dag blir natt

Ibland ser man begrepp som fotografisk sanning och fotografisk noggrannhet. Jag gillar dem inte. De är osanna. Kameran kan nämligen liknas vid ”en optikens baron von Münchhausen”. Med nästan vilken kamera som helst kan du ljuga ikapp med baronens dråpliga texter. Han ljuger om hur han flög på en kanonkula, om hur han sprängde en björn i bitar och om hur han drogs upp i skyn av änder men styrde hemåt med rockskörtarna och landade i skorstenen. Med kameran kan du ljuga minst lika bra. Här ett knep för att förvandla en ”soldränkt sommarblomma” till ”belyst nattblomma”.

Det är svårt att tro att denna vackra luktärt är fotograferad en solig julidag. Men så är det. För att skapa natt använde jag manuell kamerainställning. För en ”normal” bild skulle jag kanske använda 1/100 sekund och bländare 8. Då hade fotot doftat ”sommardag”. Men jag ville ha natt. Därför använde jag blixt och den kortaste blixtexponeringstid kameran klarar av, 1/200 sekund, till den allra minsta bländaren: 22. Blixten riktade jag snett in mot kameran – en regelvidrig vinkel.

Resultatet blev som jag ville: Natt klockan tolv på dagen.

NattblommaBilden är alltså att betrakta som ren lögn. Jag har här valt att ha kvar blixten i bild – för att visa att jag inte ljuger om att jag ljuger!

PS. Natt klockan tolv på dagen är också en läsvärd och skrämmande roman av Arthur Koestler – om Stalintidens ofattbara vansinne.

Taggad

6 thoughts on “dag blir natt

  1. Tony skriver:

    Intressant fråga !!

    Det är väl en fråga om det är kameran som ljuger eller fotografen eller photoshopparen
    bakom bilden.

    Kameran visar väl ändå den ”sanning ” som gäller just då bilden tas.
    ”Osanningen” ligger ofta i betraktarens ögon gömd bakom förväntan, tradition och okritiskt betraktande av bilder i allmänhet.
    En ”innehållsdeklaration” borde följa med dagens bilder om man som fotograf hävdar att bilden visar något som är osant. Plats , tidpunkt, motiv etc.
    Dvs det är fotografen som ljuger om innehållet i bilden.
    Som du skrev Med kameran kan du ljuga minst lika bra.
    För att inte tala om mer eller mindre photoshoppade bilder. Det var lite svårare tidigare på ”stenåldern” men ett bra montage kunde ge ett intryck vara något annat än ”verkligheten”om man så ville.
    Nu kan man ju sudda och lägga till lite som man vill.Något som också gjordes för några år sedan med lodjursbilder om jag inte minns fel. Men som uppdagades vid analys av pixlar i bilden.

    Ljuger Du när Du berättar ”sanningen” om bilden? vem vet?

    Falskt eller ej . Det finns väl två sidor av ett foto som ändå gäller fortfarande.
    Att ta bilden och att betrakta bilden. Som ett nöje. Ren underhållning.

    • degerhamn skriver:

      Visst är ämnet intressant. Låt mig hårdra det lite till…

      Man ser skillnader i bilder tagna av låt säga Sune Jonsson och Christer Strömholm – inte bara motivmässigt, utan även i subtila detaljer som ljus, korn, gråskala, svärta. Det skulle man inte kunna göra om alla foton var ”objektiva sanningar”? Fotograferna har alltså tillfört bilden något personligt – något som därmed gör den subjektiv. Och en subjektiv bild måste i relation till en objektiv/sann bild betecknas som förljugen/manipulerad.

      Ett annat exempel: jpg-fotot – det vanligaste av alla fotoformat. Det är inte bara fotografen som tar denna typ av foton. Kameraingenjörerna har också ett finger med i spelet. De har inte bara konstruerat kameran utan sannolikt också den dator som sitter i kameran och som fixar och donar med bilden – så att den blir som de vill. Färger, förvrängningar, skärpa och annat har andra än fotografen bestämt över. Du kan koppla bort ”dessa andras inverkan” genom att fotografera i RAW. Men då får du själv stå för ”ljugandet” i det efterföljande bildarbetet – det som jpg-fotograferna ofta slipper.

      Det finns många sätt att påverka en bild: gamla tiders pjatt var ett. Om man använder pjatt eller Photoshop är för mig likgiltigt.

      Slutsats: Den helt sanna bilden finns inte.

      • Tony skriver:

        Slutsatsen är ok.

        Å andra sidan kan man säga att alla bilder är sanna .
        I den mening att vi alla kan se och tolka en bild helt olika. Subjektivt.
        En egenskap som utmärker sig om man gör jämförelse med kameran.

        TOLKNINGEN av bilden ÄR SANNINGEN antingen av oss som betraktar bilden
        eller kameror/objektiv och datorer/ skärmar, som du vet alla gör sin egna tolkning.
        Det är väl tur det. Utan tolkning finns inget.. Sant eller falskt.

        Är då det vi ser med våra ögon sant?
        Vi kan tänka oss din bild av luktärten 30 cm från våra ögon.
        Slå en blixt framifrån. Det vi då ser om vi ser ngt Är det falskt eller sant. I realtid.
        Samma förhållanden men vi får säkert en annan ”bild” än kameran med förinställda värden. Ögat hänger inte med att blända ned under de millisekunder
        som blixten avger ljus etc

        Är konstnärens verk sant? Är illusionistens konster falska.
        En tolkningsfråga för mig.Summan av ett förlopp kommer alltid närmare sanningen än ett utdrag på 1/500 dels sekund.
        En bild skulle kunna säga mer än tusen ord.Det gäller bara att använda rätt ”ord”
        både i bild och skrift om man vill påverka.”

        Vad föredrar du personligen? Skriften eller bilden?

        Vänliga hälsningar

        Tony

        • degerhamn skriver:

          Det här ämnet kan lätt slira in i hårklyverier… Varning är alltså utfärdad. 😉

          Skrift eller bild är egalt för mig. Liksom musik eller dans eller skulptur. De är alla uttryck för en vilja att berätta något. Endast betraktaren kan genom sin tolkning avgöra om det han ser/hör är sant eller inte – eller till och med sannare än verkligheten. Är det sant eller är det illusion?

          Horace Engdahl skriver i ”Ärret efter drömmen”: ”Vad är läsandet? Jag förstår det skrivna först i det ögonblick jag tycker mig höra en röst i det, så att satserna får en ton, ett perspektiv. Men denna röst är förstås en illusion. _ _ _ ”

          Han konstaterar sedan att illusionen är nödvändig, något jag håller med om.

          Om vi gör det en aning lättare. En bra bild är för mig en bra bild oavsett om den är fotograferad eller ritad, målad eller sprejad eller gjord som collage av tidningspapper. Trots det vågar jag påstå att inget foto någonsin har ”drabbat mig” lika starkt som exempelvis måleriet. Jag minns en målning av van Gogh på Moderna museet i Stockholm nån gång på 1970-talet. En enkel solros. Jag stod som förhäxad, sannolikt en halvtimme. Av vad? Inte av ”verkligheten” i alla fall. Målningen var starkare än verkligheten, skönare än verkligheten. Om den var sannare än verkligheten vet jag inte. Och det intresserar mig egentligen inte.

          Konstnären Otte Sköld frågade sig varför man ska måla en ko precis som den ser ut? Då får man ju bara två kor! Så ser jag även på fotokonsten. Varför bara avbilda? Varför avbilda när man kan göra bilden intressantare/subjektivare? Varför påstå att vissa bilder är ”sannare” än andra? Varför påstå att en bild som är behandlad av kamerans dator är sannare än en som är behandlad av fotografen? Är en pointillistisk målning mindre sann än ett foto? Är en kubistisk målning osannare än en expressionistisk? Är ett foto alltid sannare än en målning? Mitt svar är nej och åter nej. Och vare sig vi vill det eller inte måste vi tolka alla slags bilder, som visioner/illusioner av den verklighet som vissa – men inte jag – påstår är sannare än tolkningar av den.

          Följaktligen är jag inte är särskilt intresserad av kameror och fototeknik. De är bara redskap precis som penslar och färg eller basgitarr och förstärkare. Vissa säger att de inte kan förstå abstrakt konst. Men vad menas då med ordet ”förstå” när de i nästa mening säger att de älskar musik? Är inte musik det mest abstrakta uttryckssätt som finns. Musik – en räcka av totalt abstrakta ljudstötar sammansatta till ett slags verklighet. Det vore befängt av mig att påstå att ett visst foto är sannare än ett annat. Det kan naturligtvis vara bättre, uttrycksfullare, mer gripande – men inte sannare i uttryck av rent tekniska termer eller i jämförelser med den analoga tiden kontra den digitala, mörkrumsarbete kontra Photoshop. Ingen bryr sig om en platta är inspelad med X-mikrofoner i Europa eller med Y-mickar i USA. Det är de helt abstrakta pusselbitarna, alltså tonerna, som formar något slags helhet, svävanade högt över den banala verkligheten. Och vad är då verklighet? En illusion av en sanning – som finns eller inte finns?

          Staffanhälsningar 😉

  2. Tony skriver:

    Tack för svaret Staffan !

    Inte vill jag kalla det hårklyverier.
    Snarare ” kött på benen”.Nästan Ranelid-varning.
    Gillar dina utflykter i tanken.Och dina länkar vidare i alla riktningar.
    Har nu läst om skäggmunsmalen .Det är kanske dags att starta upp akvariet som står
    i garaget. En fråga, Är det ”extra” skärpa på malens öga?

    Keep up the good work !

    Tony

    • degerhamn skriver:

      Ranelidvarning! Jo, jag tackar jag. 😉
      Nä, ingen extra skärpa på malens öga. Deras ögon är mycket märkliga, som besatta med små silverkorn. Och på kommande bilder kan du se märklig ”udde” som skjuter ut över ögonggloben. Hälsningar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: