Att plåta landskap med vidvinkel är svårt. Det blir lätt trist; ”stort” och ”långt”. Men ibland vill man lik förbaskat använda vidvinkeln för att få med mycket. Testa detta lilla tips!
Denna hed på Jylland är i verkligheten magisk. Men på foto gör den sig inte. Bilden saknar fixpunkt och flyter ut i ett våghav utan stringens. 
Här har jag vridit kameran en aning och fått med en häck med en relativt dominerande ros i förgrunden. Den ligger dessutom ganska nära gyllene snittet. Ögat får en utgångspunkt, avstånden blir tydligare. Rosen är en meter bort, horisonten flera kilometer. Fickkamera 1/250 sek, 100 ISO, full glugg i manuellt läge. Eftersom en fickkameras sensor är så liten blir skärpedjupet stort, även på full glugg – om du inte fokuserar på något extremt nära, förstås.
Jyllands stränder mot Atlanten ger hisnande upplevelser för en som kommer från ett innanhav med i det närmaste obefintliga sandstränder. Här är stranden runt 35 mil lång och på sina ställen upp mot 200 meter bred. Men ”strandens själ” är svår att fånga på bild. Fotot ovan hade blivit trist utan människorna i silhuett. Deras kroppsspråk eggar fantasin, vad gör dom där i vattenbrynet? Fickkamera, 1/800 sek, bl 7,1, 200 ISO. Den korta slutartiden var nödvändig eftersom jag använde längsta tele, motsvarande nästan 400 millimeter på en fullformatskamera.
alvarsamt 
Snyggt, I have been there. vågor i håret o vatten i knäna, det är häftigt.