över bron

Den allra första cykelturen över cykelbron strax norr om Södra bruket är gjord. Det var en njutning att långsamt rulla över den bastanta träkonstruktionen med underlag av tvärlagda plank som gör överfarten i det närmaste ljudlös. På mycket kort tid har det nu blivit möjligt att hoja från Degerhamn till Södra bruket och vidare på stigen genom skogen till Albrunna utan att behöva svära åt nån dödgrävare till bilist som trots möte ändå måste köra om oss på cyklar – även om risken för påkörning växer dramatiskt. En på hundra står på den intellektuella nivån, vilket man som cyklist alltid måste ha i bakhuvudet.

Hur som helst, bron är fin och vi cyklade fram och tillbaka på den som två små barn. Man får som bekant inte roligare än man gör sig. Nu ser vi med spänning fram mot nästa etapp, som enligt ”vanligtvis tillförlitliga källor” inleds om en vecka eller två. Den som lever får se…

Jo, man blir glad av nya cykelbron. Testa själv får du se! Men trots flera turer mellan Södra Möckleby och Albrunna har vi ännu inte sett till nån annan cyklist.

Bron mot söder.

Bilen kör mot söder: Ventlinge – Grönhögen – Ottenby. Cykelbron och bron över väg 136 går inte riktigt parallellt, cykelbron ”vrider sig en aning åt väster”.

Utsikt från en bro skänker perspektiv, sjöng en gång Brita Borg. Här ser vi ned på vägbron.

Två broar över Cementas väg mellan stenbrott och fabrik.

Brosidorna är höga; det är ingen risk att man kör av.

Cementas väg ned till fabriken. Dagen var grå som läskpapper. ISO 400 och 1/60 sek med bländare 5.