Livet är en kamp, sägs det. Det stämmer. Jag ser kampen i naturen och jag ser den i mina akvarier och jag ser den i mina trädgårdsland. Det är en ändlös kamp på liv och död i ett evigt kretslopp.
Bilden nedan av friskt gräs och blommor i gult och blått vid ett till synes stabilt träd utstrålar harmoni, ja till och med ”sommarlik frid”. Läget är lugnt, skulle man kunna påstå. Men det är det inte. Åt nedre bildkanten till rasar Öland ut i Kalmarsund. Bit för bit äter havet upp ön, inte i stora munsbitar, men dygnet om i små små portioner… Trädet och blommorna står säkert kvar om tio år, kanske även om tjugo. Sen blir prognosen osäkrare…
alvarsamt 
Rösslösa i Kastlösa ligger högst, 58 m ö.h., så det vill till att vi fortsätter att bränna på i båda ändar för att Öland ska dränkas helt.
I frågor om utplåning är det endast fråga om begreppet ”tid”…
Havet är evigt och hänsynslöst, och alldeles helt underbart. Det både ger och tar. Enligt en del geologer så sker det och har skett en landhöjning på Öland. Öland har alltså rest sig ur havet under de senaste, säg ett par tusen år. Man räknar med att vi kommer att ha fastlandskontakt över till Bergkvaratrakten om ca tusen år.Utan bro alltså.Detta innebär att vi som angör Öland söderifrån, får en klart kortare resa till Degerhamn.
Den som lever får se.
Vi hoppas att ni alla på Öland nu får en varm och torr valborgsmässoafton med goa brasor att värma er vid samt ett behagligt uppvaknande på den första maj.
Hilsen/
Uppgifter på nätet gör gällande att norra Öland stiger upp ur havet med 1-2,5 millimeter om året. Om södra ön hittar jag i flygande rappet inte mycket. Intressant är att vi inte bara har landhöjningar utan också höjningar av havsnivåerna på grund av dels global uppvärmning (varmt vatten tar större plats än kyligare), dels följden av denna uppvärmning: avsmältningen av glaciärer. Så, nu har jag lekt vetenskapsman en minut. 😉