I tallskogen mellan Mörbylånga och Kastlösa strövar ett halvdussin tjurar, modell större. Jag stannade vid hagen för att utbyta några ord med dem…
De står länge helt orörliga och idisslar. Så plötsligt tar de några steg och ställer sig att idissla igen.
Den här bjässen väger nog tusen kilo. Bakom sig har han stångat upp en grop som han bökar i. Klövdjur vill av någon anledning gräva då och då. Den här grabben verkar lugnet självt, men med jämna mellanrum lägger han upp en bröl som får marken att darra. Vad han vill med brölet vet jag inte.
Denna tjur har en betydligt bättre hygien än sin polare. Han gräver inte och är helt inställd på att bli bra på bild. Notera blicken. Han har järnkoll på läget – som han gillar.
Det var rejäla doningar! Jag ser inget staket som du stod bakom?
Nä, som gammal toreador behövs inget sånt. Anfaller besten drar jag min värja. Då blir det mycket lasagne. 😉
Aha! Du har alltså förmågan att se att dessa är av Ferdinand-typen… 😉
Som tidigare kobonde har man ju en viss blick för vad man kan klappa och vad man ska vara beredd att springa för… 😉