Väster om Öland ligger Sverige. Vi åkte dit. Mixa Vilhelm Moberg med Astrid Lindgren, tillsätt en tunna historia och några skopor byggnadskonst, emigration och Fattigsverige. Krydda med odlingsrösen, handmjölkning, nostalgi, hässjning, landsbygdsromantik, året-om-slit, tystnad och frid. Du får då Stensjö by en mil norr om Oskarshamn – fågelvägen bara drygt två mil från Ölands norra horn. Stensjö by – något liknande har vi aldrig tidigare skådat.
Under mitten av 1900-talet blev lantbruket i byn allt olönsammare. Genom initiativ av professor Erik Stensiö köptes hela byn av Kungliga Vitterhetsakademien och ett 30-årigt restaureringsarbete inleddes. Under 1800-talet omfattade byn ett 60-tal byggnader, i dag finns drygt hälften kvar. I dessa trakter har människan drivit jordbruk sedan 4 500 år tillbaka. Som mest hade Stensjö by 160 invånare. Befolkningstappet var periodvis stort. Mellan 1868 och 1925 utvandrade ett 40-tal personer med anknytning till byn och mellan 1840 och 1935 sökte sig 2 400 från socknen, 80 000 från länet och över en miljon från landet – nästan alla till Amerika.
Gärdesgårdar höll boskapen där den skulle vara, så är det även i dag i Stensjö by där det finns hagar, ängar och åkrar. Hagar används bara till bete. Ängar slås och kan därefter också användas som betesmark. Åkrar sås, skördas, plöjs, gödslas och sås igen. Till gärdesgårds-störarna användes en eller ek och mellan dem lades stänger av gran eller tall och man band ihop konstruktionen med grangrenar som värmts över eld för att bli lättare att jobba med. Gärdesgårdar kräver mycket underhållsarbete, och väl fungerande gärdesgårdar krävdes förr i tiden i lag.
”Tittis stuga”, ett tvåvåningshus med vacker utsikt över byn. Här bodde en gång tjänstejonet Kristina ”Titti” Nilsson. ”Tittis stuga” var en så kallad undantagsstuga dit gårdens äldre fick flytta då en yngre generation tog över.
”Torpet” är kanske paradexemplet på sinnebilden av det allra ”svenskaste” som finns: den röda stugan med vita knutar.
Gärdesgårdar slingrar sig hit och dit genom markerna. Om man – utan vetenskaplig precision – räknar med att det går åt 12 unggranar per fem meter gärdesgård krävs det till en mil gärdesgård 24 000 granar. Det blir ett närmast ofattbart arbete att utföra: fällning, kvistning, transport och slutligen slitet med själva gärdesgårdsresningen…
Stilrent och harmoniskt. Folket på landet hade förr i världen ofta ett välutvecklat sinne för proportioner. Här har dagens arkitekter mycket att lära. Ekonomibyggnaderna har takspån av trä, medan bostadshusen har tegeltak.
Nån form av våt- eller ängsmark som sprängt sig in mellan åkertegar och skogspartier. Stensjö by var före utdikning av området ”en stenig ö”.
Vi har aldrig sett så rena kreatur som den rödkulliga i Stensjö by. Hårremmen är rödbrun och tät och glansig. Både kor och kalvar var dessutom nyfikna och lugna.
En liten bäck var guld värd på den tiden det inte bara var att lyfta på luren och beställa brunnsborrning.
På sina ställen finns mera sten än betesmark. Förr lade man ofta upp stenarna i stora högar, så kallade odlingsrösen eller röjningsrösen. Stensjö by nämns första gången i skrift 1351. Den stavades då Stenzöö – ”den steniga ön”.
Det finns en hel del får i byn. Dessa lär vara av rasen ryafår. Tidigare fanns även getter. Småland lär vissa perioder ha varit det gettätaste landskapet i landet.
Landskapet är omväxlande med frodiga åkrar som skär in bland kullar, våtmarker, hagar och ängar. De svenska blomsterängarna är faktiskt bland de artrikaste i hela världen.
Här och var har inlandsisen kastat av sina fripassagerare. De mindre av dessa återfinns i Smålands alla mil av stenmurar, som är livgivande tillhåll för örter, ormbunkar, mossor, lavar, möss och ormar.
Det är stenigt. Det är magert. Men det är vackert.
Alla byggnader förefaller utplacerade på sina rätta ställen. Lägg märke till den ovanligt lilla ”knäcken” på mansardtaket på huset till höger.
Bygata. Utmed den finns ladugård, vedbod, hönshus, svinstia och redskapsbod. Där finns också vagnsbod, stall, höskulle, tvättstuga och utedass. Till vänster skymtar brunnen. Det blev många hinkar när korna och hästarna skulle vattnas.
Här och var ligger rödkullorna och betraktar världen till stilla idisslande.
Vackert målade lador. Det krävdes stora utrymmen för hö men också för löv och kvistar från hamlade träd. Man räknade med att ett enda får behövde 200 lövkärvar för att klara vintern. Till detta kom foder till grisar och höns. Råg och havre torkades i skylar, i Småland även kallade ”snesar” eller ”krakar”.
Omväxlande småländskt landskap med många lövträd, ormbunkar och enar. Och alla fält är omringade av gärdesgårdar. Runt byn kan du gå inte mindre än fyra olika vandringsleder.
Denna utsikt över delar av byn hade tjänstejonet ”Titti” från sitt hus. De två mindre husen till höger i bild är tvättstugor.
Falurött och gräsgrönt i milt sommarljus.
Siesta i Bredgottfabriken. Kalvarna är utanför bild. Om dessa kor ska benämnas dikor eller amkor är jag inte man att avgöra.
Stilren arkitektur. Enkelt och sparsmakat. Jag blir imponerad av vad människor förr kunde bygga av det lilla som fanns tillhands – med enkla redskap.
Det finns flera olika slingor att vandra i och runt Stensjö by. En av dem går till den vackra Virån varifrån man kan fortsätta till den 16 mil långa Ostkustleden.
I Virån finns över 20-talet fiskarter, många ganska ovanliga, bland annat mal.
Här fattas bara ett skogsrå och ett troll för att sagobilden ska fulländas.
Gångbro över Virån.
Ett mindre muséum med företrädesvis bruksföremål finns också i Stensjö by.
I denna märkliga by kan du också se en vacker utställning om ödehus. Sammanfattningsvis kan sägas att det finns många anledningar till att besöka Stensjö by. Väldigt många.
alvarsamt 