Första numret av Södra Ölands Tidning, SÖT, senareläggs en månad. Det är nu planerat till början av juni i stället för maj.
Orsakerna är att vi vill ”skynda långsamt” för att få till en riktigt bra tidning. Ett annat skäl är att vi tror att de flesta företagare redan har planerat sin annonsering och marknadsföring för Öland Spirar 11-12 maj.
Dessutom: I juni är – kanske – snön borta så vi kan få lite vårkänsla i tidningen. 😉
Du följer väl också min flygfotoblogg där jag berättar om byggen, problem och finesser med mina fotoplan.
– Nytt rekord! Vi sålde 150 kartor och ännu några fler barn fick godispåsar, berättar Camilla Svadling som nu har lagt den femte påskäggsorienteringen i Mörbylånga till handlingarna.
Massor av små, ännu mindre och pyttesmå påskkäringar och påskgubbar ställde upp i tävlingen, som mer är en umgängesform än ett race. I evenemanget ingår deltävlingarna ”Bästa utklädnad” och att gissa vikten på ett stort påskägg. Resultatet av dessa meddelas senare.
Gruppbild av startklart gäng inne på ICA Skansen.
Det börjar bli oroligt i startfältet utanför ICA. Skratt och glam. Deltagare har kommit från många ställen på Öland – till och med från fastlandet.
Denna storögda påskkäring var för liten för att orientera för egen maskin. Men att orientera per barnvagn går ju också bra.
Apropå barnvagnsorientering… Varför kuta och bli svettig när man kan ligga och ha det skönt i stället?
Ungefär 40-50 prickar gick blixtsnabbt att måla dit, berättade denna påskkäring för Alvarsamts utsände.
En glad ”åttaprickare” som kompenserar relativ få prickar med många och fina metallkulor i mössan.
En ”sexprickare” i orienteringens sannolikt färggladaste kapuschong.
Denna trio utstrålar en slående mix av djup koncentration och spontan tävlingsglädje.
Vid en kontroll. De riktigt små hade ibland lite besvär med ”stämpelklämman”. Då fick någon vuxen rycka in och hjälpa till. Detta är en del av tanken bakom påskäggsorienteringen – att barn och vuxna umgås och har skoj tillsammans.
Vid kontroll nummer ett bildades en smärre kö. Ködisciplinen var perfekt.
Denne unge man kom ångande i bra fart mot målet och godispåsen. Alla som hade köpt karta fick en sådan. Till vänster Malin Wadin. Camilla Svadling, i mitten, är den ena av de två arrangörerna. Tina Aourell är den andra.
Stilstudie av en populär och uppskattad trio – korvgubbarna. Som synes gick det åt kolossala mängder ”slang”.
Det var blåsigt och nollgradigt så många värmde sig vid den öppna elden.
Att fotografera barn känns många gånger som en befrielse. De är ofta öppna och chosefria.
Korv och godis. Vad kan man mer begära här i livet?
Den här killen gapade så stort att man kunde se vad han åt inte bara i går utan även i förrgår.
Även om Påskäggsorienteringen inte är en utpräglad tävling kan man bli trött ändå…
Kompisar med hjärtan i blick…
Detta var den mest färgflammande och skrämmande påskkäring som Alvarsamt stötte samman med under tävlingen.
Fastän vintermånad mars och nollgradigt och en och annan snöflinga i den hårda vinden ger vägen ned mot Kastlösa by ett nästan sommargrönt intryck. En intresserad läsare frågar mig vad grönskan är för växt. Jag har ingen aning. Någon som vet?
Denna Barometernartikel är luguber läsning för oss som sätter likhetstecken mellan fiber och ”möjligt framtida företagande” på Södra Öland. Tio procent i Mörbylånga kommun har fiber, bara tre i Borgholm.
Men brister går att dölja med ord. I artikelns slut säger Kent Ingvarsson, moderat kommunalråd i Mörbylånga:
– Vi har fiberkabel över hela kommunen. Sedan får var och en betala för att dra fram det till huset och koppla in sig.
Betala, dra fram och koppla in – tre snabba handgrepp och saken är biff!
Undertecknad har för en tid tvingats lämna det fria livet ute på alvaret för att besöka storsvenskens depraverade håla Kalmar för att operera ett öga. Ingreppet skulle få rent fantastiska konsekvenser, påstod läkaren.
Han fick rätt. När jag i tidigt i morse slog upp mina ljusblå och såg Ölands nya varumärke som logga i Ölandsbladet insåg jag att det var bättre förr. Jag ringde min läkare och berättade att min syn hastigt har blivit mycket sämre. Jag ser dubbelt och tredubbelt! Vid läsning är bokstäverna kapade i bitar och förskjutna i sidled! Jag ser ungefär som då jag i min krafts dagar halsat en sjuttifemma brännvin på fastande mage inför dansen i Albrunna lund. Så här kan jag inte ha det. Du får göra om operationen!
Jag blixtinkallades och under förmiddagen undersöktes jag på sjukhuset. Man tog ett så kallat bildduplikat av min synförmåga i en stor maskin som brummade och blixtrade. Resultatet ser du här i bilden ”Öland har fått pippi”.
Enligt läkaren visar den att det är mitt långa, strävsamma liv på alvaret som har orsakat synrubbningarna.
– Du har helt enkelt drabbats av en övertro på geologins attraktionskraft. Du börjar kalka igen, sade läkaren.
Jag Sune Flisa tar konsekvenserna. Förr drack jag mest brännvin. Nu blir det bara ättika. Kalken måste med alla medel lösas opp.
När regalskeppet Kronan exploderade och sjönk sex kilometer öster om Hulterstad 1676 miste drygt 800 besättningsmän livet. På ett så pass litet skepp, bara drygt 50 meter långt, omkom alltså nästan lika många människor som i Estoniakatastrofen 1994.
För oss kan det vara svårt att leva oss in i öden och katastrofer för flera hundra år sedan. Denna video, där också Kronan förekommer, ger oss en bra inblick i örlogskrigens helveten.
Om dykningarna och utgrävningarna vid vraket, som ligger på 27 meters djup, berättade Lars Einarsson vid hembygdsföreningens årsmöte, se även förra inlägget.
Hittills har man grävt ur 80 procent av vraket och bärgat 30 000 föremål. Här visar jag bara några bilder ur föredraget. Ett gott råd: Se mycket mer av detta fantastiska skepp på Länsmuseet i Kalmar!
Lars Einarsson berättar med inlevelse och humor. Vi ser en samtida bild av Henrik VIII:s skepp The Mary Rose, förlist 1545 utanför Portsmouth på Englads sydkust. Hon är ett skepp av samma typ som det svenska Mars, som du kan läsa mer om här.
En vacker avbildning av regalskeppet Svärdet. Den ingår i kaptenen Anders Hommans epitafium i Kalmar domkyrka. Homman var en av de ungefär 50 bestättningsmän som överlevde Svärdets förlisning i slaget utanför Ölands södra udde 1676 då 600 man omkom.
Handskrift i landsarkivet i Vadstena. I den berättar Daniel Repplaerus, kyrkoherde i Långlöt, om slaget utanför Öland 1 juni 1676.
Lista över de 60 kanoner som bärgades från regalskeppet Kronan, huvudsakligen under 1680-talet. Om kanoner, kungar och slag under denna tid kan du läsa mer om här.
Arkivhandling över spisordning för proviant vid flottan under 1670-talet. Lars Einarsson berättade att sjömännen på den här tiden drack fem liter öl om dagen. Man gjorde det primärt inte för att berusa sig, utan för att få i sig kolhydrater. Det var enklare och gick snabbare att dricka kolhydrater än att behöva äta dem.
Det sjuder och puttrar av idéer för södra Ölands utveckling. Det blev mitt starkaste intryck från Södra Möckleby Hembygdsförenings årsmöte i Stensalen på Cementa i går. Jag noterade att majoriteten av de kallade var 60- och 70-plussare. Och som alltid när det gäller kultur var kvinnorna i majoritet. Men är en hembygdsförening kultur? frågar vän av ordning. Självklart! Alla dessa föreningar runt om i landet står för kulturvård och kulturutveckling – ofta i det tysta och nästan alltid på ideell basis – ett i mina ögon stort politiskt feltänk.
Nitton punkter stod på dagordningen men innan man tog itu med dem tände ordföranden Gunvor ”Gugge” Backlund ett ljus och höll en finstämd parentation över Rune Forsberg, en hängiven och duktig hembygdskännare som jag hade nöjet att få träffa under en kyrkogårdsvandring i september 2011. Du kan läsa om den här.
Mötet avslutades med ett långt och synnerligen intressant föredrag av Lars Einarsson, projektledare för arbetet med regalskeppet Kronan, som exploderade och sjönk utanför Hulterstad 1676. Vill du läsa mer i detalj om fartyget och dess besättnings hemska öde klickar du här. Alvarsamt har tidigare berättat om Kronan. Du klickar här.
Ett tjugotal av föreningens runt 350 medlemmar kom till årsmötet i Stensalen.
Laila Henell, sekreterare, och Gugge Backlund, ordförande. Ljuset är tänt för bortgångne Rune Forsberg.
Lars Einarsson vid länsmuseet i Kalmar var verkligen i stöten när han berättade om regalskeppet Kronan. Lars hör till de få föredragshållare som har förmågan att varva fakta med humor. Ett mycket långt föredrag kändes ”alldeles för kort”.
Mötet förgylldes av ett lotteri med en vacker Orreforspjäs i förstapris. Vem som vann den förbjuder mig min blygsamhet att berätta.
Efter det drygt tre timmar långa årsmötet var ordförande Gugge nöjd. Framtiden ser ljus ut. Slå på högtalarna och hör henne berätta här. Suset i bakgrunden kommer från Cementas roterande ugnar.
Du minns kanske att jag ska börja flygfotografera i sommar. Minns du det inte kan du klicka på underrubriken FLYGFOTOGRAFERING under den gröna texten LÄMNA EN KOMMENTAR
Vill du läsa mer om detta spännande projekt klickar du här.
Gettlinge gravfält i går. I dag är snödjupet sannolikt mycket större.
Det intensiva snöfallet gör att tidigare I röret… måste revideras igen. Den hamn vi tänkt besöka får vänta – nedfarten är fortfarande stängd av höga, isiga snödrivor.
Även besöket vid Ottenby fågelstation får skjutas på framtiden. Dit har det redan kommit en hel del flyttfåglar. Men vad är det för liv de möter!? Vore jag den hämpling som anlände till Ottenby 17 mars, skulle jag ha vänt vid Östersjöns sydkust och tagit in på nåt anrikt kurhotell i Lübecktrakten för varma lerbad, loppbefriande duntvätt och intag av heta och starka toddyer i avvaktan på vårvärmen.
Vi får också vänta med Olsgårdsbesöket. Något som blir av är däremot besöket på långfredagens äggorientering i Mörbylånga.
Och så ska vi gå på hembygdsföreningens årsmöte med föredrag om Vad döljer sig i djupet runt Öland? Det är Lars Einarsson, Kalmar läns museum, som berättar och visar bilder. Det handlar bland annat om regalskeppet Kronans förlisning utanför Hulterstad på östra Öland. Om detta berättar förstås även Alvarsamt.
Brasklapp:
Om snödjupet ökar ännu mer lägger sannolikt landshövdingen hela Öland i malpåse för en tid. Den som lever – och inte är helt insnöad – får se…
Jo då. Det beramade snöfallet kom. I dag. Flera dygn försenat. Det är vinter igen. Ett av de tyngst vägande skälen för att flytta från Jämtland till Öland var klimatet. ”På Öland är vintrarna bara en grisblink”, hörde vi sakkunniga påstå.
I dag har jag köpt en ny stor bilatlas. Den rymmer inte bara Öland utan alla länder i Europa. Vid en snabbkoll ser jag att E 45:an går till både Bologna och Rom. Hmmm…
Väg 136 klockan 15 i dag. Fråga mig inte var!
Vi stannar kvar en stund vid Seby läge. Vid just det här vädret – med moln i olika färger och olika densitet – finns fina möjligheter till givande landskapsfotografering. Ljusintensiteten och vitbalansen växlar oupphörligen och det är i stort sett bara att ta för sig och knäppa för brinnande livet. Personligen föredrar jag vidvinklar före telen, men alla slags gluggar är användbara. Bilderna nedtill är tagna med ett kort tele, 85/1.8.
En sak kan vara bra att tänka på: Att inte dela bilden exakt på mitten med horisonten. Fotot blir då onödigt statiskt. Bättre är att ha mer, alternativt mindre, himmel än land. Det gäller förresten nästan all fotografi, allt bildskapande: att undvika huvudobjektet i bildens mitt. Och motljus är nästan alltid mer spännande än medljus, men svårare att exponera rätt.
Tips:
När du jobbar med vidvinklar och landskap kan du lägga skärpan på 1/3-del av avståndet till huvudobjektet. Är det 15 meter till exempelvis en stor sten – som är huvudobjekt – lägger du skärpan vid fem meter – inte på stenen. Med 1/3-metoden får du skärpa hela vägen från förgrund till ”bildens huvudroll” ända till ”oändligt”.
Det är ruggigt nu. Stranden nedan i varmt sommarljus kan du titta på här.
Nu har jag babblat färdigt. Nu får några foton från i förrgår tala.
Måndag. Den hårda vinden och den brytande sjön berättar att en ny väderfront tar sats någonstans i söder. Solen bryter sig då och då igenom molnflaken som snabbseglar över himlen. Blått blir gult. Gult blir grönt. Det frasar och skummar. Man känner. Man lever.
Vid Seby läge är havet grönt. Men tio sekunder senare kan det vara blått. Konstnären är solen.
Gräsgårds hamn, norra pirhuvudet klätt i ispansar. En av fördelarna med digitala fotografier är att fotot – förutom själva bilden – innehåller massor av annan information (”metadata”), exempelvis exponeringsdatum och exakt klockslag för exponeringen. Fotot ovan är taget 14:35:17. Det är i sig ointressant. Men det kan bli intressant om du läser vidare…
Södra pirhuvudet i Gräsgårds hamn. Badlust? Noll!
Här blåser mycket mer än bilden berättar. Att bränningarna är så pass långt ut i sjön måtte bero på att Öland här är så långgrunt; sjön bryter vid ett visst djup. Längst ut på piren sitter tio skarvar i sammanträde.
Tillbaka till den digitala informationen som packas samman med det digitala fotot. Detta skott är taget 14:37:34, alltså bara drygt två minuter senare än nästan exakt samma motiv högre upp i inlägget. Och som du ser är ljuset och färgerna helt annorlunda. Orsak: Solen. I övre fotot skär hon igenom molnen en aning. I detta råder helmulet, vilket i fotosammanhang oftast är detsamma som ”blått”. Denna bild berättar också att ”en fotograf ska vara så där lagom nyfiken. Kommer han för nära får han ofta en orsak till att backa igen”…
Det har börjat blåsa upp nere vid Seby läge. Östan kör i vind med 14 meter i sekunden. Det är minus två och en minut utan handskar är detsamma som förfrysning. Den gestalt jag kallar ”timglasbusken” står bladlös i korsdraget. Från i natt kommer snön. Sen ska det snöa i två dygn. Det blir vinter.
Enligt min väderprognossajt börjar sommaren här 26 maj. Samma buske är nedan fotograferad 29 maj förra året. Den är alltså sommarklädd. Den klädda versionen tilltalar mig mer än nudistversionen.
Snön som kommer i morgon kväll försenar några planerade inlägg. Så det är bara att gilla läget och temporärt växla in på andra spår. Först i röret ligger ett hamnbesök. Sedan väntar ”ungar” och ”åldringar”. Efter dem växlar vi tillbaka till ursprungsplanen igen – till bland annat ”pippifåglar”…
Ungar är roliga att fotografera. Ansiktsuttrycken kan bli ett i sekunden. Jag ska verkligen ta vara på tillfället under äggorienteringen i Mörbylånga på långfredagen. Man startar vid entrén på ICA Skansen mellan 11 och 12. Karta köper du i förväg på ICA Skansen i Mörbylånga. Tävlingar och pris för bästa utklädnad. Och det är ett billigt nöje. För 40 kronor får du karta, korv med bröd, dricka och påskgodis. För mer information kan du ringa Tina, på bilden ovan, 070-519 71 72 – eller Camilla 073-784 42 31.
Vi ska också till Olsgården, det tidigare ålderdomshemmet norr om Södra Möckleby. Gården ligger en kilometer rakt ut i spenaten och man känner sig som enda människan på hela jordklotet när man vandrar runt i den stora trädgården. Men det lär ha varit trevligt och glatt där ute. Så snart den väntade snön behagat övergå i vatten igen guidas vi av en som har arbetat på gården: Margit Petersson, 79. Vid horisonten ser du hus utefter väg 136 genom Gårdstorp.
Och så besöker vi fågelstationen i Ottenby och…
Denna vackra väderkvarn står och solar sig lite väster om Näsby. Men den börjar changera. Finns den kvar om hundra år?
Lagom till det förfärliga ordet fredagsmyset hade jag tänkt bjuda på en komet i kväll. Men icke. Vi stirrade ut över Kalmarsund från skymning till nästan natt och det enda vi såg var röda lyktor på vindkraftverk och ett och annat flygplan. Kometen Panstarrs lyste med sin frånvaro.
En som verkligen har sett Panstarrs heter P-M Hedén. På hans blogg kan också du se kometen. Klicka här.
Jag minns kometen Hale Bopp 1997 när den kom strykande över den jämtländska storskogen, som en gigantisk gulröd himlaorm. Lugn och evig i sina rörelser, visande oss människor att vi ingenting vet, att vi ingenting förstår. Och jag tänkte på min ungdoms diktare Nils Ferlin. Här får hans ord berätta om Den stora kometen…
Kalmarsund från Degerhamn klockan 19 i kväll. De starkt lysande röda prickarna är inte kometen utan varningsljus på vindkraftverk ute i sundet. Har du bra syn kan du även se de svagare lysande röda prickarna längre bort. Dessa är sannolikt också vindkraftverk – men i Sverige, drygt två mil bort. För den fotointresserade kan jag berätta att exponeringen är gjord med 24 sekunder, bl 10, 100 ISO och ett makroobjektiv 150/2,8.
Du läser blogginlägg nummer 600 sedan starten 16 september 2011. Det allra första inlägget kan du läsa här.
Alvarsamt har haft nästan 70 000 besök. I dag finns 2 700 foton på bloggen, de allra flesta från Öland. Alla foton utom ett är tagna av bloggens vd, springsjas, maskinist, fotograf, ljudtekniker, belysningsmästare, regissör och skribent Staffan Lagerström.
57 personer e-postprenumererar för närvarande på Alvarsamt, som i runda slängar får 150-500 besök per dygn. Flest besök görs i augusti och ungefär lika många i september, juli, oktober, juni. Lägst besöksfrekvens har bloggen i januari.
Tips 1:
Söker du något i bloggen är sökmotorn längst ned i bloggen den bästa.
Tips 2:
Var du än är i bloggen kommer du alltid till aktuell startsida genom att klicka på bloggtiteln ALVARSAMT högst upp.
Tips 3:
Bilder öppnas bäst till full storlek med högerklick och öppna länk i nytt fönster (gäller i Chroome, Explorer och Firefox). Riktig skärpa i fotot får du först när det visas i sin verkliga/största storlek.
Tips 4:
Genom att klicka på en underrubrik (under Lämna en kommentar) får du fram alla inlägg med den rubriken. Klicka på exempelvis NATUR och du får upp ett tiotal inlägg om allt från moln till larver. SÖDRA MÖCKLEBY ger 54 inlägg, OTTENBY 53 och ALBRUNNA serverar dig 48 inlägg.
Det överlägset mest lästa inlägget den senaste månaden är Släpp dårarna loss, det är vår!
Det var vår i dag. Sol och vindstilla. Vid lunchtid berättade en granne om våldsamt snöfall i Kalmar och Färjestaden. Vi hade svårt att tro det.
Nere vid Södra bruket värmde solen i tystnaden. Vindsnurrorna stod stilla. Ångan från kaffet svävade över kopparna. Några svanar kivades ute på isen.
Men lika snabbt som i fjällen slog vädret om. En gråmurrig mur växte upp ur havet i norr. Vindsnurrorna började rotera och runt 15-pixet vällde enorma moln från Sverige in över Kalmarsund och Öland. Sedan klockan 16 snöar det.
Det var vår i förmiddags. Sedan 17 är Öland vitt – igen.
På en klarblå himmel sköt plötsligt dessa moln in från norr och väster – från Sverige.
Denna bild är tagen tre minuter senare än den övre. Molnen i väster är blåsvarta. Fem minuter senare började snön falla.
Efter mycket strul har holländaren i Grönhögen fått en riktig och fungerande hätta. Den väger 7,5 ton, enligt Ölandsbladet.
Jag skulle kunna tänka mig att den här delen kan kallas nav. I det ska de stora vingarna fästas småningom. Ett tidigare inlägg om holländaren i Grönhögen kan du läsa här.
Kompis berättade att det var 13,4 grader i går morse i Färjestaden. Minusgrader. Ändå växer mina tulpaner och fälten av vintergäck blir gulare och gulare. Om nån dag eller två slår de ut på kommando från ”någon”…
Under mina drygt 30 år i Jämtland frös jag inte någon gång lika mycket som jag gjorde under kvarten på Ölands södra udde i går. Det var kanske bara fem minusgrader men med en läskig nordostvind med inbyggd småspik blev en minut utanför den varma bilen nästan outhärdlig. Jag kastade mig här och var ut i kylan, rev av några bilder och hoppade därpå illa kvickt tillbaka in i bilen där min fru maxade värmesystemet med diverse ramsor och mer än en gång räddade mitt liv med kokhett kaffe. När jag kom hem hittade jag bland andra dessa bilder i kameran.
Hjortarna här nere lider inte av kylan. På 50 meters avstånd, som här, är de helt orädda så länge man sitter kvar i bilen. Men lämnar man den drar de sig genast undan.
För att få hjortarna att titta upp var jag tvungen att flera gånger ropa och vissla. De höjde huvudet en sekund, såg ut att undra vad jag var för en galning och fortsatte sedan att beta av det magra gräset.
Här var kylan som värst. Men trots att jag skakade i hela kroppen blev bilden skarp.
Bor man på södra Öland blir det många Långe Jan på ett år… Det ingår så att säga i avtalet.
En kompis som är filmare kallar detta ljus för ”Jesusljus”. Ett träffande ord, tycker jag.
I dessa dagar är hästen på allas läppar. Det är häst i lasagne. Det är pålle i köttbullarna på IKEA. Det är springare i käk från Rumänien, Belgien, Ryssland, Danmark, Norge och Schweiz. Det är alltså inne med kuse – på tallriken.
Hästen var säkerligen ännu mer inne då denna mer än två meter höga sten restes till vänster om nedfartsvägen mot Södra bruket. Jag har fått mig berättat att den restes som gravsten – för en häst som slitit färdigt i detta korta jordeliv.
Det krävdes säkerligen mycket arbete för att få upp stenen, som lär väga upp mot ett halvt ton. Det är inte svårt att tänka sig hur mycket den hädangångna kraken saknades av sin husbonde, som med arrangemanget förhoppningsvis fick en lisa av sin flisa.
Alvarsamt närmar sig inlägg nummer 600 och det ligger som oftast en hel del godis i röret. I kväll klockan 21 hedrar vi vår till vilohem reste och snart ”hysteriskt utvilade” ledarskribent Sune Flisa med ett inlägg om en annan flisa.
Denna flisa följs av en… Ja, det är inte varje dag Alvarsamt bjuder på porr. Men nu är det dags. Håll i er!
Om ungefär en vecka hoppas vi kunna besöka det tidigare ålderdomshemmet Olsgård långt från annan bebyggelse i Södra Möckleby. Bästa tänkbara guide har vi i Margit Petersson som arbetade där för länge sedan under en tid som faktiskt finns dokumenterad i bilder på museet i Degerhamn.
Snart ska vi även så långt söderut det bara går på Öland – för att spana in den spännande verksamheten vid fågelstationen i Ottenby där tempot nu sannolikt dras upp i takt med att flyttfåglarnas återkomst pockar på uppmärksamhet…
Efter världsuccén med sin målning ”Mörbylånga i mässlingen” tar Alvarsamts ledarskribent Sune Flisa time-out för en tid.
– Jag orkar inte längre, säger han i ett röksignalsmeddelande från sitt pörte ute på alvaret. Dels har jag målat så jag är alldeles groggy, dels mejlbombar mig Energimyndigheten med så långa texter att ingen nu levande orkar eller hinner läsa dom.
– Men det blir nog så när man ska försöka förklara ett hejdundrande stolpskott, säger Sune Flisa och tillägger:
– Jag kan leva resten av mitt liv på frukterna av min visionära fullträff ”Mörbylånga i mässlingen”. Men nu tar jag paus i skapelseprocessen och lägger in mej på vilohem en tid. Att vara världsberömd konstnär är inget latmansgöra.
Alvarsamt beklagar sin ledarskribents självvalda ”mentala och kroppsliga bensträckare”.
– Hur vill ni att cykelleden ska dras genom er bygd? frågade Gun Karlesand från Mörbylånga kommun när hon i går mötte ett halvdussin personer från Södra Möckleby på ett diskussionsmöte i museet i Degerhamn.
Frågan överraskade, eftersom nog ingen av oss kände till att sträckningen går att påverka så enkelt. Mest överraskad blev nog Uno Magnusson, som när han tittade på kommunens kartskiss insåg att han skulle få cyklister på den smala strandremsan mellan huset och havet.
– Det vågar jag inte åka hem och berätta för frugan! sa han varpå Bernt Petersson strödde salt i såren:
– Du ska se att leden kommer att gå rakt igenom er trädgård… Du får öppna servering där!
Och apropå servering… Gun Karlesand menade att det nu är läge för att se möjligheterna i dragningen av cykelleden Fyr till fyr. Vilka av traktens företag kan dra nytta av de många cyklister som i en framtid väntas trampa fram i pärlband utmed leden? Och vad önskar och kräver cyklisterna? Finns hotell eller andra övernattningsmöjligheter? Mataffär? Bageri? Kan någon hjälpa till med cykelreparationer och punkteringar? Och vad finns att se och uppleva och njuta av?
Det blev senare många frågor om skissen av cykelledens dragning. Men skissen var för otydlig, menade alla och Gun Karlesand utlovade en större version till nästa möte, då projektledaren Christer Petersson ska berätta mer.
Gun poängterade flera gånger att det är bättre att fokusera på hur leden bör dras, än att titta på var den går fram på kartan. En skiss är en skiss. Kom med förslag!
Några mer genomtänkta förslag kom inte i går, men de kommer säkert efter detta och kommande möte.
Alvarsamts första rapport om läget för Ölands nya cykelled Fyr till fyr publicerades för snart tio månader sedan. Den kan du läsa här.
Projektansvarige Christer Petersson bloggar om projektet på Ölandsleden fyr till fyr.
Gun Karlesand från Mörbylånga kommun är en flitig cyklist. – För en tid sen cyklade jag en vecka i Frankrike.
Eva Törngren Hansson, ordförande i Södra Möckleby sockenförening, menade att det är svårt att synkronisera olika föreningars evenemang och möten. Och kommunen vet inte vad vi gör – och vice versa.
Bortre raden från vänster: Eva Törngren Hansson, Uno Magnusson, Bernt Petersson, Gunvor ”Gugge” Backlund: Hitre raden: Gun Karlesand, Anna-Britt Lagerström.
Uno Magnusson sken som sola, trots att cykelleden kommer att smita tätt förbi hans hus vid havet. Uno menade att cykelleden inte nödvändigtvis måste gå utmed kusten. Om den gör det missar besökarna exempelvis Gettlinge gravfält, en av Ölands vackraste platser.
Bernt Petersson tycks kunna varenda stig och led på södra Öland. Han rabblade namn och smeknamn som undertecknad aldrig har hört talas om.
Gunvor ”Gugge” Backlund, hembygdsföreningens ordförande, är också en hängiven cyklist. Hon stod för mötets clou: kaffet.
Engergimyndigheten föreslår, enligt Ölandsbladet, att det ska sättas upp 500 vindkraftverk på södra Öland. Ingressen avslutas: ”Det skulle förmodligen göra att världsarvsutnämningen försvann från södra Öland.”
Denna djärva slutsats är både sinister och patetisk. Alla något så när nyktra människor förstår vad som mer skulle försvinna från södra Öland. De enda som som skulle bli kvar, förutom några lägre stående insekter och maskar, var kringresande montörer iklädda käcka färgglada hjälmar med slagord om vindens gudomlighet, kryssande som slalomåkare i sina dekalerade firmabilar genom skogen av anakronistiska, subventionerade, politiskt korrekta modemaskiner i ett nytt ökenområde att rita in på miljönissarnas rosaskimrande paradiskartor.
Längre in i Ölandsbladets artikel läser vi: ”Energimyndigheten har angett i sin rapport om riksintresse för vindkraft att det på Ölands stora Alvar skulle kunna sättas upp 500 vindkraftverk.”
Alvarsamt finner det mentalhygieniska läget nu så pass prekärt att vår ledarskribent Sune Flisa har kontaktats för omedelbar inställelse som ammunitionsservitör vid stridsledningscentralens allra största kanon, ”Tjocka Sune”. Herr Flisa utlovar, som alltid, en dräpa av gigantiska dimensioner. Men i väntan på den kan vi bara konstatera att Energiverket, om uppgifterna i Ölandsbladet stämmer, har drabbats av nåt slags elakartad infektionssjukdom.
Nedan visar Alvarsamt – med ensamrätt gällande hela världen – oljemålningen Mörbylånga i mässlingen, skapad av just Sune Flisa – i ett anfall av närmast kristallinisk klarsyn.
– Som tavelmålare är jag väldigt nöjd med verket (som uppvisar tydliga influenser av Matisse, red. anm).
– Men det gick inte att få plats med alla 500 utslagen på alvaret, fortsätter Sune Flisa. Jag fick pricka in dom över hela Mörbylånga kommun, även på jordbruksmarken och på stränderna och en bit ut i vattnet.
Du vet väl att du kan prenumerera på bloggen och få nya inlägg med mejl? Det är enkelt. Klicka först på fältet vid den röda pilen.
Du får då upp denna dialogruta…
Sätt markören i rutan vid röda pilen. Fyll i din e-postadress. Var noga med att den blir korrekt. Klicka sen på knappen vid gröna pilen. Färdigt.
Ytterligare ett bloggtips: Var du än befinner dig i bloggen kan du enkelt komma till startsidan genom att klicka på ALVARSAMT högst upp på skärmen.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Det är lite märkligt men det finns faktiskt en metod till för att få blogginläggen med e-post: Gå längst ned i bloggen. Fyll i din e-postadress vid röda pilen och klicka på knappen vid den gröna. Se nedan.
I tallskogen mellan Mörbylånga och Kastlösa strövar ett halvdussin tjurar, modell större. Jag stannade vid hagen för att utbyta några ord med dem…
De står länge helt orörliga och idisslar. Så plötsligt tar de några steg och ställer sig att idissla igen.
Den här bjässen väger nog tusen kilo. Bakom sig har han stångat upp en grop som han bökar i. Klövdjur vill av någon anledning gräva då och då. Den här grabben verkar lugnet självt, men med jämna mellanrum lägger han upp en bröl som får marken att darra. Vad han vill med brölet vet jag inte.
Denna tjur har en betydligt bättre hygien än sin polare. Han gräver inte och är helt inställd på att bli bra på bild. Notera blicken. Han har järnkoll på läget – som han gillar.
alvarsamt 