horisont

_MG_1459

Att titta ut mot horisonten från fågeltornet i Ottenby kan kännas befriande, en känsla som för mig brukar övergå i flyktiga frågor utan svar. Var tar det slut? Kan något ta slut? Och hur kan man förstå E=mc² – som han räknade fram då galant, han Einstein? Medan man tänker på svaren kan man kika på korna och på träden och på vågorna och konstatera att man känner igen allting men att allt lik förbaskat förändras från dag till dag, från sekund till sekund. Det finns kanske både början, slut och evighet? Hur som helst: Nåt slut på horisonten kan jag inte se. Horisonten är evig. Nästan.

By the way… Ordet ”nästan” är för mig synonymt med evig. Nästan är ju ingenting, bara nästan. Genom att det inte är nånting men ändå finns måtte det väl vara evigt? Åtminstone nästan.

Ja, så kan man tänka i ett fågeltorn i Ottenby då hösten har raderat sommaren och östan vräker in i 14 meter per sekund.

Taggad , ,

3 thoughts on “horisont

  1. Sven -Erik Persson skriver:

    Mycket vackra bilder från platsen där jag växte upp för 70 är sedan. Det är sig likt där man gick i den vackra naturen,

  2. Jeanette Skölda skriver:

    Där fick du näääästan till det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: