-
Följ
Följer
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
När det grå, grå, läskpappersgrå trycker ned mig i skosulorna kan det kännas lättare om jag kan framkalla åtminstone något litet minnesfragment av våren och ljuset och sommaren som gick. Här är jag nere på stranden lite norr om Degerhamn och tittar upp mot land. Klockan är 08:32 den 21 juni, potatisen blommar i blått och det är helt vindstilla och tyst – så när som på små blyga kluck-kluck från havet.
alvarsamt 
Kommer cykelvägen att förstöra även denna del av den orörda naturen norrut fr Degerhamn mot Sandvik. I så fall får vi ut och krama träd.
Jag vet faktiskt inte hur de har tänkt sig norrut. Ska kolla, men bäst är att vara beredd på kramning! 😉
Åh vilken härlig bild, tur det finns kort man kan ta fram o titta på.
Synd bara att vi inte kan ”höra tystnaden”. Den var mäktig.