sol på villovägar

molngluggDet skulle bli en fin partiell solförmörkelse i dag. Men hela himlen var som en enda stor grå skurtrasa och jag tänkte till en början inte ens ta fram kameran. Men strax före 11 tunnades molnen ut en aning. Under några minuter tog jag 200 bilder men ingen blev bra på grund av alldeles för mycket ”himmelsbomull”. Här anar man ändå månen som kommer in snett uppifrån höger. En kvart senare uppnåddes maxeffekt men det var då så molnigt att fotoresultatet blev rena grynsoppan. 1954 upplevde jag en total solförmörkelse. Jag minns att det blev alldeles lugnt, fåglarna tystnade och mörkret föll… Hela tillvaron kändes hotad och det var nog första gången i livet jag insåg hur liten människan är.

Taggad ,

2 thoughts on “sol på villovägar

  1. Jeanette Sköld skriver:

    Jag har också en aning om 1954, mörkt o tyst eller så är det mina föräldrar som talade om det, var inte ens ute i går men märkte att det mörknade på vid elvatiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: