Det står mellan Södra bruket och Albrunna. Nere vid stranden. Det är gammalt. Men det är starkt. Det är byggd av virke från en lastlucka, bordet. Även soffan är snickrad av rester från en fartygsdetalj, jag minns inte vilken. Bordet är enormt. Man kan servera helstekt oxe på det – om man vill. Soffan, eller ska jag kalla den ”sittstocken”, är tjock som ett kroppsbyggarlår och håller för ett helt regemente.
Delarna vinschades hit en gång i världen, förbi och runt udden åt söder – hur nu det var möjligt. Vinschen står kvar en bit från möblemanget, nu gammal, vind, rostig, slut. Bredvid den ligger en flatbottnad eka, rutten och på väg att bli mull.
Alert och ungdomlig är dock Sylve Persson, Albrunna. Det var han som för några dagar sen berättade om vad han en gång gjorde: En sittmöbel för kontemplation och njutning.
Den som slår sig ned här och inte känner ökad livslust inom en kvart bör söka läkare.
Ekan var Snickare Ivar Hellbergs – han planterade även träd tror jag! Likaså renoverade han den fina kvarnen söder om Albrunna. 🙂
Härligt med upplysningar som gör bloggen till ett framtida uppslagsverk – visserligen bara om södra Öland, men ändå. Då säger vi att det inte var ”nån annan än Sylve” utan Ivar Hellberg som även planterade gullregnet bakom bordet. 😉