Även om detta inlägg har sitt ursprung i Simrishamn och inte på Öland, finns aspekter som påverkar alla kustsamhällen längs Östersjön där man fiskat i generationer, Öland inkluderat. När fisket går ned eller till och med upphör finns risk för att dessa samhällen tynar bort. De fiskare jag träffade i Simrishamn trodde att fisket där är utdött inom tio till tjugo år.
– Då blir hamnen tom och tyst, sa förre Västkustfiskaren på besök i Simrishamn. Han var nu runt 70 och slutade fiska redan 1975. Reglerna blev heltokiga. Det blev ohållbart att fortsätta.
– Varför går du och skrotar här i hamnen nu, då? frågade jag.
– Sjön suger, du vet. Jag älskade att fiska och kunde inte tänka mej nåt annat jobb. Men jag blev tvungen att sluta på grund av byråkrati och inkompetenta politiska beslut. Jag är från Orust och kom på besök till Simrishamn i dag. Det första jag gjorde var att gå ned hit till hamnen och minnas bland fartyg och båtar. Fiskaren i mej är inte död. Jag lever på mina minnen och fortsätter att vara på sjön genom mina båda grabbar som båda trafikerar dom stora haven. Jag följer dom på datorn genom AIS, sa förre fiskaren och log sorgset.
Pessimismen hade även färgat de två andra fiskare jag stötte samman med.
– Fiskbestånden tar sej men yrkesfiskarna dör ut. Jag har slutat fiska trots att jag bara är 40. Det var ingen idé att fortsätta.
Hans kompis fortsätter att fiska, men i Danmark.
– Där går det att leva på kvoterna. Jag fiskar havskräftor på en båt som är till sjöss dygnet runt. När besättningen kroknar kommer en ny och så fortsätter fisket.
De två berättar om orättvisa regler.
– Svenska fiskare lever under helt andra regler än dom i grannländerna, säger den ene.
– Och forskarna är helt fel ute. Nu vill dom förbjuda trålfisket. Men trålen syrsätter dom syrefattiga bottnarna och spåren av den är borta efter några få dygn, säger den andre.
– Och vilka straff! Stjäl du en bil säger samhället ”aja baja” men kommer du i hamn en timme för tidigt med en liten fiskebåt får du böta 10 000 kronor. Det fick skeppar´n på den båten göra, säger han och pekar på en liten smack vid kajen. Fiskarna är övervakade som brottslingar – av flera myndigheter.
– Men frysarna i affärerna är ju proppade med lax, plattfisk, kolja, torsk, sej och öring. Det lönar sej tydligen trots allt att fiska, försöker jag.
De två skrattar.
– Den fisken kommer från norska och danska fartyg. Snart tas ingen fisk från svenska skutor. Så enkelt är det.
De två berättar med en mun att dom ska anordna en fest dagen därpå.
– Jag bjuder på sju kilo havskräftor och fem kilo lax, säger den ene. Jag har fiskat allt själv. På min danska båt.
***
En Ölandsfiskares syn på yrkesfisket kan du läsa här. I ett kommande inlägg återvänder jag till hamnen i Simrishamn för att fotografera denna märkliga miljö som snart kanske inte längre finns…
alvarsamt 