Att plåta landskap med vidvinkel är svårt. Det blir lätt trist; ”stort” och ”långt”. Men ibland vill man lik förbaskat använda vidvinkeln för att få med mycket. Testa detta lilla tips!
alvarsamt
Icke allvarligt om livet runt alvaret
Månadsarkiv: augusti 2015
resa utan mål
Även om man bor på Öland måste man se nåt nytt. Vi kom till Jylland, Danmark. Där pratar alla tyska. Danskarna står bakom disk och vid kassa – och pratar tyska. Pizzorna presenteras på tyska. Zimmer är vanligare än vaerelse. Det är Morgen hit och tschüss dit, aldrig ett bye eller chiao och aldrig mötas de tu – eller tre.
Tiderna förändras. På Jylland finns inga cigarrökande damer. På Jylland finns inga svenskar. Nästan. På Jylland finns inga smil. Nästan. På Jylland finns inga invandrare. Men en och annan husbil rattas av kvinna, sannolikt tysk. I Sverige körs husbilar av män. Alla! På Jylland går inga ungdomar med Iphone-proppar i öronen. Nästan. Danmark är inte alls likt Sverige. Vi får för oss att Jylland är likt Tyskland.
Danmark har troligen inga landdistrikterne problemer, glesbygdsproblem. Det bor nämligen ingen ute på landet. Nästan. Bara en och annan bonderøv häckar i en ensom ejendom omgiven av enorma spannmålsfält. Man bor i by och småstad där alla pratar tyska. Nästan. Landet i landet Danmark är lika med spannmål. Och tyskar.
Vi far dit något pekar eller vinden styr. Vi hamnade vid Haurvig kyrka. Där fanns inte en enda tysk. Kyrkan har en krigskyrkogård. Det var dansk högsommar med sol och vackra cumulusmoln. Där mötte vi döden. Men vi var inte beredda på att möta döden denna varma dag med en svag vind som doftade ljung. Det är nog ingen. Det var nog heller ingen av dem som vi såg skymten av här: Oskyldiga små barn, amerikanare, engelsmän och kanadensare som blivit massakrerade, torpederade och sönderskjutna eller som drunknat, kvävts eller brunnit inne.
Livet går vidare. Snart finns ingen levande från andra världskriget. Vi glömmer. Alla generationer måste göra om samma slags misstag.
På Jylland finns inga cigarrökande gamla kvinnor. Alla pratar tyska. Det är Morgen hit och tschüss dit.
Några har fått stenar med både för- och efternamn, till och med födelse- och dödsdatum. Vissa får bara ett förnamn.
Anders, Svend och Mary. Vad skulle det ha blivit av dem om inte kriget dödat dem?
Kriegergrave/War graves.
Sergeanten Allen John Ingram, 50 skvadronen i RAF. Hans bombplan av typ Hampden störtade under väg till Hannover utanför den holländska kusten. Allen John Ingram drev iland på stranden i Årgab 25 juli 1940. Han begravdes tre dagar senare. Resten av besättningen, fyra man, omkom också. Wing Commander Crockart och sergeanten Soothey är troligen begravda i utlandet. Den fjärde besättningsmedlemmen försvann i havet. Hans namn finns inte nämnt i informationsskylten på kyrkogården.
Den amerikanske soldaten Albert Edw Barclay drev iland 12 juni 1945. Han begravdes fem dagar senare. De flesta flygare var mellan 20 och 25 år gamla.
Natten till den 24 februari 1945 störtade ett bombflygplan av typen Stirling i Nordsjön. Liket av flygnavigatören F W Vebster drev iland på stranden utanför Bjerregård. Vebster begravdes i sanddynerna av tyskarna. Fyra man ur besättningen har ingen känd grav, men två ligger begravda på Sönder Nissum Kirkegård.
P/O. Colin John Blyth, RCAF 405 SWqdn. Under en bombräd mot Hamburg störtade en Lancaster i havet den 29 juli 1944. En av planets skyttar, kandadensaren C. J. Blyth, drev iland nord om Bjerregård den 7 eller 8 oktober 1944. Tyskarna begravde den stupade i sanddynerna och satte ett träkors med hans namn på graven. Resten av besättningen försvann i havet. Försök till samtal med tyskarna – sannolikt om en senare riktig begravning – misslyckades. Tyskarna hänvisade till ordern att ”fientliga flygare skulle grävas ned på stället.”
Här vilar radiotelegrafisten sergeant Arthur Robson. Liket av honom drev iland vid stranden i Nymindegab i oktober 1944. Tyskarna begravde honom i sanddynerna. Av de övriga i besättningen försvann två i havet, medan två ligger begravda i Esbjerg och två i Kiel: Sergeant K M Durrant och F/O H Wilkins. Den störtade eller nedskjutna Lancastern var på bombuppdrag mot Kiel.
meterbred häck
Nere vid Mellersta Västerstad finns en pampig häck som verkligen inte går av för hackor. Den är så stor att man till och med kan ana den på Googles kartor.
På den östra sidan vägen är den på sina ställen ”flera meter” bred. Som vanligt vet jag inte vilket slags klorofyll det handlar om. Nån som vet mer om blomman eller historien bakom häcken?
beskära redan i sökaren
De som gick min fotokurs i somras fick lära sig att beskära redan i sökaren. Om man slarvar med detta måste man senare göra beskärningar i bildbehandlingsprogram, ofta med betydande kvalitetsförluster som följd. Ett av de bästa motiven att öva just beskärning är kreatursflockar. Djuren ligger eller står ofta slumpmässigt osymmetriskt men är ofta relativt stillsamma, och de finns överallt på ön.
Min erfarenhet är att hur man än beskär dem blir något i bilden lidande. Man kan bara göra så gott det går. Efterbeskärning blir nästan alltid nödvändig. Nedan några smakprov av en flock på södra ön.
Här finns ingen kapad djurdel. Alla kräken är hela. Men för att lyckas med det har jag tvingats välja ett rätt udda format. Men varför inte?
Djuren till vänster i bild har fått både nosar och bakdelar kapade men kanske att man trots det köper beskärningen som egentligen är gjord för situationskomikens skull. Kon längst fram till vänster vrider bort huvudet i avsky och säger till den stående kon: – Kan damen möjligen vara en smula diskretare?
Denna beskärning är ungefär hälften av kompaktkamerans originalbild. Beskärningen är stenhård, men jag tycker den håller. Senare års kompaktkameror bjuder på finfin bildkvalitet. Här är halva bilden bortskuren, trots det är skärpa och toner imponerande. Kompakterna är – och kommer att vara – överlägsna telefonsmällorna.
Liten del av stor flock. Hur man än kapar får man nästan alltid något oönskat med på bilden. Här: rumpan längst ned till vänster. Visst kan man klona bort den, men är det värt besväret?
dagens ölandsbild 128
14:e hålet, det längsta på golfbanan i Grönhögen. Snacka om strandnära! Vill du läsa mer om banan klickar du här.
soffan
Vi har tre soffor. Utmed Kalmarsund. I nån av dem brukar vi sitta varje dag. Konsten är att sitta och titta rakt ut över sundet utan att göra någonting. Inte prata. Inte tänka. Bara vara. Vi brukar sitta en timme. Jag somnar ibland. Men bara några minuter. När jag vaknar känns livet nytt.
Om alla tog sig en timme i en soffa per dag utan att tänka skulle världen inte se ut som den gör. Det är jag säker på. Å andra sidan är det nästan allt som jag verkligen är säker på.
En timme utan att göra något, utan att tänka, kan kännas svår och lång – i början. När man vant sig går timmen ”på några minuter”.
genial kuf – döderhultarn – del I
Döderhultarn porträtterad av John Liljedahl 1917.
Vi lämnar Öland för en kort stund men håller oss ändå nära, på andra sidan Kalmarsund i höjd med Blå jungfrun.
Han gick sin egen väg genom livet, skulptören Axel Petersson, mera känd som Döderhultarn. Bilderna i detta och kommande inlägg är tagna på Döderhultarmuseet i Oskarshamn,
Alla skulpturer står i rätt solkiga glasmontrar vilket försvårar fotografering. Av den anledningen kan vissa av skulpturerna i min Döderhultarserie vara ”kapade”. Eventuella titlar har jag inte tagit med; verken talar för sig själva.
Flera inlägg om Döderhultarn kommer framdeles. Det är han värd.
Hos fotografen.
Två typiska Döderhultarfigurer, råa i formen med perfekt ”korn”.
Ungdomsverk. Döderhultarn gick en tid i lära hos skulptören Edvard Källström, som ville ha sandpapprade, släta ytor på skulpturerna. Det ogillade Döderhultarn som var genialt expressiv och sökte de grova uttrycken i stället för konstlad förfining.
Ungdomsverk med stark utstrålning.
En pampig tjur som vet sitt rätta värde. Mes använde Döderhultarn alträ för sina skulpturer.
Djur och människor dominerade Döderhultarns motivval.
Den som en gång skött om kreatur känner igen den märkliga samhörighetskänsla som kan uppstå mellan människa-djur och som Döderhultarn här får fram i grova hugg utan plottrande med detaljer.
Denna betäckningsskulptur var hopplöst placerad för fotografering. Det fick bli uppifrån. Som fotograf kan man bara göra sitt bästa. Man är ingen trollkarl.
Ett av Döderhultarns mest uppskattade motiv, beväringar som mönstrar. Man känner doften av svett och hör den tidens barska och knappa militärspråk. Och nog känns det som om lopporna kliar än i dag då man tittar på beväringen längst till höger?
Samma skulturgrupp som ovan sedd från andra sidan.
Det utmärglade och kanske redan döda öket sörjs av två ännu levande…
Kanske änka? Kanske änka i kyrkbänk? Kanske änka i kyrkbänk med hårt liv bakom sig? Jag känner inte titeln. Döderhultarn kan få fram det stora med små åthävor. Här tänder några små vita fläckar känslorna. Kanske gråter hon inombords eller på riktigt? För det är väl en näsduk hon håller i?
Oftast skildrade Döderhultarn så kallat vanligt folk. Här ett undantag: V-Gurra.
Ing-Marie laddar inför skördefesten
Nu produceras, fixas och pyntas det i stugorna inför Skördefesten som inleds 24 september. För många kan den snart världsberömda festen bli tillfälle att ta igen på gungorna vad man förlorat på karusellen. Det gäller dock inte Ing-Marie Eriksson i Södra Möckleby som skapar ständigt och jämnt – året om. Hon tillhör dem som har ytterst flexibla öppetider. Är hon hemma är det bara att knacka på – inom rimliga tider.
– Jag väver på inspiration, säger hon till Alvarsamt. Den kan slå till när som helst. Och då jobbar jag. Svårare än så är det inte.
Ing-Marie Eriksson vid vävstolen hemma i Södra Möckleby. Hela rummet utanför bild är fyllt av garner, trådar, remsor, tyger, vävar. Det hon gör ställer hon ut i sin vackra stenlada med namnet Ing-Maries vävkammare.
dagens ölandsbild 127
Fågelsjön i Degerhamn. Den fria simytan ser ut att minska. Klicka här för att se bild från i vintras. Klicka här för att läsa mer och se bilder från förrförra besöket.
pr för hojen
Det var bara i Kalmar man kunde följa alla tre discipliner i gårdagens Ironmanlopp. Här på södra Öland fick vi hålla till godo med cykelfasen. Jag älskar att cykla men blir trött bara av att se på dessa tävlande. Vilket lidande! I den hårda ostliga vinden måtte färden över bron och alvaret mot Torngård ha varit rena tortyren. Och när man väl hade simmat och hojat färdigt skulle man kuta i tre timmar också!
Cyklarna är ett kapitel för sig! Priserna lär ligga på upp mot 100 000. Men då får man märkliga ljud på köpet. Vissa låter som stressade vindkraftverk, andra som milda vårvindar medan somliga inte låter alls. Hur som helst tror jag att dessa supercyklister höjer allmänhetens intresse för att hoja. Det ser jag som den största vinsten med Ironman.
Resultaten hittar du här.
Langningsstationen vid Torngårdsvägen.
solen…
Tidningen Östra Småland lyckades även i lördagsnumret få med något negativt om solen som över södra Öland skiner som besatt, har gjort så länge och enligt prognoserna ska göra det i ytterligare tio dygn. Man skriver: ”Semesterfirare snackar om den härliga solen som äntligen dykt upp.”
Äntligen dykt upp! Man tar sig för pannan – av solsting!
Patrik Nilsson vann – sen kom alla vi andra…
Patrik Nilsson vann årets Ironman.
Simningen i Ironman Kalmar blev dramatisk. Hela 39 deltagare fick bryta och plockas upp ur vattnet, skriver Aftonbladet. De hade mått illa, kanske blivit sjösjuka och spytt i vattnet.
Efter att det första dussinet cyklister kört ut ur Södra Möckleby kom bland andra vi som trampar på nedan…
12 första ut ur Södra Möckleby
Drygt 2:14 efter start kom förste cyklisten till Torngårdsvägen i Södra Möckleby. Klockan var då 09:13. Ettan och tvåan kom tätt efter varandra. Om jag minns rätt dröjde det runt 10 minuter innan trean dök upp. Men loppet är långt och oerhört mycket kan hända.
anna T-P vann – igen!
Hon är omöjlig. Anna T-P vann!
Det är knappt jag kan tro det jag skriver, men hon vann alltså igen. Hon gjorde det! Jag tror det är för femte gången av tio möjliga! Efter bara knappt två och en halv timmes klurande tog hon hem den 38 kilo tunga virtuella guldpokalen på tre poäng. Förstår någon levande hur människan bär sig åt? Jag misstänker att Anna T-P har parkerat trojan i min dator och sitter leende hemma i X-byn och ser mig skriva frågorna. Det kan bara vara på det sättet. Det finns ingen möjlighet att vara så överintelligent som Anna T-P tycks vara. Hon överskrider alla mänskliga begåvningsplan. Nu köper jag ytterligare brandmurar och vakthundar och spionjägare till burken, innan det blir dags för nästa omgång om några veckor…
Men eftersom jag ännu inte kan leda min teori i bevis måste hela redaktionen och jag återigen gratulera Anna T-P. Eftersom du vinner den tionde tävlingen skrivs du in i min kommande öländska historiebok med guldram omkring. Det geniala är guld värt!
Ingen man har hittills vunnit tävlingen. Vi män får stå där med dumstruten på oss. För eviga tider?
Lösningen:
Vi åkte från Algutsrum till Borgholm.
Om vi byter ut en bokstav (u) bland frånortens sex första får vi ett känt svenskt konkursat klädesföretag (Algots). Vi kör först en mycket kort sträcka västerut, sedan ungefär 37 gånger längre norrut. Världsberömd friidrottares efternamn (Holm) är även målortens (holm). Friidrottaren (Stefan Holm) är född 20 år senare än annan, om möligt ännu mer känd svensk idrottsman (Björn Borg), vars efternamn är målets förnamn (Borg). Friidrottaren (Stefan Holm) har en gång vunnit TV-programmet På spåret. Idrottsmannen (Björn Borg) slog som 15-åring Onny Parun.
Första dussinet järnmän kan ses på Alvarsamt en halvtimme efter passering Södra Möckleby
Ja, så är det. Det är dags för Ironman igen och de första 12 tävlande som passerar utfarten från Södra Möckleby kan i morgon lördag ses på Alvarsamt ungefär en halvtimme efter att 12:e man passerat mitt fotonäste. Senare läggs förstås flera foton ut på andra än den yttersta eliten. Fotot är från Ironman 2013.
tio dagars idel ädelt solsken
Den tidning som betecknar detta kommande sommarväder som kallt bör omedelbart stoppa pressarna och lägga om verksamheten till grovjobb inom förslagsvis bristbranscher som förskoleverksamhet och rörmokeri. /Eder Sune Flisa, medial kommandosoldat.
vart är vi på väg?
1 poäng
Friidrottaren har en gång vunnit TV-programmet På spåret. Idrottsmannen slog som 15-åring Onny Parun.
vart är vi på väg?
2 poäng
Världsberömd friidrottares efternamn är även målortens. Friidrottaren är född 20 år senare än annan, om möjligt ännu mer känd svensk idrottsman, vars efternamn är målets förnamn.
besöksfakta
Logik är svårsmält ibland. Nu när turisterna börjar lämna ön tenderar besöken på Alvarsamt att bli flera. I dag vid 23-tiden är de runt 400. Kan vi tolka det så positivt som att de som nyss lämnat Öland redan längtar hit igen och ”tröstar sig” med bloggen?! 😉
kväller
Det var hett och stilla i dag, tryckande för oss som funkar som levande barometrar. Här i hamnen i Degerhamn är klockan 21. I Södra Möckleby mäter vi 18,5 grader klockan 22. Och den fina sommaren fortsätter: 18 till 22 grader kommande tio dagar. Men det brukar bli några grader varmare än prognoserna säger på sensommaren. Den öländska berggrunden lagrar värmen.
Vart är vi på väg?
Hänger du med på lite uppiggande hjärngympa? Klockan 08:00 tre dagar i rad kommer ledtrådarna. Fjärde dagen publiceras vinnaren och lösningen.
Svara endast med kommentar och bara med slutmålet. Du får bara svara en enda gång under tävlingsdagarna.
Hittills har endast kvinnor vunnit, vilket börjar bli skrämmande. Kan ingen man bevisa att vi män inte är födda som stolpskott allihop? 😉
3 poäng
Om vi byter ut en bokstav bland frånortens sex första får vi ett känt svenskt konkursat klädesföretag. Vi kör först en mycket kort sträcka västerut, sedan ungefär 37 gånger längre norrut.
varningssignal
Allt är inte vackert på Öland. Allt är inte frid och fröjd. Vi ser fler och fler halv- och heldöda träd. Vad är på g? Det började med almsjukan. Nu lär också – enligt vissa – även ask och ek drabbas. Tanken på ett trädlöst Öland skrämmer…
Kan någon förklara?
Utmed väg 136, kameran mot alvaret.
En stendöd jätte bortåt Eketorp. Utan att kunna bekräfta får jag intrycket att något flera träd dör på västra än östra ö-sidan.
Kvällning mot väster i Albrunna allé.
Trädet till vänster om gravstenen för en trogen och älskad häst var nog synnerligen vackert då det levde. Men nu står det där som ett dödens monument. Så sent som 2010 var trädet friskt. Klicka här för att se det längst till höger i bild.
Dessa småträd är fotograferade i förrgår. I går såg de helt döda ut. Så snabbt går väl inget friskt träd in i höst- och vintervilan?
Sjuka och döda träd står i alla slags miljöer, på fält, på odlade tomter, på gårdar och i alléer.
De hamlade träden till vänster är nog på väg mot långsam undergång. Finns bot?
Spretiga, torra stammar i bjärt kontrast mot det livskraftigt gröna.
Södra Möckleby.
Södra bruket.
Inte helt dött – men snart…
sommaren blir bara varmare och varmare
Så är det. Vad än Östra Småland eller SMHI säger. Sommaren blir bara hetare och hetare. Häromdan kom solligans siffror. Vill minnas att Karlskrona toppade följd av norra Öland. Men siffrorna är – enligt Sune Flisa – både korrupta och korrigerade.
– Naturligtvis skulle södra Öland vinna, säger han med eftertryck. Här nere förstår ingen hur man kan längta till Spanien eller Turkiet. Hettan finns ju här, liksom den andliga resningen.
Det må vara hur som helst med den andliga resningen men hettan är obeskrivlig. Vi har +25 klockan 17 – och alldeles vindstilla. Det gäller att överleva, att hitta en oas att söka svalka i.
En överlevare vid Albrunna strand i dag klockan 16.
förtrollande ros
På håll ser den ut som de flesta andra rosor. Men på nära håll blir den magisk – i sin färg. Det finns troligen tiotusentals olika sorters röda och orange rosor, men ingen som denna. Det går inte att beskriva dess färg. Ska jag ändå försöka blir det blekhallonröttjordgubbsrosavitgrågulrosavit. På ett ungefär…
Var den växer? Det säger jag inte. Jag vill ha den för mig själv.
För den fotointresserade: Fickkamera, makroläge, snett motljus, direktblixt, 1/250 sekund, bländare 9 vid 100 ISO.
krigsförklaring
Redaktionen har nu kallat hem sin ikon och hjälte från klostret i norra Indien, Sune Flisa. Nu är nämligen anständighetens gräns passerad – med råge. Återigen skriver tidningen Östra Småland om ”det Öland ingen kan vara på” (mina ord och citattecken). Är det inte vindarna som är fel så är det för att det inte finns något att göra. Är det inte kylan så är det vindarna. Och är det inte vindarna så är det skyltarna! Dessa får sig nämligen också en nedgörande bedömning i dagens nummer. En Stefan Ahlgren, turismsamordnare, får flera pratminus:
– Många tycker att det är ett bekymmer (skyltarna, alltså).
– Det är inget smycke för Öland eller samhället (skyltarna, alltså)
– Tydligen har Gotland lyckats med det (skyltarna, alltså)
Till denna text om de förfärliga skyltarna, som sannolikt 99 av 100 turister skulle sakna om de togs ned, visas en bild av en välbyggd skylt med texten Loppis 10-16. Denna har dock inte heliga Trafikverkets välsignelse, vilket väl retar vän av kadaverdisciplin. Jag hoppas innerligt att turismsamordnaren får viktigare ämnen att jobba med än ren lappri.
Det publicistiska kriget är härmed alltså deklarerat. Sune Flisa ska vid sin hemkomst beväpnas till tänderna. Det finns gud ske lov andra tidningar som inte är fullt så felväderfixerade, inte ens i sina Ölandsavdelningar.
I dagens Östra Småland, avdelning Kalmar(!), får vi följa med till en erotikbutik i stan. Och just i en sån(!) börjar jeremiaderna om Öland.
Rubrik:
Högsommar för sex och erotik
Ingress:
Svala vindar har fått många att längta utomlands i sommar. Fast söker man högtryck så räcker det att bege sig till närmsta erotikbutik.
Min kommentar:
Just i dag är det ett sånt jädrans högtryck att hela södra Öland håller på att smälta bort likt en Pucko i en smältugn.
Brödtextinledning:
Vad ska man egentligen hitta på när vädret inte tillåter långa lata dagar på stranden?
Min kommentar:
Solen gick upp 06 i morse, liksom i går och i förrgår och i morgon, och håller sig uppe till 20. Det gör 14 timmar. Räcker inte det för långa lata dagar på stranden?
Denna södraölandsidyll fotograferad i går tillåter enligt tidningen Östra Småland inga långa lata dagar på stranden. Solen visade sig bara under 14 timmmar på en molnfri himmel och temperaturen var chockkalla 25 grader i skuggan, 35 i solen. I dag fredag hade vi 27 i Södra Möckleby klockan 18:30. Det kan bli iskalla rubriker i morgon!
Sen börjar det mer precisa målbombandet av Öland. Erotikbutiksinnehavaren Michaela Padellaro håller i yxan:
– Folk har tråkigt. De sitter där på Öland i en jävla husvagn och har tråkigt i tre veckor.
Min kommentar: Jag tror det händer mer på Sommaröland än i något annat svenskt landskap. Här bjuds evenemang i varenda buske, dag efter dag, vecka efter vecka. Jag blir mejlbombad med evenemangslistor och utställningsfoldrar, föreställningar, pjäsförslag, tokerier, vandringar, visningar, biologiska äventyr och fan och hans moster och även hennes faster. Jag dränks och skulle behöva flera liv för att hinna gå på allt! Och så står fastlänningar och påstår i fastlandsblaskor att folk sitter där på Öland i en jävla husvagn och har tråkigt i tre veckor.
En av många anslagstavlor med evenemangstips och intressanta fakta. Endast ett superpucko kan han tråkigt i tre veckor på södra Öland.
Kriget är härmed inlett. Nu börjar upp- och kapprustningen mot den tidning som jag så många gånger har hyllat – och dessutom mejlat rosor och beröm. Den tiden är förbi. I stället är Sune Flisa på väg in i manegen…
By the way… Han sms:ar just nu:
Full sula hela vägen i den den lånade North American X-15. Passerar just nu Prag i dryga 7 000 kilometer i timmen på 13 450 meters höjd. Drar av på gasen och sjunker mot Kalmar. Bombluckorna osäkras… /Eder S F
se det stora i det lilla
Även med billiga små kompaktkameror kan man i dag ta bra närbilder av pyttesmå ting. Man makrofotograferar. Kraftiga makrobilder kallas mikrobilder. Effektfullast blir förslagsvis motiv av insekter och annat pytteliv, som i uppförstoring blir rena rama Jurassic Park. Men även alldagliga ting som ett spikhuvud i en utomhusbräda kan ge en ny dimension av tillvarons mysterier.
För den fotointresserade: Använd så liten bländare som möjligt. Du får då lång exponeringstid, vilket kan kräva stativ eller blixt. Skärpedjupet är ibland bara en millimeter. Här är det nog tio. Men går jag ännu närmare minskar skärpedjupet ytterligare. Det vet alla som gick min fotokurs. 😉
fackeltåg
De står där i Albrunna och lyser som facklor – kungsljusen. Mäktigare blomster är svåra att hitta – åtminstone på Öland. Växten är tvåårig. Första året bildas endast en bladrosett. Under andra året växer det ut en lång stjälk med mängder av kortskaftade gula blommor . Det finns flera slags kungsljus. Ölandskungsljus, läkekungsljus och grenigt kungsljus är några. Vilken sort vi ser nedan vet i 17.
Linné berättar att bladens ull tidigare användes till fnöske.
Det påstås att hosta kan lindras av te gjort på blommorna. Det är dock inte undertecknad som står bakom påståendet/rekommendationen/receptet. 😉
Kungsljus mot kaprifolbakgrund – en läcker blomstermix.
Fiskeintresserade bör känna till kungsljusens magiska effekt. Den virtuella floran berättar att ”örten eller fröen stötte och med mjölk formerande til små degklimpar kastade i sjön, bringar fiskar i dwala, at de upwända buken, och tages med händerne”.
kylan fortsätter
Julikylan breder ut sig utmed Albrunna strand.
Östra Småland konstaterar även i dag att den öländska sommarkylan är besvärande: Regn och kyla ett problem för färjorna.
Man undrar om de stackars flytetygen får otillräcklig isbrytarassistans. I brödtexten framgår dock att det varken är regnet eller kylan som har orsakat passagerartappet. Det är vindarna!
Nu klockan 11 har vi svinkallt även i Södra Möckleby. Under molnig himmel visar kvicksilvret endast + 24 grader – i råskugga. Klockan 12:15 har kylan avtagit en aning: + 26. Inom en timme ska vi ner till Albrunna och se om kylan slår sina isiga klor även i den köldhålan. Rykten berättar om permafrost…
kyligt och svalt och varmt och hett
Säden mognar i sommarsolen. Nån berättade att det var 20 i vattnet vid pålandsvind. I går fick jag hiva i mig tre liter vatten för att stå pall mot hettan. 33 grader under molnfri himmel bet ordentligt under fem timmars golf. Vi tycker sommarvädret har varit – och är – mitt i prick. Men ibland undrar vi om vi verkligen härstammar från de hårdföra och tåliga vikingarna. Så här lyder en rubrik i Östra Småland i dag: Sommarkylan hotar årets öländska vinskörd.
Sommarkylan! Nä, nu har orden mist sin betydelse. Är 18 grader lika med kyla? 16? När blir det varmt? Vid 30 eller 40 eller 50? Notabelt är att det svalaste vi har haft under sommaren är 13 grader – mitt i natta. Kommande tio dagar spår vackertväder.se 19-23 grader. Det blir alltså svinkallt. Rattmuff på! 😉
Häromdagen träffade vi en pensionerad åretruntboende ölänning i Albrunna som vet det mesta om öns väder. Han menar att juli var varmare än normalt – åtminstone här nere på södra ön. Vi litar på honom. Och på våra egna sinnen.
alvarsamt 