QUE SERA, SERA, del II

Vi fortsätter vår vandring på Bergstigen, nu med start på andra sidan Degerhamnsvägen. Denna del kallas Linnéstigen och löper nära Cementa ned mot havet.

I de två föregående inläggen använde jag en liten billig fickkamera. I dag fotograferar jag med en proffskamera som kostar ”en bra månadslön”. ”Tyvärr” har vi fått idealiskt fotograferingsväder: molnigt med jämnt ljus och små kontraster. Det hade varit rättvisare om proffskameran hade fått kämpa mot samma hemska fotoväder som fickkameran, alltså strålande sol med hårda kontraster.

Men Alvarsamt rår inte över vädret så det är bara att gilla läget. Dessbättre stöter vi i dag på andra motiv där blixten är användbar – på flera sätt.

Nu går vi!

Bergstig_2_01Här lyser faktiskt solen några minuter. Men svagt. Viktigaste regeln när man fotograferar är nästan alltid att det ska falla ljus på det objekt man vill göra synligt. I det här fallet är det de nyutslagna löven och min fru. För att få lite stuns i bilden använder jag en svag blixt riktad snett mot min fru. Nästan alla blixtaggregat går att ställa in i olika styrkor, även små fickkameror har ofta de möjligheterna. Min blixt går att utlösa i full styrka ned till 1/128-del av full effekt.

Bergstig_2_02Vi går genom ett dramatiskt landskap helt präglat av tidigare industrier. Alla ”berg” är spill efter bergshanteringen här. I dag är ljuset småtrist, färgerna svaga. Med blixten på full effekt får jag liv i den låga, vida enbusken till vänster.

Bergstig_2_03Här är så mörkt att jag måste använda blixten, eftersom jag inte har något stativ. Blixten är slagen rakt på motivet. Enda huvudbryn är att hitta lagom blixtkraft.

Bergstig_2_07Resterna av den här gamla kalkugnen ligger i så pass starkt ljus att jag inte behöver använda blixt. Men jag gör det ändå för att få färg och struktur i ugnsväggarna att framträda bättre. Utan blixt hade de blivit för mörka.

Bergstig_2_04De här små träden har rejäla sockor av… Tja, är det björnmossa? Bilden är tagen med en mycket liten dos blixt – för att få liv i den gröna färgen.

Bergstig_2_06Ytterligare ett exempel på ”ljus på huvudobjektet”. Mäter man ljuset efter bakgrunden, drar ned 1/3 steg på exponeringen och kompenserar denna ”ljusförlust” med en mycket svag blixt får man ovanstående resultat: Allt är korrekt exponerat men huvudobjektet framträder tydligast eftersom det är något ljusare än omgivningen.

Bergstig_2_08Här kan man kanske tro att ljuset låg jämnt och fint över hela motivet. Men i verkligheten låg trädet i skugga och ”bron” i mycket starkare ljus. Och det var framför allt trädets struktur jag var intresserad av. Hade jag exponerat efter bakgrunden hade trädstammarna blivit svarta. Hade jag exponerat efter trädet hade ”bron” blivit extremt överexponerad, alltså alldeles för ljus. Lösning: Ställ in exponeringsvärdena efter ”bron” och slå en stark blixt snett mot trädet. Här behövs ingen kompensation med bländarvärdet, eftersom ”bron” ligger för långt bort för att påverkas av blixten.

Bergstig_2_09Inne i ”bron” ser vi nåt slags påfyllningstratt. Utan blixt är det här omöjligt att få teckning i både väggar, tak och naturen i bakgrunden. Ljusskillnaderna är ”enorma”. Den här bilden är inte bra. Orsak: Blixten sitter fast i kamerans blixtsko. En helt rörlig blixt hade varit bättre. Den hade jag kunnat slå i väggen till höger, utanför bild, eller till och med i golvet/marken. Då hade jag kanske kunnat undvika den hårda slagskugga som här finns bakom ”reglagespaken”. Men så är det ofta när man är ute och fotograferar. Man kan inte ha med sig allt, utan man får försöka lösa problemen så gott det går. Jag exponerade efter naturen i bakgrunden och slog en ”lagom stark blixt” upp i taket. Efter två tre försök hittade jag balansen.

Bergstig_2_10Här har jag använt en svag blixt rakt på för att få förra årets blad att framträda ljusare och klarare, som konfetti.

Bergstig_2_11Ett motiv som inte krävde blixt. Ljuset är jämnt, kontrasterna inom acceptabla värden som kameran klarar av.

Bergstig_2_12Husen i bakgrunden ligger utmed väg 136. Till höger i bild leder den ned mot Ottenby. Här använde jag faktiskt blixten på full styrka trots det stora avståndet till bergväggen bakom vattendraget. På så sätt fick jag den aningen ljusare än om jag inte använt blixt. Små skillnader kan ibland betyda mycket för bildens intryck/uttryck.

Efter dagens promenad kan vi jämföra bilderna med dem från häromdagen. Jag drar denna slutsats: Kvalitetskillnaden mellan en fickkamera och en proffskamera är för betraktning av foton på skärm ”närmast obefintlig”. Det är först vid utskrift och tryck i stora format som den professionella kameran visar sin överlägsenhet.

Visst är det intressant att man kan ta i stort sett lika bra foton – rent tekninskt sett och för skärmbetraktning – med en begagnad fickkamera för några hundralappar som med en yrkeskamera för 30 000.

V S B.

 

2 tankar om “QUE SERA, SERA, del II

  1. Anonym skriver:

    En i högsta grad glad amatörfotograf tackar för ett lärorikt avsnitt. På med blixten är tydligen det som gäller i många situationer. Frågan är ifall blixten på min Lumix TZ40 ger något utomhus? Jag får väl testa.

    M v h
    Arne Å

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: