bloggens hela levnad är – förutom startsidans översta inlägg och About:

1. Britts Manufaktur
2. Gärdslösa Prästgård – en klenod att vårda
3. 11:00 i Gräsgårds hamn
4. Majslabyrinten i Ventlinge
5. En ros och ett garv
6. John i Muren
7. Dikt & Lögn
8. När man ser det lite grann så här från ovan
9. Med guds hjälp och lite blixtljus
10. Carlas Café
11. Att tillaga en löktavla
12. Eldlus
13. Dröstorp, en ödeby
14. Södra brukets sångläger tar ton
15. Eksgården
16. Ventlingeduo utmanar Kiviks äppeltavla
17. Liz, en konsthantverkets universalbegåvning
18. Hantverksgalleriet – nygammalt forum i ny lokal
19. Dessa fantastiska män och kvinnor med sina smällande muskedunder II
20. Dagens Ölandsbild 48
21. En donna firar 60
22. Dessa fantastiska män och kvinnor med sina smällande muskedunder III
23. SPF Sydöland dansar och ler
24. Musik, mat och öl mot gasborrning
25. En potatisodlares lördag
26. Albrunna förr och nu, vardagsliv
27. Vindsnurreprotester i Albrunna
28. En Ölandsdjungel
29. Inför Öland spirar
30. Bland kallgräs, kalvleka och kattost

”Oändligt och expanderar”

Vädret har de senaste dagarna varit lika spirituellt som en föreläsning om ”bolagsbeskattningslogaritmer i lågkonjunktur” hållet av beige, slipsad, superbyråkrat på Skatteverket. Läget är sålunda upplagt för ”att se in i en annan värld”. En kamera, en frukt och en skopa nyfikenhet är allt som behövs.

När jag ser bilder som minivärldarna nedtill tänker jag på den allmänt vedertagna sanningen: Universum är oändligt. Och det expanderar.

Smaka på den, du.

Man kan kalla motivet ovan för en apelsin. Eller ett apelsin. Eller en frukt. Eller ett ting. Eller ett underverk. Jag föredrar det sistnämnda.

 

Som en strålande sol i vackert runda former…

 

Var är vi? Vad är detta? Svar: Vi är mitt inne i en liten suckulent, bara dryga decimetern hög.

 

Bladen i bakgrunden liknar undersidan på en orm. Det främre bladet ser mer ut som ett skrovligt krokodilskinn. Men det är en söt liten kaktus vi tittar på.

 

Tätt och dramatiskt med kort skärpedjup. Jag har ingen aning om vad de vita upphöjningarna har för funktion. Nån som vet?

 

I de vita upphöjningarna finns ”hål”. Jag undrar…

 

Myror i öppningen på en keramikvas? Nej, ”knappen” på ett granatäpple.

 

Den runda sensuella formen är iögonenfallande, liksom den raffiga ”rödpigmenteringen”, naturens egen mästerliga glasyr.

Dagens Ölandsbild 54

Av en slump hittade jag denna septemberbild i mitt arkiv. Den passar bra att visa nu när mörkret har ett bastant grepp om den korta dagen. Stranden i bildens nederkant är sista meterna av Sverige. Sedan ser vi det ena brofundamentet efter det andra ut mot Öland…

Närmare och närmare…

Att fotografera på extremt litet avstånd är inte helt enkelt. Kameran blir lätt som en julgran, klädd i tungt objektiv, en eller två mellanringar, radiosändare till blixt och utlösare. Hela härligheten riskerar att skymma ljuset. Det krävs alltså en noggrann ljussättning. Och trots att man har blixten nära motivet gäller det att trumma samman allt ljus som finns. Skärpedjupet på fotoavstånd som dessa är bara någon eller några millimeter – trots ordentlig nedbländning, i nedanstående bilder till 10.

Ljuset kommer från Canonblixt på full gas i softbox, som placeras så nära motivet som möjligt. Jag försöker använda så få ljuskällor som möjligt. Flera blixtar gör ofta att ljussättningen känns ”onormal”, vilket nog kan förklaras med att ”vi har bara en sol”. Men jag använder ofta reflexskärmar av olika slag: professionella på stativ, en vit pappskiva med handtag som man gör själv för tio spänn, ett vitt A 4-papper, en tidning eller helt enkelt min egen vänsterhand. Prova en så enkel sak som att låta blixtljuset studsa i din hand. Eftersom den är något ”röd” får du en varm ton i bilden, utan hårda kontraster.

Växten kallas ”Väktaren i tornet”. Min frus exemplar har bara en blomma – hittills. Men vilken blomma!

Stativ är ett måste, skärpedjupet är minimalt och det går enklast att hitta skärpan på displayen. På min smälla kan jag förstora bilden på den fem eller tio gånger, vilket är en stor fördel när man jobbar i området nära ”minsta möjliga fokusavstånd”. ISO 400, 1/100 sek och bl 10. Radio kan naturligtvis bytas mot synksladd, men ju färre sladdar desto enklare fotografering – tycker jag.

 

En blomma inte lik någon annan. För det är väl en blomma? Till formen ser den ut som ”en uppblåsbar flytväst med små uppfläkta hål i”. Hålen ser i sig ut som utslagna blommor. Vet någon mer än jag är jag tacksam för upplysningar. Det här blomstret slår ju alla rekord. Njut av denna skönhet genom att klicka upp den i full storlek!

 

Anspråkslös skönhet

När snön gömmer marken blir krukväxterna hårdvaluta för makrofotografering. I går fick jag syn på min frus ”Väktaren i tornet” i ett norrfönster. Något hände mellan bladen…

I dag såg jag den tydligt: blomman! Den ”blå korven” som växer mer och mer följs säkert av flera. I morgon ska jag komma den ännu närmare – med mellanringar!

Öland i mera snö

När jag slog på radion i morse fick jag intryck av att Öland höll på att sjunka under snömassorna, alternativt släppa draggarna och blåsa ut i Östersjön och kollidera med Gotland.

Jag gav mig ut för att kolla med egna ögon. Reporter berättade om en halvmeter snö. Jag såg vår gräsmatta sticka upp gröna hårtestar ur tunt snölager. Jo, visst snöade det och visst blåste det. Och visst kan det vara värre på andra ställen – men vad då? Kom igen med undergångsskildringarna när det krisar på allvar.

Det blev en biltur till Albrunna. Läget under kontroll, perfekt plogade vägar redan före 09.

Pilekulla. Perfekt plogad väg, allt ok.

Smedby, väg 136. Perfekt plogad, ingen fara på torpet.

Det är vinter nu. So what?

Snöröjning i Södra Möckleby 8:45. Ingen fara på taket.

 

Gettlinge gravfält. Visst blåser det en aning men inget att snacka om. Vägen är perfekt, sikten duger.

 

Uppe till vänster ser vi Smedby kyrka. Väg 136 är nästan bar.

Öland i snö

Det enkla är många gånger det sköna. Det gäller litteratur. Det gäller måleri. En novellett av Hjalmar Söderberg kan träffa som den värsta högerkrok, liksom några få penseldrag av Matisse kan kännas helt odiskutabla – de är ”gudomliga” och kan inte göras på andra sätt.

Denna inställning saknas många gånger i dagens fotovärld, där bildbehandlingsprogram ger fotografen oceaner av möjligheter till mer eller mindre tröttsamma effekter. Du kan snitsa, trolla, blänka, sudda, förstärka, vrida, byta, färga, glittra, förstora, förlänga, byta huvuden på folk, göra en människa av tre – eller femtio. Fototidningar är bräddfulla med ”sensationstrick” medan enkla, starka, viktiga bilder ur verkliga livet för en undanskymd tillvaro.

Det var med såna tankar om enkelhet vi vandrade utmed stranden mellan Södra bruket och Albrunna i dag. Bilderna är tagna några få timmar innan snön och hårdpusten slog till. Jag har gjort dem så enkla som möjligt; bildbehandlingen är minimal. Och jag visar dem utan text. De är bara ”bilder”.

Julmarknad med tankesmedja

Foto: Roland Andersson

Här har tomten precis selat av renarna efter sin ankomst till Södra Möckleby. Somliga källor menar dock att Staffan Petersson och hans traktor hade ett finger med i tomtens ankomstceremoni, något som Alvarsamt bestämt avvisar. Några påstod till och med att tomten har en dubbelgångare i Kurt Arvidsson i Södra Möckleby – även det ett dåligt formulerat struntsnack, menar Alvarsamt.

Natten till julmarknaden i Södra Möckleby kom fem centimeter kritvit snö. Och tomten kom – även i år. Många andra kom också för att titta på konsthantverk och tagga ner till vilsam körsång i kyrkan.

Framtidsutsikterna för Södra Möckleby är goda! Mot ett gratis porträtt lämnade inte mindre än 25 personer in utvecklingsförslag för bygden. Vissa var små och vardagliga, andra visionära och storslagna. Utveckling behövs. Och vi måste jobba för den själva. Ingen annan gör arbetet åt oss, vad än politiker och andra makthavare lovar och säger.

I listan nedan har förslagen som kom i kommentar till blogginlägg 27 november lagts till.

Om min fru och jag ska tillägga något är det att studera hur andra byar ute i landet har lyckats med de mest fantastiska projekt. Vad sägs exempelvis om en bowlinghall i en pytteliten, jämtländsk by nära fjällen. Nej, det är inte ett skämt. Vi bodde i grannbyn Alsen. Läs själva här.

I koncentrerad form ser samtliga inkomna utvecklingsförslag ut så här:

• Allaktivitetshus
• Alungården blir rehabiliteringshem för cancerpatienter
• Ambulansplats i anslutning till Alungården
• Andra spännande verksamheter vid Alungården
• Bankomat
• Bättre mobiltäckning
• Ett fik
• Ett lekland för barn/ungdomar
• Fiberkabel
• Flera kyrkobesök med följande mingel som förr i världen
• Fritidsaktiviteter på Alungården
• Försök få flera barnfamiljer att flytta hit
• Hantverksorten/konstnärsorten i söder är en bra satsning
• Idrottens dag för unga och gamla. Även Fotbollens dag
• Jobba hemifrån med datorns hjälp
• Kommunalt VA
• Konsertvecka
• Korvkiosk
• Kulturfestival under sommaren
• Mera mingel på fester
• Musikvecka
• Möjligheter för barnfamiljer att flytta hit
• Simhall och äventyrsbad
• Skolan ska profilera sig, marknadsföra att den har grön flagg
• Sporthall – gärna kombinerad med simhall
• Stor naturscen, typ Dalhalla
• Underlätta för företag att etablera sig i bygden
• Vandrarhem
• Viktigt att alla drar åt samma håll
• Äldreboende Alungården
• Öppna Alungården igen

Annika Willaume, Södra Möckleby, hade vänligheten att låna ut hela sitt ”före detta posthus” till marknadens knallar och aktiviteter. Annika har massor av idéer för framtiden. Hon vill bland annat öppna vandrarhem kombinerat med allaktivitetshus.

 

Jan Mårtensson, Södra Möckleby, vill att bygden ska göra satsningar på bra äldreboende. Sådana behövs i glesbygd där andelen äldre invånare är stor – och hela tiden växer.

 

Christina Henriksson, Årsvik och Högsby, vill ha satsningar på kulturen. En stor kulturfestival under sommaren är en bra start!

 

Louise Fransson, Degerhamn, vill att det skapas en ”Idrottens Dag” och en ”fotbollsdag” för unga och gamla. Förslaget skulle sannolikt höja friskhetsnivån flera snäpp.

 

Therese Fransson, Södra Möckleby, önskar sig ett lekland för barn och ungdomar. Det är en bra idé och Alvarsamt undrar om inte vi äldre också kan få vara med och leka?

 

Christer Hävre trycker mer på samarbetsformerna än på vad som ska uppnås. – Det viktigaste är att vi drar åt samma håll!

 

– Jag vill att skolan ska marknadsföra sej hårdare och bättre. Den ska profilera sej för den har grön flagg och det är inte många som vet det, säger Ulrika Hävre, Södra Möckleby.

 

Mikael Gustavsson, Mellstaby, tvekar inte en sekund. – En simhall eller ett äventyrsbad tror jag skulle uppskattas av många. Alvarsamt kan bara instämma.

 

Anette Mellborg Gustavsson går ett steg längre än sonen Mikael. – Jag vill ha en sporthall kombinerad med simhall.

 

Ingegärd Lang, Ventlinge, menar att vi måste skapa bättre förutsättningar för barnfamiljer så att de kan – och vill – flytta hit. – Och så vill jag att man öppnar Alungården igen!

 

Gunilla Nordander, Södra Möckleby, önskar sig en bankomat. Om en bank eller tomten ska fixa den är i nuläget oklart.

 

Bernt Petersson, Degerhamn, tycker att bygden ska jobba för att få en ambulansplats i anslutning till Alungården. 

 

Amanda Danielsson, Kalmar, hade ingen särskild idé om hur vi ska utveckla södra Öland. Och det kan man ju inte begära av en ung tjej som bor fem mil härifrån. Men Amanda kommer nog igen om något år eller så…

 

Christina Danielsson är mamma till Amanda och bor också i Kalmar. Christina är väl insatt i förhållandena på södra ön men ber att få återkomma med eventuell utvecklingsidé.

 

Roland Andersson, Degerhamn, hade så mycket att fotografera att han glömde lämna någon utvecklingsidé. Vi hann i alla fall fotografera Roland innan han smet ut för att fotografera mera…

 

Kurt Arvidsson, Södra Möckleby, sade att han hade för bråttom för att formulera en idé för framtiden. Han påstod sig ha något slags krävande och viktigt extrajobb…

 

Ki Myrbäck, Albrunna, hämtar inspiration för framtiden i historien. – Jag vill se mera mingel på fester och flera kyrkobesök med efterföljande mingel – som förr i världen. Alvarsamt drar slutsatsen att Ki menar att mänskliga kontakter är viktiga – även i utvecklingsarbetet för en bygd. 

 

Ingrid Persson, Degerhamn, skrattade så mycket att hon alldeles glömde bort att skriva ned sin utvecklingsidé. Låt oss tro att den var genial och att den kommer till nästa julmarknad.

 

Margaretha Holm Magnusson, Degerhamn, skulle ha behövt större papper för att få plats med alla sina idéer. Här är några. ”Hantverksorten i Söder” och ”Konstnärsorten i Söder” är bra satsningar. Alungården blir förhoppningsvis rehabiliteringshem för exempelvis cancerpatienter. Det skulle ge orten ett allmänt uppsving och dessutom utveckla sjukvården. Miljön för de sjuka skulle bidra till ett snabbare tillfrisknande.

 

Jimmy Petersson, Degerhamn, vill att mycket görs för att få företag att slå sig ned i bygden.

 

Staffan Petersson, Degerhamn, tycker precis som sonen Jimmy att vi måste underlätta för företagare att dels flytta hit, dels kunna jobba hemifrån vid datorn.

 

Walle Dickson, Gräsgård, vill mycket för bygden. För att prioritera bland förslagen: Ett fik. Och spännande verksamheter vid Alungården.

 

Kristina Schmuul, Degerhamn, behöver bara två ord för att med kraft slå fast vad bygden främst behöver: – Ett allaktivitetshus!

 

Måns, 5 år, hade mormor Kristina Schmuul med sig till julmarknaden, där han spexade vilt. Här ser han in i den blixtrande softboxen…

 

Ingeborg Järling, Södra Möckleby, vill ha en klassisk samlingsmagnet till byn: en korvkiosk.

För den fotointresserade kan jag berätta att jag har jobbat med radioexponerad Canonsmälla med 85-millimetersglugg på stor öppning, liten portabel softbox med kamerablixt på ¼ – ½ effekt + reflexskärm i guld + kamerablixt bakom ”heta stolen”, riktad upp mot den vita bakgrunden. Effekten på den var minsta tänkbara, eftersom jag ogillar kritvita bakgrunder. Variationerna i bilderna har jag främst åstadkommit med olika vitbalanser och till viss del med ”delad toning” och ”gråskala” i Camera Raw. Softboxen försöker jag oftast ställa ”utanför” personen jag fotograferar för att ljuset ska få så stor ”omfamnande” effekt som möjligt. Här är softboxen riktad högt uppifrån och i ungefär 45 graders vinkel mot ”objektet”. I sammanhanget kan jag rekommendera min lilla bakgrundsblixt, en kinakonstruerad pryl kallad YN-560. Om du som jag aldrig blixtfotar med automatik, TTL, kan jag rekommendera den. För bara en niondel av kostnaden för en Canonblixt får du denna hotshoeblixt som verkligen ger ett gediget intryck, vridbar åt alla håll och inställbar i mängder av brännvidder och styrkor. Den kostar 695 kronor i Sverige men har du inte bråttom kan du handla den i Hongkong för bara drygt 300. Vi skrattade åt japansk ”fotografia” i mitten av 1900-talet. I dag har vi skrattat färdigt. Nu är kineserna på gång… Mitt råd: Skratta inte!

Ljuset, konsten – och moralen

Vi gick på vernissage. Galleriet heter Blå kulan och ligger i Mörbylånga. Utställare: silversmeden Karlheinz Sauer och målaren Beehn Edvinsson.

Detta inlägg handlar om Edvinssons målningar, men inte om deras mål och mening, utan om skildringen av dem i foto. Att fotografera måleri är svårt. Jag gör en bild av en bild. Men gör jag bilden rättvisa? Har jag rätt att ändra, förvränga, förstärka, framhålla? Svaren går inte att slå upp i någon bok. Svaren har med det värdeladdade ordet moral att göra.

På plats i galleriet vid Köpmangatan ser jag att solen ömsom skiner, ömsom döljs bakom gråa moln. Färgtemperaturen slår som en pendel. I utställningslokalen blandas dessutom dagsljuset med konstljus i olika färgtemperaturer och eftersom jag aldrig litar på en kamera svär jag över min slöhet att lämna gråkortet hemma.

Som ofta är det bara att göra det möjliga av det omöjliga. Kameran får sköta vitbalansen och vid datorn gör jag bara små justeringar – på känn. Jag minns naturligtvis inte varje målnings exakta färg, intensitet och kontrast.

Att titta på inbjudningskortet hjälper föga. Målningarna där är kanske fotograferade av en fotograf med en helt annan bilduppfattning än min. De är dessutom tryckta i en maskin. Och ingen tryckpress i världen kan återge alla färger exakt.

Hur noggrann jag än är kommer målningarna inte att se exakt likadana ut på min blogg som på inbjudningskortet eller på väggen i galleriet.

Där kommer moralen in. Du kan bara göra ditt bästa.

Här har jag i högra målningen förstärkt kraften i hästens språng genom att utnyttja vidvinkelobjektivets felteckning. Målningens övre, högre hörn är utdraget i rörelsens riktning. Kan jag som fotograf tillåta mig det? Mitt svar är ja, men många andra tycker säkert annorlunda. 

 

Målningar fotograferade rakt framifrån. Två av dem finns på inbjudningskortet nedan. Om du jämför ser du små skillnader i färg och intensitet. Foton är som människor. De talar aldrig absolut sanning.

 

 

Vernissagepepparkakor och silversmidesverktyg. På väggen några av Karlheinz Sauers märkliga kannor. Det är en svår bild att bestämma vitbalansen i. Kallt dagsljus från vänster, varmare konstljus ovanifrån och från höger. I ett foto vill jag ofta behålla skillnaderna i vitbalansen som den bristfälliga kameran registrerar. I verkligheten sköter våra fantastiska ögon och skarpa hjärna bildhanteringen på ett helt överlägset sätt – om man jämför med kameror och deras ”dumma” ögon, även kallade objektiv. Och kamerahjärnan är i jämförelse med vår en ”fullständig idiot”, hur mycket beröm vi än öser över dagens allt bättre sensorer.

Du kan se utställningen på Galleri Blå Kulan till och med 20 december. Den är sevärd.

Snön faller

Medan en och annan snöflinga sveper fram i den hårda vinden återser jag badet i Sandvik den sista november. Här såg tidigare ut som en soptipp. Nu är det städat och fint. En ny ägare lär vara orsaken.

Det är svårt att tänka på bad när det är snö i luften. Men enkel matematik säger att här kan man ta sig ett dopp om ett halvår. Är man badkruka får man vänta ytterligare en månad. Men är man isbadare blir väntetiden troligen bara nån månad.

Stranden mot norr. De gamla murkna plogformade vindskydden är rivna.

 

Mot söder. Röken i fjärran kommer ur skorstenen vid Cementa. Det syns inte på bilden att det blåser hårt och kallt.

 

För inte så länge sen såg det för jäkligt ut här. Nu är det propert.

 

Den som lägger hundbajs i denna papperskorg ligger nog risigt till…

 

De tomma färgklatschiga stolarna ser nästan spöklika ut i det blygrå dagsljuset.