Månadsarkiv: november 2014

cykelbron invigd

invignjngsklippetKlockan 14:09 invigde Claes Kollberg, platschef på Cementa Degerhamn, cykelbron vid Alunvallen. Utförligt bildreportage publiceras i morgon.

Taggad , ,

juläpplen

äppelfår (1)Det finns fortfarande vildäpplen att plocka. Vill man inte äta dem själv kan man bjuda fåren.

äppelfår (2)Det är inte lätt att locka på får. Kopplar de inte ropen till käk är intresset noll. Men har de en gång fått nåt gott är också minnet gott.

äppelfår (3)Får kommer från flera hundra meters avstånd. Men livet är hårt – juläpplena räcker inte till alla. Längst fram står vår favorit. Hon har det romantiska namnet ”1001”.

äppelfår (4)”Kast med liten boll” fanns det nåt som hette i folkskolegymnastiken för 100 år sen. Takterna tycks sitta i: 46,75 meter!

dagens ölandsbild 93

bruketLördag eftermiddag. Södra bruket mot söder. Den gamla ruinen syns i övre vänstra gyllene snittet. Här på västsidan nästan vindstilla. Några plusgrader. Några svanar. Starkt kaffe. Jävligt starkt kaffe! När molnridån dras åt sidan värmer solen – ännu. Ytterligare en ringblomma har slagit ut i trädgården. Blir det sol även i morgon brister knoppen av årets sannolikt sista sommarmalva. Vi noterar: ”Sommarblommor – annueller – troligtvis en bit in i december…”

Taggad

i röret…

Alvarsamt tittar förstås in på morgondagens julmarknad i gamla posthuset i Södra Möckleby. Om det även blir poddradio därifrån återstår att se – och höra. Samma dag ska cykelleden genom byn invigas vid cykelbron nere vid Alunvallen. Alvarsamt hänger på.

Taggad ,

antiklimax

brantbacken_4

Sune Flisa har rymt. Han försvann obemärkt från tävlingarna i cykelbackhoppning i Garmisch Partenkirchen. Sune lär ha lämnat hotellet i vredesmod – och ingen vet vart han styrt kosan. Innan han försvann hann han dock mejla Alvarsamts redaktion:

”Hinner inte ta itu med Mörbylånga kommunledning och Trafikverket angående cyklingsförbudet på cykelleden Fyr till fyr. Livet är för kort för att banka vett i fårskallar. Leverera själva nån gång och glöm aldrig att bollen är rund och allt kan hända. /Sune.”

Och här står vi nu, med en västgötaklimax på halsen. Sune har nämligen missuppfattat hela situationen. Det är bara den branta backen i Degerhamn som fått cyklingsförbud, sannolikt på grund av den starka lutningen – övriga delar av den långa leden är fria att cykla på! Dessa uppgifter nådde redaktion och koncernledning under gårdagskvällens diskussioner på hemligt Kalmarhotell. Koncernledningen uppskattar extrakostnaderna det senaste dygnet till osannolika 123 000 kronor för flygresor, hotell och så kallade ”nattliga fortbildningsövningar inkluderad social träning”.

– Men det är ändå småpotatis i jämförelse med Skatteverkets excesser, som vår VD så träffande uttryckte saken.

Om Sune Flisa inte lígger speciellt bra till på redaktionen just nu måste trots allt sägas att hans eviga och stoiska kamp mot Förbudssverige är sund och riktig. Hela backen i Degerhamn har blivit en enda stor maktdemonstration med besserwisserskyltar i skrikande gult och rött. Förbjudet! Förbudsskylt! Stopparmar! Ingen i Sverige ska själv få avgöra om man vill cykla upp eller ned för backen; Storebror vet bäst. Men juridiskt kunniga vet att en lag måste ha folkets välsignelse för att efterlevas. I denna backe kommer stolta och fria ölänningar att cykla som vanligt – vid sidan av hindrande räcken och med blicken på annat än maktens förbudsskyltar.

Summa summarum: Sune Flisa hade för en gångs skull fel. Men hans ande och frihetskamp lever vidare. Trots pekuniära storförluster är han välkommen tillbaka när helst han vill. Ingen kan leverera som han!

redaktionsledningen

brantbacken_5Förbudsskylt och stopparmar vid sträckans nedre ände. I mitten av kurvan skymtar ytterligare ”ett maktens finger”. Frihetstörstande och otämjbara ölänningar kommer framdeles att cykla runt spärren mellan förbudsskylten och höger spärrarm.

brantbacken_7Stopparm och förbudsskylt vid sträckans topp. Här slinker en beslutsam ölänning igenom på vilken sida som helst av spärrarmen. Varken taggtråd, spikmattor, fotanglar eller minor kommer att bita. Ingen har hittills kunnat bestämma när en degerhamnare ska kliva av hojen! 

brantbacken_2Här kommer det att gå undan värre! Risken för polisingripande är obefintlig. Senast vi såg en polis i byn var 12 juli 1979. Han var från Kalmar och hade kört vilse.

brantbacken_6Uppför blir det tungt. Men på ettan bestiger man det mesta. Väl uppe på krönet aktar man sig  för att kalla Öland pannkaksplatt.

Taggad ,

cykelvärlden i chock

Det ser ut som om Sune Flisa har rätt – som så många gånger tidigare. Cykelleden Fyr till fyr tycks onekligen ha belagts med cyklingsförbud! För bara nån timme sen fångade Alvarsamts utsände reporterfotograf denna visuella konkretisering av något som i redaktionens ögon framstår som överhövan förnuftsvidrigt. Om bara några dagar invigs cykelleden sträckan Degerhamn-Södra bruket – världens enda cykelled där det är förbjudet att cykla! Koncernledningen fattar under kvällen/natten beslut om eventuellt inrop av vår högt älskade ledarskribent Sune Flisa…

cykelförbud

viktigt meddelande

Det har varit körigt på redaktionen i dag. Det började med att nyhetschefen tyckte sig ha applicerat för mycket Brylcreem, något som senare visade sig vara ”gårdagens middag”, toaletterad av Sune Flisas favoritbrevduva DynamiteLaura. Duvan, försedd med harnesk och klosporrar av titan, förde med sig brev från gode Sune:

”Här på cykelbackhoppningsveckan i Garmisch Partenkirchen når mig ryktet att cykelleden Fyr till fyr har belagts med cyklingsförbud. Min hemlige kurir i Degerhamn berättar att han bet två gånger i det röda bandet över förbudsskylten, varpå tre tänder sprack och ramlade ut i ett ymnigt blodvite. Men bandet förblev intakt. Det är alltså inget temporärt förbud utan ett evigt förbud att cykla på cykelleden Fyr till Fyr! Inte årtiondets utan århundradets skandal är följaktligen ett faktum – och därför gäller det att leverera! Ge mig en hyfsad sportbil och 100 sidor på Alvarsamt, landets och Nordens sannaste publikation, och jag ska meja pärmbärare och beslutsfattare i både kommun och på Trafikverk. Låt mig få avfyra den stora kanonen, den som får Tjocka Bertha att framstå som en pyroteknisk leksak för blöjbarn”, skriver bland annat gode Sune.

Redaktionsledningen känner tvehågsenhet inför erbjudandet. Flera mordhot har redan ramlat in efter den så kallade ”40-massakern i Kastlösa”, vilken fått redaktionens försäkringspremier att på kort tid gå i taket. Vi inväntar nu koncernledningens syn på den eventuella kioskvältaren… Ops! När man talar om trollen… Just nu kommer mejl om att den tio personer starka koncernledningen landar på Kalmar flygplats under eftermiddagen och att vi alla ses på hemligt hotell under kvällen. Före midnatt ska beslut fattas om Sune Flisa ska få som han vill, eller om vi denna gång tackar nej.

För att leva upp till ryktet som ”världens snabbaste publikation” – som gode Sune brukar kalla Alvarsamt – har redaktionsledningen just skickat ut en av våra bästa reportagefotografer för att på plats dokumentera prohibitionens eventuella sanningshalt. Fotografen utlovar bilder före middag. Vi kan alltså alla se fram mot en uppiggande – men måhända besk – aperitif.

redaktionschefen

Hembygdsföreningen festar om

För några dar sen träffades medlemmar i Södra Möckleby Hembygdsförening för middag i Folkets hus. Det blev en kväll att minnas med mat, dryck, frågesport och lättsamt umgänge med många skratt. En Gissa namn-tävling orsakade mycken men lättbotad huvudvärk. Tre av många frågor var dessa:

  • vilket är hans namn – ”han är gnagare med stamtavla”? (svar här)
  • vilket är hennes namn – ”gjorde hon när hennes gamla gjorde slut”? (svar här)
  • vilket är hans namn – ”tar han på Gotland till mineralsamling”? (svar här)

Och jag säger som jag brukar säga: Då återstår bara att se fram mot nästa fest!

Hembygdsföreningsträff_01Vad försiggår där borta? undrar från vänster Ki Myrbäck, Laila Henell och Gunvor Backlund. Alvarsamt saknar svaret.

Hembygdsfest_FolketsH_34Birger Hagman med sin – som han säger själv – högvinst Maritha Aurell.

Hembygdsföreningsträff_08När tankemödorna nådde maxnivå knarrade och knirkade den gamla Folkets hus-byggnaden. Från vänster Ann-Christin Nilsson, Susanne Henell, Olle Nilsson, Laila Henell och Rolf Hansson. 

Hembygdsföreningsträff_02Walle Dickson i djup koncentration för kontakt med guden Facit.

Hembygdsfest_FolketsH_61Degerhamns/Södra Möcklebys motsvarighet till Dramaten, ”Teatersalongen” i Folkets hus. Scenen ligger åt kameran till.

Hembygdsföreningsträff_03Lars Henell längst till höger sjunger en trudelutt efter sin överlägsna seger i frågesporten. Han vann alltså förstapriset, en Mercedes CLA250 – eller var det en träslev? I mitten Josef Reithmeier och längst till vänster Rolf Hansson. ”Johan från Hammarby” visar ryggtavlan mot kameran.

Hembygdsföreningsträff_05Från vänster: Anna-Britt Lagerström, Uno Magnusson, Margaretha Magnusson. Uno menade att den här typen av frågor kräver en whisky. Någon sådan serverades dock icke. Därför gick det som det gick: Dåligt.

Hembygdsföreningsträff_04Om du, Lars Henell, tittar till vänster så tittar jag, Kurt Arvidsson, till höger. Kurt fyllde förresten 70 bast några dagar senare. Alvarsamt lyfter på hatten.

Hembygdsföreningsträff_09Eva Matthis och Britt Bergman ser chockade ut, kanske för att laget skakade om världseliten genom att komma tvåa i frågesporten. Britt Bergman lämnade festen med ett stadigt grepp om priset: Två stearinljus.

Hembygdsföreningsträff_07Med ansiktena mot kameran: Ki Myrbäck och Roland Andersson.

Hembygdsföreningsträff_06Bernt Petersson till höger kastar en mycket diskret blick i Kurt Arvidssons frågeformulär. Bernt byggde mycket av sina frågesportsframgångar på desinformation. Han mumlade exempelvis högt om att ”Skriet” är en målning av en ålänning och att Åland ligger i Atlanten. Hur många som gick på de råa lögnerna förtäljer icke historien.

Hembygdsföreningsträff_10Eva Hansson Törngren höll i frågesport och tävling som du kan smaka på i inläggets inledning.

Hembygdsfest_FolketsH_03Birger Hagman och Henry Claesson.

Taggad ,

sol över Ottenby

Så visade hon sig äntligen, solen! Världen blev större, horisonten så mycket vidare. I går sprintade vi upp i fågeltornet vid Södra lundsjön för att djupandas och suga in så mycket ljus som möjligt genom ögon som en längre tid betraktat världen genom gråfilter. Här uppe, tio meter över marken, kändes tillvaron voluminös, ja nästan oändlig. Enligt meteorologerna är det i dag 41 dagar kvar till vinter. Men våren är här redan 4 mars. Mitt förslag är att vi denna gång hoppar över vintern.

Ottenbysol_1Åt söder badar strandängarna i ett nästan rembrandtskt ljus. Betet för kreaturen och hjortarna är fortfarande hyggligt. Det är svårt att tänka sig att bilen snart måste ha vinterdäck, och att tomten kommer med sin fåniga fråga om ”snälla barn” inom en knapp månad.

Ottenbysol_2Det drar ihop sig till solnedgång. Släpskuggorna blir längre, ljuset varmare. Schäferiängarna duschas i röda toner medan havet är opåverkat ”kallblått”. Som alla ser uppe till vänster stävar Vikingland söderut en dryg mil ut i Östersjön. Hon är på väg från Hangö i Finland till Rostock i Tyskland. Farten är goda 18,4 knop och kursen 238 grader. Hur jag kan veta det? Det vet väl varenda människa?! Om man mot förmodan är så väck att man inte vet är denna sajt en pärla med koll på 555 000 fartyg.

Taggad , ,

att äta kakan – och att ha den kvar

Cykelväg_Albrunnaskogen_69

Jag känner mig tudelad. Som cyklist och naturälskare förstår jag att jag inte kan få både ett intakt ”Ölands Amazonas” och en asfalterad cykelväg med hög standard genom samma område. Men i dag känns det som om en av södra Ölands extremt få skogar inte längre finns. Den lilla tarm som blir kvar ger ingen ”skogskänsla”. Och jag frågar mig hur denna skogsslakt har planerats – och godkänts – och av vem? Är det bara tekniker och ingenjörer som nu för tiden bestämmer när leder och vägar i dag ska dras – även genom känsliga och skyddsvärda marker? Har naturintresserade på Länsstyrelsen tappat rösten? Var finns den genuina känslan för naturens storslagenhet? Var finns flexibiliteten och fantasin? Varför måste en cykelled vara lika bred i hela sin sträckning? Och varför i helskotta måste träd som står flera meter från leden sågas ned?

Mina frågor känns meningslösa. Allt är redan gjort. Skogen är nedmejad och de högar som i dag ligger som gravmonument över en svunnen tid blir sannolikt flis för att värma upp nån tätort i norr. Cykelleden blir säkert fin. Under hösten ser alla markarbeten katastrofala ut. Sommar och klorofyll målar småningom om hela landskapet. Men kapade träd förblir kapade. Skogskänslan i Ölands Amazonas är död.

Cykelväg_Albrunnaskogen_05Leden upp från sjön mot Albrunna. Här ska även rör för avloppsvatten mot Grönhögen grävas ned.

Cykelväg_Albrunnaskogen_14Vårt ”stambord” nedanför Albrunna står plötsligt så ödsligt. Varför har man mejat så många buskar och snår? Varför måste allt vara så tillrättalagt? Varför tämja det vilda?

skogstraktor_AutobahnLeden liknar en cyklarnas Autobahn. På sina ställen är det röjt runt tio meter brett. Till vänster om maskinen går den gamla stigen bland de få träd som finns kvar. Med facit i hand skulle leden naturligtvis ha dragits på andra sidan stenmuren – till höger i bild.

Cykelväg_Albrunnaskogen_25Vi tittar åt norr. När man vandrar här känner man inte igen sig. Men vi tror att den unika blåsippslokal som fanns låg ungefär här. Vad vi förstår är den skövlad.

Cykelväg_Albrunnaskogen_28Bäcken vid Alvkälla.

Cykelväg_Albrunnaskogen_32Bäcken mot ost. Den enkla gamla bron ligger kvar ett stycke upp från överfarten.

Cykelväg_Albrunnaskogen_37Här ser vi hur få träd det är kvar från leden mot Kalmarsund.

Cykelväg_Albrunnaskogen_40Linjalrakt!

Cykelväg_Albrunnaskogen_43Mot norr.

Cykelväg_Albrunnaskogen_62Vi närmar oss Södra bruket och tittar åt sydväst. Frågan känns självklar: Varför har man exempelvis kapat dessa träd som stod många meter från cykelleden?

Cykelväg_Albrunnaskogen_7474Leden söderut från Södra bruket.

Taggad ,

fyratusengränsen sprängd

Alvarsamt innehåller i dag 4 047 foton. Fyratusengränsen sprängdes för några dagar sedan. Bloggen innehåller också 26 videor och ungefär lika många ljudinslag. Framdeles kommer allt större satsningar att göras på poddradioinlägg.

Taggad ,

poddsändning 7 – minnesgoda systrar

Siw Larsson tycker om att sjunga. Det har hon gjort sen barnsben. Ändå blev hon underkänd i sång under sina år i Smedby folkskola, där hon och systern Inger Emilsson började 1948.

Men trots C i sång blev åren i folkskolan minnesvärda. Det menar både Siw och Inger, två av de tio tidigare elever som var med på ”skolminnesträffen” i Smedby i söndags. Vi hör Inger först.

Slå på högtalarna och klicka HÄR.

Avannons:
Du kan se systrarna här. Siw sitter som tvåa från vänster, Inger längst till höger. Siw bor i dag i Södra Möckleby, Inger i Kastlösa.

Taggad , ,

Minnen

Alla minns vi väl våra tidiga skolår – med skräck eller glädje, eller båda delarna. Men minnen bleknar och dör. Minnen dör med människor även i vår digitala värld. Miljarder foton, videor och ljudupptagningar kommer framdeles att upplösas i atomer i kraschade hårddiskar, förlorade cd, tappade minnespinnar, stulna minneskort och konkursade eller kapade molntjänster. Man kan bara försöka göra det bästa för att spara det som är värt att spara.

Ett utmärkt exempel på en sån ambition är den ”skolminnesdag” som i veckan hölls i Smedby sockenstuga, tidigare Smedby Folkskola som lades ned våren 1954. Man samlades för att dela med sig av sina minnen från skolåren under 1940- och 1950-talen. Men man gjorde mer än så: Man spelade in det långa samtalet för lagring på dvd. Om hundra år kan därför – förhoppningsvis! – andra människor sitta i Smedby sockenstuga och fascineras av det samtal som fördes om en tid för sisådär 160 år sen. För oss nu levande skulle det vara som att höra människor berätta om Krimkriget samma år som Jenny Nyström och Oscar Wilde föddes.

Smedbyskolminnen_3Kaffe med dopp inledde skolminnesträffen i renoverade Smedby sockenstuga. Stående i mitten Ingalill Morén Hybbinette och till höger samtalsledaren Lars W Andersson. Av cirka 25 elever kom 10. De placerades i en halvring runt inspelniningsapparaten på stativ.

Smedbyskolminnen_2Ingalill Morén Hybbinette med kaffehurran. ”Uppsnack” pågår…

Smedbyskolminnen_1Still going strong: Mauno Nilsson, Bert Emilsson, Allan Elfving, Bengt Ohlsson, Gudmund Olsson och samtalsledaren Lars W Andersson. Främre raden från vänster: Asta Snövall, Siw Larsson, Britt Johansson, Ally Larsson, Inger Emilsson.

Smedbyskolminnen_4En hel del skolrekvisita fanns att kika på denna minnesdag. Här en ”läsordning”, alltså en föregångare till schema. Pikturen är som nästan alltid på den tiden prydlig och koncis. ”Biblisk historia” och ”katekes” är återkommande ämnen.

Smedbyskolminnen_5Rådgivande böcker, tabeller och övningar. Olika typer av vägledning var mycket precisa – och i våra ögon opersonliga.

Smedbyskolminnen_6Jag vet inte när man slutade med planscher i undervisningen. Men jag minns att de var suggestiva – och tunga. Det märkte man när man hade turen/oturen att få följa fröken till planschrummet för att kånka upp en drös björnar och älgar och änder till kommande lektion.

Smedbyskolminnen_7En inspirerande – men superromantiserad – plansch om kaffe. Slavgörat på kaffeplantagerna är här transformerat till ”en vacker dröm i orörd natur”.

Smedbyskolminnen_8Skolradion är äldre än man kanske tror. Den startade på försök redan 1928 för att bli permanent året efter. I dag heter Skolradion Utbildningsradion, UR.

Smedbyskolminnen_9Att sjunga var viktigt i gamla folkskolan. Mest sjöng man psalmer som man ofta skulle kunna utantill. Du hör mer om sång och annat i ett kommande poddradioinlägg där systrarna Siw Larsson och Inger Emilsson både berättar och sjunger…

Taggad ,

ögongodis mot höstpest

Vi skriver 17 november, höstens hittills gråaste dag. Jag kvävs. Grå, gråare, gråast. Till eventuellt tröstande optimister vill jag bara säga: Det blir självmordsväder även kommande tio dagar.

November, en månad som borde förbjudas i grundlagen. Det gick knappt att fotografera utomhus: 800 ISO, 1/40 sek bl 4. Man vill bara kasta smällan i havet och dra nånstans – till Dakar med tio solskensdagar framför sig och runt + 26. Eller varför inte till Kuala Lumpur ? Där är visserligen grått de närmaste tio dagarna men runt 29 grader. Varför är livet så orättvist?

Nä. Man får uthärda. Ta sig samman. Be strong. Gilla fast man ogillar. Man får ta det i etapper, dag för dag, vecka för vecka… Är man beredd att dupera sig själv kan man som gravt novembersjuk gång på gång på gång – som ett mantra – upprepa ordet snart… Och titta på sommarbilder.

GrönhögensHamn_4Vattnet ned mot Ölands södra udde med fyren Långe Jan som Ölands sydligaste utropstecken. Fotot är taget från södra pirarmen i Grönhögen.

 GrönhögensHamn_2Från södra pirarmens spets ser vi spetsen på den norra. Det är 26 grader varmt denna julidag, loja vindar, kristallklart vatten – och lätt att leva…

möte för minnen

MinnenI eftermiddags samlades detta glada gäng i en liten by på Sydöland. Avsikten var att dokumentera och väcka slumrande minnen från 60 år tillbaka i tiden. I kommande inlägg klarnar bilden och i en poddsändning får du möta en – eller till och med två – av personerna på bilden.

Taggad