alvarsamt
Icke allvarligt om livet runt alvaret
Månadsarkiv: april 2014
vattengrönska
Nu växer det så det knakar och många fotograferar blommor och blader för brinnande livet. Men det spirar inte bara på land. Även vattenväxterna växer till sig i det allt starkare solljuset och färgernas intensitet ökar. Ofta behöver du bara ta ett enda steg ut i vätan för att hitta intressanta motiv. De olikfärgade ”vattengräsen” på bilden nedan vajar i vågskvalpen i Kalmarsund.
Du kan lära mer om grönslick, tarmalg, snärjtång och annat intressant liv under Östersjöns yta genom att klicka här.
allt har sin tid…
I Albrunna lund finns en hel äng med arontorpsrosor. Men de börjar blomma ut, de tappar blad och ser ut som om bäst-före-datum var förra veckan. Men även de bedagade har sin skönhet. Jag tog några bilder av dem i den hårda och kalla nordostliga vinden som härjat så länge.
Här har jag lagt kameran på backen och en annan värld öppnar sig. Lång slutartid får bladen oskarpa i den hårda vinden, och liten bländare ger stort skärpedjup.
För att mildra kontrasterna håller min fru en reflexskärm bakom blommorna. Jag slår en blixt i skärmen och får på så sätt ett mildare ljus genom att blixt och sol jobbar tillsammans.
Degerhamn ställplats
Husbilarna på Degerhamn ställplats blir flera i takt med stigande temperaturer.
– Vi hade runt 110 övernattningar under påsken, berättar chefen på bygget Christer Sjöman, som tidigare var just sjöman.
Degerhamn ställplats ger ett rent och naturligt intryck med sina stora gräsytor. Christer berättar att man gör allt för att befästa den framtoningen.
– Här har vi inga gränser och linjer och skyltar utan folk får ställa sej som dom vill. Och vi jobbar stenhårt med att hålla rent och snyggt. Det uppskattar våra gäster.
När Alvarsamt var där i går vilade ett stort lugn över ställplatsen. Men på Valborg händer det grejor. Utan att gå in på detaljer kan vi berätta att man naturligtvis tänder en eld – men på ett mycket annorlunda ställe. Elden kommer dessutom att förflyttas – till musik…
Varför inte åka dit och se det med egna ögon!?
Christer Sjöman i Degerhamns hamn. Ställplatsen sköts av Degerhamns Båt & Sportfiskeklubb och husbilar, husvagnar och tältare är lika välkomna. – Vi har plats för flera hundra, säger Christer.
På andra sidan hamninloppet breder ställplatsen ut sig åt norr. Men det finns stora ytor även åt andra väderstreck. 16 september 2012 gjorde Alvarsamt ett besök i en husbil på stället. Det inlägget kan du se – och lyssna till – här.
dagens ölandsbild 77
När jag fotograferar samarbetar jag gärna med ”slumpen”. Man behöver inte alltid se motivet klart framför sig. Man kan ana. Man kan chansa. Man kan misslyckas. Men man kan också lyckas. Här låter jag kameran kika in genom ett av de södra fönstren på Smedby kyrka. Jag ser inte displayen utan knäpper i blindo, på vinst och förlust. Bilden fascinerar. Vi ser rakt genom kyrkan och ett av fönstren ut mot Smedby hembygdsgård men också kyrkogården bakom mig. Vi ser samtidigt åt norr och åt söder.
göl med intensiv flygtrafik
Utmed Bergstigen i Degerhamn finns en mindre vasskantad fågelsjö. Livet i den kan beskådas från höjdläge i söder – som nedan – eller från bänk på utkikskulle.
Som flygintresserad är det spännande att se hur sjöfåglar förbereder landningar på sjön, som ligger nedsänkt i en grop. Inflygningen måste göras i motvind. Ofta gör fåglarna ett kontrollvarv innan landningen inleds och landningsställen fälls ut. Är fåglarna det minsta osäkra kan det bli en och annan touch and go…
Fem gäss går in för landning från väster. Vinden kommer alltså från öster.
Bara två av de fem landar. Övriga tre gör ytterligare ett kontrollvarv…
Inte bara Jesus kunde gå på vattnet. Här till och med springer fåglar på vattenytan. Sothöns, kanske?
Från höjdkammen söder om sjön. Med blicken mot nordväst ser vi bänken uppe på observationskullen – längst upp i vänstra hörnet.
vågor på land
Vågorna rullade i den hårda vinden som rev och slet i allt – i går. Det fattades bara vattenstänk och mullrande dån från vågor som bröt i vita mustascher…
Men det vi ser är inte hav. Det är odlingsduk på fälten strax söder om Ölands folkhögskola i Skogsby.
Det är nog inte särskilt djärvt att tro att det småningom ska mogna läckra jordgubbar under den böljande ytan…
Det är svårt att tro, men det vi ser är faktiskt färgbilder. Det extremt hårda motljuset tar musten ur all kolorit. Exponeringsvärdena vid 100 ISO är också extrema: 1/400 och bländare 20.
Uppe till höger sitter en man på knä i den just där frilagda jorden. Hans silhuett är den enda komponent i bilden som ger oss en aning om fältets storlek.
”rådjursblixten”
I går var det nära igen. Nära ögat. Nära smäll. Nära död. Två rådjur kom i full karriär från ingenstans. Tvärnit. En meter från ”köttfärs”. Hade jag kört på konventionellt sätt hade två rådjur legat blodiga på vägen. Nu körde jag i laglig fart med farthållaren – och höger fot så nätt på bromspedalen. Om man kör i 70 är det runt 20 meter i sekunden. Med högerfoten på bromspedalen bör man tjäna 0,3 sekunder mot att behöva flytta den från gas till broms. Det gör runt 7 meter kortare reaktionssträcka. I går gjorde det två liv.
Eckelsudde
Uppifrån Degerhamnsvägen ser rakan ned mot vindkraftverken på Eckelsudde inbjudande ut. Jag kunde inte motstå att rulla dit. Det är nedför hela vägen…
Men vägen slutar tvärt vid en bastant vägbom. Låst. Hela området är inhägnat med elstängsel. Nu gjorde det mindre, för det ser trist ut där nere. Vegetationen är mejad, träd står avsågade och snurrorna knekar och knäpper i den svaga vinden. Det är fult, helt enkelt.
Vägs ände hade blivit trevligare av en glad skylt med intressant information än bara en vägbom. Det blev ingen promenad bland snurrorna, det blev två kilometers uppförsbacke hem igen… Öland har mycket att lära vad gäller turism.
Från badet vid Eckelsudde ser snurreparken inbjudande ut. Men skenet bedrar.
Vägbom och elstängsel. Varför får jag inte komma längre än hit? Finns risk för att jag får ett vindkraftverk i skallen?
Det är inget vackert landskap man ser från grinden ned mot Kalmarsund.
Öland lever upp
Under påskdagarna har en mindre invasion slagit till mot Öland. Det märks framför allt som cyklist. Trafikintensiteten på 136 har mångfaldigats. Man borde höja livförsäkringen ett par snäpp och sko hjälmen med pansarplåt.
På vägarna och alvaret och utmed stränderna möter man nu främmande människor: vandrare, ironman-atleter, botaniker, fågelskådare, solbadare och en och annan fiskare – alla på jakt efter just sin ”fångst”. En aning halsbrytande vågar jag travestera Fredrik den stores bevingade uttryck: ”På Öland blir var och en lycklig på sin fason”.
Lycksökare vid Kalmarsund.
Märkliga objekt
Kan du se vad det här är? Kundvagnar på ICA? Stängselrullar? Eller kanske trådhyllor i ett lager?
Svar: Fällor för sjöfågel förvarade nere vid Ottenby fågelstation. Tror jag, är väl bäst att tillägga. 😉
dagens ölandsbild 76
Ett foto med impressionistisk aura. Vi ser prickarna i inloppet till hamnen i Degerhamn.
bättre selfies
Stolsryggar, grenar, ledstänger, cykelstyren, räcken, stativ, staket, bilbackspeglar… Gorillapod klänger sig fast på det mesta.
Selfies och wefies är ok men jag börjar tröttna på alla ”hysteriskt leende, hopslagna och stornästa människor med fokus på sig själva” som sköljer över världen. Kanske ketchupeffekten kom efter Mandelas begravning i december förra året då Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt tog den i dag världsberömda selfien av sig själv, Barack Obama och David Cameron. Helle vägrar att visa den för världen, men ögonblicket för selfiens tillkomst finns dokumenterad.
För att slippa selfiens alla negativa sidor – litet avstånd, oskärpa, stora näsor, ansträngda ansiktsuttryck – tipsar jag om ett makalöst bra stativ: Gorillapod. Det kan användas som konventionellt, trebent ministativ eller fästas på de mest omöjliga och möjliga ställer. Och det sitter!
Här sitter jag bra! Stativet levereras med fiffigt snabbfäste som dessutom är låsbart. En av de vettigaste fotoprylarna i min utrustning. Modellen för kompaktkameror kostar runt 200 kronor.
UFO, solsting eller… ?
Under eftermiddagen var jag nere vid vindkraftverken i Eckelsudde och tog några bilder av det ganska trista och inhägnade området. Den lätta vinden slog lite åt alla håll och snurrorna stod där och såg handfallna ut. Vilket håll skulle de vända sig för att få igång propellern? Ingenting föreföll märkligt, fåglarna kvittrade och läget var med ett ord fridfullt…
Hemma igen. Under bildbehandlingen får jag syn på flygplanet nära bildens ovankant… Ingenting märkvärdigt med det. Men så ser jag även en mörk, suddig fläck strax ovan det tredje vindkraftverket, från vänster sett. Jag gör en förstoring…
