Månadsarkiv: februari 2013

Äntligen

I dag var det dags. Rattmuff av, cykel ut. Stålhästen var alldeles sjövild med mycket spring i hjulen och så snart jag bromsade protestgnäggade växlar och bromssystem. Två mil får duga som prolog.

cykelpremiär

Svansjön

– Jag utfodrar runt ett dussin svanar här varje dag. Jag har hållit på några veckor. Nu börjar deras kondition att bli bättre, nu orkar dom flytta – om dom vill. Men det ligger många döda svanar här ute vid dagvattenutloppet, i vattnet eller begravda under snön. Det berättar Sandra Brunsberg, Mörbylånga.

SandraBrunsberg– Det vore bra om fågelskådarna inte bara tittade på fåglarna, utan också hjälpte till att mata dom när vintern är som värst, säger Sandra Brunsberg. Vi är två eller tre här i Mörbylånga som stödutfodrar dom.

vete_varmt_vFodret som håller liv i svanarna. Vetekorn som är utrörda i hett vatten. Enklare kan det knappast bli. Man kan eventuellt komplettera med lite grönfoder som kålblad och rivna morötter vid sidan av.

svanarna_5– När svanarna har ätit färdigt brukar det vara en hel del mat över. Den tar änderna, berättar Sandra.

11svanarUngsvanarna har det svårast när kylan är sträng. De är dessutom skyggare än föräldrarna.

svanarna_4Vetekornen innehåller fortfarande lite värme när svanarna kommer vaggande till det dukade bordet. – Så snart jag märker att dom klarar sej på egen hand slutar jag utfodra, säger Sandra Brunsberg. Dom får inte bli beroende av mej.

mörbylånga runt hamnen

Två hamnar och stora magasinsbyggnader dominerar Mörbylånga åt Kalmarsund. City är litet, bebyggelsen låg och gatorna breda. Så här års verkar livet på orten gå på sparlåga. Går man en hel huvudgata kan man mitt på dagen möta en eller två människor.

Vi kommer in från norr, från Norra Viken…

MBLvandring_00Gamla industribyggnader har alltid intresserat mig rent fotografiskt. Runt dem är livet inte polerat utan ruffigt och rått, ofta med inslag av förfall.

MBLvandring_01Vi ser upp från hamnen – in mot ”city”.

MBLvandring_02Den här yachten ligger där den ligger – åtminstone någon vecka till. I bakgrunden syns hamninloppet.

MBLvandring_03Båt på vagn. I dagarna räknar nog många båtägare dagarna fram till sjösättning. Kanske återstår mycket av det arbete som skulle vara gjort för länge sedan… 

MBLvandring_04Och så var det där med att skrapa rent från snäckor och rost. Och måla!

MBLvandring_05Alla vill bli bekräftade.

MBLvandring_06En spännande fasad. Man kan många gånger undra varför saker och ting ser ut som de gör…

MBLvandring_07Här kränger vi på torra land.

MBLvandring_08Det ska vara ordning och reda på småbåtarna i hamnen.

MBLvandring_09Tecken för…?

MBLvandring_10De flesta segelbåtsägare älskar att ligga och njuta på solvarmt däck för att sedan dra iväg mot okänt mål när lusten faller på. Det är frihet, det!

MBLvandring_11Vid hamnen ligger ”Vindöga”, en byggnad i egen stil och med litet vindkraftverk på taket. Den var tom på folk så jag tog för givet att den var låst…

MBLvandring_12Men genom att trycka en kod och OK öppnades Sesam och jag kom in i värmen från den mycket påtagliga kylan. Här inne finns bland annat en stor och fin toalett.

MBLvandring_13Det lilla vindkraftverket på Vindögas tak. Jag vet inte om den producerar någon el – eller bara låtsas.

MBLvandring_14Största delen av vindens och kylans Kalmarsund är isfri. Änder och svanar tar ibland isflak till hjälp för att förflytta sig. Varför simma då man kan åka?

MBLvandring_15Nästa hamn, söder om den förra. Jag tar för givet att denna är för småbåtar.

MBLvandring_16Stockankaret användes redan för flera hundra år sedan. Det kallas också amiralitetsankare.

MBLvandring_17Här i södra delen av hamnen tar vår strandpromenad slut. Tyvärr är informationsskylten vid stenen borta. Jag har alltså ingenting att berätta om flisan. Men någon av Alvarsamts läsare kanske kan sprida lite ljus i mörkret? Vi fortsätter att utforska Mörbylånga om en dag eller två. Du hänger väl med!?

Norra viken, Mörbylånga

Vår promenad i Mörbylånga på Ölands västsida börjar i norr. Vi går söderut från Norra Viken, där just nu den första av många planerade villor byggs.

NorraViken_1På båda plakaten utlovas något unikt. Men orden har i dag mist sina rätta värden. Unik betyder ”extraordinär”, något som knappast kan sägas om en villa vid en strand. I reklamens och idrottens värld är nästan allt ”unikt” och ”fantastiskt”. Men allt är förstås relativt.

NorraViken_2Villan från strandkanten.

NorraViken_3Här är kameran riktad mot norr. När jag ser kåkens läge slår mig diskussionen om att inte bygga för nära vattnet på grund av framtida översvämningsrisker…

NorraViken_4Vi vandrar söderut ned mot Mörbylånga hamn. Promenaden går genom en liten läcker allé.

NorraViken_5Där borta vid magasinen ligger hamnen. Vi är snart där…

Ännu flera exemplar av Södra Ölands Tidning

Efterforskningar visar att vår planerade papperstidning Södra Ölands Tidning, SÖT, kan ges ut i ännu flera exemplar. Eftersom den ska komma ut oftare än 8 gånger per år kan den delas ut gratis även till adresser som avsagt sig reklam. Tidningen ska som bekant ha en ansenlig mängd redaktionellt innehåll…

Upplagan blir därmed över 8 000 exemplar, fördelade på 6 800 hushåll i Mörbylånga kommun, 710 företag och 500 ex att lägga ut ”på strategiska turistställen”.

Tryckkostnaden kommer i och med detta att öka, och vi ska därför så snart som möjligt justera annonspriserna. Eventuell höjning torde bli ”mycket marginell”.

Dagens Ölandsbild 61

DagensÖlandsbild_61Vid strandpromenaden i Mörbylånga står denna väderkvarn och stirrar mot Sverige. I eftermiddag kommer ett av flera inlägg om en vandring genom ett vintrigt Mörbylånga…

I röret

Det blir en hel del inlägg från Mörbylånga framöver. Vi tittar på arkitektur och detaljer och möter av en slump Hans Karlsson, han som var polare med Olof Palme. Nu berättar han – bland annat – om Evert Taube och om en boxare som det verkligen slog gnistor om. Vi träffar också Sandra Brunsberg som håller liv i svanarna i det iskalla Kalmarsund…

Men det blir också mycket annat – oplanerat och planerat och smått som stort…

Taggad

minnen II

NYAinlägget_1

Tillbaka till de märkliga betonglämningarna i hamnen i Degerhamn…

Alvarsamt kan nu berätta att de är ruiner från tegelbruket som gick i konkurs 1932. Så sent som förra året skrev Katja Meissner ett exeminationsarbete i byggnadsvård vid högskolan på Gotland om just denna fabrik. Titeln var Hur aska blev sten – om siluriategelbruket i Degerhamn på Öland.

Där skriver hon om betonglämningarna på fotot ovan:

Fundamenten bildade underkonstruktionen till tegelbrukets två stora silor. De består av fyra pelare som bär en utvändigt oktogonal, invändigt cylindriskt utformad krans. Varje pelare är ca vid halva höjden försedd med en konsol. Fundamenten är s.k. siloben som bär själva silobehållaren. Behållaren bestod av nitad plåt och var försedd med en trattformad botten som vilade på de fyra konsolerna. Silorna var självtömmande och fylldes uppifrån medelst en elevator. Silogodset kunde tömmas ut i vagnar som rullades under silobehållarens tratt.

De två fundamenten är av samma storlek (diameter 5 meter, höjd 6,3 meter) och av liknande, men inte helt identisk, form. Skillnaderna i formen, men även vissa tekniska avvikelser tyder på att de inte byggdes samtidigt.

Vill du se och läsa Katja Meissners intressanta examinationsarbete i sin helhet kan du mejla till Alvarsamt på adressen alvarsamt@yahoo.se så skickar jag dig en pdf-fil av Hur aska blev sten.

Sannsaga

Det var en gång en by i Jämtland. Min fru och jag bodde i den. I byn fanns en affär. Den gick sämre och sämre eftersom folk som bodde i byn handlade mer och mer i den stora staden. Folk i byn skällde på handlaren för att han inte hade alla varor som fanns i den stora staden.

Handlaren i byns affär gick i konkurs. Det kom en ny handlare som trodde på framtiden. Människorna i byn sa att det nu var viktigt att vara köptrogen. Men även denna handlare fick höra att han inte hade allt som fanns i staden. Därför sa man att det var viktigt att vara ännu mer köptrogen, och så fortsatte man att handla mer och mer i staden.

Handlare två gick i konkurs. Handlare tre sa som det var: – Handlar ni inte merparten här i butiken blir den inte långvarig. Folket i byn poängterade ånyo hur viktigt det var med köptroheten, och så fortsatte man att handla i staden. Det var inte långt till staden, bara tio mil tur och retur, så den lilla kostnaden för bilfärden, 500 kronor, vägdes med råge upp av de lägre priserna i staden, påstod de som visste.

Handlare tre och fyra gick i konkurs. I dag finns ingen affär i byn. Där det förr var liv och rörelse och där folk möttes och där skratten ekade är det i dag alldeles tyst. Man träffas sällan, men nån enstaka gång om året stöter man ihop med nån granne på nån affär inne i den stora staden. Men då har man inte tid att språkas som förr. Hinner man säga något så är det att ”det var bättre förr, då man träffades i byns affär och alla kände alla och det var roligt att handla.”

Scen i stenbrottet

Föreningen Scenbrottet vill höja den musikaliska dynamiken på södra Öland. Epicentrum för detta omskakande crescendo ska bli en utomhusscen i Cementas stenbrott öster om Albrunna. Tanken är att där låta musiken berika livet med konserter, operor, operetter, musikaler, jazz, visor och dans. Hela denna spännande musikaliska härlighet har föreningen döpt till ARENA – Världsarvet Södra Öland.

– Styrelsen är spikad, berättar Elisabeth Helgesson Palm från Stora Frö och kyrkomusiker i Mörbylånga-Kastlösa. Tanken är att göra en förstudie i år med fokus på Öland Spirar och Skördefesten, då vi kör den entimmesföreställning som just nu växer fram. Till den engagerar vi ungdomar som utbildar sej inom ljus, ljud, musik och andra närliggande områden. Vi har sökt bidrag hos Regionförbundet och Sparbanksstiftelsen och Mörbylånga kommun har beviljat oss 40 000 kronor för att ta fram en informationsfolder.

– Och 2014 är det tänkt att det hela blir ett riktigt stort projekt med bygge och invigning av en fin scen med tak och allt! tillägger Jan-Christer Hybbinette, pensionerad kirurg från Smedby.

Alvarsamt följer naturligtvis utvecklingen av projektet.

Jan-Christer_EHPJan-Christer Hybbinette och Elisabeth Helgesson Palm, den senare ordförande i Föreningen Scenbrottet. – Men jag är bara springpojke, berättar Jan-Christer och ser ut att mena det.

Taggad

Bergstigen mot Strömmeln

I går blåste det bara 12 meter i sekunden. Vi gick från Degerhamn mot Strömmelns gård, en slinga av Bergstigen. Promenaden kan ses som en industrihistorisk friluftsutställning om bruk och branscher som blomstrade vid tiden då farfar var ung.

Strömmeln_1Isen ligger fortfarande fast på den lilla fågelsjön. Men det porlar vackert vid dammluckan.

Strömmeln_2Ska man upp till ”Fågelkiken” får man ta hjälp av ett kraftigt rep att dra sig i.

Strömmeln_3På denna vackra platå – med utsikt över havet – hålls sommartid utomhusgudstjänster.

Strömmeln_4Jag kan inte hjälpa det men jag tycker allt blir så mycket vackrare under sommaren.

Strömmeln_5På en informationstavla finns detta foto av trakten. Som synes finns det bara träd runt några av husen. Skogarna hade gått åt som ved till industrierna.

Strömmeln_6Ett annat foto från verksamheten vid AB Degerhamns Kalkbruk ger mig associationer till en deporteringsort. Arbetet måtte ha varit oerhört tungt och enformigt innan maskiner lättade bördorna.

Strömmeln_7Till och med istapparna formas i den starka vinden. Vi är nu där Bergstigen slutar i norr – vid Strömmelns Gård där Staffan Petersson har sin gårdsbutik.

Strömmeln_8Vi dricker vårt medhavda kaffe i den gamla ladugården där tre pallplatser för korna fortfarande finns kvar – med skitränna och allt. Men här doftar inte längre koskit utan lavendel och vår; de vackra tvålarna ligger som ägg i fågelrede. 

Strömmeln_9På väggen i gårdsbutiken bor en evig sanning…

Boken om Södra Möckleby socken

Det är långt till våren 2014 då boken om Södra Möckleby socken ska ligga på bokhandelsdiskarna. Men redan nu kan berättas att en sockenbok faktiskt är på gång. Fotot nedan är från måndagens redaktionsmöte i Degerhamns Hembygdsmuséum.

sockenboken_1Från vänster ser vi undertecknad, Anna-Britt Lagerström, Birger Hagman, Rolf Hansson, Laila Henell, Lars Henell, Uno Magnusson och Gunvor Backlund.

Bergstigen i hård vind

Det har snöat duktigt och det ska fortsätta att då-och-då-snöa till och med fredag förmiddag. I dag inte bara snöade det. Det blåste också 14 meter per sekund, hård vind, den vindstyrka som på sjön låter så mycket mer spännande: styv kuling.

Det blev långpromenad i djupsnö utmed Bergstigen. Där – mellan de enorma kullarna av slaggsten – har vinden svårt att ta sig in. Stigen går upp och ned och hit och dit, och det finns mycket att titta på – om man inte har för stora pretentioner.

Bergstigen_01I allén ned mot Degerhamn hade vinden fritt tillträde. En hård nordostvind fyllde luften med drivsnö. Ändå satt här en talgoxe och sjöng för full hals – om och om igen.

Bergstigen_02Det är en härlig känsla att gå i ren nysnö. Täcket är runt 20 centimeter, på sina ställen decimetern tjockare.

Bergstigen_03Vi valde mittunneln genom den gamla lastfickan.

Bergstigen_04Så tillplattade och täta busksnår som här finns nog bara på Öland.

Bergstigen_05Kajsa föste snabbt röken från Cementa ned mot Blekinge i dag.

Bergstigen_06Femtio meter från stranden fann vi denna lämning, sannolikt något slags värn från det rysliga ww2.

Bergstigen_07Jag hade bara min lilla kompaktkamera med mig i dag och slapp på så sätt att kånka omkring med femkilos kameraväska. Denna kraftiga ros med nästan livsfarliga taggar blev ett av motiven i makroläge. 

Bergstigen_08Något slags industriell lämning med form av ”monument”. 

Bergstigen_09På sina ställen ser landskapet utmed Bergstigen mera ut som fjällen än Öland. Vissa branter är så tuffa att eventuell bestigning måste göras krypande på alla fyra.

Bergstigen_10Ett böljande landskap, nypudrat och fint.

Bergstigen_11Här är det riktigt brant. Någonstans där nere finns en grotta. Men för att nå den måste man gå på isen över en större vattensamling. Vi vände när isen började knaka… Längst upp i bild syns husen utmed väg 136 ett stenkast söder om Södra Möckleby.

grottanNärmare än så här kom vi inte grottan…

Stensjön i vitt

Lugnet vid Stensjön är monumentalt. Men intrycken blir helt olika vinter och sommar. Klicka här för att njuta av den betydligt mer inbjudande sommarversionen.

Enligt ”vanligtvis välunderrättad källa” fanns tidigare både inplanterad ädelfisk och kräftor i Stensjön. I dag lär de dock vara ett minne blott.

Du vet väl att du kan söka längst ned i bloggen, som i dag rymmer 570 inlägg och 2 535 foton?

Bästa sättet att få fram en stor bild – i Chrome – är att högerklicka på den och välja ”Öppna länk i nytt fönster”.

Och så vet du ju också att om du klickar på en kategori – i detta inlägg alvaret, bloggtips och Stensjön – så får du upp alla bloggens inlägg i just den kategorin.

Finessen med en blogg är att den med tiden blir en stor och sökbar data- och bildbank utan några som helst begränsningar.

stensjön_01

stensjön_02

stensjön_03

stensjön_04

Taggad

tecken och spår på alvaret

Albrunnalund_11Här och var dras spår efter olika djur samman till ”alvarets motorvägar”. Hare och rådjur dominerar. Vore jag hare skulle jag inte gå ut på alvaret. Där finns nästan inget ätbart och örnen ser mig på många kilometers avstånd…

Albrunnalund_12En annan ”väg” där djuren har gått. Mellan vägarna finns stora orörda områden utan spårstämplar.

Albrunnalund_06”Vägkorsning”. Jag har ingen aning om vilka djur som har väjningsplikt.

gömsleVackert och välbyggt gömsle på alvaret.

husetDet ensligt belägna stenhuset inbjöd till en kort rast och flera koppar java.

jättestenenPå väg mot Albrunna lund stannade vi vid denna imponerande flisa. Den bör väga 10-12 ton.

död_mättHär har en blivit mätt av en annans död.

trädAlbrunna lund från alvaret.

Albrunnalund_15Vi travar in i Albrunna lund över stättan.

PinkpartyInne i lunden revirpinkar rådjuren. På sina ställen är det mera gult än vitt.

holkenHär finns etta att hyra. En hemlös fågel har jobbat hårt med att förstora entrén – utan att lyckas.

lundängPrecis på detta fotoställe växer de största bestånden av arontorpsrosen – om några månader.

lundenDel av Albrunna lund.

Albrunnalund_08Stigarna i lunden, som är gudomliga att vandra på under sommaren, ser vintertid inte mycket ut för världen.

Albrunnalund_14Här och var ”krafsar” rådjuren fram det magra gräset.