naturens under II

Naturen är lynnig. Djur kan plötsligt bete sig helt oförklarligt. Men det finns alltid en bakomliggande orsak som vi människor ofta inte förstår. Nedanstående bilder visar hur min yngelvårdande munskäggsmalhane plötsligt beter sig som fiende till sin egen avkomma. Och detta trots att han de senaste månaderna har vaktat fyra kullar yngel. Honorna överger kullen så snart rommen är lagd och befruktad. Hanen tar då över skyddet fram till den dag ynglen är stora nog att klara sig själva. Hanen håller sig dagtid inne i en uppochnedvänd blomkruka där han sköter rommen och ynglen. Där kan finnas flera generationer samtidigt. Honorna brukar ligga i kö utanför krukan i väntan på sin tur att få komma in för att rumla om i sänghalmen. Så snart rommen är lagd jagas hon ut av hanen. Inom fyra till sex dygn kläcks den. Hanen vaktar rommen, fläktar friskt vatten på den, håller den ren – och jagar bort eventuella inkräktare. Den hane som vågar sticka in huvudet i krukan får mycket snart veta att han lever…

Ungefär tre veckor efter kläckning kommer en efter en av de 20 millimeter långa ynglen ut ur krukan. De är exakta kopior av föräldrarna, bara mindre. Till en början får de leka ute korta stunder med hanen som förkläde. Senare blir utflykterna längre och längre och efter nån månad upphör hanens föräldraroll helt. Men ynglen är alltid välkomna tillbaka för att hälsa på inne i krukan, även när de är ganska stora. Familjesammanhållningen är alltså god.

Men ibland händer det man först inte förstår. Hanen har kastat ut de senaste tre romläggningarna ur krukan. Och inte nog med det. Han och honan har därefter kalasat på rommen, den som han tidigare har pysslat om så självuppoffrande. Efter en tids grubblande förstår jag orsaken: För många fiskar i akvariet! Fiskarna känner själva att ”nu får vi inte bli flera här, då dukar vi under.” Och så gör man det bästa – och enda riktiga – av situationen: Käkar upp potentiellt kommande generationer för att själva överleva!

romkalas_03Hanen i profil. Han ser ut som ett monster men är helt oförarglig och fredlig. De långa ”tentaklerna” börjar växa ut först i mogen ålder, men bara på hanarna. Vad de används till vet jag inte. Skäggmunsmalen från Sydamerika lever främst av vegetabilier. Den äter till och med trä. Mina gillar mangroverot och ek. Högst upp på listan av mer lättuggat favoritkäk står zucchini och brysselkål.

romkalas_01Skäggmunsmalen, eller Ancistrus, gillar att leva trångt. Den älskar att ligga gömd i rör, i krukor, under stenar och rötter där den oftast framlever dagen uppochnedvänd eller med huvudet nedåt. Här sticker den ryggliggande hanen ut halva huvudet utanför krukan. Den enorma sugmunnen är öppnad uppåt. Till höger om krukans ingång ser vi den av hanen utslängda romklumpen. I den anar vi ynglens ryggrad och ögon. Ur äggen längst till höger har ynglen redan kläckts.

romkalas_07Den uppochnedvände hanen kan ligga i den här ställningen i timmar. Utanför krukan ligger romklumpen i vars högra flank vi ser kläckta romkorn. Bara skalen finns kvar. Snart börjar kalaset!

romkalas_09Ett månadsgammalt yngel har upptäckt ”sina ännu paketerade syskon” och börjar smaka på dem. Men ynglet är ännu för klent för att kunna orsaka nån skada.

romkalas_10Utan förvarning slår honan till och utan betänkligheter börjar hon genast att äta av den rom hon lagt för bara några dagar sedan.

romkalas_05Kalasets höjdpunkt då honan till vänster och hanen till höger tillsammans festar på det som skulle bli deras egna ungar – och som hanen under normala förhållanden vårdar så ömt ”från romkorn till livsduglig tonåring”. Men det handlar inte om bristande moral eller oemotståndliga frestelser. Min teori är att de har insett att släkten håller på att bli för stor; att livsbetingelserna riskerat att bli riskabelt ansträngda…

romkalas_04Efter den mättande måltiden sätter sig honan i skuggan under en sten. På stenen ser vi några av hennes tidigare yngel.

Taggad

7 thoughts on “naturens under II

  1. Tony skriver:

    intressant med ögat.
    Hur är det med andra fiskars ögon? Finns det något liknande.
    Man kan se en annorlunda teckning i ”iris” på motsatta sidan om man förstorar bilden lite.
    En evolutionsfråga förmodligen. Hur ser det ut på andra malar med samma livsstil.
    Kan det vara någon form av inbyggda solglasögon?

    Blixtljus ? Det ser väldigt rent ut på bilden . Inga partiklar i vattnet etc som stör.

    hälsningar T

    • degerhamn skriver:

      Kan tyvärr inte svara på din fråga om ögonen. ”Inbyggda solglasögon” låter förträffligt och din spekulation kan nog ha fog för sig. Munskäggsmalarna är nämligen ljusskygga; de håller helst till i mörka hålor bland stenar och rötter. Och de är maniska på att krypa in i trånga rör, till och med såna som har mindre diameter än de själva. Man får klaustrofobi bara av att se hur de jobbar för att ta sig in. Jo, det är blixt pang på men alltid i liten vinkel mot glaset. Du minns kanske ”infallsvinkeln är lika med reflexionsvinkeln” som de tjatade om i fysiken. Tyvärr är frontrutan på burken mycket repig och vattnet inte helt klart på grund av ”överbefolkning”. Reporna krävde en kvarts Photoshopjobb för bilden av den på frontrutan fastsugna hanen. Övriga bilder blir sämre på grund av att motiven är en bit in i akvariet. De är helt obearbetade så när som på nån enstaka större smutspartikel – som kan bli extremt dominerande i blixtljus. Till sommaren hoppas jag få tid att bygga mitt länge planerade ”fotoakvarium” med kristallklart frontglas plus radiostyrda blixtar som bombar ljuset rakt uppifrån. 😉

      • Tony skriver:

        Man kan ju hoppas du får tid över till bygget . Det underlättar ju om man kan begränsa i djupled med nån extra glasskiva. Ser dock ut som att malen befinner sig nära frontglaset på dessa bilder. Annat blir det att plåta de lite mer rörliga fiskar
        du säkert har.Men filmen är ju billig numera..Vad säger djurskyddet om du kör sekvenser med blixten?

        • degerhamn skriver:

          Djurskyddet kan sova gott om natten. Jag har aldrig sett en fisk reagera av en blixt, inte på något sätt.

        • degerhamn skriver:

          ”Nära” är ett relativt begrepp vid närbildsfotografering där skärpedjupet handlar om millimeter – och ibland inte ens det. Blomkrukan befinner sig egentligen alldeles för långt in i akvariet, 15 centimeter, och med 150-millimetersglugg på minsta fokusavstånd är ”det riktiga skärpedjupet” miniminimalt, även om man jobbar med små bländare. Nä, nytt tunt frontglas av högsta kvalitet i fotoakvarium och firren högst en centimeter från glaset blir modellen! 😉

  2. tony skriver:

    Hej Staffan.

    Hur går det med fotokvariumet ?

    Som en liten uppföljning kommer här en förklaring.

    Hej Tony,

    Pupillformen är lite speciell hos många malar. Även en del rockor och bottenlevande hajar har liknande pupillformer. Hos malar kan den lilla läppen (operculum) på pupillen ändra storlek. I mörker på natten är den nästan helt borta, och på dagen i starkt ljus täcker den en stor del av pupillen så att det bara blir en smal U-formad öppning kvar för ljuset. Den exakta anledningen till de märkliga pupillerna är inte helt klarlagd. Förmodligen är det flera olika anledningar. En av de viktigaste funktionerna med en U-formad pupill är troligen att minska mängden direkt solljus uppifrån som kommer in i ögat. Detta gör att djuren inte blir så bländade utan ser lite bättre åt sidorna. Att kamouflera ögat och göra det lite mindre ögonlikt är en annan tänkbar funktion.

    En förklaring som jag köper då den kommer från universitetet i Lund

    Vårlika hälsningar /Tony

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: