Sannsaga

Det var en gång en by i Jämtland. Min fru och jag bodde i den. I byn fanns en affär. Den gick sämre och sämre eftersom folk som bodde i byn handlade mer och mer i den stora staden. Folk i byn skällde på handlaren för att han inte hade alla varor som fanns i den stora staden.

Handlaren i byns affär gick i konkurs. Det kom en ny handlare som trodde på framtiden. Människorna i byn sa att det nu var viktigt att vara köptrogen. Men även denna handlare fick höra att han inte hade allt som fanns i staden. Därför sa man att det var viktigt att vara ännu mer köptrogen, och så fortsatte man att handla mer och mer i staden.

Handlare två gick i konkurs. Handlare tre sa som det var: – Handlar ni inte merparten här i butiken blir den inte långvarig. Folket i byn poängterade ånyo hur viktigt det var med köptroheten, och så fortsatte man att handla i staden. Det var inte långt till staden, bara tio mil tur och retur, så den lilla kostnaden för bilfärden, 500 kronor, vägdes med råge upp av de lägre priserna i staden, påstod de som visste.

Handlare tre och fyra gick i konkurs. I dag finns ingen affär i byn. Där det förr var liv och rörelse och där folk möttes och där skratten ekade är det i dag alldeles tyst. Man träffas sällan, men nån enstaka gång om året stöter man ihop med nån granne på nån affär inne i den stora staden. Men då har man inte tid att språkas som förr. Hinner man säga något så är det att ”det var bättre förr, då man träffades i byns affär och alla kände alla och det var roligt att handla.”