När jag vaknade hade jag världens bästa novell i huvudet: En dag som gjord för bananfisk. Fråga mig inte varför. Hur som helst, här är intressant läsning om den komplicerade författaren till novellen, J D Salinger…
Nå, tänkte jag. Vad är denna dag som gjord för? Svaret kom till första javan: tulpanplantering! En dag som gjord för tulpanplantering. En vacker titel.
I en kommentar till förra inlägget skriver Solbrith: ”Ur led är tiden.” Om detta är riktigt bör tulpanplantering gå bra i början av januari. Denna ovetenskapliga profetia grundar jag på följande konstateranden:
- att gräsmattan är sommargrön
- att vi fortfarande skördar persiljan
- att sommarens ringblommor har självsått sig och att plantorna hittills har klarat både kyla och snö
Om tiden är ur led får jag säkert anledning att återkomma till. Det hör till människans natur att då och då känna sig i otakt med tiden – eller att tiden är i otakt med henne.
Sådana dagar kan man plantera tulpaner.
Det är lätt att gräva i den otjälade jorden. Lökarna, som förvarats i mörk och kall källare, tycks ha genomskådat årstidernas spratt och börjat växa…
Persiljan är lika grön som på sommaren – och smakar fortfarande gott.
Självsådda ringblommor. Om jag minns rätt är ringblomman ettårig. Men ibland kan den kanske bli tvåårig?
Är det juli eller januari? Gräset är grönt och det vet i 17 om inte grannens gräs är ännu lite grönare.
Jag satte tulpanlökar den 8 januari. Sent kan vissa kanske tycka. Fast jag väljer att se det som extremt tidigt istället, det är ju långt kvar till hösten. 🙂 Ringblommor kan under gynnsamma förhållanden leva i två år, men de blir inte lika fina andra året.
Intressant, Caroline! Då är man alltså inte ensam om att vara extremt tidig. Sen jag planterade har marken täckts av tre till fyra decimeter isolerande drivsnö. Man ska ha tur ibland. En framtid även för ringblommorna har jag svårare att tro på. Hur ska de klena grönsakerna stå ut där i snöns mörker och kyla? Men vi får se… 😉