Dikt & Lögn 2014

Eftersom tiden är knapp och uppdragen många inför Alvarsamt i dag så kallad expanderande text. Det innebär att texten växer under dagens – eller veckans – gång. Likaså kan fotona bli flera. På så sätt kan den hårt ansträngda redaktionen hålla flera bollar i luften samtidigt, något jag lärde mig som radioreporter då i stort sett allt skulle vara färdigt i går – trots att det hände i dag. Låtom oss alltså expandera…

Hundra litteraturentusiaster. Underbart sommarväder. Fin stämning. Lite vin. Lite rundsnack. Skratt och mera rundsnack. Och så uppläsningar, förstås. Lennart Sjögren, i programmet kallad Byxelkroks coolaste poet, sammanfattade festivalen som ”rolig och sannolikt utvecklande för Ölands kulturliv”. Han trodde också att flera kan uppskatta hans dikter genom att först lyssna på dem.

Katarina Carlshamre, ”dramatisk debutant från Egby”, berättade för Alvarsamt att hon snart debuterar med en prosalyrisk text. Och inte nog med den. En dramatiserad version får snart sitt uruppförande – på italienska i Bologna!

– Den kan ses som en själslig resa för en ung, mycket känslig kvinna på gränsen till psykos. Huvudpersonen Annie dök bara upp i mitt huvud en dag. Under skrivandet har jag försökt lyssna på henne. Det ligger enormt mycket arbete bakom texten. Jag skriver för att jag har ett behov av att skapa något som jag inte kan göra på nåt annat sätt. Det jag inte kan uttrycka i vardagsspråket måste jag skriva. Det är inget konstigt med det. Vissa skriver, andra går på psykoanalys. För mej har skrivandet likheter med religiösa upplevelser, med mystiken.

Katarina debuterar inte purung. Hon bildade tidigt familj och har helt enkelt inte fått tid att skriva tidigare.
– Men nu kan jag! När jag satte sista punkten i debuttexten kände jag: Äntligen, nu kan jag börja på nästa!

Två pjäser till ligger färdiga och en tredje är på gång.
– Ingen har läst dom ännu. Men dom är bra, sade Katarina skrattande.

KatarinaCarlshamreKatarina Carlshamre intervjuad av Alvarsamts utsände. Foto: Staffan Carlshamre.

Johan Nordbeck påstod bestämt att han är autodidakt – på alla områden!
– Och jag kombinerar ickekunskap med eventuell charm… Jag kan till och med kan vara lite publikfriande. Jag vill gärna bjuda publiken på lite teater. Därför varvar jag diktläsning med berättelser om dikten… Kalla det spoken word om du vill. Ibland läser jag inte ens dikten, bara berättar om den.

Johan känner igen sig i min åsikt att skisser och repetitioner ofta är intressantare än den färdiga målningen eller konserten.
– Ja, det gör jag. I min senaste bok skriver jag om grekiska och arabiska musiker som improviserar innan dom börjar spelningen i en konsertsal eller på en rastaurang. Man vet alltså inte riktigt när föreställningen börjar. Instrumenten skapar stämningar och spänningar som kan vara underbara. Så skulle jag också kunna tänka mej att skriva…

– Vet du… Nu har jag börjat teckna för att skriva! säger Johan entusiastiskt. Jag kan sitta och teckna en gren… Och plötsligt övergår teckningen i ord…

Ungefär där i mitt samtal med Johan Nordbeck ställde min ljudupptagare definitivt ut skorna. Jag kan därför inte återge resten av samtalet med Johan eller något ur intervjuerna med novellförfattaren Oline Stig och festivaldirektörförfattarna Nina Lekander och Kate Larson. Dock minns jag det viktigaste de två sistnämnda sade med en mun:
– Det blir en Dikt & Lögn även nästa år.

Ninas Expressenblogg kan du läsa här.

DiktOLögn029Solstolar på en plätt gräs, en gammal potätevagn och lite livslust. Det räcker för att fixa en intressant festival.

böckerAtt festivalen är litterär undgick nog ingen. Den enkla ”bokshopen” mötte besökaren redan vid entrén.

NinaOKateFestivallokomotiven Nina Lekander och Kate Larson lovade Alvarsamt att festivalen återkommer nästa år.

BarbroLindgrenBarbro Lindgren, i programmet kallad ”Almapristagaren från Glömminge” i samtal med Lennart Sjögren, Byxelkrok. När två Jasplan strök över Södra Möckleby för att landa nere i Blekinge i Sverige sade hon till Alvarsamts utsände: – Lägg ner försvaret. Nån måste börja!

LennartSjögrenLennart Sjögren högläser. Vet du förresten att Lennart också är en fin målare?

JohanNordbeckJohan Nordbeck, saluförd som ”charmigaste poesiläraren i Skogsby”. Av bilden framgår att Lennart är en rörlig uppläsare, sen länge entusiastisk Spoken Word-anhängare.

KateKate Larson, Albrunna. Denna lilla ort är viktig för Kate. – Den är kanske det viktigaste i hela mitt liv. Nä, förresten. Katten är viktigare, sade hon till Alvarsamt.

kåken_publikenNu är det bara minuter kvar till festivalstart. Förväntningarna stiger…

LindgrenLekanderBarbro Lindgren visade upp oanade gymnastiska färdigheter. Hon lämnar här potätevagnen i en dubbel mollbergare med skruv. Undertecknad försökte i ett svagt ögonblick låna en miljon av de fem hon nyligen fick i Almapris. Försöket misslyckades. – Dom är snart slut, blev svaret. Snacka om att sätta sprätt på kosingen! Senare framkom att hon nästan inte köper nånting; hon ger bort slantarna. – Men några fina handdukar har jag unnat mej och så vill jag så gärna köpa mig en ny klocka som jag sett. Men när jag skulle köpa den var den redan såld. Barbro högläste om bland annat sin syn på religionen. Till Alvarsamt berättade Barbro att hon brukar säga åt religiösa människor att börja tänka själva!  – Jag är en modern människa, poängterade hon. Trots det vill jag inte ha nån dator. Jag skriver för hand och jag vill inte veta mera! Är det nåt jag inte förstår ringer jag mina söner. Snart kommer den fjärde boken om Öland och alla konstiga djur och människor jag möter. Men sen räcker det. Den får bli den sista i den genren. Och så har jag en barnbok på g… Nu leker vi fula ankungen, illustrerad av Eva Lindström. Och så kommer en som heter Kejsarens nya kläder…

publik2Publiken hade mellan 6 och 90 år på nacken per individ räknat, alltså. Sammanlagd var man ungefär 50 x 100 = 5 000 år, något för litteratur- och beteendeforskare att bita i. Sittstilen var allt från ”sitta som ett ljus och höra vartenda ord” till ”jag tar mej en tupplur nu och lyssnar lite under tiden”. Publiken fick även tillfälle att lyssna till annat än ord. John Leo Carter med gitarr, levde gott och väl upp till programepitetet ”Ölands mest irländske musikant”.

NinaOchNinaNina Södergren sken som sola. Färgglad och road, med ett leende på läpparna, berättade hon för Alvarsamts reporter att man förlänger livet och blir lycklig genom att bada och simma och lyssna på fåglar – och älska. – Men det kan ha sina svårigheter i min ålder. När jag simmar är jag 19 igen; havet lyfter mej. Men på land är jag 90. Nina sade också att det kan löna sig att vara lat. – Det är jag, sade hon, och förklarade sin syn på prosa och lyrik. Varför skriva en hel roman när man kan summera den i fyra rader? Alvarsamt frågade om man fick prata om hennes cancer. – Ja, visst får du det. Det har ju var och varannan människa i dag. Jag fick väldiga bölder på halsen i höstas. Läkaren sade att jag fått mantelfältslymfom. I mina öron lät det som en vacker manet. Vad är det? frågade jag. Läkaren förklarade att det är obotlig blodcancer. Jag fick både cellgifter och strålning och nu verkar det som om mantelfältsmaneterna sover. Peppar, peppar!

PublikStilstudie av publiken.

Dikt & Lögn modell 2012 kan du läsa om här.

 

Taggad , ,

4 thoughts on “Dikt & Lögn 2014

  1. Anonym skriver:

    Fina bilder, rolig text. Tack och heja, Staffan! Hjärtligast, Nina Lekander.

  2. Anonym skriver:

    Ingen bild på debutanten!?

    • degerhamn skriver:

      Tyvärr inte. Min ambition var att göra en fyllig poddsändning från festivalen – med bara ett eller två foton… Men ljudupptagaren ville annorlunda. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: