alvarsamt
Icke allvarligt om livet runt alvaret
Månadsarkiv: april 2015
dagens ölandsbild 116
När solens strålar når oss genom bara små molngluggar brukar jag passa på att plåta. Exponerar man som här efter de ljusa partierna blir kontrasterna spännande. Detta rapsfält nedanför Strömmelns gård har redan börjat gå i blom.
kamp
Livet är en kamp, sägs det. Det stämmer. Jag ser kampen i naturen och jag ser den i mina akvarier och jag ser den i mina trädgårdsland. Det är en ändlös kamp på liv och död i ett evigt kretslopp.
Bilden nedan av friskt gräs och blommor i gult och blått vid ett till synes stabilt träd utstrålar harmoni, ja till och med ”sommarlik frid”. Läget är lugnt, skulle man kunna påstå. Men det är det inte. Åt nedre bildkanten till rasar Öland ut i Kalmarsund. Bit för bit äter havet upp ön, inte i stora munsbitar, men dygnet om i små små portioner… Trädet och blommorna står säkert kvar om tio år, kanske även om tjugo. Sen blir prognosen osäkrare…
En nästan sommarbetonad botanisk idyll – till synes evig.
Om de här bläckfisklika stamförgreningarna är från just trädet ovan vet jag inte. Men man ser att här pågår en kamp som antingen havet eller trädet kommer att vinna – småningom. Oddsen är 99-1.
Från sidan ser vi att stora delar av trädet redan hänger ute i luften utan jord under sig. Och vind och vågor mumsar vidare på stackars Öland…
pö om pö
Då och då händer det små och stora saker utmed cykelleden Södra bruket-Albrunna, en sträcka på bara två kilometer ingående i cykelledsprojektet Fyr till fyr.
En högkvalitativ möbel finns nu utsatt strax efter kravallstaketets södra slut. Här kan säkert åtta personer samsas om utrymmet. Sittgruppen är så tung och bastant att inte ens en storm kan rubba den.
Nedanför Albrunna blir det – vad vi förstår – både en parkeringsplats och en vändplan. Redan i dag går det att köra bil hit ned, men ytterst få gör det. Återstår att se hur trafikerad vägen hit ned blir då – och om – även den asfalteras. En cykelbana med biltrafik är ingen lyckad lösning.
förvarning
Ett måhända illavarslande järtecken har upptäckts på stranden nedanför nordgränsen av det nedsågade ”Ölands Amazonas”. Alvarsamt tar varningen på yttersta allvar. Redaktionen har därför frågat forskare världen över om ”eventuell mening i eventuellt meddelande från eventuella rymdvarelser”. Men ingen har hittills kunnat ge något relevant svar. Alvarsamts undersökningar fortsätter dock med oförminskad kraft…
Den ”gigantiska rymdkyssen” består av flera hundra stenar ordnade i ett för mänskligheten obegripligt mönster.
cykling tillåten på cykelleden!
Nu är det plötsligt tillåtet att cykla på cykelleden från Fyr till fyr! Här i Degerhamns värstingbacke har det sen i höstas varit förbjudet. Antingen har Trafikverket nyktrat till eller så har Sune Flisa varit framme och picklat de förhatliga förbudsskyltarna.
Backen i höstas. På den tiden och fram till höromdagen var cykelleden den enda i hela världen där det rådde cykelförbud. Läs mer här.
dagens ölandsbild 115
Cykelleden mellan Albrunna och det vi ser i bakgrunden: Södra bruket.
håll kameran rätt
Det första tekniska krav man kan ställa på en bild är att den är skarp. Vi bär glasögon för att se så skarpt som möjligt och samma strävan bör gälla för fotografen. Många fotograferar med kameran inställd i automatiskt läge och har därför ingen koll på exponeringstiden, alltså den tid slutaren är öppen för att släppa in ljuset som fångas upp som en bild av sensorn. Många håller dessutom kameran på ett felaktigt sätt. Dessa två faktorer gör att man i dag ser massor av oskarpa foton.
– Men min kamera har bildstabilisering, hävdar någon.
Jo visst, den är bra. Men den kan inte trolla, bara ”dämpa de negativa effekterna av din darrhänthet”. Det finns ett talesätt som stämmer bra inom allt som har med bild och ljud att göra: Skit in – skit ut! Man bör alltså få en så bra bild in i kameran som möjligt. Det går inte att fullända en tekniskt dålig bild med något trolleriprogram i datorn. Det går bara att förbättra den. Därför är det bäst att börja med att hålla kameran på rätt sätt. Det lär du dig i sommarens fotokurs.
I dag ser man ofta denna kamerahållning – den sämsta tänkbara med tanken på skärpan – eftersom du med raka armar darrar som mest. I bildsviten nedan visar jag bilder tagna med en kamera utan bildstabilisering i kort teleläge och med kameran hållen med raka armar. Exponeringstiderna är uppifrån och ned 1/1, 1/2, 1/5, 1/10, 1/20, 1/40, 1/80 och 1/160 sekund. Bilderna talar sitt tydliga språk. Först på 1/160 sekunds exponeringstid blir resultatet ”något så när godkänt”, men icke maximalt.
Denna kamerahållning är den sämsta tänkbara. Den har tyvärr blivit vanlig sen kameror med enbart monitor på baksidan i stället för optisk sökare har invaderat marknaden.
Exponeringstid 1 sekund. Resultatet är katastrofalt. Men med rätt kamerahållning och rätt stödteknik och lite tur kan man faktiskt ta skarpa bilder med denna evighetslånga exponeringstid.
Exponeringstid 1/2 sekund. Resultatet är nästan lika katastrofalt som ovan.
Exponeringstid 1/5 sekund. Bättre men fortfarande långt ifrån godkänd skärpa.
Exponeringstid 1/10 sekund. Fotot platsar bara i papperskorgen. Det går inte att rädda.
Exponeringstid 1/20 sekund. Icke godkänt! Vi närmar oss inte ens minimikravet på skärpa. Trots det vet jag att många tar bilder på så långa exponeringstider – med felaktig kamerahållning.
Exponeringstid 1/40 sekund. Dålig skärpa. Men jag hade tur med denna bild. Resultatet är bättre än i nästa foto, trots att det är taget med kortare exponeringstid.
Exponeringstid 1/80 sekund. Sämre skärpa än i bilden ovan som är tagen med dubbelt så lång exponeringstid. Det säger en del om hur lotteribetonad fotografering med långa exponeringstider är. Även denna bild hör hemma i papperspelle. Oskärpa syns mindre i en liten än en stor bild. Klicka på bilden så förstår du vad jag menar.
Exponeringstid 1/160 sekund. Först vid denna korta exponeringstid börjar det likna något. Bilden kan klassas som godkänd, även om den med rätt kamerahållning hade blivit ännu mycket skarpare.
Vi är alla mer eller mindre ”skackelhänta” (darrhänta) som man säger i Jämtland. Det kan därför vara en god idé att testa vilken längsta exponeringstid man klarar av. Men ännu viktigare är rätt kamerahållning.
att se det vi oftast inte ser
En upphängd pirra, en clown som nyper i hattbrättet, två hjärtan och några jordgubbar, en chokladbit och ytterligare några hjärtan och ett bolagsnamn… Det är vad man ser på denna bild av en glassbil, ett motiv vi sällan eller aldrig bryr oss om. Först genom fotot framträder vardagens mer eller mindre absurda detaljer med sina klärobskyra budskap.
fullbordad asfaltering
Häromdagen var denna sträcka från Södra bruket till skogen i fjärran inte asfalterad. Men det är den nu. Asfalt är inte fult. Fulare än fult är däremot kravallstaketet utmed slänten mot havet.
Man kan undra vad 150 meter kravallstaket har kostat att köpa in och montera.
mjukt ljus, hårt ljus
Våra små dvärgtulpaner, med färger som smällkarameller, har börjat titta sig omkring i världen. De är svåra att fotografera för jag måste ned på marknivå och att därifrån styra ljuset är inte helt lätt. De två övre ”mjuka” bilderna är tagna med indirekt blixt och en varm reflexskärm. Den nedre ”kristallhårda” bilden är tagen i solsken uppifrån och med direktblixt från sidan. Du som tänker gå min fotokurs i sommar ska veta att vi på den lär oss en hel del om så kallad makrofotografering, alltså fotografering på nära håll ”så vi får små motiv stora på bilden”. De flesta enkla kameror har i dag ett makroläge och med vissa modeller kan man gå så nära motivet som en centimeter. Två stora svårigheter uppenbarar sig då: Ett nästan obefintligt skärpedjup och svårt att få bra ljussättning av motivet. På kursen gör vi allt för att komma runt problemen på olika sätt. Du kan läsa mer om kursen här.
Här låter jag en blixt från vänster snudda kronbladens överkant och gå vidare till en reflexskärm till höger om blomman. Från den studsar det något försvagade ljuset tillbaka mot blomman som får en mjuk framtoning – trots att bilden är tagen i klart solsken. Vitsen med det här arrangemanget är att man i stället för hårt och kontrastrikt solljus kan låta blixtljuset sätta sin mjuka prägel på fotot. ”Man tämjer det hårda solljuset med mjukt blixtljus”.
Även detta foto är taget enligt beskrivningen ovan.
Här låter jag en hotshoeblixt på extremt kort stativ, bara fem centimeter högt, lysa upp blomman snett underifrån. Ovanifrån gassar solen. Jag jobbar med enkla ljussättningar. En ljuskälla och en reflexskärm räcker till nästan alla motiv. Ju flera blixtar eller lampor man använder, desto svårare och onaturligare blir det. Jag försöker hålla i minnet att ljuset i naturen nästan alltid kommer från en enda ljuskälla – solen.
dagens ölandsbild 114
Någon sa mig: ”På Öland blåser det hårt 360 dar om året. Övriga fem stormar det.” Detta foto är alltså unikt.
fotokursen drar…
Hittills har 20 personer visat intresse för sommarens fotokurser för nybörjare. Och det är långt kvar till avspark; vi blir kanske 30 småningom. Lösa planer finns därför på ett tredje kursdatum i slutet av juli eller första veckan i augusti. Spikade dagar är hittills 11 och 18 juli. Alla inlägg om kursen kan du läsa här.
snart
I Albrunna lund känns det i luften att mängder av magasinerad livskraft i stammar och rötter snart kommer att släppas lös…
