Det är snålt med ljus nu – även mitt på dagen. I Albrunna lund krävdes 400-800 ISO, nästan full glugg och 1/40 sekund. Lunden är nu skyltad till Norra ängen och Södra ängen. Vi valde den norra. Här är den enes död den andres bröd. Det doftar mull. Nedbrytning. Jord. Tjocka lövdrivor på stigarna gynnar mikrolivet i jorden under. I vår börjar allt om – igen!
alvarsamt 
Så vackra bilder ! Tack för den naturupplevelsen.
Ja, tänk vad man kan göra på internet. Man kan till och med göra människor tacksamma. Det tackar man för. 😉
Tack för alla fina bilder. Med din blogg känns det som jag är på södra Öland !
Vassego. 😉
Det är bra att du skriver södra Öland. Vi måste stå på och ligga i mot makten i norr. 😉
Tack för alla vackra fotografier. De får mig att minnas min barndoms somrar på alvaret med lärkans drill och gullvivorna i lunden.
Tack och bock. Ja, den där lilla lunden är märklig. Under våren kommer busslaster dit från i stort sett hela Sverige…
Det är gött att ta in miljöer, i detta fall genom dina bilder, vid årstider då man inte normalt är där. Skidterräng på sommaren och badplatser o liknande på vintern.
Det som slår en, i dessa dina höstlika vinterbilder från Albrunnalund med omnejd, är de dovt mörka färgerna och den väl avbildade fukten i miljön.
Dessa markängar, där vi slog oss ned med medhavd matsäck i våras och njöt av solsken och Arontorparosen i mångfald, står just i en så fantastisk kontrast till bilderna. Vi var inte ensamma då vid påsken heller.
Sommarens intensiva solsken ger också en mångfald av färger i lunden och den torra alvarmarken i sina dova färger just utanför muren.
Det är just dessa årstidsburna olikheter som gör det spännande och längtansfullt att bo i Norden.
Just nu är det dock allra mest längtansfullt till den vår som nu snart inträder i mitten av februari.
Om tio dygn blir det inte mörkare!
Många hälsningar!
Jag lägger din sista mening på minnet: Om tio dygn blir det inte mörkare! /Staffanhälsningar