Månadsarkiv: juni 2013

Loffe – någonstans på Öland

Loffe_01

Trots takbjälkar tjocka som Regalskeppet-vasa-timmer och skyddsrumsgrova stenväggar kom hela Ottenby Konstmagasin i oroväckande gungning under gårdagens improviserade konsert med Janne Loffe Carlsson och Pierre Swärd.

Jan Carlsson blev enligt förståsigpåkällor ”Loffe” med hela svenska folket genom Jolos teveserie Någonstans i Sverige. Att Loffe har gjort många roller på film och scen vet nog de flesta, färre känner honom som trummis, och knappaste en levande själ vet nog att han också målar – inte plank men tavlor.

– Medierna sprider så enahanda bilder av saker och ting. Skådespelare har jag bara varit för att tjäna mitt uppehälle, sa han till Alvarsamt innan han greppade trumstockarna för att ställa sig öga mot öga med den av Ölands Bank inbjudna publiken och gå lös på kalvskinnen i den guldglimmande batteriuppsättningen.

– Fick jag önska fritt skulle jag ägna livet enbart åt att måla. Resten hade fått vara.

Dock misstänker Alvarsamt att han i sammanhanget glömde att till måleriet plussa på med musiken.

Apropå musiken… Slå på högtalarna, vrid upp volymen ordentligt, klicka här och låt det åtta minuter långa supergunget följa dig genom resten av blogginlägget. I stycket får Pierre Swärd orgeln att glöda och det vet i 17 om han inte sjunger och spelar för livet!

Loffe_02Loffes framtoning på scenen är tillbakalutad, lågmäld. Här har han ännu inte fått av sig den fem nummer för stora kavajen. – Jag kan inte spela i den. Trumpinnarna fastnar i ärmarna.

Loffe_03En bra entertainer har publiken i sin hand. Han kan till och med få den att titta åt fel håll.

Loffe_04Pierre Swärd utstrålade föreställningen igenom en genuin spelglädje och ett totalt engagemang. Och all slags glädje smittar som bekant. Till Alvarsamt sa Loffe att Pierre visserligen är fantastisk… – Men han har ett stort fel. Han spelar på ett alldeles för stort instrument. Det är jobbigt att packa ner och packa upp när vi turnérar! Jag har sagt åt honom att gå över till munspel. Men han lyder inte.

Loffe_05Det blev två historier också, båda av högsta karat. I den första sitter Palme och Fälldin på finlunch i Washington. Mer säger jag inte. I den andra figurerar en viss statsminister Persson och ”en överkörd grisjävel”…

Loffe_06Stilstudie av musikern Loffe. Konstnären Loffes verk skymtar på väggarna i flera av fotona – liksom nedan.

tavlaLandskap av Loffe. – Ofta målar tavlorna sej själva, berättade konstnären.

Loffe_07Det bjöds inte enbart på ”ett jävla skramlande” som Loffe själv beskrev sitt lir. Här koncentrerar han sig i finstämt finlir.

Loffe_08Här går ”det jävla skramlandet” i taket, orgeln tjuter som en stucken gris och publikum stampar takten i golvet. Ottenby Konstmagasin skakar i sina grundvalar…

Loffe_09Att två så olika instrument kan trollbinda en publik i långt över en timme visar väl att duon verkligen hade nåt att bjuda på.

Loffe_10Föreställningen går mot sitt slut, och Loffe kysser kalvskinnet. Jag vet inte varför. Kanske som ett uttryck för vad musiken och trummorna ger honom.

Loffe_11Två glada spelemän mottar publikens uppskattning. – Relaxa nu och gå runt och titta på mina målningar. Och känn lite på plånboken…

Loffe_12

I röret…

Nu när Alvarsamt går mot 100 000 besök känns det som rätt tidpunkt att ”dra ned den på tomgång”. Min tid räcker helt enkelt inte till. Därför går bloggen, läs jag, från och med nu ned på lågvarv. Framöver kommer det kanske bara ett inlägg i veckan – eller ännu glesare ibland.

Men även om publiceringstakten går i botten finns det mycket att läsa och titta på: fler än 700 texter och över 3 000 foton. Du hittar det du söker i sökrutan längst ned.

Några av de inlägg som jag trots temposänkningen hoppas hinna med under sommaren och hösten är dessa:

  • ”Ett synnerligen försenat reportage om Degerhamns IF – inför säsongsstarten i våras”. Kan trots den bautasena publiceringen bli läsvärt, eftersom frågorna då handlade mycket om ”hur kommer det att gå?” I dag sitter vi med visst facit i hand…
  • 27 juli hoppas jag hinna/orka med att spegla Räddningsdagen, som jag plockade lastbils– och folkmotiv ur 2011, se även fotot nedan.
  • Det vore också roligt att i text och massor av foton berätta om mina fotokurser 21 och 28 juli. Det kan bli ”ett superfotografiskt inlägg om duktiga fotografer som vill bli ännu bättre fotografer”.
  • Småningom blir det kanske även något från Skördefesten. Resten står skrivet i stjärnorna…

Det till synes ”dramatiska” fotot nedan är från Räddningsdagen 2011.

räddningsdagen_2011

och tiden går och går och går och går och går…

Minns du ansökningen för att bland annat få såga ned allén i Norra viken i april? Det är länge sen nu så om du inte minns kan jag berätta att den gjordes dagen efter att allén var jämnad med marken. Såga först och fråga sen.

Bakgrunden finns här och här.

I dagens kontakt med Länsstyrelsen får jag veta att Mörbylånga kommun skulle ha kommit in med ett klargörande senast 17 juni. Så har inte skett.

Under mina år som reporter mötte jag inte sällan kommunfolk som på min fråga om varför de utan bryderier bröt mot lagar och regler svarade:
– Vi skickar upp en testballong…

Nu funderar jag själv på att börja använda samma vattentäta argument. Om tingsrätten undrar varför jag körde 145 km/timmen där hastighetsbegränsningen är 70 ska jag rapa som en dresserad papegoja:
– Jag skickade upp en testballong…
Därmed tar jag för givet att jag inte kan dömas.

Dom eller inte… Alvarsamt följer fallet – det i Norra viken, alltså…

Navigare necesse ist, vivere non necesse

Degerhamn_0000

Att segla är nödvändigt, att leva är det inte är ett av våra mest utslitna bevingade ord, måhända fullständigt feltolkat.

Oavsett detta är Albrunnafotografen och historieberättaren Tage Nilsson, 81, på väg ut mot havet igen efter att båten stått uppställd på land ett stort antal år. I går målade han henne i Degerhamns hamn, båten han själv svetsade ihop en gång för länge sedan. Hon väger tio ton, tjockjärn rakt igenom!

– Men hon gör bara sex knop. Men vad gör det. Nu är hon tät igen och det är bara motorn som behöver en genomgång. Jag får hjälp med det jobbet för jag svimmar så lätt där nere i kölsvinet, säger Tage och skrattar.

Då blir det sjösättning i vår, då?

– Ja, om motorn går som jag vill. Annars blir det året därpå, svarar Tage och ser så där full i fan ut som bara han kan.

Degerhamn_0001Tage Nilsson målar relingen på sitt tio ton tunga självbygge. Tage är en virtuos på historier; han kan det mesta om det moderna livet på södra Öland. Läs och hör honom berätta här – och här – och här. Vill du bara lyssna till hur han byggde sin båt 1977-1980 klickar du här.