Månadsarkiv: augusti 2013

Höstblommor

Sommarblommor har blivit höstblommor. Grälla färger har blivit milda. Floran tynar långsamt bort. Döende blommor står sida vid sida med knoppar jäsande av livskraft i det skonsamma ljuset från en helt molntäckt himmel.

höstblommor_04

höstblommor_12

höstblommor_13

höstblommor_02

höstblommor_01

höstblommor_05

höstblommor_06

höstblommor_07

höstblommor_08

höstblommor_09

höstblommor_10

höstblommor_11

Dagens Ölandsbild 72

EckelsuddeTrots att det har blivit svalare på land är det fortfarande varmt i vattnet. Här vid bryggan i Eckelsudde var det häromdagen 21 grader.

Motljus

Kväll. Solen går ned över hamnen i Degerhamn. Det är en utmaning att följa en så banal företeelse med en enkel fickkamera. Manuell inställning är ett måste, liksom järnkoll på utbrända partier i högdagerområdena. Sådana går inte att helt undvika så länge solskivan finns med på bilden. En del av charmen med den här typen av fotografering är att du aldrig vet hur reflexerna i linssystemet kommer att formera sig i den färdiga bilden. Överraska dig!

solnedgång_1Trots skymning och lågt ISO-tal, 100, blir exponeringsvärdena 1/160 sekund och bländare 6,3. Motljus är spännande. Jag vet fotografer som aldrig tar annat än motljusbilder.

solnedgång_2Högdagerpartierna på båtens rufftak är extremt överexponerade. Det går inte att undvika. Min kamera lagrar bara bilderna i jpg-format. Med ett alternativt raw-format skulle möjligheterna att påverka högdagerpartierna bli betydligt större. Men är de utfrätta partierna så här små gör de ingen större skada på bildens uttryck.

solnedgång_3Här låter jag solkatten i husbilens sida leva ut som den är. Sannolikt är den tusen gånger ljusstarkare än bildens mörkare partier. 

solnedgång_4Solen är nu helt gömd bakom husbilen i mitten och inte en enda millimeter av bilden blir därför överexponerad. Här gäller det å andra sidan att inte låta husbilarna bli renodlade silhuetter. Eller så får de bli det. Valet är alltid fotografens.

Dagens Ölandsbild 71

Solen ler en aning blekare i dag. Hon skiner men hettan är borta. Gräset är torrt och brunt. Man behöver inte ha falkblick för att se höstens intrång i naturens detaljer.

Men mitt i det fadda och döende finns den starka färgen och de fylliga sensuella formerna. De är små som stora vindruvor men lika vackra som sina större släktingar. De kallas fattigmansplommon och kan nu plockas i tusental.

fattigmansplommon

Taggad

Släppa flaskan

Nej, ”släppa flaskan” är inte ett nytt behandlingsprogram för alkoholister, utan en dansinfluerad rörelse hos drickalangarna under Ironman. Många säger att rörelseschemat har stora likheter med banderilljärens. Det gäller att först ”locka till anfall”, sen ”sätta in stöten”.

En drickalangare står med det så kallade drickat i 90 grader mot den anfallande cyklisten. Hen lockar cyklisten på engelska:

– Energy!
Eller:
– Water!

Det så kallade ”släppet” är viktigt. Misslyckas det kan både drickalangaren och cyklisten gå i backen. Nedan ser du tre proffs inom Släppa flaskan-rörelsen på Öland.

01Fullt utsträckt arm, ett stadigt ”helgrepp” om flasktoppen och en fixerad blick på densamma utgör rörelsens inledningsfas.

02Ett fulländat ”släpp”. Precis så vill lärarna inom Släppa flaskan-rörelsen att momentet med ”helgrepp” ska utföras.

03Flaskan – liksom cyklisten – är på väg bort. Det gäller nu för drickasläpparen att med handen forma en lättavläst mix av ”det gick vägen” och ”lycka till”…

04Observera hur drickasläpparen fullföljer rörelsen ända ut i cyklistens färdriktning. Ett mönstersläpp som kräver år av träning för att åstadkomma!

flask_1Denne drickasläppare använder sig av det något ovanligare ”vertikalsläppet”. Han droppar alltså flaskan rakt ned i förvissning om att cyklisten är med på noterna. 

flask_2”Vertikalsläppet” kräver ingen svepande överkroppsrörelse – i motsatts till ”helgreppet”. Fördelen är att drickasläpparen kan stå kvar med blicken riktat mot kommande cyklister och på så sätt hinna släppa ännu flera dricka per tidsenhet. Rekordet i Södra Möckleby, inofficiellt världsrekord, sägs vara 51 dricka på en minut.

flask_3Ett fullöldigt ”vertikalsläpp” innehåller även det ett avslutande avskedsmoment. Helt utsträckta fingrar rörs upp och ned för att säga ”allt gick vägen – lycka till mot målet”…

_krangreppet1Kort repetition. Lockrop: – Energy! Armen ut i 90 grader. Denne drickasläppare begagnar sig av ”krangreppet” Han använder alltså pekfinger, tumme och vikt ringfinger.

_krangreppet2Lockropet har lyckats. Stirra på flaskan. Släpp!

_krangreppet3Fullfölj rörelsen i en graciös sväng. Tänk dig in i matadorens svepning med muletan och tag emot publikens applåder.

_krangreppet4Uppdraget fullgjort. Vinka adjö. Förbered genast nästa drickasläpp genom att från vänster hand mata upp nästa dricka till högerhanden. Man kommer då blixtsnabbt ”till skott” – ungefär som med laddningsfunktionen i en pistol.

Taggad

Yassir och Tage

Albrunnautflykt_0033

Om man bänkar sig vid det enkla gamla träbordet alldeles vid stranden nedanför Albrunna sitter man plötsligt öga mot öga med en av den moderna historiens ikoner, Yassir Arafat. Att möta honom just här känns överrumplande, för att inte säga sensationellt. Om den enkla ”plockestenskulpturen” av okänd konstnär är porträttlik eller inte spelar mindre roll en solvarm nysommardag som denna.

Höjer man så blicken, vilket man väl gör ibland, ser man ut över ett värmedallrande Kalmarsund med Sverige i bakgrunden, allt målat i blått eller i nyanser av blått. Och sveper man med blicken längs den vaga horisonten upptäcker man åt söder en fiskande man i en mycket liten båt…

Albrunnautflykt_0044

Med min lilla fickkamera kan jag trycka verkligheten närmare mig, zoomen för mig längre ut på havet, och mannen i den lilla båten kommer mot mig. Jag ser att mannen i båten är…

Albrunnautflykt_0042

Jo visst är det Tage som sitter där ute och guppar och njuter av vädret och fisket och livet. Och jag tänker att Albrunna är en märklig plats där jag denna dag har mött både Yassir Arafat och Tage Nilsson.

Ironman – en folkfest

Vid 9-tiden kommer de första i en rasande hastighet. Det viner som höstvindar om vissa hojar, andra går nästan ljudlöst. En del cyklar har Disk Wheels, andra ekerhjul. Några cyklister har mord i blick, somliga vinkar glatt eller gör tummen upp. Jag vet inte hur man är skapad för att först simma nästan en timme och sen cykla 18 mil i denna hastighet – för att avsluta med ett marathonlopp. Drygt åtta timmar håller de bästa igång.

Vanligt folk gick – som det heter – man ur huse för att följa det rullande skådespelet. Strax före 13 var allt över och tystnadens hand sänkte sig åter över glesbygden…

folkliv_StorFull rulle på Torngårdsvägen i Södra Möckleby. Dricka, hejarop, småsnack och flagga – den schweiziska! – och bakåtlutad avkoppling i campingstolar. Så ska en stenhård tävling avnjutas!

folkliv_5På väg ut ur Södra Möckleby mot Pilekulla och Torngård kan det vara gott med en banan. Men vem ska skala den?

folkliv_1Räddningstjänsten i Degerhamn fick flytta sina röda bilar från brandstationen till icke avstängt område – om larmet skulle gå. Vi ser korsningen Alunvägen – Torngårdsvägen.

folkliv_2Höger arm upp! kommenderar Degerhamn IF:s biträdande tränare Daniel Karlsson i vitt. Men underlydande gör höger arm ut.

folkliv_4Spontanläktare monterades på flera ställen utmed Torngårdsvägen i Södra Möckleby. Inträdet var gratis.

Ironman

Ironman, med kvinnligt deltagande, snurrade runt på Öland i dag. Man plurrade först i vattnet nånstans i Kalmar och sen blev det hojen och på det ett marathonlopp. Alvarsamt fångade några cyklister på Torngårdsvägen. Bilderna talar för sig själva.

Ironman_14

Ironman_01

Ironman_02

Ironman_03

Ironman_04

Ironman_05

Ironman_06

Ironman_07

Ironman_08

Ironman_09

Ironman_10

Ironman_11

Ironman_12

Ironman_13

Taggad

Fyra månader senare…

planen

Apriltristgrått. Dimma i luften. Regn i fjärran. Solen har ännu inte vaknat upp ur idet. Planen Svarta Valla i Degerhamn gör ingen männ´ska glad…

Så var det då. I dag är det precis fyra månader sedan Alvarsamt besökte Degerhamns IF:s uppladdningsläger inför vårsäsongen i division 6 Kalmar/Öland. Stämningen var på topp och man trodde på bra spel framöver. Senare samma dag spelade man träningsmatch mot Skruvs IF. Du kan minnas den här.

Det kan vara intressant att så här i efterhand kolla in hur det har gått i den så kallade ”verkligheten”. Det gör du här.

DIF_01Här dansar Degerhamnsbaletten! Rytmkänsla är viktig i fotboll. Notera hur färglös och ”kall” naturen ter sig i vårmånaden april.

dans_2Och så svänger vi tvärt åt andra hållet. Håll takten, gubbar!

DIF_02Andreas Nilsson är målvakt i laget. Han trivdes bra på tvådagarslägret. – Vi tränar och spelar lite poker. Men jag bara förlorar. Det gick rätt kass för laget förra året, men jag var hyfsat bra. I år ska det gå bättre. Och det har börjat fint. På fyra träningsmatcher har jag bara släppt in fyra bollar. Man kan ju inte ta allt. Backlinjen gör ju sina missar! 😉

DIF_03Det är sällsynt med två målvakter i samma mål. Men på Svarta Valla kan man få uppleva detta fenomen.

DIF_04Koner och ihopfällbara ”stegar” lyser i grälla färger mot den färglösa gräsplanen. De är viktiga detaljer i träningen. 

DIF_05Spelarna är samlade, med och utan mössa. Ett visst allvar ligger i luften – trots skämten och skratten.

DIF_07Andreas Johansson är rörmokare och tränare för klubben. Han tillhör den lagminoritet som bor i Degerhamn. Han flyttade hit med sin flickvän Sofie Lovrén. Som de flesta tränare har han ett förflutet som spelare.

DanielKarlsson2Daniel Karlsson, ålderman – vid 27! – och assisterande tränare. – Jag har tidigare spelat i lite högre divisioner, började här förra året och tycker det är väldigt kul, trots att jag får resa ända från Nybro hit, 16 mil turochretur för ett träningspass. Jag har en viss erfarenhet och kan – liksom potatisen – användas till det mesta. Back eller ytter är egalt. Jag kan till och med tänka mej att hoppa in som målvakt. Förra säsongen kom vi sist i tabellen, jättesist. Nu är målet att hamna i mitten. Vi är många spelare i truppen nu, vi har kört hårt med telefonen. Åtta av tio spelare är dock från Kalmar eller Färjestaden. Bara några få är från södra Öland.

DIF_08På ett träningspass går det åt mängder med dricka trots den låga temperaturen.

DIF_09Att stretcha är viktigt. Sträckningar och muskelbristningar är några av fotbollsspelarens gissel.

DIF_10Tränaren Andreas Johansson instruerar. – Vi springer dit, vänder och kutar tillbaka!

DIF_11En klubb i division 6 får leva enkelt. Kläder och skor får man ställa vid sidan av planen.

DIF_12Skratten är ständigt närvarande under en träning. Det vet alla som någon gång varit med i en klubb.

DIF_13Den jag kallar för stegen kan ses som fotbollsspelarnas hopphage. Den är lätt att ta sig igenom i lugn takt, men tanken är att det ska gå undan till tusen. Och då blir den jobbig.

DIF_14Stilstudie 1.

DIF_15Stilstudie 2.

DIF_16Ett träningspass innehåller koncentration och lek. Allvar och skoj. Njutning och plåga. 

DIF_17Att lägga bra hörnor är en konst som måste nötas in timme efter timme. En perfekt hörna kan gå direkt i mål, trots noll graders vinkel. Förklara det den som kan!

DIF_18Man kutar hit. Och man kutar dit. Man tittar hit. Och man tittar dit. Fotboll bygger mycket på blick för spelet. Vissa ”läser” spelet bättre än andra.

DIF_19Birgitta Rosquist har tidigare suttit som klubbordförande i tio år. – Nu vill jag göra annat för klubben än att svinga ordförandeklubban. Laget ser bättre ut än på många år. I dag har vi tyvärr bara ett lag, det du ser här på planen nu. När jag började som ordförande var dom fem: Ett A-lag, ett B-lag, ett flick- och ett pojklag + miniknattarna. Jag började spela i flicklaget. Min pappa Jan-Olof Rosquist hade hand om damlaget. Det var tider, det! Så roligt man har haft i omklädningsrummen… Om några timmar spelar vi mot Skruv FF. Vi vinner med tvåsiffrigt! 😉

Finesser i Alvarsamt

En blogg kan ses som en databas med bilder och texter. Eller som en ”bok”, alternativt ”uppslagsbok”. På Alvarsamt finns just nu 736 inlägg/texter och 3 160 foton. Nedan några tips om hur du söker och använder bloggen på enklaste sätt.

kommentarOm du klickar på den gröna texten 2 KOMMENTARER kan du läsa de kommentarer och eventuella svar som är lämnade.

skrivkommentarLängst ned i samma skärmbild kan du skriva in eventuell egen kommentar…

kommenterarutanSå snart du satt markören i kommentarfältet, vid röda pilen, visas nya fält utmed den gröna linjen. Du skriver din kommentar och klickar på knappen Skicka kommentar vid den blå pilen, (eventuell smiley skriven med tecken visas på bloggen som smiley face) 😉

underrubrikGenom att klicka på en underrubrik, i det här fallet SEBY LÄGE får du fram alla inlägg om Seby läge, det senaste överst. Du kan också skriva in Seby läge i sökrutan längst ned i bloggen, se nästa bild. Då får du också upp alla inlägg om just Seby läge. Du kan också söka på exempelvis Dagens Ölandsbild. Då får du upp alla dem, runt 70 stycken, den senaste överst.

sökUnder ARKIV vid röda pilen finns inlägg månad för månad ända sedan bloggen startades. I sökrutan vid gröna pilen skriver du in vad du söker och klickar på Sök-knappen eller trycker Return. Skriver du Södra Möckleby får du upp samtliga inlägg om just den byn. Felstavningar leder fel… Vill du prenumerera på Alvarsamt och få inläggen per e-post skriver du in din e-postadress vid den blå pilen och klickar på Beställningsknapp. Kolla stavningen!

Yngeldammen

heter min nya blogg. Den handlar om odling av akvariefisk, främst killifiskar, men också om akvariebyggen och odling av levande foder.

Apropå killefiskar vill jag slå ett slag för en fin utställning i Köpenhamn 21 och 22 september.

Gör det självmetoden växer

Do It Yourself-trenden, DIY, växer. Det är bra. Genom att göra saker själv lär man sig. På exempelvis Youtube kan du lära dig ”nästan allt om vad som helst”. Kom bara ihåg att söka på engelska.

Nu finns en digitalkamera som byggsats. Vilken vettig present till en fotointresserad unge!

Kalk i stora flak

Öland kan kort beskrivas som ”ett stort kalkflak uppsprucket i mindre flak – med ett litet tunt jordlager på toppen”.

Vid Seby läge kan man se detta pussel av flak, vissa med så raka kanter att de ser ut att vara sågade i en jättelik bandsåg.

strandfärgKalkflaken ligger nakna både på land och under vatten. På stranden döljs dock flaken av ilandspolad tång och algsoppa.

kalkflakKolla in kalkflakets raka snittyta upp mot övre, vänstra hörnet!

självporträtt_1Det gulfärgade vattnet och den skarpa solen skapar märkliga färger. Längst ned till höger: ”Självporträtt som cyklop”.

självporträtt_2Ytterligare ett självporträtt med kameran i högsta hugg…

För kännedom

Kanske delar du ett av mina många andra intressen än ”Öland”? Då kan kanske någon av mina övriga bloggar vara intressant. Förutom Alvarsamt driver jag:

RCflygfoton handlar om fotografering från modellflygplan. Den uppdateras ännu så länge sällan, men publiceringstakten ökar framåt hösten/vintern.

Yngeldammen tar upp motgångar och glädjeämnen vid odling av fisk i biologiskt självbalanserade akvarium utan pumpar och filter. Den är bara dagarna gammal men kommer redan med flera inlägg i veckan.

Mina hemsidor hittar du här:
Staffan, fotograf på Öland
Tidningsmakaren

Staffanhälsningar

Sandvik

Senast vi besökte badet i Sandvik, strax norr om Degerhamn, föll snön. Nu under sommaren är framtoningen förstås en helt annan.

På frågan om hur varmt det är i vattnet svarade samtliga som storbadare brukar svara medan de huttrar och skakar med blåfärgade läppar:

– Det är jätteskönt.

De somriga bilderna får tala för sig själva…

Sandvik_27

Sandvik_01

Sandvik_08

Sandvik_09

Sandvik_13

Penåsa ödeby

Efter promenaden utmed den mystiska bäcken inne i skogen sydost om Kastlösa kommer vi ut på alvaret. Vi närmar oss Penåsa ödeby, övergiven i mitten av 1800-talet.

PenåsaÖdeby_02Bäcken från förra avsnittet går mellan första och andra stenvallen. Vattnet är lika stillastående här som inne i skogen.

PenåsaÖdeby_01Nu ska vi bara över den lilla spången som går över bäcken. Det som finns kvar av Penåsa ödeby ligger uppe på höjden i bakgrunden.

PenåsaÖdeby_03Ett hål fyllt med sten. Kanske en brunn med gott vatten en gång i tiden. Men det måtte ha varit hårdare än hårt.

PenåsaÖdeby_04Vad vi kan förstå är detta den diskreta lämningen efter en av byggnaderna i byn.

PenåsaÖdeby_08Resterna av den andra byggnaden är desto tydligare. Här kan vi fortfarande urskilja vissa byggnadsdetaljer.

PenåsaÖdeby_09Ett hörn av en grund. Om den får ligga orörd kan människor om tusen år se hur man levde på Öland under 1700- och 1800-talet.

PenåsaÖdeby_05Samma grund från ett annat håll. Man får ”bygga upp kåken igen med sin fantasi”.

PenåsaÖdeby_06Kalkstenen är användbar till mycket, till murar lika väl som till husgrunder.

PenåsaÖdeby_07Stenansamlingen i bakgrunden får nog sägas dominera framtoningen av det lilla som i dag finns kvar av Penåsa ödeby.

PenåsaÖdeby_10Här är – kanske – en kreatursgata ut mot en mager betesteg. Precis framför skogskanten i bakgrunden går cykelvägen mellan Kastlösa och Skärlöv på den tidigare banvallen för tåget samma sträckning. 

I krigets kölvatten

– Sen kriget ligger det kvar ett stort svenskt minbälte nånstans utanför Gräsgård, berättade en militär för mig häromdagen.

På ungefär samma ställe omkom tio svenska sjömän under minröjning 1941. Om denna katastrof kan du läsa mer i detta inlägg – där du också hör militär och anhöriga till de omkomna berätta.

Häromdagen var jag i Seby läge. Långt ut vid horisonten såg jag silhuetten av ett örlogsfartyg. Med en enkel kompaktkamera på stativ tog jag en bild i längsta teleläge. Fartyget låg flera sjömil ut från land och farten var minimal. Vid en ännu större delförstoring än bilden nedan ser jag beteckningen Coast Guard, alltså en ”kustbevakare” – vi ska ju vara så svengelska även inom försvaret numera. Kanske att fartyget undersöker minfältet inför eventuell svepning. Jag hoppas man letar rätt på de gamla djävulsvapnen och oskadliggör dem. Från minolyckan 1941 berättades att fastän den inträffade flera sjömil öster om Öland så krossades fönsterrutorna i Södra Möckleby på andra sidan ön, över en mil från olycksplatsen.

IkrigetskölvattenEn helyllesvensk coast guard – och en swan, sannolikt helyllesvensk även den. Det ska sägas att Coastguarden är mycket längre ut från land än bilden ger intryck av.

snögubbar och kollämpare

Under idrottsevenemang på stora arenor ser man tydligt hur människor överskattar sin kameras blixtkraft. Man fyrar av sina små ficksmällor från läktarplats mot händelsernas centrum kanske 100 meter bort. Sanningen är att en liten kompaktkamera ofta inte orkar lysa upp ett motiv längre bort än två tre meter. Känner du din kamerablixts ledtal kan du själv kontrollera maxavståndet.

Det är kompaktkamerans svaga blixt som ofta är orsaken till den uppsjö av ”dåliga inomhus- och festbilder” man kan se på webben. Fotografens övertro på blixtens kapacitet får förödande fotografiska konsekvenser. Varför?

Låt oss ta ett exempel. Du fotograferar dina trevliga festgäster i ett ordinärt vardagsrum. Den närmaste gästen sitter en meter från dig. Till gästen längst bort i hörnet är det åtta meter. Du vill att alla ska komma med på fotot. Du tar en bild. Den kanske ser rätt hyfsad ut när du tittar på den i displayen. Under kvällen tar du ytterligare bilder…

När du senare nagelfar dem i datorn är resultatet nedslående. Dina gäster är en mix av ”snögubbar och kollämpare”. Gästerna närmast kameran är kritvita – överexponerade – medan gästerna längre ned i rummet är svarta som kollämpare – underexponerade.

Vad lära av detta? Jo, med en direktslående blixt på en liten kompaktkamera kan du bara ta bra blixtbilder om alla dina gäster befinner sig på ungefär samma avstånd från fotografen. Då får alla ungefär lika mycket ljus på sig och snögubbarna och kollämparna blir historia.

Naturligtvis gäller detta tips alla slags motiv/objekt – inte bara ”gäster”. 😉

Förslag vid inomhusfotografering med direktverkande blixt:

  • ställ upp ISO-talet till 200.
  • se till att dina gäster sitter på lika stort avstånd från dig. Radar du upp dem utmed en vägg blir avståndet nästan exakt lika. Som fotograf får man inte vara lat. Flytta på folk, fös ihop dem, gruppera om, ge order – om du vill ha bra bilder!
  • undvik mindre fotoblixtavstånd än en meter och större än tre.

Dessa mina råd gäller för direktslagna blixtar. För blixtar som kan vridas och slås ”i tak eller vägg för indirekt ljussättning” gäller helt andra förutsättningar.

Lycka till.

PS. Nästa fototips – som ingår i min kommande, rikt illustrerade bok med massor av användbara förslag – handlar om bildvisning i den bedrägliga kameradisplayen. En felinställd display kan nämligen sabba alla dina bilder…

Mot Penåsa ödeby

Penåsa ödeby är minst sagt öde. Det ska genast sägas att den knappast syns. Men den är ändå värd ett besök. Historien om den är lika mager som marken omkring den.

Man når den lättast genom att fara ut på alvaret bakom Alvargården i Kastlösa. Vägen går på den tidigare järnvägsbanken mellan Kastlösa och Skärlöv, en sträcka jag cyklade våren 2012. Du läser om den här. Är du intresserad av järnvägens historia på Öland finns flera länkar i slutet av detta inlägg om Torngårds station. Den första kilometern, tidigare ”tvättbrädan”, är nu asfalterad och slät som en barnstjärt. Vid vägbom får man parkera bilen och börja vandra. Uppskattningsvis tar promenaden till Penåsa ödeby bara nån halvtimme.

MotPenåsaÖdeby_1Cykel- och vandringsvägen Kastlösa-Skärlöv är rak som en linjal. Vegetationen är ovanligt tät.

MotPenåsaÖdeby_2Leden till Penåsa ödeby är bra utstakad. Det var bara vid vägs ände som vi fick irra omkring några minuter för att finna ”byn”…

MotPenåsaÖdeby_6Längs promenaden går en bäck, ett mystiskt mörkt vattendike. På enstaka partier släpper vegetationen igenom solen ned till vattenytan. Vattnet är humusfärgat, brunt.

MotPenåsaÖdeby_3Utan blixt är bäckens svarta yta svårfotograferad. Man fipplar inte länge med kameran här inne i den öländska djungeln. Svärmar av blodtörstiga mygg attackerar direkt. 

MotPenåsaÖdeby_4Bäcken utanför skogen är bättre belyst, och växtligheten är därför en annan.

MotPenåsaÖdeby_5Bäckvattnet är trolskt, färgskiftande, stillastående. Sannolikt var bäcken en av förutsättningarna för jordbrukare att slå sig ned i Penåsa. Vi är nu strax framme i ödebyn. Vi vandrar in i den i ett kommande inlägg…

Heta konsekvenser

Inte bara djur och människor lider i hettan. Även datorer gör det. Min tretton år gamla burk skriker i högan sky när tempen börjar närma sig Saharavärden. De små inbyggda fläktarna räcker inte till, och hade jag inte ”vidtagit åtgärder” – som det heter på äkta byråkratsvenska –  hade sannolikt processorn och/eller hårddiskarna ställt ut skorna för länge sen.

Lösningen blev ”en golvfläkt ombyggd till datorbruk”. Med ”ombyggd” menas att jag pallade upp den på en kartong och en pärm – operationen låter lite mer tekniskt sofistikerad så. Placering: Framför datorns luftintag. Sen är det bara att vrida på full gas och tuta och köra. Den enorma fläkten sänker värmenivån inne i datorn till ett minimum, och den gamla burken med pålitliga XP som dirigent spinner som en gräddmatad kissemiss. Enda nackdelen är att lösa papper på skrivbordet måste beläggas med tyngder.

datorfläkt_0002Datorfläkt, modell större.

Vår man i djibouti

För fjärde gången reser han i dagarna till Djibouti, det lilla landet vid Adenviken på norra stranden av Afrikas horn. Anledningen stavas Atalanta, ett långdraget uppdrag för Sverige och flera andra länder.
– Men jag är ingen piratjägare, säger Gunnar Hallberg, Kalmar, med rötter i Södra Möckleby. Jag sysslar med logistik och ser till att grabbarna och tjejerna får mat, vatten, tvål, rena kläder och en pilsner till middan.

Den svenska styrkan bär det romantiska namnet ME03 och uppdragets primära syfte är att skydda FN:s mattransporter till Somalia. Eftersom grannlandet Etiopien inte har nån hamn destineras transporterna till hamnen i Djibouti. Försvarsmakten skriver på sin hemsida: Insatsen Operation Atalanta grundar sig bland annat i FN:s säkerhetsråds resolution 2077 som ger omvärlden rätt att hjälpa Somalias övergångsregering att bekämpa pirater och väpnade överfall.

– Några av uppdragets uppgifter är att skydda fartygstrafiken och utbilda andra nationer i detta arbete, berättar Gunnar.

Svenskarna bor i baracker man har byggt på flygplatsen.
– Det är mycket att fixa, bland annat med elen. Vi jobbar med tyskar, fransmän och spanjorer. Men även ryssarna och amerikanarna finns i närheten.
– Fransmännen har aldrig lämnat landet, trots Djiboutis frigörelse 1977. Dom har dels flygbasen, dels en armébas och ett läger för Främlingslegionen. Och amerikanarna har sin enda Afrikabaserade bas här, utrustad med bland annat drönare.

– Djibouti är ett märkligt land. Kvinnorna arbetar och männen tuggar kat. Det är förresten presidentens fru som sköter katimporten. Inom vissa områden är kattuggande förbjudet.

Gunnar trivs i Djibouti trots hettan, det enformiga ökenlandskapet och svårigheterna att få saker och ting gjorda. Han ler då han summerar det minst sagt speciella livet i det unga landet.
– Temperaturen når ibland 50 grader. Man kör som dårar på vägarna. Tre filer kan rymma fem bilar. Trafiken är farligare än allt annat. Visst finns även andra risker, men vi har inte råkat ut för rån eller andra brott. Vi går oftast uniformerade men trots det blir man snart igenkänd på gatan. ”Hello, Mr Gunnar”, är kul att höra.

Uppdraget Atalanta avvecklas 6 augusti. Beslut om ytterligare insatser saknas.
– Jag flyger ner igen 4 augusti och 8 augusti lämnar vi området. Vi stävar hemåt med PO4 Carlskrona, genom Suezkanalen, över Medelhavet och vidare mot Sverige. Därmed är mitt fjärde pass i Djibouti avslutat, konstaterar Gunnar Hallberg en aning dämpat på en av sina sista semesterdagar i sommarstugan i barndomsbyn Södra Möckleby.

GunnarH_1Klädd i nordafrikansk ”kjol” och mössa sköter Gunnar Hallberg grillen på lantstället i Södra Möckleby. – Kjolen är egentligen ingen kjol utan ett stort tygstycke som man lindar runt midjan. Kvinnorna i Djibouti går klädda i rena, färgstarka kläder hur fattiga dom än är. Männen går i t-tröja och jeans.

GunnarH_2– Visst är det hett på Öland just nu. Men det här är ingenting mot vad man kan få smaka på i Djibouti. 51 grader är mitt personliga rekord. Då kan det vara skönt att få ta sig ett dopp, gärna i saltsjön Lake Assal. Där är salthalten så hög att det är svårt att komma ner i vattnet, säger Gunnar med ett illa dolt leende.

GunnarH_3Afrikansk klädelegans mot svenskt tegel, Djibouto vs Sverige. – I Djibouto, där ingenting fungerar, är det mitt jobb att få allt att fungera, säger Gunnar Hallberg på väg mot sitt fjärde besök i det lilla landet på Afrikas horn. I slutet av augusti är vår man i Djibouti hemma i Södra Möckleby igen… 

Det finns mycket att läsa på nätet om operation Atalanta. Här är några förslag:

dagens ölandsbild 70

DagensÖlandsbild_70Det gäller att passa på nu om man vill fånga Ölands böljande sädesfält på bild. Snart hugger skördetröskorna sina metallkäftar i de förkortningsbesprutade stråna och fälten blir liggande nakna och livlösa en tid. Här dansar ännu cerealierna i gårdagens soldränkta och vindvaggade fält ovan Gräsgårds hamn.

Mot 100 000 besök på Alvarsamt

I förra veckan gjordes besök nummer 90 000 på Alvarsamt. Nu pinnar vi vidare mot 100 000…

Det har blivit augusti. Nedan ser vi de tio mest lästa inläggen i juli. Det är märkligt hur vissa gamla långkörare hänger med månad efter månad, år efter år. Exempelvis är inlägget om Gräsgårds hamn från 22 november 2011 och det om Gärdslösa prästgård från 8 januari 2012.

Det märks på val av läsning att det är turistsäsong. Inlägget om Anny i Gräsgårds hamn stiger som en raket mot en plats på tioitopplistan. I dag ligger hon på försmädliga elfte plats. Ett annat inlägg på väg mot stjärnorna är det om Eksgården, i dag på tolfte plats i läsarbarometern.

De flesta besöken på Alvarsamt görs naturligtvis av svenskar. Men många andra läsare tittar in från Finland, USA, Tyskland, Storbritannien, Norge, Danmark, Belgien, Spanien, Polen och Frankrike.
Under det senaste året har bloggen haft besökare från 76 nationer.