I kölvattnet av VM och EM slog jag i dag personligt utomhusrekord: shortsen på den 9 mars! Dessutom blev det tropiska + 48,1 grader, visserligen i solen men vad då? Är det så noga?
Det blev alltså shorts – mitt på dagen till naken överkropp. Och det blev citronfjärilar, flugor, blåsippor, spyflugor, myror, gäss i plogar, blomstersängar som jag inte vet namnet på, varken på svenska eller latin. Och talgoxen sjöng för kung och oss.
Mellan Södra bruket och Albrunna stötte vi samman med ”han med vandringsstav med klyka”, alltså Sylve. Han Sylve heter också Persson, är barnfödd i Albrunna och sen några år debarkerad sjöman. Vad han inte vet om landskapet här kan klassas som ”synnerligen oviktigt vetande”. I dag berättade Sylve om lärkan, om syrenbusken han planterat på stranden, om den ruttna ekan, om äppelträden som står alldeles vid Kalmarsund, om de just nu fula lärkträden, om den lokala svanfamiljen, om knipholken han och kompisarna satt upp, om Titicacasjön och Machu Picchu i Peru, om lastomsättningar på över en vecka för 15 000-tonare i hamn år 1985, om starens orgier i körsbärsträd, om Alvkälla, nässelsoppa med gräslök och om den märkliga svampen jordkragstjärna.
Så är det att bo på Öland. Ibland träffar man inte en käft på flera dagar. Andra dagar stöter man samman med nån själ som man kan snacka med tills stämbanden går ur led. Och allt hänger ihop. Jordkragstjärnan är lika viktig som Titicacasjön.
Ja, Öland är märkligt. Häromdan höll vi på att frysa ihjäl. I dag var det i hetaste laget.
