tecken och spår på alvaret

Här och var dras spår efter olika djur samman till ”alvarets motorvägar”. Hare och rådjur dominerar. Vore jag hare skulle jag inte gå ut på alvaret. Där finns nästan inget ätbart och örnen ser mig på många kilometers avstånd…

En annan ”väg” där djuren har gått. Mellan vägarna finns stora orörda områden utan spårstämplar.

”Vägkorsning”. Jag har ingen aning om vilka djur som har väjningsplikt.

Vackert och välbyggt gömsle på alvaret.

Det ensligt belägna stenhuset inbjöd till en kort rast och flera koppar java.

På väg mot Albrunna lund stannade vi vid denna imponerande flisa. Den bör väga 10-12 ton.

Här har en blivit mätt av en annans död.

Albrunna lund från alvaret.

Vi travar in i Albrunna lund över stättan.

Inne i lunden revirpinkar rådjuren. På sina ställen är det mera gult än vitt.

Här finns etta att hyra. En hemlös fågel har jobbat hårt med att förstora entrén – utan att lyckas.

Precis på detta fotoställe växer de största bestånden av arontorpsrosen – om några månader.

Del av Albrunna lund.

Stigarna i lunden, som är gudomliga att vandra på under sommaren, ser vintertid inte mycket ut för världen.

Här och var ”krafsar” rådjuren fram det magra gräset.