Månadsarkiv: mars 2015

dagens ölandsbild 109

DagensÖlandsbild109Som svarta och vita tangenter på pianot, muren utmed cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna.

Taggad

mot skyn

skorstenenNär vi är nere vid tennisbanan i Degerhamn kan vi passa på att titta in i en av de gamla ugnarna… Med blixtens hjälp förvandlas det dunkla innanmätet till ”en sprakande tegelstensberättelse”. Tilläggas bör att rasrisken i ugnen är långt ifrån liten…

Taggad ,

blixten som stämningsförstärkare

Att fotografera är att modellera med ljus. Blixtljus ska – oftast – märkas så lite som möjligt, tycker jag. Helst låter jag blixtljuset studsa i tak, golv och väggar för att få ett mjukt ljus utan hårda skuggor. Det går av naturliga skäl inte att göra utomhus. Men ute i det fria finns andra tillfällen att använda blixt – även i fullt dagsljus. Nedan visar jag ett exempel på ”blixten som stämningsförstärkare”.

tennisbanan_skorstenarnaOktober 2014. Vi är på den gamla tennisbanan i Degerhamn. Jag har slagit blixten mot domarstolen och nätet. Bakgrunden med de gamla skorstensliknande ugnarna förblir opåverkad. Blixteffekten förstärker intrycket av ”förfall” och ”från en gången tid”. Fotovärlden skulle bli bra mycket tråkigare om alla bara fotograferade banala solnedgångar, väderkvarnar i motljus och söta kattor. Att skildra ”det övergivna och det fula” är fotografiskt intressant och görs ofta under knepiga ljusförhållanden. Att plåta avloppssystem, tunnelbanelinjer och övergivna industrier har blivit en folkrörelse som kallas urban exploration. Ett sevärt exempel är dessa foton från den tidigare så välmående bilstaden Detroit. Ett lokalt bildsvep i samma anda hittar du här.

 

Taggad

Olle – biografmaskinist

Det året matades den allra sista filmrullen genom projektorerna på bion i Folkets hus, Degerhamn. En epok var slut. Vi skrev 1997.
– Filmintresset slog i botten, minns Olle Nilsson i Södra Möckleby.

Men Olle minns också de bättre tiderna.
Hajen ett sågs av 122 besökare – publikrekord. Men även King Kong och Sound of Music drog storpublik. Och en film, SOS – en segelsällskapsresa, blev den enda jag fick köra två gånger samma kväll, berättar Olle.

– Jag började här 1974. Då fanns bara en projektor, en Kinofa. Till den måste man limma ihop tre rullar film och pausa i mitten av filmen för att byta till dom andra tre rullarna. Tio år senare köpte vi dom här två Bauermaskinerna från Ventlinge medborgarhus. Finessen med två projektorer är att man helt omärkligt växlar från projektor ett till projektor två och på så sätt får en pausfri visning. Den gamla Kinofamaskinen hade ovanan att ibland klippa av filmen, men Bauerprojektorerna krånglade inte en enda gång under dom 23 år jag körde dom, minns Olle.

Olle Nilsson har stenkoll på bygdens cineastiska historia.
– Jag har varenda filmtitel antecknad. Den första rullen körde jag 2 oktober 1974. Totalt blev det 437 filmer.

Trots att Olle Nilsson måste betraktas som byns okrönte filmnestor var han ändå inte den första biografmaskinisten på Folkets hus i Degerhamn.
– Det var Göte Petersson, berättar Olle. Sen tog min framlidne kusin Rune Forsberg och jag över och vi jobbade varannan vecka. Senare kom Göte Petersson tillbaka och han och jag delade på visningarna med den gamla projektorn.

Näste man till rakning blev Rolf Petersson, ”El-Rolf”. Han monterade och installerade Bauerprojektorerna och körde en tid ihop med Olle. När han slutade blev Olles son Lars-Göran Olles parhäst fram till målsnöret…

I dag står de två Bauerprojektorerna tysta i Folkets hus. De är bastanta pjäser på stadiga fundament från det analoga tidevarvet. Nästan allt är mekanik, finmekanik. Filmplattor och optik är utbytbara.
– Det fanns tre bildformat, minns Olle. Normalbild, vidfilm och cinemascope. Varje format krävde sitt objektiv. Den första cinemascopefilmen var En ding, ding, ding värld. Den var rolig.

Att visa biograffilm är ett yrke. Biografmaskinist är titeln. Det var förr ett tekniskt men också farligt jobb som krävde kunskaper och sunt förnuft. Filmerna gjordes på celluloid och blev med åren extremt brandfarliga. De orsakade många förödande biografbränder och i en tidig biografförordning rekommenderades att körrummet skulle kläs med asbestcementplattor. Bågljuslamporna i projektorerna var inte heller att leka med. De skapade förutom ljus en enorm värme och en stickande rök, som krävde kraftiga utsugningsfläktar. Dessutom måste man kunna klippa och skarva film.
– Och spola! tillägger Olle och skrattar. Man fick spola mycket. När en rulle visats skulle den spolas tillbaka. Det gjorde vi där ute, säger han och pekar på en enkel konstruktion, driven av en elmotor.

Olle Nilsson har upplevt biograferans uppgång och fall i Södra Möckleby. Men pendeln slår och sen en tid tillbaka finns en filmklubb i byn med Olle som en av drivkrafterna.
– I dag har vi 42 medlemmar. Vi visar fem filmer under våren och fem under hösten och intresset är i stigande. Vi kör dom här på Folkets hus, i samma gamla biosalong. Men inte genom dom fina Bauerprojektorerna. Dom har gjort sitt. Nu kommer filmerna på dvd och visas i en liten kanon…

– Den 20 mars visar vi Svart katt vit katt. Och i höst kör vi förresten min gamla favorit En ding, ding, ding värld…

ProjektorOlle_1Olle Nilsson mellan de två bastanta Bauerprojektorerna. Lägg märke till rören från maskinernas överdel. I dem sugs bågljuslampornas biprodukter ut: kraftig hetta och stickande rök. En bra video om hur det är att köra 35-millimetersprojektorer är denna. Den är på franska men man förstår jobbet utan ord.

ProjektorOlle_2Längst till höger ser vi objektivet framför den lucka i väggen genom vilken filmen strålar in i salongen. Filmen matas fram av kugghjul över många spolar och stöd. 24 bildrutor i sekunden ska matas fram, visas stillastående under bråkdelen av en sekund och matas vidare igen. Under Olles 23 år vid dessa projektorer hände inte ett enda tekniskt missöde med Bauerprojektorerna. – Men Kinofan klippte av filmen ibland, minns Olle. Och en gång small tänderna på ett kugghjul av. En vaktmästare i salongen undrade om han kunde hjälpa till. Det kunde han. Han fick bli ersättare för kugghjulet genom att trycka upp filmen mot en spole med hjälp av en liten pensel. Så satt han hela filmen. Visningen gick bra. Men vaktmästaren fick ont i armen.

lampanBågljuslampan, en riktig monsterlampa som ryker och bildar en våldsam hetta. Senare kom en modernare ljuskälla: xenonlampan. Bakom lampan sitter en välvd spegelreflektor.

ProjektorOlle_3Här ser vi det stuprörsliknande utsugningsröret på den hitre projektorn. Den undre delen av röret är märkbart påverkat av hettan och röken från bågljuslampan. – Det blev väldigt varmt i rummet under visningarna, minns Olle.

rulleDet här är en ganska liten rulle film, 450 meter. Till höger om den det hjul som filmen spolades upp på. Nere till höger syns del av ett så kallat censurkort som följde med alla filmer. Rött kort var ”barntillåten”, grönt kort ”tillåten från 11 år” och gult kort ”barnförbjuden”. Längst till höger ser vi en klipp- och skarvapparat. I den kunde man dels klippa filmen, dels skarva den med lim eller tejp.

ProjektorOlle_4Att öppna projektorluckan när bågljuslampan lyser är ingenting vi rekommenderar. Olle blundar eftersom ljusintensiteten är enorm. I dag fungerar inte projektorerna. Nåt slags säkring gick vid en provkörning 1998. Sedan dess har de stått orörliga. Men dessa högkvalitetsmaskiner går säkerligen att fnissa upp och starta på nytt, om nu någon skulle vara intresserad…

Taggad , ,

Anna vann!

Hon var inte först med rätta svaret, men hon stod för det. Det gör Anna till segrarinna i andra omgången av Vart är vi på väg? Alvarsamt lyfter på hatten och bugar.
Någon var snabbare med rätt svar men kom senare med ett nytt. Vi reste alltså från Mörbylånga till Risinge. Nästa omgång dröjer till första veckan i april.

Lösningen:
Vi reser från ort vars akter berättar om fisk (långa) för årlig ceremonirätt (lutfisk/jul). Färden går mot by vars inledning är början på ett ord som i sin helhet blir synonym till ordet skamfilad (risig).
Du kör förbi produktion som för tanken till Laura (uttryck för ”vimsig”/”kyckling”) och som har sin namnlike på skådeplats i Kalmar (Guldfågeln Arena). Från startorten, vars inledning är lika med del av en av Stockholms rikaste kommuner (Mörby [i Danderyd]), har du bara några kilometer till slutmålet.
Målets tre första bokstäver kan både mätta och ge smärta (ris).
Målets avslutande kvartett bokstäver är förnamnet (Inge) på den fotbollsspelare (Danielsson) som gjorde båda svenska målen i kvalmatch mot Portugal 1966.
Väl framme i målbyn är det nog inge(n) Ris(k) att du svarar fel (Risinge).

Taggad

vart är vi på väg?

1 poäng:
Väl framme i målbyn är det nog inge(n) Ris(k) att du svarar fel.

Taggad

vart är vi på väg?

2 poäng:
Målets avslutande kvartett bokstäver är förnamnet på den fotbollsspelare som gjorde båda svenska målen i kvalmatch mot Portugal 1966.

Taggad

blogginlägg nummer 1 000: De tog fighten

För att känna den rätta mingelstämningen medan du tittar på foton från utställningen bör du slå på din dators högtalare och klicka här.

boxhandskarGonggongen går. Ta Fighten! Box!

Avgångsklassen på programmet reklam, design och visuell kommunikation vid Linnéuniversitetet i Kalmar får varje år fritt disponera en kväll på Kalmar Konstmuséum. Årets kväll, onsdag 4 mars, hade den uppmanande och provokativa titeln Ta Fighten!

Aurora Borg, projektledare: – Vi frågade oss hur man kan samla en grupp människor med olika passioner och förena dom i ett enda syfte. Vi kom fram till att det gör man inte, det går inte. I stället tar vi vara på olikheterna och bejakar dom. Det finns stora ämnen och det finns små ämnen. Det lilla är aldrig för litet och det stora är aldrig för stort för att man ska kunna göra något åt det, för att man ska kunna ta ställning för det, ta fighten för det.

– Ska vi fika före eller efter mötet? Den enkla frågan ställde läraren Pernilla Frid i sitt anförande under evenemanget.

Frågan är ett enkelt exempel på hur vi ständigt måste ta ställning till olika mer eller mindre viktiga alternativ – och stå för dem.

Nedan ser du några exempel på elevers ställningstaganden i stora och små frågor. Observera att jag inte gjort subjektiva val av elevarbeten. Jag tog med dem som jag lyckades få in i liggande kameraformat. Det var nämligen trångt i trappan.

trapphusGarn i virrvarr prydde hela trapphuset i museet. Trådarna förde tankarna till just tankar, snilleblixtar som korsade luften/hjärnan/tillvaron likt ett gigantiskt mycel.

Borg_AuroraAurora Borg, projektledare: – Vi har hållit på några månader. Det har varit jobbigt men kul. Det är vi avgångselever som gjort utställningen, men även några andraklassare har varit med. Tanken var att utställningen skulle visas endast i kväll, men nu har museet bestämt att den ska vara kvar över veckoslutet. Kul!

nytt_gammaltKonventionellt måleri möter modern installation. Den för kvällen mycket passande ”garnexplosionen” var dock inte gjord av utställarna, utan av barn och vuxna under museets sportlovsaktivitet.

vimmelI entrén kunde man mingla och köpa roliga presenter vars pris man kunde styra till vilket slags välgörenhetsinrättning som helst.

PernillaPernilla Frid är en av lärarna vid programmet Visuell kommunikation.

ungdomarMan fick en glädjekick av att vandra uppför trapporna, där väggarna var tapetserade med elevernas tankar och ståndpunkter i vitt skilda ämnen.

nopriceNature is priceless”, heter detta bidrag av Andreas Pedersen, som skriver: I en tid då banker och investerare försöker sätta ett pris på naturen och dess tillgångar för att tjäna ännu mer pengar ställer jag mig i naturens ringhörna. Genom att återanvända naturmaterial som tidigare använts för många kreativa timmar i skateboardrampen visar jag hur ovärderlig naturen är.

mensMensverket” av Helena Hajdu-Rafis & Lisa Orvang. De skriver: Mens är en stor del av många människors liv, ändå får den inte ta plats i det offentliga samtalet. När det talas lite om något som är så viktigt i många människors liv osynliggörs deras behov och problem blir utan lösning. Mensverket gör sin första produktion av smycken. Ut ur trosan och in i offentligheten. Uppdragsgivare Mensen forum för menstraution. Promotion för Menssmycken.

forskare”Hamnar jag i helvetet om jag älskar min familj mer än Jesus?” frågar sig Eric Porali och försvarar yttrandefriheten och demokratin genom teckningar. Hans inlägg är en reaktion på attacken på satirtidningen Charlie Hebdo.

djurAfrikas vilda djur är värda att ta fighten för. Det tyckte Mi Ståhl.

HitlerTiteln på detta ställningstagande är ”No more Hitler”. Gebriella Heller argumenterar på ett slående enkelt sätt mot antisemitismen.

HannesHannes Lövbacka berättar om sitt videoprojekt, som han gjorde som utbytesstudent i England. Hannes kan berätta även för dig – om du klickar här.

FrackingSlutvinjett i ”Frack off!” Den ligger på Youtube. Se den genom att klicka här.

skinSkin deep” är titeln på Aurora Borgs kyligt kirurgiska plansch med mänskliga organ och skelettdelar. Längst ned konstaterar hon: ”difference is only skin deep.”

vems1Isabel Ambring slår knockout på betraktaren med sin enkla men slagkraftiga mobil.

Detta är alltså Alvarsamts tusende inlägg. På bloggen finns just nu 4 394 foton, några tiotal videor och ungefär lika många poddradiosändningar + andra inslag med ljud. Min förhoppning är att bredbandsutbyggnaden på Öland ska speedas upp. För utveckling av både företagsamhet och nätaktiviteter krävs att vi ständigt hänger med i svängarna. Gör vi inte det är det bara ”gardin ned” för södra Öland. Tillvaron är sån i dag. /Staffan

Taggad , , ,

staffan fotograf

StaffanFotograf

Förutom bloggen har jag två hemsidor om min yrkesmässiga verksamhet. Den ovan är en av dem. Klicka här för att komma till den.

Taggad

vart är vi på väg?

3 poäng:
Målets tre första bokstäver kan både mätta och ge smärta.

Taggad

En varm dag

I kölvattnet av VM och EM slog jag i dag personligt utomhusrekord: shortsen på den 9 mars! Dessutom blev det tropiska + 48,1 grader, visserligen i solen men vad då? Är det så noga?

Det blev alltså shorts – mitt på dagen till naken överkropp. Och det blev citronfjärilar, flugor, blåsippor, spyflugor, myror, gäss i plogar, blomstersängar som jag inte vet namnet på, varken på svenska eller latin. Och talgoxen sjöng för kung och oss.

Mellan Södra bruket och Albrunna stötte vi samman med ”han med vandringsstav med klyka”, alltså Sylve. Han Sylve heter också Persson, är barnfödd i Albrunna och sen några år debarkerad sjöman. Vad han inte vet om landskapet här kan klassas som ”synnerligen oviktigt vetande”. I dag berättade Sylve om lärkan, om syrenbusken han planterat på stranden, om den ruttna ekan, om äppelträden som står alldeles vid Kalmarsund, om de just nu fula lärkträden, om den lokala svanfamiljen, om knipholken han och kompisarna satt upp, om Titicacasjön och Machu Picchu i Peru, om lastomsättningar på över en vecka för 15 000-tonare i hamn år 1985, om starens orgier i körsbärsträd, om Alvkälla, nässelsoppa med gräslök och om den märkliga svampen jordkragstjärna.

Så är det att bo på Öland. Ibland träffar man inte en käft på flera dagar. Andra dagar stöter man samman med nån själ som man kan snacka med tills stämbanden går ur led. Och allt hänger ihop. Jordkragstjärnan är lika viktig som Titicacasjön.

Ja, Öland är märkligt. Häromdan höll vi på att frysa ihjäl. I dag var det i hetaste laget.

Sylve_KIckan– Om ni går 50 meter åt det hållet, viker av till höger vid den lilla tallen, svänger rakt norrut och går ytterligare 20 meter och tar vänster vid en ungtall, bara en meter hög, kommer ni att få se det verkligt unika här! Så talar han, Sylve Persson.

SylveSylve Persson vid den långa stenmuren utmed cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna. Alldeles bakom Sylve ser vi stora runda stenar. – Med dom märkte man ut var muren skulle gå, berättade Sylve. Ovanpå dom la man sen kalksten. Muren var alltså tänkt att bli längre, men av nån anledning fullbordades aldrig den utstakade sträckningen.

Taggad ,

dagens Ölandsbild 108

kvarnenFrån Geologiska trädgården nere vid Södra bruket ser vi nästan rakt mot solen i sydväst. Här gäller det att smälla på en kraftig blixt för att få teckning i funten med solreflexen. Bilden togs i går och visst anar man redan här att vi i dag kan få vårens hittills högsta temperaturer?

Taggad

vart är vi på väg?

4 poäng:
Du kör förbi produktion som för tanken till Laura och som har sin namnlike på skådeplats i Kalmar. Från startorten, vars inledning är lika med del av en av Stockholms rikaste kommuner, har du bara några kilometer till slutmålet.

Taggad

skärpedjup

skärpedjup_1Här är bara första brevlådan i raden skarp. Alla andra är oskarpa och av bakgrunden ser man knappast nånting. I denna bild är alltså skärpedjupet kort.

skärpedjup_2På denna bild är tre fyra brevlådor skarpa och vi ser många fler detaljer i bakgrunden. Varför blir det sån skillnad i skärpedjup? Om du anmäler dig till min fotokurs får du veta svaret. Två kursdagar är bestämda, lördagarna 11 och 18 juli. Ett dussin personer är anmälda och blir vi ytterligare några kanske jag lägger till en lördag i början av augusti. Är du intresserad mejlar du alvarsamt@yahoo.se så lägger jag in dig i mejllistan. Du får då all nödvändig information – då och då. Kurskostnad: 100 kronor och då ingår lättbegripligt lärohäfte. Kursen är för nybörjare med mycket praktik och så lite teori som möjligt. Din kamera kan vara hur enkel som helst; telefonkamera eller vidunder för halv miljon spelar ingen roll. Det är inte kameran utan du som bestämmer om bilden ska bli bra eller dålig. Det finns inga genvägar till bra bilder. Bra bilder kräver en viss grundkunskap. Den får du i kursen.

Taggad

vart är vi på väg?

Ja, då kör vi omgång två av Vart är vi på väg? Du får fem ledtrådar, en varje morgon klockan 08:00 fem dagar i rad. Du kan bara svara genom kommentar. Priset blir ”den grandiosa äran som kommer att få dina grannar att buga och niga då du möter dem på byn”.

Vi reser bara inom Mörbylånga kommun. Alla fem ledtrådar publiceras innan det rätta svaret ges – hur många kommentarer som än kommer in under resans gång.

Detta är första ledtråden, värd 5 poäng:

Vi reser från ort vars akter berättar om fisk för årlig ceremonirätt. Färden går mot by vars inledning är början på ett ord som i sin helhet blir synonym till ordet skamfilad.

Taggad