Que sera, sera

Kan man ta bra bilder med en enkel fickkamera som man kan köpa begagnad för några hundralappar? Mitt svar är tveklöst ja. Det som skiljer de enkla från de avancerade kamerorna är att de enkla inte klarar av så många olika typer av ljus och motiv som de dyrare. Men rätt hanterad ger de fina bilder. Tyvärr lär sig inte så många att fotografera i dag. Man tror att det är kameran och inte fotografen som gör skillnaden mellan ”slumpskott” och ”kanonbild”. Man slänger bara upp pocketsmällan/mobilen och knäpper – det får bli vad det blir…

Vi gick ned mot Bergstigen i Degerhamn. På vägen dit träffar vi gentleman som berättar att han föddes på 1920-talet nere på Södra bruket – som Bergstigen passerar.

– Det var fattigt och knapert men jag tror vi hade roligare än man har i dag. Vi var 300 i dom där kåkarna. Proppfullt och med massor av ungar!

Med hans ord ringade i öronen beträder vi Kalkgatan, en hundratalet meter lång slingrande dalgång, kantad av kalk- och alunhistori, brännugnar, raserade industrielement, dramatisk natur och vackra utsikter. Så när som på en och annan nypurrad sångfågel är här tyst i dag, men med lite fantasi kan man ännu höra klonken från spetten och raspet av spadarna, mixat med gnisslet från överlastade vagnar och hovtrampet från trötta kampar…

Jag tar fram min flera år gamla fickkamera och tar första bilden…

Bergstigen_1Ett svårt motiv. Ljuset kommer snett framifrån, det är hårt och kontrastrikt. De främre motivdelarna är mycket mörkare än det ljusdränkta havet och den skimrande himlen. Lösningen heter blixt. Just det, slå på blixten i det allra starkaste utomhusljuset! Varför? Jo, i det här fallet för att få åtminstone lite teckning i min frus kläder och göra skylten läsbar. Utan blixt hade båda blivit sotsvarta silhuetter. Det enda som hade framträtt tydligt på min fru är hennes kinder och haka – de enda delar som är solbelysta. Det gäller att välja ett lagom avstånd för den svaga blixten på en fickkamera, 1 till 3 meter. Mer än så brukar blixten inte orka. Här är avståndet perfekt. Jag har fått lagom teckning i bildens främre mörka partier. Bara en liten detalj avslöjar att en blixt har varit i farten… De små reflexerna på min frus skor! De lyser fastän de befinner sig i djupaste skugga – en enkel miss att rätta till i PhotoShop eller annat bildbehandlingsprogram.

Bergstigen_2Även detta motiv kräver lite tankearbete innan bilden kan tas. Skylten står med baksidan mot solen. Vill jag ha fram texten på den – och ändå få övriga delar av motivet rätt exponerade – måste jag åter ta till blixten. Jag får sedan testa mig fram hur långt jag ska stå från skylten för att alla objekt i bilden ska bli korrekt exponerade. Tränar man lite så sätter sig snart dessa avstånd i förlängda märgen.

Bergstigen_3En vacker, murad vägg där tidens tand har fått gnaga fritt. Stora partier av motivet är dränkta i solljus, medan övre vänstra hörnet vilar i den djupaste skugga. Utan blixt skulle hörnet bli ”en sotfläck”. Nu lever även det partiet. Tack vare blixten!

Bergstigen_4Kalkgatan. Nu hopar sig de fotografiska problemen! Inte nog med det starka motljuset, de hårda kontrasterna och ett objektiv utan motljusskydd! Det har kommit fett på frontlinsen också. Fettet felbryter ljuset så det bildas ”stora ljusa flagor” i bilden. Dessutom har min fru fräckheten att vända sig bort från ljuset så att ansiktet drunknar i skugga. Men men… en fotograf på hugget låter sig inte slås ned av tekniska brister eller fysikens grymma lagar. Man tager vad man haver och man gör det man kan. Det man har är alltså en nedsmutsad leksakskamera och ett svårt motljus. Man har också en kamera som inte är duktig på att hantera motljus; bilden blir blek, den tunnas ut och mister kontrast. Man gör det man kan. Men vad kan man göra? Jo, slå på blixten, utnyttja kamerans svagheter i motljus genom att förstärka dem ännu mera i bildbehandlingen. Lägga på extra ”dimdis” och förtydliga ”de stora ljusa flagorna” i bilden! Fusk? Inte alls. Att fotografera är att ljuga så man blir trodd.

Bergstigen_5Utsikten kallas området. Svårt motiv, med hårt motljus. Den ljusa branten är sannolikt tiotals gånger ljusare än den svarta i bildens mitt. Ingen kamera kan skildra såna kontraster – utan hjälp. Fettfläcken sitter kvar på objektivets frontlins; jag har inga lämpliga vätskor att torka bort den med. Här är avstånden alldeles för stora för min kameras pyttelilla blixt. Jag exponerar så jag får aningen teckning i det stora skuggpartiet och i det följande bildbehandlingsarbetet får jag ta till alla tänkbara knep för att få ytterligare teckning i det. Jag måste också tona ned ljuset i det högra solbelysta fältet. En fickkamera har liten sensor. Och regeln är: Ju mindre sensor, desto större skärpedjup. Här har jag kommit runt detta faktum – som står skrivet i sten – genom att lägga på partier av oskärpa i bildens övre bortre delar. Felteckningarna och ljusflagorna har jag också förstärkt. Den enkla kameran med sitt motljusdåliga objektiv och jag har alltså samarbetat. Resultatet blir en helt ok bild, en aning drömsk, med tekniska brister men som hos rätt betraktare kan frammana och förstärka uppkomna känslor…

Bergstigen_6Nära Utsikten ligger Fågelsjön. Motivet är en mardröm för en fotograf utan monsterblixt. Dallrande sol över större delen av motivet, men med ett sotsvart nedre högerhörn. Jag använder den lilla blixten för att åtminstone få något lite teckning i den djupa skuggan. Men kontrasterna är ändå enorma. Nästan allt bildbehandlingsarbete får ägnas det nedre högra hörnet. Efter att även ha lagt på lite oskärpa i bildens överkant tycker jag slutresultatet blir riktigt bra. Kameran och jag har samarbetat.

Ja, det var några vardagliga men svåra motiv från gårdagens sköna promenad. Med lite eftertanke kan man attackera och bemästra dem med gott resultat – även med en mycket enkel kamera.

På så sätt blir det inte bara vad det blir. Det blir som du vill.

PS. I nästa inlägg vandrar vi vidare på andra delar av Bergstigen. Då är fickkameran ersatt av en proffsmodell.

4 thoughts on “Que sera, sera

  1. Berith Frölin & Rufus ,Felix & Nisse skriver:

    Tack för tipsen ! Mycket lärorikt ! Ha en bra fotodag !

  2. jan sellman skriver:

    Tack för att vi fick följa med Dig på den vårliga promenaden. Känner igen en hel del från egna promenader längs stigen -men då brukar den vara i sommarskrud. Än en gång hjärtligt tack. Ser med förväntan fram mot fortsättningen. M V H  Jan S.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: