Månadsarkiv: juni 2013

Loffe – någonstans på Öland

Loffe_01

Trots takbjälkar tjocka som Regalskeppet-vasa-timmer och skyddsrumsgrova stenväggar kom hela Ottenby Konstmagasin i oroväckande gungning under gårdagens improviserade konsert med Janne Loffe Carlsson och Pierre Swärd.

Jan Carlsson blev enligt förståsigpåkällor ”Loffe” med hela svenska folket genom Jolos teveserie Någonstans i Sverige. Att Loffe har gjort många roller på film och scen vet nog de flesta, färre känner honom som trummis, och knappaste en levande själ vet nog att han också målar – inte plank men tavlor.

– Medierna sprider så enahanda bilder av saker och ting. Skådespelare har jag bara varit för att tjäna mitt uppehälle, sa han till Alvarsamt innan han greppade trumstockarna för att ställa sig öga mot öga med den av Ölands Bank inbjudna publiken och gå lös på kalvskinnen i den guldglimmande batteriuppsättningen.

– Fick jag önska fritt skulle jag ägna livet enbart åt att måla. Resten hade fått vara.

Dock misstänker Alvarsamt att han i sammanhanget glömde att till måleriet plussa på med musiken.

Apropå musiken… Slå på högtalarna, vrid upp volymen ordentligt, klicka här och låt det åtta minuter långa supergunget följa dig genom resten av blogginlägget. I stycket får Pierre Swärd orgeln att glöda och det vet i 17 om han inte sjunger och spelar för livet!

Loffe_02Loffes framtoning på scenen är tillbakalutad, lågmäld. Här har han ännu inte fått av sig den fem nummer för stora kavajen. – Jag kan inte spela i den. Trumpinnarna fastnar i ärmarna.

Loffe_03En bra entertainer har publiken i sin hand. Han kan till och med få den att titta åt fel håll.

Loffe_04Pierre Swärd utstrålade föreställningen igenom en genuin spelglädje och ett totalt engagemang. Och all slags glädje smittar som bekant. Till Alvarsamt sa Loffe att Pierre visserligen är fantastisk… – Men han har ett stort fel. Han spelar på ett alldeles för stort instrument. Det är jobbigt att packa ner och packa upp när vi turnérar! Jag har sagt åt honom att gå över till munspel. Men han lyder inte.

Loffe_05Det blev två historier också, båda av högsta karat. I den första sitter Palme och Fälldin på finlunch i Washington. Mer säger jag inte. I den andra figurerar en viss statsminister Persson och ”en överkörd grisjävel”…

Loffe_06Stilstudie av musikern Loffe. Konstnären Loffes verk skymtar på väggarna i flera av fotona – liksom nedan.

tavlaLandskap av Loffe. – Ofta målar tavlorna sej själva, berättade konstnären.

Loffe_07Det bjöds inte enbart på ”ett jävla skramlande” som Loffe själv beskrev sitt lir. Här koncentrerar han sig i finstämt finlir.

Loffe_08Här går ”det jävla skramlandet” i taket, orgeln tjuter som en stucken gris och publikum stampar takten i golvet. Ottenby Konstmagasin skakar i sina grundvalar…

Loffe_09Att två så olika instrument kan trollbinda en publik i långt över en timme visar väl att duon verkligen hade nåt att bjuda på.

Loffe_10Föreställningen går mot sitt slut, och Loffe kysser kalvskinnet. Jag vet inte varför. Kanske som ett uttryck för vad musiken och trummorna ger honom.

Loffe_11Två glada spelemän mottar publikens uppskattning. – Relaxa nu och gå runt och titta på mina målningar. Och känn lite på plånboken…

Loffe_12

I röret…

Nu när Alvarsamt går mot 100 000 besök känns det som rätt tidpunkt att ”dra ned den på tomgång”. Min tid räcker helt enkelt inte till. Därför går bloggen, läs jag, från och med nu ned på lågvarv. Framöver kommer det kanske bara ett inlägg i veckan – eller ännu glesare ibland.

Men även om publiceringstakten går i botten finns det mycket att läsa och titta på: fler än 700 texter och över 3 000 foton. Du hittar det du söker i sökrutan längst ned.

Några av de inlägg som jag trots temposänkningen hoppas hinna med under sommaren och hösten är dessa:

  • ”Ett synnerligen försenat reportage om Degerhamns IF – inför säsongsstarten i våras”. Kan trots den bautasena publiceringen bli läsvärt, eftersom frågorna då handlade mycket om ”hur kommer det att gå?” I dag sitter vi med visst facit i hand…
  • 27 juli hoppas jag hinna/orka med att spegla Räddningsdagen, som jag plockade lastbils– och folkmotiv ur 2011, se även fotot nedan.
  • Det vore också roligt att i text och massor av foton berätta om mina fotokurser 21 och 28 juli. Det kan bli ”ett superfotografiskt inlägg om duktiga fotografer som vill bli ännu bättre fotografer”.
  • Småningom blir det kanske även något från Skördefesten. Resten står skrivet i stjärnorna…

Det till synes ”dramatiska” fotot nedan är från Räddningsdagen 2011.

räddningsdagen_2011

och tiden går och går och går och går och går…

Minns du ansökningen för att bland annat få såga ned allén i Norra viken i april? Det är länge sen nu så om du inte minns kan jag berätta att den gjordes dagen efter att allén var jämnad med marken. Såga först och fråga sen.

Bakgrunden finns här och här.

I dagens kontakt med Länsstyrelsen får jag veta att Mörbylånga kommun skulle ha kommit in med ett klargörande senast 17 juni. Så har inte skett.

Under mina år som reporter mötte jag inte sällan kommunfolk som på min fråga om varför de utan bryderier bröt mot lagar och regler svarade:
– Vi skickar upp en testballong…

Nu funderar jag själv på att börja använda samma vattentäta argument. Om tingsrätten undrar varför jag körde 145 km/timmen där hastighetsbegränsningen är 70 ska jag rapa som en dresserad papegoja:
– Jag skickade upp en testballong…
Därmed tar jag för givet att jag inte kan dömas.

Dom eller inte… Alvarsamt följer fallet – det i Norra viken, alltså…

Navigare necesse est, vivere non necesse

Degerhamn_0000

Att segla är nödvändigt, att leva är det inte är ett av våra mest utslitna bevingade ord, måhända fullständigt feltolkat.

Oavsett detta är Albrunnafotografen och historieberättaren Tage Nilsson, 81, på väg ut mot havet igen efter att båten stått uppställd på land ett stort antal år. I går målade han henne i Degerhamns hamn, båten han själv svetsade ihop en gång för länge sedan. Hon väger tio ton, tjockjärn rakt igenom!

– Men hon gör bara sex knop. Men vad gör det. Nu är hon tät igen och det är bara motorn som behöver en genomgång. Jag får hjälp med det jobbet för jag svimmar så lätt där nere i kölsvinet, säger Tage och skrattar.

Då blir det sjösättning i vår, då?

– Ja, om motorn går som jag vill. Annars blir det året därpå, svarar Tage och ser så där full i fan ut som bara han kan.

Degerhamn_0001Tage Nilsson målar relingen på sitt tio ton tunga självbygge. Tage är en virtuos på historier; han kan det mesta om det moderna livet på södra Öland. Läs och hör honom berätta här – och här – och här. Vill du bara lyssna till hur han byggde sin båt 1977-1980 klickar du här.

Supermåne

supermåneDet blev supermåne i går och det bildades lyckligtvis några gluggar i molntäcket. Min fotografiska idé var ”att fånga tusen flygande starar framför mångubbens gulbruna kraschan”. 21:55 kom en flock om säkert tusen individer. Men då hade ännu inte månen visat sig, det gjorde den först 22:10. Då hade stararna gått och lagt sig. Det var bara att bryta ihop och komma igen. 22:35 tog jag bilden ovan av vår jords lilla snurriga kompanjon – utan starar. Det är 384 392 kilometer mellan jorden och månen. Ändå kan du ana månens taggiga bergskonturer om du klickar upp fotot till full storlek (högerklick/öppna länk i nytt fönster/+) För den fotointresserade kan jag berätta att jag inte är nån vän av långa telen, och därför inte äger ett. Därför är bilden en superdetaljförstoring av skott med 150-millimeters-glugg.

helaNegativetHela bilden. Som synes täcker månen endast bråkdelar av bildytan. En mycket kraftig detaljförstoring är enda chansen att komma månen närmare. Högt ISO-tal och ett kraftigt stativ är några av förutsättningarna för att lyckas. Även en relativt kort exponeringstid är bra, eftersom en kamera med ridåslutare och smällande spegel i sig skapar vibrationer som blir värre ju längre telet är. För dessa bilder fotade jag med uppfälld spegel. Andra plus är ett bra objektiv och en kamera med hög upplösning. Sigmas Macro 150/2.8 är bland de skarpaste jag använt och kameran har en upplösning om 6 144 x 4 096 pixlar. Nedan testar jag två ”gigantiska delförstoringar”.

supermåneSTORSamma bild, kraftigt detaljförstorad och med annan beskärning.

supermåneSTÖRREDenna bild är tagen tio minuter före dem ovan. Ljuset är annorlunda för dis och stora molnflak dansar in med relativt god fart och skymmer månen.

Nattstarar

nattstararDe kommer i flockar om tio till hundra individer, ibland ännu flera. Flock efter flock flyger i skymningen utmed Torngårdsvägen ned mot Kalmarsund, och när nattens svärta blivit total har säkert många tusen starar landat nere vid natthärberget bland träden runt Bergstigen. Bilden är tagen 22:17 i går lördag. I dag söndag blir det supermåne, men tyvärr pekar väderprognoserna mot mulet.

Ottenby Fågelstation

Fågelstationen_01

De fångar fåglar i nät och fällor. De ringmärker i snitt 25 000 fåglar om året. Deras föregångare började studera fåglar här redan under 1800-talet, men ordentlig skjuts på verksamheten blev det först efter andra världskriget, 1946. Det de gör här lär oss om fåglarnas flyttvanor, om hur häckningen lyckats, om hur småfågel och rovfågel överlevt vintern, om ålder och dödsorsaker. De vet mer och mer om vart och hur snabbt fåglar förflyttar sig och hur populationer minskar eller ökar. De lär oss också vart klimatet är på väg och om risken är stor eller liten för fågelinfluensa.

I dag är ”de” lika med en chef och många frivilliga entusiaster. Chefen heter Magnus Hellström. Han är både agronom och biolog och den ende som har fast anställning och lön för sitt arbete vid Ottenby Fågelstation, som drivs av Sveriges Ornitologiska Förening, SOF.

– Vi har också tre tidsbegränsade projektanställningar. En för ringmärkningsledning, två för influensaprovtagningar. Plus frivilliga och oavlönade från mars till Lucia, berättar Magnus Hellström.

Vid stationen har fångsten bedrivits på precis samma sätt sedan 1970.
– Vi vill ha samma förutsättningar år efter år för att få pålitliga värden.

Ottenby på Ölands sydspets kan liknas vid en geografisk magnet för flyttfåglar. Vissa dagar är magneten exceptionellt stark.
– Den 25 september 2012 slog vi alla rekord, säger Magnus. Den dan fångade vi och märkte 3 330 fåglar. Ön kokade av fågel, mest rödhakar.

Arbetet vid fågelstationen ger inte bara en mängd data om fåglarnas liv. Det visar också hur förändringarna i klimatet kan påverka livet på sikt, inte bara för fåglar utan också för oss människor. Kalla fakta berättar att exempelvis gransångaren i dag landar i Ottenby elva dagar tidigare på våren än 1979, rödvingetrasten tio. Tendensen är glasklar.
– I snitt kommer alla fåglar fyra dagar tidigare än under 1970-talet. Även höstflyttningen visar på skillnader.

Ringmärkning är en hundra år gammal metod för att studera fåglarnas liv. Den är billig och effektiv. Men modernare teknik väntar runt hörnet. Ljusloggar är exempel på en sofistikerad teknologi lämplig för fågelforskning. Ljusloggen är liten och lätt. Den innehåller klocka och kalender och registrerar dagsljuset. Man sätter den i en liten sele på fågelns rygg, som en ryggsäck.
– När vi får in en ljuslogg kan vi se hur fågeln har flyttat, dag för dag, vecka för vecka. Ljusloggen är relativt billig, runt en hundring. Nackdelen är att fågeln måste återfångas. Av tio loggar får vi tillbaka ”någon eller några”, berättar Magnus.

Det finns även möjlighet att använda satellitsändare. Den fästs också på fågeln och den sänder hela tiden användbar information. Men den är dyr. Det går på i runda slängar 30 000 kronor att följa en enda fågel. Den stora finessen är att fågeln inte behöver återfångas.
– Vi har bara använt satellitsändare en gång, på gräsänder i en studie vi gjorde tillsammans med Max Planckinstitutet i Tyskland.

Trots nya innovationer och teknisk förfining tror Magnus Hellström att den lilla aluminiumringen runt fågelns högra ben kommer att hänga med långt in i framtiden. Den är enkel och billig och berättar mycket om det som entusiasterna i huset i Ottenby vill veta mera om.

Fågelstationen_02Magnus Hellström visar hur näten är konstruerade. Fågeln trasslar inte in sig när den fastnar i nätet. I stället bildas en ficka i vilken fågeln blir liggande. Näten vittjas varje halvtimme. Näten är knutna i mycket fin tråd som fåglarna inte ser. Och då ska man veta att fåglarnas syn är god; en pilgrimsfalk lär se en duva på åtta kilometers avstånd. Den största fågel som fastnat är – en häger! Andra stora, ganska ofta ”nätade” arter är hornuggla, duv- och sparvhök.

Fågelstationen_03Här ser vi slutstationen för de fåglar som fångas i någon av stationens två Helgolandsfällor. I den drivs fåglarna in med handklappningar från buskarna utanför mynningen. Fällan kan liknas vid en stor tratt, i slutänden försedd med en låda med glasruta. Genom den ser vi hur Magnus kan ta den fångade fågeln. Fällan vittjas lika ofta som näten: varje halvtimme.

Fågelstationen_04Både ladusvalan och hussvalan sitter snälla och stilla – om man håller dem på rätt sätt om benen. Andra arter kan vara mycket besvärligare. – Staren både skriker och flaxar och skiter, berättar Magnus Hellström.

Fågelstationen_05Ladusvala med rostfärgad haklapp och hussvala, den sistnämnda med håriga ben. Dessa ska nu genomgå ringmärkningsprocessen som för en van ringmärkare görs på 45 sekunder. Stegen är i korthet följande: Notering av datum och tid. Artbestämning. Ringmärkning. Notering av ringmärkarens signatur. Ålderuppskattning. Ruggnings- och fjäderkoll. Ving- och eventuell stjärtfjädermätning. Koll av fettdepå. Vägning. Utsläpp.

Fågelstationen_06De här svalorna håller sig helt stilla även när de vänds upp och ned. En tjuga för deras tankar! Inte sällan har de blodsugande plattflugor på kroppen. De förekommer också på älg.

Fågelstationen_07Det här momentet ser läskigt ut för den oinvigde. Men ingen fara. Tången är specialgjord med hål för de olika ringstorlekarna. När ringen är på plats kan den löpa fritt på benet. Ringens vikt motsvarar ett armbandsur på en människa.

Fågelstationen_08Inspektion av vingarna. Svalan ligger helt stilla i ringmärkare Petter Sundins hand. Petter är van ringmärkare och en av de frivilliga som arbetar vid stationen från mars till Lucia. Antalet frivilliga varierar mellan två och tio under säsongen.

Fågelstationen_09Här mäter Petter stjärtfjädrarna på svalan för att kunna avgöra könet, en metod som inte alltid är tillförlitlig.

Fågelstationen_10Ibland måste man bara njuta av naturens fantastiska detaljer. Här ser vi vackert mönstrade stjärtfjädrar.

Fågelstationen_11Genom att blåsa på svalans bröstfjädrar kan Petter avläsa fågelns fettreserver. Huden är mycket tunn; man ser rakt igenom den. Mycket fett är bra inför en lång flytt. Man vet i dag att många fåglar flyger oerhört långt. Ett exempel är dubbelbeckasinen. Den drar från Jämtland till Kamerun söder om Sahara i Afrika – utan mellanlandning!

Fågelstationen_12Snart är svalan ute i friheten igen. Men först ska den vägas. Petter Sundin har stoppat in den med huvudet före i en liten plastburk som han placerar på vågen. Svalan är helt stilla. Resultat: 18,5 gram.

Fågelstationen_13En fångad och ringmärkt fågel går igenom flera mätningar. Förutom stjärtfjädrarnas längd – en nödvändighet för svalor för könsbestämning – mäts vingen från vingknogen till vingspetsen. 

Fågelstationen_14Magnus Hellström vid några av de streckkodsformulär som kommer att användas i framtiden i stället för papper och penna. Den nya metoden gör att data matas rakt in i en dator, allt går snabbare. – Vi finslipar tekniken och går allt väl kan vi kanske börja använda den när vi börjar ringmärka igen efter uppehållet mellan 15 juni och 25 juli.

Fågelstationen_16Petter Sundin håller upp den vackra ladusvalan för några avslutande foton. Den 45 sekunder långa ringmärkningsprocessen är genomförd. Petter är nöjd. Om svalan är det förtäljer icke historien.

Fågelstationen_15Petter Sundin med ladusvalan, som en sekund efter att denna bild togs svischade högt uppe i det blå. Vi följde den länge med blicken. Den flög ett hundratal meter bort, satte sig på en stängselstolpe, putsade sig en aning och flög sedan vidare i den eviga jakten på ätbart.

Fotokurserna 21 och 28 juli

Intresset för fotokursen för nybörjare söndagen 21 juli verkar vara stort. Men färre har visat håg för fortsättningskursen söndagen 28 juli. Om inte flera anmäler sig till den sistnämnda kanske vi kör nybörjarkurs även då.

Du läser mer här och här.

3 000 foton i Alvarsamt

OttenbyFågelstation_04Om du har varit vid fyren i Ottenby har du promenerat förbi kåken ovan, Ottenby Fågelstation. Vad gör man där? I veckan kommer ett längre reportage som svarar på frågan. I och med detta foto rymmer Alvarsamt 3 000 foton, huvudsakligen med sydöländska motiv. 

Skelett och kroppsdelar på Degerhamns bibliotek

Hur kan små snälla barn vara inblandade i en sådan ryslig titel som för tankarna till en hårresande och blodig mordgåta?

Och det blir ännu värre: De små snälla barnen konstaterar att det finns 206 skelettben i en människa!

De små snälla barnen, 2 till 5 år, som påstår detta går på familjedaghemmet Nyckelpigan i Södra Möckleby. De har arbetat med att illustrera människokroppens delar och ben – i teckningar, målningar och montage. Hela klabbet ställs just nu ut på biblioteket i Degerhamn där du kan se utställningen till och med 20 juni.

kroppsben_1Bibliotikarie Helena Rosén Johansson med en av de ”känselböcker” som barnen på Nyckelpigan har skrivit. Tanken är att känna på olika slags material, mjuka och sträva, lena och luddiga, exempelvis ull, sandpapper etcetera. Tidigare inlägg om Helena och biblioteket i Degerhamn kan du läsa här. Biblioteken i Mörbylånga kommun hittar du här.

kroppsben_8Montaget mellan pappersmänniskorna rymmer 206 knappar, lika många som vi människor har ben i kroppen, även om antalet kan variera en aning mellan olika individer.

kroppsben_2Är du kvinna ser du antagligen ut som Elin har skildrat dig. Är du man har du framtoningen som Albert ser dig – kanske. 

kroppsben_3”Som ansiktet speglar sig i vattnet så speglar hjärtat människan.” 

kroppsben_4Hand- och fotavtryck på handdukar. Undrar vilka avtryck som mamma tycker är snyggast på hennes vitaste och finaste badlakan? Svarta eller röda eller gröna?

kroppsben_5Här blandas vackra känselböcker med hjärtformade själv-portr-ätt.

kroppsben_6Att vi ser Elin till vänster ska jag väl egentligen inte behöva förklara i en bildtext. Det ser väl varenda kotte!

kroppsben_7Tänder är förstås också ben. Men inte fötter. Dock innehåller fötter ben. Och ben finns också i ben. Eller i benen, för att vara lite tydligare. Och benen finns även i armarna. Och i händerna. Och i huvudet. Och i bålen. Och i…

Taggad

Ottenby

Vi tog oss till fågeltornet vid Södra lundsjön. Guds gröna är som en enda stor sallad med vågor och drivor av gult och grönt.

grönskaFrån parkeringen kan du njuta av en 700 meter lång, gröngul promenad ned till fågeltornet. 

frånFågeltornetSödra lundsjön är inte mycket till sjö. Träsk eller göl eller tjärn är väl ett bättre ord för den lilla dammliknande sjön som ännu så länge har vissa växtfria stråk och vikar.

motFyrenKorna på schäferiet måtte vara världens lyckligaste. Vilka arealer, vilket skafferi! Och den eviga vinden håller antalet bitande flygfän på en rimlig nivå. Men i skogarna är de många. Vi misstänker att det var den ”nya” attackmyggan/översvämningsmyggan, Ochlerotatus sticticus, som tvingade oss att hastigt avbryta kaffetåren för en språngmarsch mot räddningen – bilen. 

Nyvingad

väderkvarnenSedan den fått ny hätta och nya vingar är den nog södra öns bäst bevarade väderkvarn – restaurangsnurran i Grönhögen. Men restaureringen har inte varit helt problemfri.

Eksångare

EksångareUnder lång tid stod de där och bara stirrade rakt ut i sina kikare mot buskagen utanför entrén till Ottenby fyrplats. Snacket gick om gästande eksångare.

Snapshots, fredag

Hettan har lagt sitt växthusglaslock över Öland och stillat vinden. Man orkar intet, kroknar plötsligt som en anemisk manet med en drinkares sug efter iskall bägare hå-två-o. Hojen på rull mot havet där endast en laber bris orkar svalka en sekund – eller fem. Förbannade stiltje! Ölands uppförsbackar känns som Himalayastigningar, en hundring för en bit is! Nyfnissad daycruiser pilar in mot hamnen med vita mustascher om stäven; ståndsmässig angöring eller simpel skilsmässa till hösten med båtupplägg i kaptensmössa med guldskrot på skärm? – Håll ut i babord, käring! Men för helvetes jävlars, kan du aldrig lära dig?!

Djupt i den varma skuggan läser jag om Martinsons djuriska hetta på tramper i “Resor utan mål”. Det eviga skyfflandet framför den glödande kolbädden gjorde män av glin. Och Harry skriver:

”Fartyg: S/S Fernmoor av London, en hårdfyrad trettontusentonnare som brände sextiofem ton kol pr dygn. Vindstilla. Röken steg kolugnt hundra meter innan den böjde sig. En bedövande hetta. Två värmeslag förekommo i pannrummen.

S/S Fernmoor hade fyra dubbeleffektpannor, tolv fyrar. Varje vakt stodo vi två man på durken och eldade med stora argentinska spannmålsskyfflar. Varje eld skulle ha etthundratjugo skyfflar kol varje påfyrning. Det blev åttahundratjugo skyffeltempon pr man för varje matning.”

Man gick också in i Afrika, upp på dess floder. Harry skriver:
”Och kocken tänkte: nu skalar jag potatis i det inre av Kongo.”

Möter så G på väg med jord i skottkärra till sommarhuset. Han mejlade nyligen från Djibouti vid Adenviken – om piratjakt, getter och bastkjolar och jag svarade med Ölandsfakta om kall vår, hårda vindar och turistkommunikativa synergier i Södra Möckleby. Snart är han G där igen, i Adenviken, den piraternas flaggblå vattenkil som Harry M plöjde för nittio år sen på vackert målad koleldad S/S-stånka med svart och svettigt inre i resor utan mål.

Öland-Kongo-Djibouto-Öland. Pärlband av husvagnar och husbilar glider fram i grupp och på led. Han vid ratten, 60 plus, hon bredvid som åsyna vittne till den händelselöshetens repetitiva repertoar som spelas upp: En glass! En camping! Ett kungarike för en ställplats – med el, förstås! – Vi ska grilla i kväll och sen blir det fotboll för fan – på platt-TV, gu nås! Och runt vagn och bil i kvällssolens nickande dis sicksackar frun över den gröna mattan med den medhavda motorgräsklipparen. Inte ett strå får vara längre än ett annat!

Så gick mina tankar om världen denna dag: Så färdas vi i dag och förr. På land och upp på vatten. I resor utan mål…

Taggad

dagens ölandsbild 67

resa_0008Men det där är väl inte Öland?! Det är ju Garpens fyrplats, säger vän av ordning. Och så är det. Men allt kan ses från flera håll, från flera sidor, i olika perspektiv och förstoringar. Detta är även Öland, södra Öland. Jag fotograferar havets alla färger denna blåsiga morgon den 4 juni från Skeppeviks Camping, mitt emot Degerhamn på Öland. Till höger i bild ser du låga Öland vid horisonten – som ett skum på vredgat hav.